rimfrost – Gylleboannika

Frost och inte en vindpust.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 4 december, 2018 / Gyllebosjön, rimfrost / 2 minutes of reading

Hejsan

På mitt minneskort i min kamera finns så många härliga bilder från förra veckans frostdagar. Bilder som jag vill dela med mig till er. Foto från härliga morgnar när det var vackert vitt av alla rimfrost.

Sådana där dagar då det är en bagatell att vara hundägare, åtminstone om man tänker på hur mycket dynga som annars kan fastna i lurviga tassar och hundpälsar.

Längst bort i ena hörnet av Gyllebosjön, låg ett gäng svanar ännu kvar. Kanske laddade de för att flyga till varmare breddgrader, eller så hade även de upptäckt den lilla sjöns enstående skönhet.

Hur som helst så bidrog de till den vackra vyn, när de sakta sänkte sina långa, smala halsar ner mot vattnet för att äta.

Från några hus i sommarbyn steg rök ifrån skorstenarna. Jag kunde inte låta bli att med ett litet leende minnas tillbaka till några kloka ord jag hört ifrån den ”manliga världen”…

–om röken går mot vind, då är käringen inte god att tas med, vänta då med att gå hem …

Vad jag kunde bedöma så gick all rök medvind den här morgonen i Gyllebo.

Det är så fint med den där först frosten.

Dagens citat:

Kom ihåg att varje människa du möter har en historia att berätta, en läxa att lära och en dröm att uppfylla.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Frost och inte en vindpust. Läs mer »

En frostnupen värld.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 11 januari, 2018 / Allmänt, frostnupet, iskristaller, joggingrunda, rimfrost / 2 minutes of reading

Hej.

Äntligen har vi fått lite minusgrader och frost här hos oss. Det älskar jag verkligen.

När vi nu har minusgrader så betyder det ju att allting blir så mycket vackrare i naturen.

Dessutom håller mina hundar sig rena på morgonrundan och jag slipper bada hela gänget när vi kommer in.

Visst är det så vackert när allting blir övertäckt med rimfrost.

De svällande rhododendronknopparna ser ut som om de var doppade i strösocker.

Allting är fullt med små vackra iskristaller.

Till och med de fula eklöven som fått ligga kvar som skydd i mina rabatter blir vackra med en kant av iskristall. I en av mina rabatter står den speciella julros som jag köpt i höstas på en lokal marknad. Den hänger lite ledset och jag tycker nästan att den börjat likna en haschplanta … Det blir kanske en kul jul om den kommer att blomma nästa säsong… Nu skojade jag bara såklart. Men spänd är jag på att få se den blomma så småningom.

Om någon gnäller över att vi har kallt och kyligt här i Skåneland nu, så kan jag berätta att i Canada där min dotter befinner sig har de -42 grader! Det tycker jag verkar i kallaste laget faktiskt.

Min dotter berättade, att just när hon fått en stackars hund med akut magomvridning på djursjukhuset så gick brandlarmet. Och ute var det som sagt -42 grader. Burrr ….

Det finns inget bättre att börja en sådan här frostnupen dag med än en morgonjogg. Visserligen var det halt och besvärligt på sina ställen, men så ljuvligt!

Även om det inte går så fort när jag springer, så tänker jag alltid på att jag är före alla andra som inte kommit ut i löparspåret än.

Kvällens citat:

Uppträd alltid som en anka.

Var lugn och oförarglig på ytan,

men paddla som en galning under vattnet.

Ha en härlig kväll.

Kram från mig.

En frostnupen värld. Läs mer »

En frostig morgon och mys framför brasan

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av Annika Olsson / 7 december, 2017 / Allmänt, brasvärme, pomeranian, rimfrost, vinterlandskap / 1 minute of reading

Hej hej

I helgen var det en fantastiskt vacker morgon. Flera minusgrader och rimfrost på träden.

Efter en lång härlig hundpromenad så finns det väl inget bättre än att kura ihop sig framför den sköna brasvärmen i köket?

Ängarna runt Gyllebo visade sig från sin allra vackraste sida den här morgonen.

Jag älskade att marken var frusen och allt slask var som bortblåst. Eller ja, fruset till is är kanske mer rätt att beskriva det på.

Solen som var på väg upp skvallrade om att det skulle komma att bli en fantastisk dag.

Och jag bara tackade och tog emot.

Väl hemma i stugan igen satte jag fyr i spisen och genast spred sig den sköna värmen i hela köket.

Hundarna älskar att ligga framför någon av våra braskaminer och värma sig.

Lilla Lykke blir alltid så väldigt sömnig av den goa värmen. Även om hon alltid försöker ha koll på vad jag pysslar med i köket, så lyckas hon nästan aldrig hålla sig vaken.

Visst är hon för söt!?