Hundar och katter

Mer än lite duggregn.

3 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag brukar ha en himla massa bra och härliga idéer. Det tycker jag själv åtminstone. Men det här var ingen sådan, kan jag säga nu i efterhand.

Jag tyckte att vi kunde starta morgonen vid Borrby strand. Visst hörde jag att det susade en aning i trädtopparna här hemma i Gyllebo, men lite frisk luft skulle göra oss alla gott, resonerade jag.

Stefan, som för länge sedan har lärt sig att det liksom inte är lönt att kämpa emot mina upptåg, följde skeptiskt med.

Det var sandstorm och det regnade småspik. Attans vilket väder. Om vi inte hade haft våra småhundar i koppel så hade de med all säkerhet lyft som små söta drakar upp i luften och svävat bort i skyn.

Det blev inte någon särskilt lång skön vandring för oss, det måste jag villigt erkänna.

Ganska snart vände vi åter mot bilen med våra små sandblästrade hundar. Molly och Lykke såg smått chockade ut. Vår lille lånehund kröp långt in i sin hundväska och Stefan var knäpp tyst. ”Johnny hade i alla fall älskat den här idéen”, tänkte jag sorgset för mig själv. Det fick bli en tur hemma i skogen istället!

Det här med tur i spel är inget som jag kan skryta om att jag har. Men tur i kärlek måste jag väl ändå påstå att jag har. Och nu när det varit Alla Hjärtans Dag så måste jag ju visa er vad jag har fått…

Alltså….!!  Den vackraste blomsterbukett och ett par glittriga örhängen. Det var en vinst som min dotter vunnit åt mig när hon handlade på Tryde Ljus i Tomelilla.  Amandas motivering ”mamma betyder allt för mig”, gick rakt in i mitt hjärta och får stanna där för en lång tid framöver. Tack Amanda och Trydeljus!

Dagens citat:

Djävulen viskade i mitt öra, ”Du är inte stark nog att stå emot stormen”. Jag viskade tillbaka ”Jag är stormen”.

Ha en riktigt härlig dag och kram från mig

Annika

Dela gärna
     

Mer än lite duggregn. Läs mer »

Stanna tiden.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej.

Får ni också den där känslan ibland? Känslan som slår ner som en bomb i bröstet och som säger ”snälla nån, vi måste stoppa tiden”

Jag tror att i hela mitt liv så har jag tyckt att min bästa tid är nu. Att jag är i mitt livs bästa period alldeles precis just nu. Sådär har jag nästan alltid tyckt, oavsett ålder, ända sedan jag var i  tio års åldern.

Ja, jag tycker till och med att åldern jag är i nu, måste vara den bästa. 55 år, pigg och glad. Så absolut, här kan jag stanna läääänge.

Mina små hundar är också i sina bästa år. Molly är 5 och Lykke 3,5 år

Min man Stefan är nio år äldre än vad jag är, så för honom går livet i full fart mot pension och ledighet. Det måste väl vara den bästa tiden av dem alla.

Fast det är väl tur att ingen kan stoppa tiden. För då hade jag varit tio år ännu. Jag hade varit klädd i 70-talskläder och farit fram på min brandgula crecsent-minicykel uppe i skogarna vid Christinehof. Då hade jag aldrig träffat på de underbara killar och män som kom att bli en del av mitt liv. Jag hade inte fått mina tre underbara döttrar. Och Scott, jag hade inte haft någon liten härlig Tjabokille. Det är allt tur att tiden går.

Jag älskar den här resan. Livets resa med alla sina destinationer. Tacksam för allt det som jag fått uppleva, men samtidigt nyfiken på det som finns bakom nästa krök. Ibland har jag tagit sorgliga avsked. Några reskompisar ska iväg mot andra mål, några enstaka resenärer har jag inte riktigt kommit överens med. Det finns reskompisar som har rest färdigt för alltid och dem har jag tårögt vinkat av vid deras slutdestination. Men min egen resa går vidare ett tag till hoppas jag och jag ser fram emot att välkomna nya kompisar på färden.

Livets resa… nej, jag vill egentligen inte stoppa tiden. Jag vill bara få ha hälsan och hålla mig frisk, så jag får en så angenäm färd som möjligt.

Dagens citat:

Fortsätt på din väg. Allt kommer till dig när det är dags.

Tack alla ni som på något vis varit mina reskompisar såhär långt.

Ha en fin dag och kram Annika

 

 

Dela gärna
     

Stanna tiden. Läs mer »

Vilken Österlensöndag.

2 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Woww, vilken dag vi fick njuta av i helgen. Vilken söndag alltså!

Uttorkade av soltörst packade vi in småhundarna i bilen och gav oss iväg ut i den ljusa söndagsmorgonen.

Det kändes nästan som om vi suttit inlåsta i en jordkällare hela vintern och plötsligt blivit utsläppta i solljuset igen.

En sväng till min favoritplats fick det bli den här underbart vackra dagen. Haväng!

Visserligen rejält kallt om öronen, men varken vi eller våra små hundar tycktes bry oss särskilt mycket om den lilla bagatellen.

Dagens citat:

Jag har en enkel syn på livet. Håll ögonen öppna och lev på.

Ha en underbar dag. Och om vädergudarna numera läser bloggar, så beställer jag gärna mer av just den här sorten.

Kram Annika

Dela gärna
     

Vilken Österlensöndag. Läs mer »

Best nine.

2 kommentarer / Familj, Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Gomorron.

Hej och gomorron år 2020. Hoppas att ni alla mår gott!

På instagram är det populärt att summera det gånga året, genom att lägga ut en ”best nine”. Alltså ett collage av de nio mest gillade bilderna under året.

Jag tänkte göra en ”best nine” här på bloggen och börjar bakifrån.

Nummer 9.

Bilden är på den där vackra järnvägsövergången som man passerar då man kör från Gylleboskogen till Älmhult, skogen vid Sankt Olof. Det var i mitten av maj månad och skogen stod som vackrast i sin limegröna skrud.

Bild nummer 8.

Bilden är tagen uppe på Stenhuvuds norra huvud. Det var i oktober månad som jag vandrade uppför berget för att njuta en stund av den friska luften och av naturens skönhet. Utsikten däruppe var magnifik. Jag mådde inte särskilt bra vid det tillfället, så för mig själv finns många känslor i just den bilden.

Bild nummer 7.

Bilden på finaste Amanda och mitt första barnbarn Scott. När alla höstlöven täckte gräsmattan i min trädgård förevigade jag dem tillsammans. Lite spontant en morgon då de sovit över hemma hos oss åkte kameran fram. En smula förargat konstaterade Amanda att hon glömt att torka bort munsårssalvan i sin ena mungipa. Små detaljer som i mina ögon gör bilderna levande och än mer värdefulla.

Bild nummer 6.

Bilden på mina och Johnnys spår i sanden. Fotot är taget den där morgonen då jag och Johnny för allra sista gången vandrade tillsammans vid havet. Våra spår som går tätt tillsammans är för länge sedan bortspolade av havet, men i minnet finns de djupt inristade, för alltid.

Bild nummer 5.

Fotot är taget i Komstad, på väg hem från något som jag inte längre minns. Vädret var varmt och kvalmigt och åskan hängde i luften. Jag var bara tvungen att stanna bilen och föreviga den vackra vy som låg framför mina ögon.

Bild nummer 4.

Fotot är taget på Brösarps norra backar. Det var en kväll som jag och två av mina döttrar var ute en sväng med kameran. Jag ville föreviga Amandas lilla söta gravidmage. Tjejerna var uppspelta och busiga den där sommarkvällen. Som en vildvittra sprang Amanda långt bort över den blommande ljungen. Bilden jag knäppte i farten blev så vacker, fast man inte ser den lilla kulan hon gömmer under spetsklänningen.

Bild nummer 3

Fotot är taget vid Rörums strand, nedanför Knäbäckshusen. Jag och hunden Johnny vandrade en kväll bort mot Stenshuvud. När vi återvände hade ett vackert moln formats på himmeln. Jag knäppte min bild, men konstaterade krasst att det inte gick att jämföra med verklighetens skönhet. Den kvällen var helt enkelt magisk.

Bild nummer 2.

Min dotter Amanda med sin gravidkula. Jag minns att vi spontant bestämde att vi skulle ta några bilder här hemma i trädgården. Kanske tjatade jag. Förmodligen gjorde jag det. Bilden blev precis som jag ville. Trolsk, enkel och lite mystisk.

Bild nummer 1.

För mindre än en vecka sedan la jag upp den här bilden. Fotot är taget en väldigt tidig morgon vid Mandelmanns ensamma träd. Jag minns att det var beckmörkt och jag var glad över att jag tagit pannlampan med mig. Med Johnny vid min sida var jag alltid trygg i mörkret. Länge satt vi vid trädet tillsammans och såg dagen gry. Bara han och jag. Den stunden har jag sparad långt in i mitt hjärta. Siluetten av trädet, Johnny och den gryende dagen kom att bli min mest gillade bild någonsin.

Så tack för alla era ”gilla”.

Dagens citat:

Vi vet så lite om andra och vilka vägar vi vandrat. Låt oss vara ödmjuka mot varandra.

Nu önskar jag Er alla ett riktigt bra år 2020. Var rädda om er.

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Best nine. Läs mer »

Min stjärna.

3 kommentarer / Allmänt, Familj, Hundar och katter / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej.

Året som gått och snart är över, har varit ett bra år för mig. Jag har haft hälsan och jobbet har rullat på utan större missöden. Egentligen har jag ingenting att klaga på. Ändå har det skavt…

Efter sommarn kände jag mig mer och mer tyngd och ledsen. Kanske var det skuggan av min hunds sjukdom som tyngde. Kanske var det andra privata saker som blev för mycket för mig. För första gången i mitt liv var jag mest bara ledsen.

Strax innan jul fick jag en ”uppmuntranspresent” av mina tre döttrar. Det var den där fina julgransstjärnan som jag så länge önskat mig.

-mamma, vi vill att du ska ha den. Varje år när vi sätter upp den, så ska vi minnas och tänka på vår egen stjärna, vår Johnnystjärna.

Alldeles lagom till jul fick jag hem hans urna igen. Johnny var återigen där han hörde hemma – här hos oss.

Såklart sköljde minnen över mig. Alla minnen av min trogne följeslagare. Men märkligt nog kändes mitt hjärta lite lättare. Tomt och sorgset, men ändå en smula lättare.

Jag har mina underbara dunbollar som ger glädje, skratt och mys, men som en skugga finns Johnny alltid där ändå. Vår fine Johnny.

Vad framtiden har i sitt sköte det vet jag inte riktigt ännu. Den som lever får se.

Dagens citat:

Varje ord får konsekvenser. Varje tystnad också.

Tack mina fina döttrar för er omtanke. Jag älskar er så.

Ha en underbar dag alla som kikar in här.

Kram Annika

Dela gärna
     

Min stjärna. Läs mer »

Det duger inte.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / 2 minutes of reading

Hej hej.

Nej, det duger verkligen inte att bara ligga inne i stugvärmen och fisa.

Vår katt Felix ligger inne i hela dagarna vid den här tiden på året. Då och då gastar han som en stucken gris vid ytterdörren. Då tränger nöden på, och han måste ut en sväng. Det här med kattlåda är inget för Felix. Det är liksom under hans värdighet. Men inte hinner man släppa ut honom förrän det hörs gälla skrik utanför dörren igen. Det betyder att han är färdig och ska han in i värmen igen.

För oss andra duger det inte att ligga inne i soffan dagarna i ända. En sväng ut i friska luften är ett måste för att må bra.

Extra skönt kändes det att ta lille Scott med ut i barnvagnen. Småhundarna får såklart också hänga med en runda ut i naturen.

Lilla hunden Snowie har inte riktigt mått bra den senaste tiden, så hon fick vila benen och åka under vagnen för en stund. Men frisk luft skadar aldrig. Nu är hon på bättringsvägen igen.

Motion och frisk luft, fy bubblan vad det är underskattat.

Nej, det duger inte att ligga inne och fisa.

Dagens citat:

Fråga inte dig själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som väcker dig till liv och gör sedan det. För vad världen behöver är människor som verkligen har vaknat till liv.

Kram på er.

Annika

 

 

Dela gärna
     

Det duger inte. Läs mer »

Som små strandloppor i sanden.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej

Det var en vacker morgon vid havet. Jag och mina små hundar såg solen gå upp och en ny dag gry.

Jag lät Molly och Lykke springa lösa för en liten stund. De var rusiga av lycka.

Jag känner mig alltid en smula orolig när de båda inte är i koppel. Inte för att de någonsin skulle springa ifrån mig, eller lämna mig. Det jag fasar för är att en rovfågel ska komma och flyga iväg med någon av dem. Upp i skyn och iväg. Phoff liksom, och borta… Men på den här stranden var det bara fullt av skränande sjöfåglar. Högljudda men ofarliga.

Den här morgonen var vi ensamma på stranden och vi gjorde många upptäckter. En död uppsvälld säl som förvandlats till föda åt andra djur låg strandad i sanden.

En död lax blev en spännande upplevelse för Molly och Lykke.

Vi strövade bort till nationalparken där jag kopplade mina hundar igen.

Vi fick en härlig morgon, mina strandloppor och jag.

Dagens citat:

Jag har vad jag har och jag är glad. Jag har förlorat det jag förlorat och jag är ännu glad.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
     

Som små strandloppor i sanden. Läs mer »

Som att promenera med små fjädrar.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

I går startade vi dagen med en tur runt Gyllebosjön.

Att numera bara ha två små miniatyrhundar med sig i koppel, är en mycket märklig känsla. Istället för 42 kilo hund att hålla reda på när Johnny levde, så har jag nu bara lite drygt 6 kilo totalt.

Det känns litegrann som att vara ute och vandra med två fjädrar.

Men jag är så innerligt tacksam att jag har mina dunbollar. Fina Molly och Lykke. Att ändå har små vänner med på promenaden, det är en stor tröst.

Just den här gråmulna söndagsmorgonen hade jag även min stora ”nallebjörn” med på promenaden. Vid min sida lufsade Stefan också med och förgyllde min dag.

Dagens citat:

Det är svårt att vända blad när du vet att någon inte kommer att finnas i nästa kapitel, men historien måste fortsätta.

Ha en fin dag och kram.

Annika

 

Dela gärna
     

Som att promenera med små fjädrar. Läs mer »

Mitt November 2019

Lämna en kommentar / Familj, Hundar och katter, Månadssummering, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej.

November bjöd på den gråaste av färgskalor här på Österlen. Den solfattigaste november i mannaminne sas det. För mig blev det en hissnande åktur av livets alla känslor. En karusellfärd från gladades glädje, innerligaste lycka till dystert mörker och djupaste sorg.

Att säga farväl till Johnny var något av det absolut svåraste jag gjort i mitt liv. Han var en kompis som stod mitt hjärta lite närmre än alla andra fina hundar som passerat i mitt liv. Han kom att bli allting för mig. Min arbetskompis, mitt fritidsintresse, min stridskamrat, min trognaste vän, mitt allt. Av alla levande varelser har han varit den som jag spenderat mest tid tillsammans med under de gångna tio åren. Så kanske är det inte så konstigt att jag just nu mest känner mig tilltufsad och vingklippt och har lite svårt att hitta tillbaka till mitt vanliga glada jag.

Tacksamt har jag tagit emot den lycka det är att välkomna sitt första barnbarn. En innerlig glädje som lyser upp precis allting. Underbara lille Scott!!

Löptränat i allt det gråa har jag såklart gjort och jag kan summera 64 kilometer för den gångna månaden.

Nu hälsar jag december välkommen.

Dagens citat:

Du är borta men vi lever tusen liv tillsammans inuti mitt huvud.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

 

 

 

Dela gärna
     

Mitt November 2019 Läs mer »

Julmarknadstider.

2 kommentarer / Hemma hos mig., Hundar och katter, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Fast det är höst och adventstiden nu står och stampar framför dörren, så blommar det tappert i mitt lilla orangeri.

Jag har varligt plockat in alla blomster i det lilla huset. Jag har satt på en frostvakt för att ingen ska frysa ihjäl där inne när den Österlenska vargavintern kommer. Jag har nattat och jag har ”vintersömnat” pelargonerna. Men se, likt småungar på kvällskvisten, så vägrar de falla i sömn.

Fast det är ganska mysigt att ta en tjocktröja på sig och sitta där och filosofera. Jag brukar tända lite ljus och en väldoftande rökelse, så kanske är det inte så konstigt att mina pelargoner inte kan sova.

Trots att det blommar likt en vårdag i mitt orangeri så är det tid för alla julmarknader nu. Jag och Stefan lämnade Österlen bakom oss för en dag och besökte mysiga Svaneholm.

Så vackert och mysigt … och väldigt trångt.

Det var allt bra skönt att komma hem och slå sig ner i lugnet och bara lukta på blommorna igen.

Katten Felix har hittat ett nytt favoritställe i vårt hem. En plats som numera doftar gudomligt för honom. Barnpuder, babybajs och bröstmjölk. Det kan ju faktiskt inte bli bättre om man är en Felixkatt.

Dagens citat:

Släpp taget om det förgångna så att det inte hindrar dig från att se vad som finns framför dina ögon.

Ha det fint. Kram Annika

Dela gärna
     

Julmarknadstider. Läs mer »

Rulla till toppen