gryningsdopp

Hej hej

Nu är det den tiden på året, då jag önskar att jag hade lite mer ledigt och hann med att vara ute i naturen precis varenda dag. Men jobbet tar sin tid och hem & hus tar sin tid. Fast så fort jag får chansen så ställer jag klockan för att njuta av mina bad som vanligt.

Nere vid bryggan är det alltid så himla fint nu i oktober. Ofta möts jag av en rosa himmel och en ångande sjö. Ja, det är nästan som att stiga in i ett heligt tempel – så fint är det nu.

Min fina badkompis Tina är inte kvar här i Gyllebo, så henne träffar jag inte lika regelbundet längre vid vår bryggan. Men här finns ju andra fina kompisar som är lika glada för bad som vi. Badankorna i egen hög person. De är så roliga och underhållande att ha som sällskap.

Just den här morgonen tänkte jag lite extra på min vän Tina, när himlen fylldes med spår av flygplan som gick på kors och tvärs. Då när vi möttes på bryggan så gott som varenda dag (under pandemin) pratade vi ofta om att det då inte syntes ett enda flygplansstreck på himlen. Det var en alldeles särskild tid under ”coronan”, en tid som vi gjorde till något helt fantastiskt.

Nu när jag går till bryggan så går jag oftast ensam. Fast i skogen är man förstås aldrig helt ensam. Badankorna och gässen finns ju där. Och vildsvinen finns ju precis överallt. De verkar mest ha ägnat sin tid åt förökning, för jösses så många grisar det bor här i Gyllebo nu. Överallt syns och märks deras framfart och många är både arga på dem  och rädda för dem. Jag bryr mig inte så värst mycket om dem. Ännu har de inte gjort mig något ont så jag tycker nog att de får finnas de med.

Dagens citat:

Det är inte menat att du ska leva som andra. Det är menat att du ska leva som dig själv.

Må gott och kram

Annika

Hejsan.

Vilken sommar vi fått nu va!?

För en vecka sedan såg det också ut att bli en fantastisk gryning. Jag och min vän bestämde oss för att stiga upp i ottan för att njuta av soluppgången och ett härligt bad.

Jag steg upp lite efter klockan tre för att packa ryggsäcken, klä på mig och sedan gå och möta Tina i skogen på vårt vanliga ställe. Glatt tjattrade vi på där vi marscherade fram i skogens dunkla ljus. Att det skulle finnas fler människor uppe en vanlig vardagsmorgon var ju högst osannolikt. Alla vettiga människor låg väl ändå och sov så där dags, det brukar de väl göra. Därför blev vi både smått chockade när ett gäng tonårsgrabbar stod på bryggan med fiskespön i högsta hugg och en massa öl på kylning i vattnet.

Om jag och Tina blev förvånade, så var det nog inget mot vad grabbarna blev. Att det skulle komma två käringar med ryggsäckar spatserande vid den okristliga tiden, det var nog inget som de direkt hade räknat med. Att upplysa pågarna om att det rådde fiskeförbud på just den platsen, det vågade vi inte heller. Vi tog bara några foton, men avstod vårt gryningsdopp, och vandrade istället vidare längs med stigen.

Ute på udden vid Munkagången satte vi oss istället och drack vårt te, under tiden som himlen skiftade i de vackraste rosa tonerna. Platsen är fantastiskt vacker och egentligen gjorde det inget att vi fick ändra våra planer.

När solen kommit upp och det ljusnat på riktigt gick vi vidare mot badplatsen. För såklart ville vi ta vårt bad någonstans i sjön. Det fick bli från de riktiga badbryggorna istället.

Medan vi simmade ute på den djupare delen så badade änderna i barnens avdelning. Morgonbadet var helt fantastiskt, och det stämmer nog det där uttrycket om att man aldrig ångrar ett bad.

En vackert målad sten var placerad vid informationsskylten vid badplatsen, en detalj som man blev glad av.

På tillbakavägen genom skogen gick vi förbi de festande grabbarna igen. Det hade då hunnit gå några timmar sedan vi först stötte på dem, och de såg om möjligt ännu mer förvånade ut när vi kom ångande genom skogen för andra gången. Vi skrattade gott åt alltihopa och undrade lite vad de egentligen tänkte om oss.

Dagens citat:

Du blir som du umgås. Häng med folk som får dig att känna dig som champagne på en tisdag.

Precis så, det krävs inte mycket extravagans för att vi ska njuta av livet, min fina vän och jag. Jag är så tacksam för våra morgnar i skogen.

Ha det gott och kram Annika