Hejsan.
När vi nu skriver november i kalender och har dragit tillbaka våra klockor till vintertid så vill jag ta er med till en sagovärld som jag och Stefan besökte för drygt fem år sedan.
Kuredu – en liten ö i Maldiverna. Den är stor som Gyllebosjön ungefär, det har jag själv räknat ut.
Det var som en dröm med sol, vit sand och turkost vatten.
För att ta sig hela vägen dit så fick vi flyga och flyga och flyga… Sedan fick vi flyga lite till. Med ett sådant där litet sött plan som kan starta och landa på vatten.
Resan dit var såklart dryg, men den var sååå värd besväret. Det var lite som att landa i ett lugnt, stilla paradis.
En liten mottagningskommitte stod på stranden och välkomnade oss när vi anlände.
I hela 12 sköna dagar var det sedan bara sol, bad och avkoppling som gällde.
Välbehövlig vila för en stressad byggmästare.
Jag älskade lugnet där. Inte en massa turister som låg packade som sardiner.
Här hade man sin egen lugna plats på stranden. När vi var där så syntes nästan inte en människa till på vår sida av ön.
Var morgon steg jag upp tidigt, tidigt. Antingen sprang jag runt ön, eller så vandrade jag.
Allt var lugnt och stilla och jag fick nästan känslan av att befinna mig på en öde ö.
Efteråt var det bara att kasta sig i böljande den blå. Varmt och skönt, för en badkruka som jag.
Såklart fotograferade jag en massa. För även här fanns intressanta djur i alla de slag.
På stranden vimlade det av små roliga krabater. Små krabbor i olika färg och form
Det fanns en sort som jag tyckte liknade små soldater med militärhjälmar. Så himla gulliga.
Med ett av fotona vann jag en liten tävling … den bilden kallade jag ”ria myllesäck”. Det är skånska och går nog inte av översätta.
I vattnet vid strandkanten simmade små söta hajar.
Inget jag kände att man behövde vara särskilt rädd för.
En och annan rocka kunde man se och även andra smått läbbiga djur.
I strandkanten struttade Mr. Häger omkring på jakt efter dagens skrovmål, och på trädstammarna kilade små vackra ödlor kvickt upp och ner.
Upp och nervända fladdermöss såg vi lite här och där. De liknande små söta valpar med vingar tyckte jag, där de hängde och plirade med sina stora ögon.
Ibland såg himlen galet farlig ut.
Färgerna mellan himmel och hav stod i stark kontrast till varandra.
Så väldigt vackert.
Lady in red …. Ja, varje morgon kom de röda damerna med sina krattor. De höll stränderna exemplariskt rena från nerfallna löv och vissna blommor.
Jag och Stefan strövade mest runt och bara njöt.
Men mest av allt så badade vi.
Vi badade i vårt jacuzzi, och såklart i det salta, varma havet.
Vi åt gott, njöt, spelade lite fotboll och vips var det tid att resa hem.
Det var alltså här den underbara spindelliljan växte på riktigt, det som jag skrev om för ett tag sedan i ett inlägg
här
Hoppas ni njutit lite av soliga bilder. Nu tar vi tag i dagen som är idag.
Dagens citat:
Sommar och vintertid blev förklarat för en gammal indian.
Han svarade:
”Bara en vit man vill klippa av ett täcke 30 cm,
sy fast det på motsatt sida och påstå att täcket blivit längre.”
Ha det gott och kram
Annika
