Annika Olsson

En tur i Mandelmanns hage.

Hejsan.

Jag och Stefan har fortsatt med vardagsmotionen (som jag tycker att Stefan behöver…), och den här gången for vi till vackra Forsemölla för att vandra lite.

Dammen innan lilla huset vid vattenfallet hade fyllts på med rejält mycket vatten, och när det forsade ut i ån mot vattenfallet  så var ljudet högt och öronbedövande. Underbart, tänkte jag, och mindes sist jag var här och dammen varit helt torrlagd.

Efter att ha inspekterat det fina vattenfallet från alla tänkbara håll, så vandrade vi vidare ut över Rörums backar.

Eftersom Stefan nu även fått ont i ena höften, så vågade jag inte locka med honom på en alltför lång och ansträngande runda. Vi vände tillbaka mot vattenfallet efter ett tag igen.

Nästan alla dagar i veckan så har vi haft grått och disigt väder. Förutom en tidig morgon, när vi var på ett ärende i Tomelilla. Då blev det en sagolik soluppgång, och jag retade mig en smula över att bara kunna njuta av allt det vackra genom en bilruta. Fast bättre det, än inte alls.

För någon dag sedan såg jag att mina vänner delade foto (på instagram) på sig själv då de var 21 år. Jag blev såklart sugen på att titta efter hur jag själv egentligen såg ut när jag var 21 …. Oj, ja det kändes som igår, men ändå inte… Ljuva 80-tal!

Dagens citat:

När man är 20, är man orolig för vad andra ska tycka.

När man är 40, slutar man bry sig om vad andra tycker.

När man är 60, inser man att det inte var någon som brydde sig från första början.

Jag har alltid älskat den ålder jag befinner mig i. Det gäller att suga ut så mycket härligt av alla åldrar man kan.

Ha det fint

Kram Annika

En tur i Mandelmanns hage. Läs mer »

Gyllebos vakthundar.

Hejsan.

För varje år som gått sedan vi flyttade hit till Gyllebo, så har vildsvinsstammen ökat mer och mer. De första åren kunde man då och då se spår efter dem i den gamla ekskogen bakom våra postlådor, men det var också allt.

Ibland kunde jag känna doften av vildsvinsgalt när jag vandrade i skogen runt sjön. Jag minns att det, för ca 15 år sedan, hade skymtats en stor galt på grannens gräsmatta och denne var mycket upprörd (grannen alltså, grisen höll sig väldigt lugn). Någon kväll kunde jag även höra grymtande läten när jag satt ute på verandan i skymningen.

Nu har vildsvinsstammen verkligen exploderat här och man ser väldigt mycket spår efter dem, nu när de rör sig runt i hela området. Många grannar har fått sina gräsmattor ordentligt luftade, det vill jag lova.

Vi har vår trädgård inhägnad, så in hit har de inte tagit sig ännu. Men ibland om kvällarna rör de sig runt omkring i mörkret och våra små hundar blir då sjövilda, så arga de blir. Särskilt lilla Penny har full koll på grisarna i mörkret. Hon sniffar med nosen i luften och vet exakt var de befinner sig.

Så fort vi släpper ut hundarna så far de omkring i trädgården och skäller likt en stridande militärgrupp. Någon av dem rycker fram fullt skällande, medan en annan håller sig längre bak med ett lättare morrande, och agerar lite mer som understöd.

Inte kan man tro att våra små soffhundar är sådana tuffingar som ger sig iväg mot stora grisar och blir stående med ståndskall så länge de vet att någon gris finns kvar i närheten. Ja, jag är förstås väldigt tacksam att vi har inhägnat med nät överallt.

Dagens citat:

Oro ger inget till framtiden, men tar allt i nuet.

Inte lönt att oroa sig för mycket, vem vet, problemen kommer kanske aldrig ändå. Då är det bättre att glädja sig åt saker i förväg, för det skadar ju inte om man råkar vara glad i onödan.

Ha det gott

Annika

Gyllebos vakthundar. Läs mer »

Klotter och motion av hundar och make.

Hej hej

Mitt och Stefans mål detta här året har varit att vi ska komma ut och få lite mer vardagsmotion tillsammans, litegrann varenda dag.

Nu är jag ju själv mycket ute och rör mig i skog och mark redan, så det här är nog mest ett mål för min käre make. Efter hans krasslighet så är det ju extra viktigt att få upp flåset och komma igång med lättare motion igen. Därför packade vi in hundflickorna i bilen och for till Stenshuvuds nationalpark en mulen eftermiddag.

Vinden var kylig och ganska kall, men vattnet i bäcken porlade glatt och det kändes som en svag strimma av vår i luften. Nere vid ”Krivareboden” satt ett par med en medhavd fikakorg och njöt, det såg onekligen väldigt mysigt ut.

Ålafiskarens arbetsredskap stod fint uppställda i utmärkt ordning, men jag blev så himla ledsen över att se att någon ”snörnos” (dvs en intelligensbefriad snorunge) varit framme med klotterpennan och kladdat ner en av fiskarens vagnar. Så himla onödigt!

Vi vandrade en bit längs med havet innan vi vek av upp över ljungheden. Hundarna njöt och var uppspelta och glada.

Jag tittade lystet upp mot toppen av berget, men insåg att det inte vore bra att locka med Stefan ditupp. Han är inte direkt någon man slänger upp på ryggen om det skulle vara så att han inte orkade mer. Så vi svängde ner och tillbaka mot parkeringsplatsen igen. Det fick vara gott nog med en lite tur, i alla fall bra mycket bättre än ingen tur alls.

Boktips

Jag har lyssnat på Stina Wollters bok ”Kring denna kropp”. En bok om vår kroppshets, där hon utlämnande berättar om sin systers död i anorexia, om allt hat hon själv fått utstå på sociala medier,  om sin egen mammas död och mycket mer. Det var en bok som var lätt att ta till sig och som kändes både viktig och tänkvärd i dagens utseendefixerade värld.

Dagens citat:

Känna hur andra känner kan man inte. Men man kan försöka förstå hur andra mår.

Dagens samhälle har blivit så hårt och kallt tycker jag. Vi behöver så mycket mer medkänsla och förståelse för varandra.

Ha det fint.

Annika

Klotter och motion av hundar och make. Läs mer »

Mitt Januari 2024

Hejsan.

Den här januarimånaden har varit den vackraste som jag upplevt på väldigt många år. Vi fick ett fantastiskt ihållande  vinterväder med mycket snö och kyla. Jag har verkligen njutit fullt ut av det. Nästan varenda morgon har jag gått med min fina badkompis ner för att kallbada i vår isvak.  Det har varit helt fantastiska morgnar. Min dotter Amanda fyllde år i början av månad. Vi i familjen samlades för att fira hennes dag och vi fick en mysig eftermiddag tillsammans. Jag har även firat att min fina vän blivit pensionär på riktigt. Det blev ett äventyr till stora staden Malmö. Stefan har varit krasslig och han blev efter många turer inlagd i Lund där ett hjärtflimmer upptäcktes. Nu går det nog på rätt håll för honom, och han väntar på någon slags ”omstart” av hjärtat… Så har jag såklart träffat barnbarnen Eriksson, vilket alltid är lika fantastiskt och roligt.

Nu hälsar jag februari välkommen. Det är en månad som för mig nästan är som ett oskrivet blad, åtminstone än så länge. Det är bara lite barnpassning och ett ögonläkarbesök som står på agendan. Det ska bli spännande att se vad februari har att bjuda på.

Dagens citat:

Folk tycker att det är dyrt att betala för ägg från en höna som haft det bra, men att köpa flaskvatten som de kunnat tagit i kranen, verkar vettigt … eller?

Jag är så tacksam för vårt goda dricksvatten som vi har här i Gyllebo. Det är så gott och jag dricker det gärna ”obubblat”!

Ha det fint, Annika

Mitt Januari 2024 Läs mer »

Första vårtecknet.

Hej hej

Ännu är vi ju bara i slutet av januari, och fortfarande har vi många vinterveckor kvar innan våren är här på riktigt. Även om jag alltid försöker att njuta av den tid som är och av det vädret vi har, så ska jag inte sticka under stol med att något liksom klickar till inom mig när det dyker upp små vårtecken.

På facebook såg jag att min väns trollhassel nu blommade för fullt, så jag fick bråttom ut för att inspektera grannens lilla trollhasselträd… Och se där stod den, helt översållad med sina orange-röda blommor.

På min önskelista står ju ett sådant där litet träd fortfarande. Jag hade gärna haft ett sådant här i min egen trädgård. Visst är det så vackert när det först av alla, trotsar vinter och kyla med sina härligt orangefärgade blommor. Jag vet att det även finns gula sorter som också är så fina.

Snön var nu nästan helt borta. Det var bara isen som ännu låg kvar lite här och där.

När vi gick ut på morgonen så var det rejält halt på marken, så trots att det varken var is eller snö längre, så valde jag skorna med broddar på. Jodå, man blir klokare med åren, tänkte jag, och mindes det där armbrottet jag drog på mig för 15 år sedan.  Den gången fick jag åka på semester med gipsad arm, men det gick det med…

Trots årets första vårtecken, så låg isen på sjön fortfarande kvar. Ännu kunde jag och min vän njuta av vår härliga isvak.

Ett annat vårtecken är det här med att bli sugen på groddar. Min dotter Emmy fick ett sådant här kit när hon fyllde år för några år sedan. Det är ju alldeles extra gott vid den här tiden med färska groddar.

 

Dagens citat:

Öppna din famn för ombyten och förändringar, men släpp inte dina värderingar.

Redan är vi mitt i veckan igen. Tiden rusar. Ha en härlig onsdag.

Kram Annika

Första vårtecknet. Läs mer »

Översvämning och livets första semla.

Hej hej

Oj oj, så fort all snön försvann den här gången. Det var efter ett ihållande regn som det mesta av snön bara krympte ihop till nästan ingenting. Istället fick vi vatten – en väldig massa vatten. ”Hujedamej”, skulle Anton i Lönneberga ha sagt.

På sjön så hade isen börjat smälte bort. Men pga den hårda vinden som tidigare legat på rakt mot bryggan så hade isen blivit väldigt tjock precis där. Tack vare det, så fanns vår lilla isvak kvar i nästan samma skick, trots att det var grått, vått och typiskt skåneväder igen.

Den morgonen var det, trots tö och slask, så vemodigt vacker, nästan som om naturen var en smula gråtmild.

Diset och dimman som låg mellan trädens svarta stammar gjorde allting extra fint och lite gåtfullt. Visst är det väl så att alla årstider och alla väder har sin egen tjusning.

Alldeles förtjusande var det att bjuda pojkarna Eriksson på fastlagsbullar. Särskilt att få se hur lille Nicolaj gav sig i kast med sin första semla. Livets första. Scott såg också ut att njuta av sin såklart.

Dagens citat:

Det som varit är historia. Det som är idag är nuet. Det som är imorgon är framtiden. Det är du som väljer vart du vill vara.

Jag försöker att inte längta livet av mig, inte heller gräma mig för saker som har varit. Att någon gång drömma mig tillbaka till fina stunder, det kan väl gå ann, men så mycket som möjligt tror jag man mår bäst att vara här och nu.

Ha det fint.

Kram kram

 

Översvämning och livets första semla. Läs mer »

Naturens förgänglighet.

Hejsan.

I torsdags strålade solen från en klarblå himmel och vi fick en liten föraning om den vår som komma ska. Det svaga fågelkvittret lät både underbart och nykommet.

Stefan, som så sakta börjar må lite bättre, och även behöver få upp flåset litegrann, var med på noterna när jag ville åka en sväng till havet.

Molly, Lykke och Penny var såklart också med. De tre lurvtottarna hoppade, skällde och var som vanligt fulla av bus.

Vi valde att åka ner till Vitemölla där vi vandrade norrut, mot Haväng och det ensamma trädet. Det där kända trädet som vi varit vid så många gånger förut och förevigat lika många gånger. Trädet med sina karaktäristiska stolar under och som blivit en av många symboler för just Österlen. Ja, här låg det nu på sidan, som om det tappat fotfästet och bara lagt sig ner för att vila lite.

Jag har sett att varje år så har havet tagit en liten del av sanden som funnits runt trädets rötter. Att det till sist gick som det gick när stormen Babet kom, ja det var kanske ingen överraskning direkt.  Men många människor blev ledsna och ville försöka rädda trädet… Beslutet blev dock att bara låta allting vara som det nu är. Klokt tycker jag.

Allting är föränderligt, och ingenting vara någonsin för evigt. Jag tror att om man bara kan vila i den vetskapen, så står man sig stark inför livets alla tvära kast och förgängligheter.

I stället för att gräma mig alltför mycket över den liggande tallen så upptäckte jag något annat spännande i vattenbrynet. Några träbitar stack upp ifrån sanden och vid närmare betraktelse så tyckte vi nog att det liknade vraket efter en båt. Spännande.

Om vår gissning egentligen var rätt, ja det har jag faktiskt ingen aning om. Men en sak som är helt säker, det är att havet tar och havet ger – alltid och kommer alltid att göra!

Dagens citat:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Kanske det bästa citatet av dem alla, sinnesrobönen!

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Naturens förgänglighet. Läs mer »

Nollgradigt och jägarbröder.

Hejsan.

Förra helgen vände vädret så sakta och temperaturen steg och det blev nära nog töväder.

Just den här morgonen var det ganska häftigt att kallbada. Det var nollgradigt både i luften och i vattnet och det är inte så ofta jag upplevt det (kanske var det rentav första gången) Eftersom isen så sakta börjat smälta hade vattnet blivit riktigt kallt längst upp i ytan. Nere på botten är det alltid minst 4 grader plus.

För en kort stund färgades molnen över bryggan alldeles rosa. Skådespelet var över på någon enstaka minut, så ordspråket om att ”underbart är kort” stämde extra bra just den här morgonen.

När jag kom hem från min runda i skogen så var Stefan och storebror Mats i full färd att ta hand om ett jaktbyte. Nu känns det bra med full frys!

 

Den vita snön är ett minne blott nu, åtminstone för den här omgången…  I torsdags var det ”halvsnödagen”,  alltså den dagen mitt i vintern, då hälften av all snö ska ha fallit. Ja, vad tror ni om det? Kommer vi att få lika mycket snö till, innan våren behagar göra sitt intåg? Den som lever får se.

Dagens citat:

En klocka som kostar 3.000 kronor visar samma tid som en klocka som kostar 300 kronor. Ensamhet i ett hus på 400 kvm är densamma som i ett på 40 kvm. Om du reser i första klass eller i ekonomi kommer du fortfarande till samma destination. En dag kommer du att inse att lycka inte beror på materiella ting, utan på kärlek av människor runt omkring dig och glädjen du känner för att du lever!

Njut av lördagen.

Kram Annika

Nollgradigt och jägarbröder. Läs mer »

Vi måste passa på.

Hejsan.

De fina vintermorgnarna ville liksom aldrig riktigt ta slut. Jag och min badkompis kunde såklart inte låta bli att stiga upp i ottan ännu en gång när väderrapporten spådde solsken och minusgrader.

Vi var eniga om det, sovmorgon skulle vi ta när regnet och stormen var tillbaka. Alltså fick vi återigen en sagolik morgon vid vår kära gamla brygga.

Trots all snön som låg i skogen så kunde man ana hur mycket vatten som fanns i markerna. Vi fick verkligen välja vår vandringsväg med omsorg så vi skulle komma torrskodda fram.

 

I den luftiga snön där vi pulsade fram hade någon åkt skidor innan. Det är inte så ofta man vandrar i ett skidspår här i Gyllebo.

I takt med att solen steg på himlen så tilltog vinden också en smula. Även om det såg väldigt mysigt ut att stå ute på isen och pimpla så tror jag nog att det ven om öronen rejält där ute.

Och på äkta Österlenskt vis började snön sakta förflytta sig från fälten ut på vägen. Mer och mer ”snefnog” blev det.

(Det ”fnyger” och bildas sk. ”snefnog”, vilket är detsamma som att det bildas driver av rykande snö.)

Dagens citat:

Om du vill göra alla människor nöjda, då ska du inte vara en ledare, då ska du istället sälja glass.

Ha en fin fredag

Annika

p.s Bästa kallbadsvantarna är inköpta på Brösarps Lokalförening!

Vi måste passa på. Läs mer »

Skotta gångar och mata fåglar.

Hej hej

När maken min blev inlagd på lasarettet, så slog vädret till ytterligare och vi fick en massa ny snö. Under en hel dag vräkte det ner stora bomullstussar från himlen. När det sedan för ett kort tag blev ett uppehåll så passade jag på att ge mig ut med snöskyffeln i högsta hugg.

Våra små hundar har inte så lätt för att ta sig fram i hög snö, så jag skottade några extra roliga gångar runt huset åt dem. Det såg verkligen ut som de älskade att springa runt i sin snölabyrint.

När jag skottat gångar till både vedbod, gästhus och lilla orangeriet, så var det dags att utfodra de hungriga små fåglarna.

Samtidigt som det är en välgärning att mata hungriga djur så är det väldigt kul att ha dem nära inpå och lära sig namnet på de olika sorterna. Är ni bra på fågelarter? Den lilla blåmesen till exempel, den kan väl alla känna igen.

Eller talgoxen? Den är något lite större än blåmesen och har sitt gula bröst med en svart rand.

Pilfinken är nog den vanligaste fågeln hemma hos oss. Den förväxlas ofta med gråsparven som egentligen är ganska sällsynt tror jag. Skillnaden på dem är att pilfinken har en svart kindfläck.

En fågel som alla hört talas om, men som kanske inte alla känner igen, det är bofinken. För visst har ni hört Eva Rydberg sjunga om ”den närsynta bofinken Knut”? Huruvida den är särskilt närsynt, det vet jag förstås inte.

Ja, det är kul med alla vilda djur som söker sig närmre nu på vintern.

Dagens citat:

Livet är som en kamera. Fokusera på det som är viktigt och fånga de bästa ögonblicken. Lär av misstagen, blir det inte bra – knäpp en ny bild.

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

Skotta gångar och mata fåglar. Läs mer »

Rulla till toppen