Lunchdate.
Hejsan.
Nästan alltid äter jag min lunch här hemma, själv i min ensamhet. Eller egentligen inte helt ensam, jag har ju tre hundar som vrålstirrar på varenda tugga jag tar.
Det är ok. Det brukar ta en kvart, så det stjäler liksom ingen tid från mitt arbete direkt.
Men förra veckan hade jag en lunchdate. Så himla mysigt det var!!
Underbara Brösarps Gästis var platsen för min lunch den här dagen.
Jag var tidig och mitt sällskap lite sen. Därför fick jag lite tid att strosa runt.
Där på Brösarps Gästis är det så himla mysigt och hemtrevligt. Det känns liksom lite ”hemma” för mig.
Att vildsvinet är Gästis signum, det kan man nästan inte ta fel på. Lite varstans sitter det vildsvinshuvud på väggarna. Särskilt ett av dem blev jag lite extra förtjust i.
En gris med uttryck kan man säga! Kanske var det ett fyllesvin …. ja, med tanke på närheten till baren.
Pilska ögon hade han i alla fall.
Gamla, välkända tavlor pryder väggarna. Särskilt en tavla får alltid mitt hjärta att frysa till för en millisekund. Det är tavlan om kvinnans olika åldrar.
Den där ni vet, den som är formad som en trappa. Upp och ner. Och för första gången så är jag nu på väg nerför det där ”trappskrället” …
Nåja … ålder är ju bara en siffra som inte har någon betydelse (såvida man inte är en ost)
Så kom hon då. Söta, goa Tina. Min väninna. Hon som för dagen bjudit ut mig på lunch.
Vi valde dagens. Fläsk, potatis och gräddsås. Mmmm …. så himla gott!!
Sedan satt vi där vid vårt bord i en hel evighet och pratade, skrattade och bara mådde så himla gott!!
Ingen stress, bara så behagligt. Då och då stannade någon av servitriserna upp vid vårt bord och småpratade med oss. Även om de hade fullt upp inför kvällens middagsgäster så var stämningen så härligt rofylld.
Men till sist var det ändå dags för oss att tacka för maten och dra vidare ut i vardagen.
Vi tackade Brösarps Gästis för god mat och jag tackade Tina för att hon bjudit ut mig. ♥
I antikaffären mitt emot låg en uppstoppad räv och blängde på oss.
På hemvägen stannade jag till vid stranden i Vitemölla.
En snabb, kall promenad kändes härligt efter maten.
Tillbaka i Gyllebo igen så välkomnades jag såklart av mina fyrbenta pälsbollar.
Alltid lika glada och positiva när jag kommer hem.
Dagens citat … på tal om ålder …
Ju äldre man blir desto
bättre blir man …
såvida man inte är en banan.
Ha det fint och passa på att äta en god lunch idag.
Kanske på Gästis i Brösarp?!
Kram Annika
