attefallshus

Nu är det klart, det lilla huset vid havet.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Idag måste jag ju bara visa er hur fint det lilla huset blivit som vi byggt åt en kund. Och med ”vi” menar jag vårt företags duktiga snickare och hantverkare.
Det är ett ”attefallshus” som ligger alldeles intill havet någonstans på Österlen.
Det här lilla huset kommer att bli ett riktigt sommarparadis åt de människor som ska bo här.
I huset finns allt man behöver för sommarlata dagar. Storleken på huset är ju alldeles perfekt när det står storstädning på schemat. Det är liksom gjort på ett kick. Man öppnar tvärdrag så är det klart.
Invändigt är det så ljust och fräscht, och trots sin litenhet känns huset rymligt och luftigt.
Där finns egentligen allt man behöver för att må gott. Alla bekvämligheter.
Utvändigt är det bara lite arbete kvar med belysning och något annat, men alldeles, alldeles strax är det fix färdigt.
I mina ögon är det så himla fint.
Det lilla huset ser ut att passa så fint in där det ligger i den vita sanden bara ett stenkast från havet.
Precis utanför huset blommar den första lilla backsippan och jag blir varm i hjärtat när jag ser att den klarat sig trots alla byggarfötter och tunga maskiner.
Om bara några dagar är det dags för oss att överlämna nycklarna till husets ägare.
Och vi på ”Hantverkarn”, vi bugar och bockar och tackar för förtroendet att vi har fått skapa just den här kundens drömhus.
Vår hemsida, Stefan Hantverarn AB, med kontaktuppgifter hittar ni här.
Idag är det söndag och kanske hittar vi på något riktigt mysigt tillsammans, Hantverkarn och jag…
Dagens citat:
Om du har ett pressat schema
och behöver spara in tid,
spara ALDRIG in på tiden för
kärlek.
Ha en skön dag och kram
Annika

Nu är det klart, det lilla huset vid havet. Läs mer »

”Böst” vid det lilla huset.

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I veckan begav jag mig ut för att titta till vårt lilla attefallsbygge. Det där lilla huset vi bygger åt en kund här på Österlen.
Det är alltid så spännande att komma dit ut och se vad som hänt på byggarbetsplatsen och se hur allting blir.
Här hemma i Gyllebo var allt lugnt och stilla när jag körde iväg. Vi hade nästan inte en snöflinga överhuvudtaget.
Men läget förändras efterhand som jag körde. På äkta Österlenskt vis blev det mer och mer ”böst”.

Ute vid huset hade det kommit en hel del snö och mer hade utlovats enligt väderrapporten.

Snickarna hade inomhusjobb så de hade det varmt och gott där de gick inne i det lilla huset och satte panel för glatta livet.
När grabbarna gick för att hålla frukost passade jag på att vandra ner om till havet.
Så underbart vackert med de busiga havet, de vilda vågorna, den hotfulla himmeln och den vita oskuldsfulla snön.
I boden var det varmt och skönt och kaffedoften låg tung. Jag satt en stund och dryftade viktigheter innan jag tackade för mig och gav mig mot Gyllebo igen. Tacksam för att min lilla bruna bil har både fyrhjulsdrift och dubbade däck.
Vi bygger gärna små hus i den Österlenska snöyran om så önskas.
Vår hemsida hittar ni här.
 Dagens citat:
När någon gör dig illa gång på gång,
tänk att det är som ett sandpapper.
De skrapar och plågar dig nu, men
om ett tag kommer du att vara polerad
och skinande blank, medan de kommer att
vara förbrukade och oanvändbara.
Ha en fin dag och kram.
Annika

”Böst” vid det lilla huset. Läs mer »

Det börjar likna ett litet hus.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
I veckan passade jag på att hälsa på våra snickare på en av våra arbetsplatser.
Den där lilla stugan vid havet, ni vet. Det där lilla söta attefallshuset.
Nu börjar det likna ett riktigt litet hus. Nu är det tätt, fönsterna är på plats, fasadpanelen är snart också klar.
Liggande panel, långsmala fönster och öppet upp i nock. Modernt och en stil som ligger i tiden.
När jag tidigare tittade på ritningarna så fick jag illusionen av ett stort, vanligt hus. Men nu slår det mig att det faktiskt blir ett miniatyrhus med allt det viktigaste man kan behöva i en stuga. Så himla gulligt.
Compact living på riktigt.
Där inne var grabbarna i full färd med att isolera.
Dagen då jag hälsade på var en bistert kall och blåsig dag. Jag drog snabbt igen dörren bakom mig, i hopp om att behålla lite värme inomhus. Fast det var nog också en illusion, för såklart var där lika kallt därinne. Det är något med synen av isolering tycker jag. Det känns som om det blir lite varmare när den kommer på plats.
Jag stannade en stund och tog mina bilder. Jag pratade och skojade som vanligt. Jag älskar hantverkare och byggarbetsplatser. Doften av virke och ljudet av cirkelsågar och skruvmaskiner. Här känner jag mig hemma på något märkligt vis. Min arbetsplats är på mitt fina kontoret bland alla papper och räkningar, men efter sååå många år i bygghandeln så känns allt byggmaterial så välbekant.
Men så ringde ”mat och sovklockan”… eller åtminsone matklockan. Det var dags för middag för grabbarna.
Jag sa hejdå och vände min färd mot Gyllebo igen.
En tanke slog mig … så mycket som ändrats genom åren.
Då när jag började i branschen sålde vi mängder med spik. 3 och 4 tums spik i lådor. Både blanka och galvade. Jag minns att jag beställde hem pallvis med spik i minilådor. Det gör man nog inte längre ….
Förr var snickarens viktigaste verktyg hans hammare. Idag används skruv och skruvmaskin betydligt mer.
Jag tänkte på det guldsmycke jag gav Stefan då när vi precis träffats. Guldhammaren han alltid bär runt sin hals. Symbolen för hans yrkesskicklighet. Kanske får dagens nyutbildade snickare en skruvdragare i guld av sina älskade…. Vad vet jag?

.

Jag har alltid älskat det där smågnabbiga sättet som fanns i bygghandeln då när jag jobbade där. Då när man fick lära sig vara snabb i replikerna. När stämningen var rå men hjärtlig.
Tänk så mycket jag fått lära mig där – både nyttiga saker och en del ganska onyttiga saker också …
Dagens citat får bli det här:
Kvinnor i allmänhet
vill hellre vara vackra
än intelligenta.
För de vet att
karlar i allmänhet
har lättare för att se
än att tänka.
Ett citat på skoj såklart, sådär lite lättsamt och tramsigt som kan vara så oerhört befriande ibland.
Ha en fin dag och kram
Annika
Och vår hemsida, Stefan Hantverkar´n AB, hittar ni här
Smygreklamen för XL är osponsrad … än så länge ….

Det börjar likna ett litet hus. Läs mer »

Hårda, kalla vindar vid det lilla attefallshuset

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det finns de som påstår att det inte finns någonstans som man kan frysa så mycket som man kan på Österlen. Vänner jag känner, som bott i kalla Norrland i hela sitt liv, häpnar över vilka isande vindar vi kan ha här ner i södra Sverige. En kyla som tränger ända in i märgen. Om det stämmer eller ej, vill jag låta vara osagt.
Riktigt Österlenkallt var det dock den där dagen då jag hälsade på våra grabbar som var i full färd att bygga på det lilla attefallshuset.
Ute på havet gick vågarna höga med sitt vita skum på toppen. Eller som vi alltid brukar säga – ”det gick vita gäss på havet”
Grabbarna snickrade glatt på när jag kom för att hälsa på dem och ta mina bilder.
Som alltid ser det mycket större ut när reglarna kommer upp och man får en blick för hur det ska komma att bli.
Förut när det bara fanns en platta på marken så kunde jag inte föreställa mig att det skulle bli ett helt hus. Visserligen ett väldigt litet hus.
Snickare är ett tåligt släkte. I ur och skur eller sol och hetta, så jobbar de målmedvetet på.
Fast egentligen tror jag att det är nyttigt för hälsan. Att vistas utomhus i alla väder är säkerligen jättebra för människokroppen.
Med rätt kläder och utrustning så klarar man sig långt.
Aldrig mår jag ju själv så bra som efter fyra dygn ute i fält.
Själv var jag utrustad i tjock täckjacka och mössan långt nerdragen över öronen. Ett stenkast från det lilla huset finns den härliga sandstranden och det oändliga havet.
Jag tänkte lite på det där om att börja vinterbada … men bestämde mig snabbt för att sådant måste ske under mer kontrollerade former. Kroppen måste nog tillvänjas och någon handduk hade jag inte heller med mig!
Och såklart av hänsyn till pågarna. Som chefens fru och tillika företagets kontorist bör jag nog inte ränna naken på en byggarbetsplats, även om det gäller en viktig utmaning …
När jag kom upp från min lilla strandtur var arbetet i full gång. Det sågades träbitar för glatta livet, och alltihopa såg ut ungefär som då jag var liten och byggde höga torn av tändstickor. Fast detta bygge skulle klara betydligt starkare vindar än mina tändstickbyggnationer, det var jag fullständigt övertygad om.
Jag knäppte några sista bilder innan jag sa hejdå till grabbarna och styrde min lilla bil mot Gyllebo och kontoret igen.
Går ni i byggtankar så kanske vi är företaget som kan hjälpa er?

Vid intresse så hittar ni vår hemsida här:

Vill ni ha kontakt med mig eller Stefan kan ni nå oss på mail: annika.hantverkaren@telia.com
 Dagens citat:
Om vi ingen vinter hade
skulle våren inte vara så angenäm.
Om vi aldrig mötte motgång
skulle välståndet inte vara så välkommet.
Så sant. Och om vi inte hade måndagar och arbete, skulle semester och fridagar inte känts så skönt.
Vi behöver de där växlingarna i livet – för det är de som är själva livet.
Ha det gott.
Kram Annika

Hårda, kalla vindar vid det lilla attefallshuset Läs mer »

Även ett pyttelitet hus måste ha en bra grund att stå på.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 2 minutes of reading
Gokväll på er.
Hoppas ni alla har en skön kväll.
Hos oss på Hantverkarn börjar snart lugnet att infinna sig. De flesta arbetena inför juluppehållet är så gott som avslutade eller tillfälligt pausade. Alla på firman får nu några dagars välförtjänt vila.
Det lilla attefallshuset som jag skrev om här, har nu fått en gjuten och rejäl grund.
Precis innan den stora betongbilen skulle komma, passade jag på att hälsa på ute på bygget.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man gör iordning allting inför gjutningen.
Det gäller ju att avloppen kommer i rätt rum. För tänk så tråkigt det skulle vara om wc-avloppet skulle hamna i vardagsrummet … Hemska tanke.
Sen ska dessa avlopp kopplas till rätt avloppsstam. Dagvattnet för sig och det riktiga avloppet för sig. Där gäller det ju att man inte förvillar sig och gör tvärtom. Såklart har pågarna full koll på allt det där.
Den här dagen grävde de så jag trodde nästan att de skulle hamna i Kina till sist.
Alla på bygget har nog så viktiga uppgifter. Men det finns en person vars uppgift jag tycker väger lite tyngre. Det är elektrikerns. Om han gör ett fel så kan det gå väldigt illa. De flesta fel och misstag kan man alltid rätta till, men allt som har med ström att göra har jag en väldig respekt för. Om en rörmokare gör ett misstag så ska det mycket till för att man ska drunkna, men om en elektriker begår ett fel så kan det vara frågan om liv och död. Det kan liksom bara gnistra till, och man kan falla död ner.
Den här dagen var min favoritelektriker ute på bygget. Han är kunnig och duktig och han lämnar aldrig något åt slumpen. Peter har vårt största förtroende.
Sen fick jag skynda mig hem igen till mina papper.
Jag vinkade hejdå till pågarna.
Jag for fram genom ett grått och duggigt Österlen.
En bit ut i havet vid den lilla fiskebyn satt tre karaktäristiska ”ålakrågor” och luftade sina armhålor.
(ålakråga är dialekt och fågeln heter egentligen storskarv)
Det var nog ett bra väder att gjuta i, tänkte jag för mig själv, även om jag innerligt önskat snö och frost.
 På hemvägen ringde ordvitsar i mitt huvud ….
Muraren gjorde som han brukade.
Usch ja, den är lite halvdålig, jag vet … haha …
Får skärpa till mig inför julklappsrimmen tror jag.
Kram och ha en fin kväll
Annika

Även ett pyttelitet hus måste ha en bra grund att stå på. Läs mer »

Ett litet attefallshus ska se dagens ljus.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gokväll i stugorna.
Mitt jobb är att sköta papper och räkenskap på byggföretaget Stefan Hantverkar´n. Därför sitter jag mest inne och kuckelurar på mitt kontor om dagarna. Utom då jag är ute och härjar i skog och mark på min fritid förstås.
Men en morgon gav jag mig ut på fältet för att hälsa på i verkligenheten.
Det ska byggas ett litet attefallshus någonstans på Österlen, så jag tänkte att jag skulle försöka följa byggprojektet ifrån start med min kamera. Och såklart får ni hänga med om ni vill.
En vackrare plats för ett litet attefallshus, ja det får man allt leta efter …
Ett stenkast från havet.
Ganska nära en annan liten stuga som vi byggde för en del år sedan, kommer det lilla attefallshuset att placeras.
Den här morgonen var det full aktivitet på byggarbetsplatsen.
Det skulle stakas ut var alltihopa skulle ligga. Och det mina vänner, det är viktigt. Det ska vara rätt på millimetern på alla håll. Både bredd och djup ska vara rätt. Höjden där huset ska ligga ska förstås också varit helt enligt planen.
Till sin hjälp har man då de gulligaste töserna från kommunen. Med sin avancerade teknik tar de ut höjder och mått så allt bli bra från början. Duktiga tjejer som verkligen kan sitt jobb – det vet jag sedan länge!
Den här morgonen var alla på plats. Inte bara hantverkarna och Stefan själv, nej både arkitekten och byggherren var också här.
Många människor har totalt missuppfattat vem det är som räknas som byggherre. Ofta hör jag i alla de byggprogram som finns på TV att man även där säger fel …
Byggherren är kunden i detta fallet. Alltså INTE byggaren. Byggaren kallas entreprenör.
Killarna satte profiler och stakade ut. Noga, noga att allt blev rätt.
De var båda märkbart besvärade av mig och min kamera.
– Förunderligt, tänkte jag … ändå har ju en av dem varit modell för Blå Kläder i unga år ….
Målmedvetet och flitigt jobbades det på för fulla muggar.
Så är det med erfarna hantverkare, alla vet vad de ska göra, inget snack behövs. Det var nästan bara hammaren som ekade i den tysta morgonen.
Så kom den första materialleveransen. Armeringsmattorna till grunden såklart.
Det var den glade åkaren från Gröstorp som trixade sig in med sin lastbil på den trånga lilla byggplatsen.
Så slog klockan nio och det var dags för frukost.
Inget ser väl så gott ut som mackorna i en sunkig byggarbod. Det spelar egentligen ingen roll om det är lyxsmörgåsar med krämig sallad eller svettiga ostmackor, det verkar lika gott vilket som.
Själv tog jag en obligatorisk selfie i den smutsiga spegeln i boden, innan jag tackade för mig och körde tillbaka hem till Gyllebo igen.
Fortsättning följer från det lilla attefallshuset någonstans vid havet på Österlen.
… sugen på att bygga ett attefallshus … vår hemsida hittar ni här.
Kram Annika

Ett litet attefallshus ska se dagens ljus. Läs mer »

Rulla till toppen