trädgården

Hejsan.

Allt som hör våren till och allt det vi längtat efter – allt det är nästan här nu. Åtminstone känns det som det. Vitsipporna i Gyllebo står som allra vackras. Vill man njuta av dem, så är det nu det gäller. En tidig morgon eller lite framemot kvällskvisten – vita blommor gör sig bäst när solen står lågt på himlen.

Djurlivet

I helgen har de vilda djuren varit vårystra och pilska. Först ut att ha show här hemma, har fasanerna varit. Kaxiga och totalt orädda har två hanar marscherat fram och tillbaka på vår väg med ett speciellt utryck i synen. Med glansiga ögon och nästan lite hjärndöda har de mätt sina krafter mot varandra. De oansenliga hönorna har inte direkt sett så imponerade ut av de hugade friarna som struttat fram så hoppfullt som två ärkerivaler.

Nog är de väldigt vackra de färgglada fasantupparna!!

Någon dag efter fasanföreställningen, så blev det ett tjattrande på Dodevägens alla ekorrar. Det började med att en av ekorrarna tog en fågelholk i besittning. Strax efter hoppade flera andra runt och jagade varandra och höll ett herrans liv i ekarnas trädkronor.

 

 

-älskling, skynda dig ut med kameran, det är parning på gång här ute, kallade Stefan ifrån verandan.

Men några intima bilder blev det inte, och man får väl ändå låta djuren få ha lite privatliv också. Fast Stefan var säker, nya ekorrungar skulle det komma att bli, det hade han ju själv sett.

Dags att väcka dahliorna

Jag har hunnit väcka upp mina övervintrade dahlior nu. Som vanligt får de livas till med lite jord i plastpåsar, och det brukar funka ganska bra. Några av knölarna såg lite skrumpna och konstiga ut, men alla har fått en chans, så vi får se hur många som behagar vakna det här året.

Nu får de stå ett tag i orangeriet och trängas med citronträden och de andra frostkänsliga växterna tills vi vågar sätta ut allting och frostrisken är över. Det där är alltid ett väldigt lotteri, och man känner sig aldrig någonsin säker på sin sak. I början härjar vi alltid runt med skyddande fiberduk och täcker så fort kvicksilvret närmar sig nollgradigt. Det ena året är aldrig det andra likt, och kanske är det just det som är den stora tjusningen med allting.

Dagens citat:

Den som inte griper sin chans kommer kanske att grubbla på den resten av sitt liv.

Man måste våga ta lite chanser!

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika