december 2017

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Har ni vaknat till skönsång idag?
Den här Luciatiden är alltid så himla mysig tycker jag.
Det är ju ganska länge sedan jag själv iklädde mig rollen som skönsjungande Lucia … men det fanns en tid, och om den kan man läsa här.
Fast som ni vet så mår jag bästa av att vara ute i naturen i mina rejäla kängor och en stickad mössa långt nerdragen över öronen.
För några dagar sedan var jag på en av de härligaste platserna som finns …
Forsamölla och kullen med ”det ensamma trädet”.
Här dansar livsandarna alltid sådär lite extra mycket. Man blir glad här och känner sig lätt till sinnet.
Det var en härlig dag med friska vindar, och jag var helt ensam. Platsen var för stunden bara min.
Vid ån växte en buske med vita snöbär. Eller ”smällebär” som vi kallade dem när jag var liten. Såklart var jag bara tvungen att trycka sönder några av bären och bara få känna den där välbekanta känslan, det där ”poffet” som hörs när man trycker sönder de små vita bären. Det där barnasinnet finns alltid på lur hos mig.
Vattnet i ån var vilt och galet och ljudet från fallet var nästan helt öronbedövande.
Fast så mycket som det regnat den här hösten så måste det ju bli mycket vatten i ån, såklart.
Att kliva runt där på kanten till vattenfallet är alltid lite vanskligt. Stenarna är hala av fuktig mossa.
På ett ställe ligger en särskilt sten som är så vacker. Jag undrar alltid över den när jag kliver på den … Ålder, varför den har sitt mönster? … Vacker är den i alla fall.
Mossa växer det överallt här. Även om det är nog så vacker i alla jularrangemang som finns nu, så tycker jag nog att det finns ingen plats som det är vackrare på, än ute i naturen i sin rätta miljö.
Jag strövade över kullarna i Mandelmanns vackra hage och tog sikte på det ensamma trädet på kullen.
Det underbart vackra lilla trädet som bara står där så trotsigt och envist.
Att sitta här uppe en stund och bara njuta och filosofera, det är ren och skär friskvård.
Det känns lite som om det där lilla trädet har en egen klok själ.
Att luta sin rygg mot dess stam är som att sitta intill en kär gammal vän. Tryggt.
Utsikten ut över kyrkan, Rörums backar och havet är slående vacker.
Här skulle jag kunna sitta en hel dag och bara göra ingenting.
Men det duger ju inte.
Hemma på mitt kontor väntade pappershögarna på mig.
Jag vinkade adjö till trädet och vattenfallet och begav mig hemåt igen.
Dagens citat:
En god handling stoppar aldrig av sig själv.
Den leder till nya goda handlingar.
En god handling sprider sina rötter i alla riktningar.
Dessa rötter blir sedan sina egna träd.
Det bästa med goda handlingar är att de gör att
människorna som tar emot dem också blir goda.
Bra va!!
Om vi alla gör en god handling idag, så har vi snart en stor härlig skog av godhet.
Kram på er från mig.
Annika

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa. Läs mer »

Jul i mitt lilla orangeri.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Inget är som att dricka en kopp rykande varm, kryddig och god glögg inne i mitt lilla orangeri.
Med en massa levande ljus. Doften av slumrande citron- och olivträd.
Det enda som hörs är vinden utanför.
Här inne är det lite trångt nu över vintern.
Här förvarar jag alla de frostkänsliga träd och blommor som jag har i min trädgård på sommaren.
Ibland åker halvtråkiga krukväxter ut hit för att repa sig. Det är något med klimatet här inne, för ibland blir det som om blommorna får nytt liv.
Andra växter får en mellanlandning här innan det är dags för blomhimmeln. Några tar jag skott och sticklingar av innan de hamnar på komposthögen.
Att duka upp för lite glöggmys här ute är så himla mysigt.
Ingenting här är sådär helt perfekt. Lampkronan har Stefan svetsat ihop, och han fnyser lite generat över den ibland.
Även de söta gubbarna som står på fönsterbrädan har Stefan täljt. Han har det som avkoppling ibland, när vi sitter ute på sommarkvällarna och myser. Jag tycker att de är så himla gulliga och charmiga, de där gubbarna. Men Stefan fnyser åt dem också.
Till sommaren är det nog dags för oss att se över det lilla orangeriet lite. Ny färg behövs lite här och där.
Min mamma Ingrid hade precis blivit sjuk i cancer när vi började bygga det lilla huset, och tyvärr fick hon aldrig se det färdigt. Jag vet att hon hade älskat det!
Just nu sitter vi bara här och njuter. Sommarens arbete får vänta.
Vi njuter av levande ljus, varm dryck i kopparna och en brasa i eldkorgen.
Tänk, det har nästan gått 6 månader sedan vi satt här och åt vår midsommarmat, bara han och jag. Jag och min Stefan.
Det inlägget hittar ni här.
Dagens citat:
Äkta kärlek har ingen motsats.
Jag önskar er alla en fin dag.
Njut av de ni har, plötsligt en dag kan allt vara helt förändrat. För det kan vi alla vara helt säkra på … ingenting är beständigt. Varken goda eller dåliga saker. Allting kommer att förändras. Så lev, här och nu.
Kram Annika

Jul i mitt lilla orangeri. Läs mer »

Om stort och smått, och det som ligger mig nära.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Gokväll på er.
Jag kikar in i kväll igen med ett litet inlägg.
Ett inlägg om det som ligger mig närmast om hjärtat.
Min blogg började med fem trogna följare och har den senaste tiden ökat lite. Jag är så glad för det och ni är alla hjärtligt välkomna hit.
Plattformen i min blogg är naturen, men även vårt hem och vår trädgård.
Jag skriver om stort och smått som finns i mitt liv, och det kommer jag fortsätta med. Lite sådär halvrörigt …
Såklart handlar det också ofta om de personer som står mig närmst i livet – våra tjejer, Stefan och husdjuren. Familjen.
Och såklart skriver jag ibland om byggprojekt. Oftast mest om våra egna renoveringar, men ibland också från kunders då det finns möjlighet, utan att jag klampar in i det privata hemmet för mycket.
Ibland skriver jag lite om mat också. Vi älskar mat, men jag gillar bäst att laga vanlig gammaldags husmanskost. Lite tråkigt i mångas ögon kanske.
Jag tänker att om några generationer är all sådan kokkonst bortglömd och försvunnen. Min egen mamma var kokerska och gjorde den godast husmanskost man kan tänka sig. Men för den skull var hon aldrig rädd för att prova nya saker, vilket hon alltid klarade galant. Så gott allting blev. Hon är min förebild i köket.
Men ofta väljer jag naturen och utevistelse framför förklädet och spisen. Då får det helt enkelt bli slarvigt bredda mackor till kvällsmat!
Funkar hur bra som helst.
Allt sedan den 1 juni har Stefan varit sjukskriven. Det började ju väldigt allvarligt med 2,5 vecka på sjukhuset i Lund.
Nu är han lite bättre och kan jobba några timmar om dagen. Ännu finns oklarheter och krämpor kvar och ofta åker vi till Lund för prover och kontroller.
Där på njurenheten finns en underbar liten monter att beskåda. En massa figurer gjorda av äpplen, som visar hur teamwork fungerar. Jag kan stå där i evigheter och titta på den.
Ute i vida världen håller två av min döttrar ju till.
Emmy är med sin bästis Matilda i Australien för andra året.
För tillfället jobbar och sliter de för fullt.
Och jag blir så glad så glad, så fort det kommer något livstecken därifrån.
Som den gången min blogg blev kapad … inlägget hittar ni här.
Andréa jobbar som veterinär i Canada. Där bor hon tillsammans med en irländare som har ett nakenmarsvin som husdjur. Han har ett konstigt namn som jag håller på att vricka tungan av att uttala.
Hon har nyss tagit kanadensiskt körkort, så nu imponerar hon på den söte irländaren, genom att visa hur det går till att göra handbromsvändningar … Du milde tid, det är tur att mammor inte vet allt här i världen.
Fast igår åkte hon till USA förstås … Hon har några dagars ledigt, och då skulle hon åka och söka nytt jobb för att kunna klättra högre på karriärsstegen …
Lycka till mitt hjärta ♥
Så har jag lilla goa Amanda såklart.
Hon ska snart åka på semester med fästman och svärföräldrar. De tänker kidnappa henne över jul och nyår och föra henne ända bort till Thailand. Varmt och gott kommer de att få det i alla fall – långt där borta i Asien.
Men innan dess ska vi träffas och mysa riktigt tillsammans.
Ja, det var lite om min blogg och om vad jag egentligen svamlar om härinne.
Och alltid avslutar jag med ett foto på mig själv. Det är för att ni ska få en bild av vem det är ni har ”lyssnat” på i ett helt långt inlägg
Ikväll ska jag iväg och träna lite nosework med en av min hundar. Det ska bli jättekul.
Ha en skön kväll.
Gillar ni att kika in här får ni gärna trycka på lilla hjärtat här under.
Tack och haj!
Kram Annika

Om stort och smått, och det som ligger mig nära. Läs mer »

Lunchdate.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nästan alltid äter jag min lunch här hemma, själv i min ensamhet. Eller egentligen inte helt ensam, jag har ju tre hundar som vrålstirrar på varenda tugga jag tar.
Det är ok. Det brukar ta en kvart, så det stjäler liksom ingen tid från mitt arbete direkt.
Men förra veckan hade jag en lunchdate. Så himla mysigt det var!!
Underbara Brösarps Gästis var platsen för min lunch den här dagen.
Jag var tidig och mitt sällskap lite sen. Därför fick jag lite tid att strosa runt.
Där på Brösarps Gästis är det så himla mysigt och hemtrevligt. Det känns liksom lite ”hemma” för mig.
Att vildsvinet är Gästis signum, det kan man nästan inte ta fel på. Lite varstans sitter det vildsvinshuvud på väggarna. Särskilt ett av dem blev jag lite extra förtjust i.
En gris med uttryck kan man säga! Kanske var det ett fyllesvin …. ja, med tanke på närheten till baren.
Pilska ögon hade han i alla fall.
Gamla, välkända tavlor pryder väggarna. Särskilt en tavla får alltid mitt hjärta att frysa till för en millisekund. Det är tavlan om kvinnans olika åldrar.
Den där ni vet, den som är formad som en trappa. Upp och ner. Och för första gången så är jag nu på väg nerför det där ”trappskrället” …
Nåja … ålder är ju bara en siffra som inte har någon betydelse (såvida man inte är en ost)
Så kom hon då. Söta, goa Tina. Min väninna. Hon som för dagen bjudit ut mig på lunch.
Vi valde dagens. Fläsk, potatis och gräddsås. Mmmm …. så himla gott!!
Sedan satt vi där vid vårt bord i en hel evighet och pratade, skrattade och bara mådde så himla gott!!
Ingen stress, bara så behagligt. Då och då stannade någon av servitriserna upp vid vårt bord och småpratade med oss. Även om de hade fullt upp inför kvällens middagsgäster så var stämningen så härligt rofylld.
Men till sist var det ändå dags för oss att tacka för maten och dra vidare ut i vardagen.
Vi tackade Brösarps Gästis för god mat och jag tackade Tina för att hon bjudit ut mig. ♥
I antikaffären mitt emot låg en uppstoppad räv och blängde på oss.
På hemvägen stannade jag till vid stranden i Vitemölla.
En snabb, kall promenad kändes härligt efter maten.
Tillbaka i Gyllebo igen så välkomnades jag såklart av mina fyrbenta pälsbollar.
Alltid lika glada och positiva när jag kommer hem.
Dagens citat … på tal om ålder …
Ju äldre man blir desto
bättre blir man …
såvida man inte är en banan.
Ha det fint och passa på att äta en god lunch idag.
Kanske på Gästis i Brösarp?!
Kram Annika

Lunchdate. Läs mer »

Andra advent och den första snön.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 1 minute of reading
Gokväll i stugorna.
Så himla mysigt det var att vakna upp den här söndagmorgonen.
Den första snön hade fallit här i Gyllebo.
Som alltid var jag upp tidigt. Jag älskar de där först timmarna på dagen. Med levande ljus och känslan av att ha en hel orörd dag framför mig.
Den första koppen kaffe. Det är min bästa tid.
När dagen började gry och det blivit så pass ljust så det gick att ta lite hyfsade bilder, hoppade jag i mina kängor, ställde upp mitt iso på kameran och knäppte årets första snöbilder.
Så fint det blir bara av lite vitt puder på marken.
Hoppas ni har en underbar söndagskväll.
Jag njuter för fulla muggar av advents- och julkänslan som sakta smyger på här hos oss.
– Jag undrar om det är försent att börja vara snäll nu ….. !?
Kram på er alla
Annika

Andra advent och den första snön. Läs mer »

Redan dags att tända andra ljuset.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu får jordklotet allt bromsa in i sitt snurrande och den stora tidsmaskinen borde slå i nitarna och sakta in lite.
För visst är det galet hur fort tiden springer nu.
Det känns som det var igår vi tände det första lilla ljuset i adventsstaken och redan är det dags för nummer två.
Lika bra att tända på hela rubbet direkt tycker jag!
Jag har ett arrangemang med fyra blockljus som står i härlig vitmossa. Tanken är väl att man ska tända ljusen, ett efter ett för varje adventssöndag. Men det tycker jag är så himla fult, så här får de brinna allihopa på en och samma gång. Blockljus är liksom inte till för att agera adventsljus enligt mig.
Såklart har jag en traditionell adventljusstake där jag tänder ljusen i tur och ordning som det är meningen att man ska.
Så nu är det alltså redan dags för ljus nummer två.
Lite julbestyr har vi hunnit med under den gångna veckan.
Stefan och lilla hunden Lykke har fått en utegran på plats utanför stora fönstret i köket. Så himla mysigt och stämningsfullt när det är mörkt ute.
Jag har börjat att tillaga julmaten så smått nu. För maten är väl det viktigaste av allt?
Mycket köper jag färdigt, men vissa saker är inte alls gott att köpa färdigt. Brunkål tycker jag är en sådan sak. Jag älskar brunkål. Det är en av mina favoriter på julbordet. Brunkålen och skinkan …. Mums! Men det måste vara hemmalagad brunkål som är gjord på mitt eget vis.
En stor sats har jag nu klar som ligger och väntar i frysen på den stora dopparedagen.
Dagens citat:
Vi är inte bara här för att försörja oss.
Vi är här för att berika världen.
Idag kan vi väl hjälpas åt att berika världen. Kan vi inte hålla inne med gnäll
Låta bli att prata om sjukdomar och elände (hjälper ju inte om man nu inte är hos doktorn) och istället prata om positiva saker. Kanske tänka på att lyssna, istället för att bara tänka på sina egna repliker …
Ska vi inte prova med det?
Ha det fint.
Kram Annika

Redan dags att tända andra ljuset. Läs mer »

Julmarknaden på Bengtemölla

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
För en vecka sedan njöt jag ju av en av mina absoluta favoritplatser – Haväng.
Efter det for jag vidare mot Brösarp och julmarknaden på Bengtemölla. Det är så bedårande fint där på den väldigt gamla gården.
Om mitt minne inte sviker mig så har den gamla kvarnen där anor ända från 1300-talet.
I somras när jag och min dotter avverkade våra vandringar på Österlenleden så passerade vi bla. Bengtemölla.
Vill ni ha lite sommarkänslor så hittar ni det härliga inlägget här.
Omgivningen är så vacker här.
Men den här dagen var marken frusen, och det passade så fint när Tomten smög inne på gården och grillarna var fulla med läckert gyllenbruna korvar.
Inne i logen stod marknadsknallar och sålde sina hantverk.
På den här marknaden fanns de sötaste små knallar man kan tänka sig.
Vänner till mig och så välkända för mig…
Tina Tånnanders Ljus
Lise Ericsson, fotriktiga strumpor och betonghantverk
Ingela Johnsson från Sjörröd med ljus, garn, ullfällar och en massa annat.
En bra stund strosade jag runt där på marknaden och insöp den sköna julstämning som fanns där.
Så slank det ner en grymt god grillad korv i min mage, innan jag styrde kosan mot Gyllebo igen.
Väl hemma igen piffade jag lite med blommorna i min klongvas.
I en blomsteraffär hade jag köpt lite roliga snittblommor. En sort som jag inte kan namnet på, men de är så dekorativa med sina roliga kottar. Det bästa med dem är att de står fint väldigt länge. Praktiskt tycker jag. Då kan man bara byta ut ”sällskapet” lite då och då och man har en vacker bukett länge.
Dagens citat:
”Du behöver inte skrika högst för att bli hörd, eller vara störst för att bli sedd.
När du visar respekt för den du pratar med och engagemang för det du pratar om,
kan det vara tillräckligt spännande med en viskning.”
Pssst …. ha en härlig lördag och en stor kram från mig.
Annika

Julmarknaden på Bengtemölla Läs mer »

Om jag bara fick välja en enda …

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Om man bara fick välja en enda plats i hela världen. En plats som man tycker är den vackraste av dem alla.
En plats som känns lite extra i hjärtat liksom.
Och man bara fick välja en …
Då väljer jag den här!
Vackra underbara Haväng.
Här har jag varit sen barnsben och jag tror inte att någon annan plats kan mäta sig med den här skönheten.
Det var förra helgen när jag var ensam som jag passade på att stanna till här.
Det var en strålande vacker morgon med rimfrost i träden.
Jag brukar inte redigera mina foto särskilt mycket. Jag vill så väldigt gärna göra det mesta av jobbet direkt med min kamera. Övning ger ju som bekant färdighet … och jag övar och övar och övar …
Den här morgonen var förutsättningarna för bra bilder fantastiska. Allt jag behövde göra i efterhand var att räta upp horisonten så att den var absolut helt vågrät.
Nej Haväng behöver inga filter eller redigeringar.
Haväng är vackrast ändå!
Tiden går fort när man trivs.
Det var dags att vandra uppför den välkända backen och ge sig ut på andra äventyr, men mer om det en annan dag.
Dagens citat:
Du kan förlora något som du har,
men inte något som du är.
Och jag är tacksam.
Jag är så tacksam för sådana här dagar och för den skönhet jag har så nära inpå.
Ha en fin fredag och kram på er
Annika

Om jag bara fick välja en enda … Läs mer »

Ett litet attefallshus ska se dagens ljus.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gokväll i stugorna.
Mitt jobb är att sköta papper och räkenskap på byggföretaget Stefan Hantverkar´n. Därför sitter jag mest inne och kuckelurar på mitt kontor om dagarna. Utom då jag är ute och härjar i skog och mark på min fritid förstås.
Men en morgon gav jag mig ut på fältet för att hälsa på i verkligenheten.
Det ska byggas ett litet attefallshus någonstans på Österlen, så jag tänkte att jag skulle försöka följa byggprojektet ifrån start med min kamera. Och såklart får ni hänga med om ni vill.
En vackrare plats för ett litet attefallshus, ja det får man allt leta efter …
Ett stenkast från havet.
Ganska nära en annan liten stuga som vi byggde för en del år sedan, kommer det lilla attefallshuset att placeras.
Den här morgonen var det full aktivitet på byggarbetsplatsen.
Det skulle stakas ut var alltihopa skulle ligga. Och det mina vänner, det är viktigt. Det ska vara rätt på millimetern på alla håll. Både bredd och djup ska vara rätt. Höjden där huset ska ligga ska förstås också varit helt enligt planen.
Till sin hjälp har man då de gulligaste töserna från kommunen. Med sin avancerade teknik tar de ut höjder och mått så allt bli bra från början. Duktiga tjejer som verkligen kan sitt jobb – det vet jag sedan länge!
Den här morgonen var alla på plats. Inte bara hantverkarna och Stefan själv, nej både arkitekten och byggherren var också här.
Många människor har totalt missuppfattat vem det är som räknas som byggherre. Ofta hör jag i alla de byggprogram som finns på TV att man även där säger fel …
Byggherren är kunden i detta fallet. Alltså INTE byggaren. Byggaren kallas entreprenör.
Killarna satte profiler och stakade ut. Noga, noga att allt blev rätt.
De var båda märkbart besvärade av mig och min kamera.
– Förunderligt, tänkte jag … ändå har ju en av dem varit modell för Blå Kläder i unga år ….
Målmedvetet och flitigt jobbades det på för fulla muggar.
Så är det med erfarna hantverkare, alla vet vad de ska göra, inget snack behövs. Det var nästan bara hammaren som ekade i den tysta morgonen.
Så kom den första materialleveransen. Armeringsmattorna till grunden såklart.
Det var den glade åkaren från Gröstorp som trixade sig in med sin lastbil på den trånga lilla byggplatsen.
Så slog klockan nio och det var dags för frukost.
Inget ser väl så gott ut som mackorna i en sunkig byggarbod. Det spelar egentligen ingen roll om det är lyxsmörgåsar med krämig sallad eller svettiga ostmackor, det verkar lika gott vilket som.
Själv tog jag en obligatorisk selfie i den smutsiga spegeln i boden, innan jag tackade för mig och körde tillbaka hem till Gyllebo igen.
Fortsättning följer från det lilla attefallshuset någonstans vid havet på Österlen.
… sugen på att bygga ett attefallshus … vår hemsida hittar ni här.
Kram Annika

Ett litet attefallshus ska se dagens ljus. Läs mer »

En frostig morgon och mys framför brasan

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
I helgen var det en fantastiskt vacker morgon. Flera minusgrader och rimfrost på träden.
Efter en lång härlig hundpromenad så finns det väl inget bättre än att kura ihop sig framför den sköna brasvärmen i köket?
Ängarna runt Gyllebo visade sig från sin allra vackraste sida den här morgonen.
Jag älskade att marken var frusen och allt slask var som bortblåst. Eller ja, fruset till is är kanske mer rätt att beskriva det på.
Solen som var på väg upp skvallrade om att det skulle komma att bli en fantastisk dag.
Och jag bara tackade och tog emot.
Väl hemma i stugan igen satte jag fyr i spisen och genast spred sig den sköna värmen i hela köket.
Hundarna älskar att ligga framför någon av våra braskaminer och värma sig.
Lilla Lykke blir alltid så väldigt sömnig av den goa värmen. Även om hon alltid försöker ha koll på vad jag pysslar med i köket, så lyckas hon nästan aldrig hålla sig vaken.
Visst är hon för söt!?
Dagens citat:
Tänk lyckliga tankar.
De lyfter dig upp i luften.
//Peter Pan
Ha en fin torsdag och kram.
Annika

En frostig morgon och mys framför brasan Läs mer »

Rulla till toppen