Forsemölla

Att tänka högt.

Hejsan.

Uppe vid Mandelmanns ensamma träd är en bra plats att tänka högt för sig själv. Vinden fångar och för bort alla kloka eller tokiga tankar som snurrar runt i hjärnkontoret. Sinnet luftas ur och klarnar.

Tillsammans med en riktigt god vän kan man också göra just det – tänka högt för sig själv.

Tina, som jag känt sedan fem årsålder är en sådan vän för mig.

I förra veckan träffades vi och fikade. Sedan vandrade vi över Rörums vackra backar och tänkte högt tillsammans.

Naturen hade börjat klä sig i höstskrud och i hagen mötte vi Mandelmanns gudomligt söta får och getter.

Åhhh dessa getter. Så himla gulliga.

På vår vandring mötte vi även ett sällskap kvinnor som undrade om vi visste namnet på den blå blomman i hagen. Nix pix, vi såg ut som fågelholkar båda två. Men nu har jag tagit reda på att den heter Cikoria eller ”Vägvårda” och dess rot kan användas som kaffesurrogat.

Jag och min vän vandrade vidare. Vi luftade tankarna och njöt av dagen tillsammans.

Dagens citat:

Att tala med en vän är inget annat än att tänka högt.

Ha en fin dag och kram.

Annika

(Bilden på mig har Tina Tånnander tagit)

Som en sommarkväll.

Hejsan.

I kalendern stod det att vi var i slutet av september, ändå kändes det som sommar i luften.

Det var en sådan ljummen septemberkväll som vi tog hundarna med till Forsemölla.

Lilla Lykke blev som vanligt ”mammasjuk” och kunde inte riktigt bestämma sig för hur och var hon skulle gå i ledet.

Med vars en liten hund noggrant kopplade hoppade vi in till Mandelmanns fina kor.

Tålmodigt stod kor och kalvar bara och kikade på oss när de blev utskällda efter noter av våra hundar.

Snart tröttnade de på oss och travade ner mot bäcken. Vi vandrade vidare ut över de vackra beteshagarna.

Efter en stund träffade vi på Mandelmanns gulliga får. Så fina och tillgivna.

Vackrare boplats för fårskallar, ja det får man då allt leta efter.

Kanske var det årets sista sommarkväll vi fick avnjuta. Så ljuvligt!

Dagens citat:

Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i den är vårt eget val.

Att välja en promenad i naturen, framför en kväll vid TV:n, det tyckte jag var ett utomordentligt val.

Må väl och kram

Annika

Vi människor är så hialösa.

Hejsan.

Det finns ett utmärkt skånsk ord som beskriver precis hur jag tycker vi människor är. Hialösa. Det betyder otåliga på riktig svenska. Hialösa och en smula *glymska, det är precis vad vi är.

*glymska = glömska

Vi vill ha jul så fort löven fallit från träden. Sen vill vi kasta ut hela härligheten så fort det ringt in för ett nytt år. Då vill vi ha vår på direkten. Ut med gran och julstjärnor och in med tulpaner och lökar. Efter det längtar vi ihjäl oss efter sommar och semester. Fort ska det gå i ett rasande tempo. Min mamma sa alltid ”du trår livet ur dig tös”.  Och nog ligger det en massa sanning i det.

Samtidigt oroar vi oss och påstår att naturen är ur led. Att allting bara blir tidigare och tidigare för varje år som går. Och blir allting sent, så *förgryser vi oss för den saken skull. Kommer snön i april så är det häpnadsväckande, trots att det bevisligen hänt förut. Blir det sommar tidigt, så ojar vi oss över det, fast att det inte alls är första gången det händer.  Jag minns själv en gång … det var vinter när jag åkte in på BB 1:a maj, och sommar några dagar efter när jag kom hem.

* förgryser = häpnas över

Jag tror att vi alla, lite till mans faktiskt, är ganska glömska vad det gäller just väder. Hur många minns hur vädret var i fjor, för exakt ett år sedan? Gör du det?

Tack vara min blogg och mina eviga blogginlägg så vet jag att hemma hos oss planterades det penséer för glatta livet.

Även om jag sett att det redan nu säljs penséer i affärerna, så känner jag då rakt inte för att sätta igång med vårbruket i Gyllebo redan. Sådär är det, det ena året är inte likt det andra, för hur tråkigt skulle inte det bli. Naturen är olika och vi själv är också olika.

Den här våren stormar det massor till exempel, vilket jag fick känna på i söndags. Har ni missat blogginlägget om mina sandblästrade hundar så hittar ni det HÄR.

Istället för att blåsa iväg vid havet, valde vi att vandra vid Forsemölla i skydd av backar och skog.

Att sedan komma hem till stugan och tända fyr i kaminerna var så himla mysigt, då gjorde det ingenting att stormen rev utanför. Lite babygos på det, så spelade vädret ingen som helst roll.

Dagens citat:

De säger att jag har förändrats mycket, jag säger att mycket har förändrat mig.

Ta det lungnt och njut. Kram Annika

Teknikens under.

Hejsan.

Jag är tillbaka igen. Med en sprillans ny hårddisk tar jag mig an livet igen.

Det här datorbytet har jag förstås inte fixat på egen hand. Nej, jag har fått hjälp av Österlens bästa killar. Grabbarna på IT-Syd!

Nix, jag är inte sponsrad eller så, jag är bara så tacksam för att de här pågarna finns att anlita. Ja, jag är helt enkelt bara en helt vanlig nöjd kund. Och enligt mitt sätt att se på saker och ting så borde vi vara bättre på att berätta när vi är nöjda!

Kameraobjektivet som for i backen, det är en helt annan historia. Det kommer däremot att bli en rysligt dyr historia. Canon har lämnat mig ett prisförslag, femsiffrigt…. Jaja… livet går vidare och jag bjuder er på bilder från en härlig vandring vid Forsemölla.

Det viktigaste i livet är att få ha hälsan och att få träffa sina nära och kära ibland Att tillsammans med en dotter och ett barnbarn få göra slut på alla julgotter en helt vanlig  kväll i januari, det är bland det härligaste som finns. Ja, det finns så mycket att vara tacksam för, det gäller helt enkelt att fokusera på det.

Dagens citat:

Di e de bästa som hänt sin di skivade bröed kumm…

//Filip på IT Syd i Simrishamn

Ja, han har nog rätt, min nya hårddisk sköter sig än så länge klanderfritt.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

 

Var dag är en sällsam gåva.

Hejsan.

Varje ny dag är verkligen en gåva. En gåva som jag blir mer och mer noggrann med att värdesätta.

En blåsig, kall septemberkväll när vi ätit kvällsmat här hemma, var det så himla nära att jag bara sjönk ner i TV soffan. Stefan eldade i braskaminen och det såg verkligen inbjudande ut. Men när jag slog ett öga på min fina Johnnyhund så bestämde jag mig. Han var sugen på en kort runda i naturen och så fick det bli.

Tidigare på dagen hade jag kastat ut hundburen från bilen. Den har blivit lite för svår för Johnny att hoppa in i. Nu är där istället bäddat skönt i hela bagageutrymmet åt honom. Och kommer farbror konstapel och haffar oss för lös hund i bil, så finns en budget för det också… Johnny ska ha det bra, punkt!

Jag och min lyckliga hund styrde kosan till Forsemölla. En underbart vacker plats som gör gott för både kropp och själ.

Vinden tjöt i trädtopparna, vattnet dånade och det torra gamla trädet knakade oroväckande med sina döda grenar.

När vi gick där, Johnny och jag, så kändes TV-soffan där hemma inte alls särskilt lockande längre. Ingen TV-kanal i världen slår naturens eget program.

Underbart vackert, det är vad här är!

Dagens citat:

Det finns bara en tidpunkt som betyder något: NU. Det är den mest betydelsefulla tidpunkten, eftersom det är den enda tidpunkten som vi har någon makt över.

Det är mitt eget ansvar att välja att göra något som är bra för mig själv … och för Johnny såklart!

Kram på er, Annika

 

Man blir glad av Gustavs grisar.

Hejsan.

Den där dagen då jag blev så in i bombens arg och ledsen över människors hänsynslöshet mot moder jord och vår natur. Den dagen blev jag glad igen när jag mötte Gustavs grisar.

Det är en enastående natur där vid Forsemölla som förtjänare att tas om hand med största respekten.

Att njuta av den annalkande våren på den här platsen är som en gåva.

Jag tycker att om man inte kan sköta sig och städa undan efter sig så borde man istället styra sin kosa till Måsalycke. Måsalycke är Österlens kända gamla soptipp, som numera är en fin återvinningsstation. Dit kunde man åka och ha sin picknick tycker jag.

Ja det var en massa arga tankar som cirklade i mitt hjärnkontor den där morgonen, men så kom jag in i Mandelmanns hagar och genast rann ilskan bort.

Inte kan man vara ilsken när man möter Gustavs glada, nyfikna grisar.

Alla hundarna blev också lite gladare och mer uppspelta efter mötet. Men vem blir inte glad över att möta grisar?

Det är med blandade känslor jag skriver och rekommenderar den här ljuvliga platsen. Samtidigt som jag vill att alla människor ska få uppleva den här bedårande naturen, samtidigt blir jag så rädd att naturen inte kan ta emot så mycket människor.

Så snälla ni, visst kan vi hjälpas åt att hålla skitgrisarna i öronen. Ja och då menar jag de som går på två ben.

Dagens citat:

När jag var liten skulle vi inte skolka för att rädda jorden utan vi skulle skolka för att hela världen skulle HOPPA samtidigt så hela jorden skulle fuckas.

Jag har också varit ung och dum och skräpat ner. Jag har också gjort gjort huvudlösa saker som definitivt inte varit till gagn för varken jorden eller naturen. Men jag är inte sämre än jag kan ändra mig och bättra mig. För det kan alla.

Ha en fin lördag och kram.

Åksjukan förde oss till Forsemölla.

Hejsan.

Min plan var att köra den lilla biten ner till havet. Den korta sträckan brukar inte vara några problem för min åksjuka lilla hund. Den här dagen kom vi bara halvvägs. Vid Rörums idrottsplats fick jag stanna då Lykke nästan var grön av illamående. Hennes lilla tunga gick i vågor och saliven droppade.

Istället för frisk havsluft, fick det bli lite Rörumsluft med en svag gödseldoft, för mig och hundarna.

Det blev en trevlig promenad, då vi mötte två söta töser på väg till skolan. Efter en mysig pratstund med tjejerna så var vi redo att styra kosan hemåt igen.

Fast så kort promenad räcker inte för att vakna till liv. Vid Sträntemölle stannade jag bilen igen, så jag och hundarna kunde ta oss en rejäl promenad i den vackra naturen.

Lyckligt tänkte jag på allt som de två tjejerna vid Rörums skola berättat för mig. Att de nästkommande dag skulle miljöstrejka. Liksom Greta Thunberg skulle de hoppa över skolan för en dag och istället verka för vår miljö.

Precis allihopa skulle de åka in till Simrishamn och miljöstrejka vid kommunhuset. Det lät fantastiskt tyckte jag.

Det kändes hoppfullt och härligt att vi alla värnar om vår miljö. Den underbara naturen som vi lever av. Rent vatten och ren luft.

Allt det där gick jag och tänkte på när jag kom fram till vattenfallet. Det var då mitt glada humör sjönk rejält ner i botten. Den glädje och hoppfullhet jag tidigare känt förbyttes som i ett trollslag till hopplöshet. Sedan blev jag arg. Riktigt jävla arg. Tokförbannad.

För där vid den sagolikt vackra platsen hade någon haft fest. En fest som de sedan bara lämnat åt sitt öde med sopor och skit kvar.

Alltså, jag var så arg och bedrövad. Sorgset tänkte jag på de underbart söta flickorna som skulle kämpa för vår miljö bara ett stenkast bort. Så tänkte jag på vilka idioter det kunde vara som varit här? Vem de än är, så förtjänar de inte att komma hit igen. Möjligtvis för att städa efter sig.

Det blev en kontrasternas morgon.

Dagens citat:

Sunt förnuft är en blomma som inte växer i allas trädgård.

Måtte alla ungar få gå på Mulleskola när de är små ….

Ha en fin dag.

Kram Annika

En tur till Rörumsåns vattenfall.

Hej hej
En förmiddag i helgen var det ett så strålande väder. Soligt och ganska milt.
Jag och Stefan som båda har lite trixigt att promenera just nu, enades om att Forsemölla var ett perfekt utflyktsmål.
Dessutom är det en alldeles lagom liten bit för hunden Lykke att åka bil. Körsträckan dit är så kort, så hon hinner inte bli åktsjuk på den lilla färden.
Wowww vilken dag!
Visserligen låg snön envist kvar på sina ställen, men solens strålar skapade dagsmeja. Jag älskar den här tiden då den gamla fula snön sakta får ge vika för solens styrka. Ordet meja betyder ju just kraft och styrka.
Det är något med den här årstiden som får mitt minne att gå tillbaka till barndomen, då jag fick sätta undan de trötta vinterstövlarna och ta fram mina röda ”lejongympaskor”. Jag kan liksom minnas hur det trillade in lite blöt snö över kanten på skorna när jag rusade fram genom skogen i mina röda gympadojjor…
Den här dagen var vi inte ensamma vid Forsemölla. Såklart var det fler människor som dragit sig hit den här strålande dagen. En liten bebis låg och sov i sin färgglada vagn intill fallet, och jag kan bara föreställa mig hur skön sömn den ungen hade. Tänk er själv att ligga och slumra med ljudet av fågelsång och vattenbrus.
På den här platsen finns en av de vackraste stentrappor jag vet. Jag blir bara så glad av att se den.
Eftersom jag inte har alltför lätt med att gå ännu, så passade det synnerligen bra för mig med en liten paus där. Med solen i ansiktet och utsikt över vattenfallet mådde jag som en kung!
Det här är en riktig pärla att besöka. Ofta drar sig konstnärer hit och det är inte sällan man kan se ett helt gäng staffli stå uppställda här. Och jag kan verkligen förstå det. Det händer att jag blir sugen på att lägga undan kameran för en stund och prova på det här med oljemålning eller akvarell …
Vi strövade vidare och bara njöt!
Hunden Johnny hade som vanligt ”glädjefnatt” den här dagen. På riktigt!
När vi ska göra roliga saker som att åka på utflykt eller ut på ställen där han inte varit på länge då får han någonslags stressklåda på halsen. Han blir helt galen och så fort vi stannar så kliar han sig värre än om han var översållad med loppor. Nu skulle man kunna tro att han även gör så när han är i tjänst som militär patrullhund, men se, då är det andra bullar. Då är det allvar och jobb. Då är han stilla, fokuserad och sköter sin uppgift! Min fine galne hund!
Underbar plats, som jag är så tacksam över att ha möjlighet att besöka.
Dagens citat:
Det är inte många som vet hur bra
de har det – däremot hur bra andra
har det.
Hoppas ni alla får en fin skärtorsdag. Jag ska en sväng till min sjukgymnast och hoppas få massa tips på bra rörelser för mig och såklart svar på lite frågor som poppat upp.
Kram på er och tack för ni vill kika in här.
Annika

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa.

Hejsan.
Har ni vaknat till skönsång idag?
Den här Luciatiden är alltid så himla mysig tycker jag.
Det är ju ganska länge sedan jag själv iklädde mig rollen som skönsjungande Lucia … men det fanns en tid, och om den kan man läsa här.
Fast som ni vet så mår jag bästa av att vara ute i naturen i mina rejäla kängor och en stickad mössa långt nerdragen över öronen.
För några dagar sedan var jag på en av de härligaste platserna som finns …
Forsamölla och kullen med ”det ensamma trädet”.
Här dansar livsandarna alltid sådär lite extra mycket. Man blir glad här och känner sig lätt till sinnet.
Det var en härlig dag med friska vindar, och jag var helt ensam. Platsen var för stunden bara min.
Vid ån växte en buske med vita snöbär. Eller ”smällebär” som vi kallade dem när jag var liten. Såklart var jag bara tvungen att trycka sönder några av bären och bara få känna den där välbekanta känslan, det där ”poffet” som hörs när man trycker sönder de små vita bären. Det där barnasinnet finns alltid på lur hos mig.
Vattnet i ån var vilt och galet och ljudet från fallet var nästan helt öronbedövande.
Fast så mycket som det regnat den här hösten så måste det ju bli mycket vatten i ån, såklart.
Att kliva runt där på kanten till vattenfallet är alltid lite vanskligt. Stenarna är hala av fuktig mossa.
På ett ställe ligger en särskilt sten som är så vacker. Jag undrar alltid över den när jag kliver på den … Ålder, varför den har sitt mönster? … Vacker är den i alla fall.
Mossa växer det överallt här. Även om det är nog så vacker i alla jularrangemang som finns nu, så tycker jag nog att det finns ingen plats som det är vackrare på, än ute i naturen i sin rätta miljö.
Jag strövade över kullarna i Mandelmanns vackra hage och tog sikte på det ensamma trädet på kullen.
Det underbart vackra lilla trädet som bara står där så trotsigt och envist.
Att sitta här uppe en stund och bara njuta och filosofera, det är ren och skär friskvård.
Det känns lite som om det där lilla trädet har en egen klok själ.
Att luta sin rygg mot dess stam är som att sitta intill en kär gammal vän. Tryggt.
Utsikten ut över kyrkan, Rörums backar och havet är slående vacker.
Här skulle jag kunna sitta en hel dag och bara göra ingenting.
Men det duger ju inte.
Hemma på mitt kontor väntade pappershögarna på mig.
Jag vinkade adjö till trädet och vattenfallet och begav mig hemåt igen.
Dagens citat:
En god handling stoppar aldrig av sig själv.
Den leder till nya goda handlingar.
En god handling sprider sina rötter i alla riktningar.
Dessa rötter blir sedan sina egna träd.
Det bästa med goda handlingar är att de gör att
människorna som tar emot dem också blir goda.
Bra va!!
Om vi alla gör en god handling idag, så har vi snart en stor härlig skog av godhet.
Kram på er från mig.
Annika

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor

Hej på er.
En kväll nu i midsommartid åkte jag och Stefan ensamma ut till Forsemölla.
Det var en kväll då alla förmodligen som bäst höll på med en massa midsommarstök.
Jag kände att jag bara behövde lugnet och tystnaden. Jag behövde höra vad min egen hjärna tänkte.
Vad rösten inom mig sa.
 
Det är galet vackert där vid Forsemölla. Rena paradiset.
Kvällen var ljummen och alldeles vindstilla. Inte en endaste vindpust.
 
På samma gång som jag så gärna vill uppmana varenda kotte om att åka ut hit, så vill jag bevara platsen hemlig och bara för mig själv.
Såklart är den långt ifrån hemlig och såklart ska människor åka hit. Fast helst bara några få i taget, så man inte stör platsens egen själ. Tystnaden och dess skönhet.
 
 
Överallt växte vilda blommor. Vilda sommarblommor.
Vild kaprifol, blåklockor och vilda rosor.
 
Att tassa runt där vid det magnifika vattenfallet,  att fånga ögonblicket med min kamera och stoppa tårna i det kalla vattnet. Att få känna den kalla strömmen mot min hud. Det är sådana ögonblick som är de bästa och största i livet tycker jag.
 
 

Jag smög sakta ner för den smala stentrappan, medan Stefan stannade kvar uppe i backen.

 
Jag ville så gärna smyga in i Mandelmannens fårahage och fotografera de små, blåa fjärilar jag brukar se där. Men just den här kvällen var hans fjällkor på ett surmulet och vresigt humör. Med stora kliv och ett ilsket råmande kom det mot oss med sina bjällror argsint svingande runt halsarna. Nej, arga kor som tycks vara i fel sinnesstämning är inget jag vill utmana.
Vi hälsade lite, innan vi var och en vände åter på vars ett håll.
 
(En beige,  vacker fjäril fångade jag för ett par år sedan – då korna var mer vänligt sinnade. Den kan man hitta här)
 
Istället för då vackra blå fjärilarna fick jag ta vackra bilder på min make.
En liten nyfiken kalv som var på bättre humör kikade nyfiket på från en annan hage vid vattenfallet.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Gör mer sånt som får dig att glömma
bort att pilla på din smartphone.
 
 
Jag älskar detta citatet. Gör det ibland hörrni.
Lägg undan telefonen. Låt bli att ta den med. Lämna den bara hemma.
Man måste inte vara anträffbar precis hela tiden.
Glöm det där om att man måste kunna ringa ifall det händer något … våga leva lite farligt …
Det är såååå befriande.
 
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
 
Scroll to Top