Hejsan.
I början av månaden ställde jag klockan riktigt tidigt och gick upp med tuppen för att följa med Andréa och Jeff på en gryningstur.
Naturligtvis ville vi visa Jeff de bästa guldkornen här på Österlen i vårt närområde, och ingen strand kunde då passa bättre än Knäbäckshusens strand.
Havet låg alldeles stilla och blankt, och himlen hade ett pastellrosa skimmer över sig när vi kom fram. Inte en människa syntes till och vi hade stranden helt för oss själva.
Ganska snart kunde vi skymta den första lilla strimman av sol längst borta vid horisonten. Att njuta av att se det glödande klotet stiga upp till en ny dag, det är något jag aldrig kan tröttna på. Det är så magiskt och fint. Tänk, det är något som sker varenda dag, många gånger utan att vi överhuvudtaget reflekterar över det. Solen som är grunden till precis allting.
Sådana här morgnar ångrar man aldrig att man trotsat sömnen och gett sig ut innan det hunnit ljusna riktigt. Vi njöt av att se dagen gry och vi planerade för en smarrig frukost när vi kom hem igen.
Efter en god frukost med starkt gott kaffe och goda mackor kröp vi alla ner i våra sängar igen och somnade som barn. Vi sov ikapp några timmar och det var så skönt. Det är nog bland det mysigaste jag vet, att gå upp tidigt, se soluppgången och sedan krypa tillbaka ner i sängen igen och sova ut.
Boktips
Jag har lyssnat på en bok som heter ”Ett liv långt borta” av M:L Stedman (författaren till Fyren mellan haven)
Dagens citat:
Jag har en skyldighet mot mitt hjärta att göra sånt som mitt hjärta tycker om.
Gryningar och soluppgångar – det tycker mitt hjärta om… och särskilt med personer jag älskar så mycket.
Ha det gott och kram
Annika
