augusti 2017 – Sida 2 – Gylleboannika

Österlenleden, del 5

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 21 augusti, 2017 / Alestenar, Allmänt, Kåseberga, Löderups Strandbad, Österlenleden / 2 minutes of reading

Hej och gomorron.

Idag tänkte jag ta er med på fortsättningen av vår vandring längs Österlenleden.

Från Nybrostrand hade vi tappert vandrat på över Hammarsbackar. Det var rejält blåsigt och min frisyr var ett ämne för mycket munterhet den här dagen.

Det var jag och två av mina döttrar, Emmy och Andréa.

Mitt hår ja … efter att ha gått längs den blåsiga kusten ett par timmar så var det som om jag hällt en hel flaska saltspray i mina gyllene lockar. Som vi skrattade åt det där håret….

Vi vandrade på, tömde skor och tog klunkar ur vattenflaskorna … så plötsligt såg vi dem där borta i fjärran…

De välkända Alestenar.

Vid Alestenar var där mycket turister och besökare som alltid.

En ljuvlig plats som väcker tankar och nyfikenhet…. ja, och leklust.

Sedan gick vi ner för backen till Kåseberga.

Där köpte vi vars en jättegod glasstrut och satt en stund och bara njöt.

Med påfyllda vattenflaskor och nytt energiförråd vandrade vi vidare längs stranden bort mot Löderups Strandbad.

Så till sist var vi då framme vid den välkända vyn ner mot Löderups Strandbad. Så fantastiskt vacker. Med havet rakt framför ögonen och den lilla minigolfbanan så härligt liggandes mitt i backen.

Nöjda med vår bedrift ringde vi efter vår privatchaufför Stefan, och åkte nöjda och trötta hem till Gyllebo igen.

Dagens citat:

Mod är att följa vägen

utan att veta vart den leder.

Den här dagen visste vi vart vägen skulle leda oss. Vi visst vilket mål vi hade, men inte exakt vad vi skulle se och möta längs vår väg.

Det är så härligt att vandra i vår natur. Man pratar så bra, men ser så mycket och man mår så himla gott!

Kan ni och har möjligheten – ta er tid för en liten vandring!!

Jag önskar er en fin dag.

Kram Annika

Österlenleden, del 5 Läs mer »

Trädgårdsparty mitt i veckan.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 20 augusti, 2017 / Allmänt, dodevägen, familjen Gyllebo, trädgårdsparty / 2 minutes of reading

Hejsan.

Arbetsveckorna rullar på igen hos oss.

Stefan är ännu sjukskriven och alla vi andra på företaget håller ställningarna.

Som det ju alltid brukar vara så har den riktiga sommaren kommit lagom tills all ledighet är över.

En kväll i veckan var vi på trädgårdsfest hos vår närmaste granne. Det var en härlig kväll med en stor sol över hela Gyllebo!

Jag och Stefan riggade oss med en blomsterkvast och hoppade bara över staketet in till grannen.

En dag skrev min söta syster till mig:

-Hej, vill du ha en manskropp av mig, för jag har två! …..

… Alltså, sådana frågor blir man ju väldigt nyfiken på, och såklart svarade jag ja på frågan.

En manskropp mer eller mindre kan väl aldrig skada, tänkte jag ….

Min syster kom med manskroppen, som visade sig vara i fejkad brons.

Så passade hon samtidigt på att stanna på en fika här hos oss.

Samuel fick fart på Andréa och det blev plask och lek i poolen för hela slanten.

Trots att det är arbetsveckor igen, så tycker jag gott att man kan festa till det lite ändå.

Är det grillväder så ska man såklart grilla.

Lite vin till maten, blomster i loppisvasen och ljus i mässingstakarna. Vips har man en festlig tisdagskväll.

Funkar hur bra som helst!

Dagens tänkvärda:

Har du någonsin insett att

en kvinnas ”jag är klar om

5 minuter” och en mans ”jag är

hemma om 5 minuter” är exakt

samma sak?

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Trädgårdsparty mitt i veckan. Läs mer »

Österlenleden, del 4

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 19 augusti, 2017 / Allmänt, Hammarsbackar, Nybrostrand, Österlenleden / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag och Andréa tyckte att vi var mogna för ytterligare en etapp på Österlenleden.

Vi valde etappen mellan Nybrostrand och Löderup. Och den här dagen fick vi även med oss den yngsta systern Emmy.

Solen sken och det blåste en ganska frisk vind från havet.

Vi traskade glada i hågen fram längs havet

Såklart krävdes det tömning av skor och andra små pauser lite då och då.

Perfekt vandrarväder hade vi den här dagen.

En massa skoj och bus blev det, med två systrar som inte sett varandra så mycket det senaste året.

Sååå många glada skratt.

Över Kabusas fält vandrade vi.

Jag höll ett vakande öga på alla korna förstås. För man vet aldrig vad ett gäng kossor kan få för sig …

Sedan bar det upp för en massa backar. Jag tror att det var på Hammarsbackar vi vandrade tillsammans med alla korna.

Utsikten där var nästan bedövande vacker.

Det var där uppe på backarna det gick utför med min frisyr…

Töserna hade sina långa hår uppsatt i snoddar och flätor, men mina rufsiga lockar virvlade fritt i vinden. Och som de virvlade. De stod som en sky runt mitt huvud hela tiden och kändes mer och mer som om det var gjordt av fint stålull.

Det var helt galet som det blåste där uppe på backarna och som vi skrattade åt mitt hår.

Trots att Emmy gjorde vad hon kunde för att hålla styr på mina lockar så var det mest som ett skatbo på mitt huvud.

Men vi njöt alla tre och travade glatt på både uppför backarna och nerför backarna.

Det var så vackert där uppe på backarna och vi njöt av den fantastiska utsikten. Fantastiskt att blicka både ut över landskapet eller på andra hållet ut över det glittrande havet.

Några trötta får låg i den branta backen och såg även de lite vindpinade ut.

Halvvägs mot Löderup stannade vi i en backe där vi hade lite skydd för vinden. Där plockade vi fram lite medhavd matsäck och njöt i fulla drag.

Sedan var vi fulla av ny skön energi och fortsatte vår vandring mot Löderup.

Men om det får ni läsa mer en annan dag.

Fortsättning följer ….

Dagens citat:

En man sticker en kniv mot min hals och frågar:

-skulle du dö för dina vänner eller din familj?

Jag skrattar, och siktar pistolen mot honom från min ficka och svarar:

-nej, men jag skulle kunna döda för dem.

Tack för ni kikade in på min blogg idag.

Kram på er.

Annika

Österlenleden, del 4 Läs mer »

En älskad kusin – för alltid i mitt minne ♥

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 18 augusti, 2017 / Allmänt, ALS, camilla, vila i frid / 1 minute of reading

Den vackraste av sensommardagar tog vi alla farväl av min fina, älskade kusin Camilla.

Make, döttrar, föräldrar, syskon och vänner fyllde den lilla skånska kyrkan till bredden.

Den vackraste av begravningar.

Det största hav av blommor. Naturligtvis.

Att Camilla var en högt älskad och omtyckt person stod den här dagen fullständigt klart.

Det är inte bara nära och kära som sörjer och saknar nu – det känns som om det är en hel byggd.

Så innerligt sörjd och saknad.

Sov i ro underbara Camilla ♥

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut

Tillsammans ska vi se till att hålla ditt minne levande.

Tänk på ALS forskningen.

90 00 49 – 8

En älskad kusin – för alltid i mitt minne ♥ Läs mer »

Vi besökte Christinehof och Skoghem,

2 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av Annika Olsson / 17 augusti, 2017 / Allmänt, barndom, Christinehof, Skoghem / 3 minutes of reading

Hejsan.

En dag i förra veckan passade jag och min dotter Andréa på att besöka gamla välkända trakter.

Vi körde en liten runda till Christinehof och slottet där. Det var typ tusen år sedan min dotter var där.

Gamla, älskade slott!

På förmiddagen bakades det chokladbollar så det slog härliga till. Det blev sådana där rysligt nyttiga bollar, ni vet …. sådana där som när man tar första tuggan så blir man först väldigt snopen och sedan lite, lite besviken. De är alltså inte fyllda med en massa smör och socker, utan innehåller bara nyttigheter och ger en massa energi.

Så gav vi oss iväg på en liten tur.

Andréa som har ganska många minnen från sin barndom då hon blev passad av mormor och morfar på Christinehof, ville såklart gärna besöka kära gamla Skoghem.

Sagt och gjort, dit styrde vi vår kosa först.

Vi knackade på för att presentera oss såklart.

Tyvärr var ingen hemma där den här dagen, så vi gick bara en kort liten sväng runt det välkända huset, innan vi for vidare.

Mitt älskade Skoghem. Mitt bardomshem!!

Små små saker som var så välbekanta. Små, små saker som bara ett barn kan lägga märke till.

Allt det där såg jag igen den här dagen.

Visst är det något särskilt att komma tillbaka till ställen där man växt upp?

Fast då jag var barn fanns det inga krokodiler i den lilla bäcken förstås.

Fyllda med minnen körde vi vidare.

När jag var barn så kunde jag inte flyga … men jag var en hejjare på att klättra i träd.

Här är ett foto från mitt kära gamla Skoghem på 70-talet. På trappan sitter min lillasyster Görel med vår hund Otie.

Då behövde man minsann inga drönare …

Sedan tog jag och Andréa oss en tur in till slottet.

Numera är slottet vackert gyllengult. När jag var liten så var Christinehofs slott målat i en babyrosa färg.

I ärlighetens namn är det betydligt vackrare som det är nu.

Vi tog en sväng upp på översta våningen, där det var någon slags konstutställning.

Mest tittade vi på själva slottet och dess omgivning.

Den lilla flygeln där restaurang Kronhjorten fanns när jag var ung.

Där jag sommarjobbade några slitsamma somrar med att servera färsbiffar som var döpta till ”skogvaktare” …

Ingen vet säkert vad de egentligen innehöll. Men goda var de.

För mig är det där slottet något alldeles speciellt.

Såklart skrev vi i gästboken.

Andréa provade en gammal schäslong, och när jag knäppte bilderna på henne gick mina tankar till hennes favoritfilm Titanic och den vackra Rose. Minst lika bedårande tycker jag allt att min Andréa faktiskt är.

Vi tittade på gamla illustrationer av slottet, innan vi tackade för oss och gav oss mot Gyllebo igen.

Visst är det vackrare med ett guldslott … men i mitt minne kommer slottet nog alltid att vara som en rosa dröm …

… och det fanns till och med en tid då det fanns två rosa slott där. Ett stort och ett litet.

En bild från sent 70-tal med min bästa barndomsvän Annelie.

Annelie, det där slottet är egentligen ditt och mitt … bara vårt ♥

Och med Andréas chokladbollar i tanken kommer här

Chokladens gyllene regler

Om du får choklad på fingrarna, så äter du den för långsamt.
Choklad med apelsin, jordgubbar eller hallon räknas som frukt.
Ät en choklad före varje måltid. Det tar bort de värsta hungerskänslorna.
Konserveringsmedlen som ingår i choklad, hjälper dig att konservera ditt ungdomliga yttre.
”Anonyma chokoladmissbrukare” existerar inte eftersom ingen vill sluta äta choklad.
Sätt ”äta choklad” överst på alla ”att göra listor”. På så sätt finns det alltid åtminstone en punkt som blir avbockad.

Tack för ni hälsade på, och ha en fin dag.

Kram Annika

Vi besökte Christinehof och Skoghem, Läs mer »

Solrosornas tid hos Mandelmann.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 16 augusti, 2017 / Allmänt, mandelmanns gård, solrosor, tomater / 3 minutes of reading

Gomorron kära ni.

Jag älskar att ströva runt på Mandelmanns Gård på Djupadahl. Fast det vet ni nog redan.

Jag är ju ägare till ”stammiskort” nummer ett, så jag får köra dit när jag vill, förutsatt att där är öppet såklart.

En dag förra veckan åkte jag och min dotter Emmy dit en sväng.

Åhhh … nu börjar allting i köksträdgården blomma för fullt. Och alla solrosorna!

Den här dagen var där fullsmockat med folk och bilar.

Den söta killen i inträdet nickade igenkännande på mig när vi kom.

Där är verkligen förunderligt vackert i deras trädgård.

Och med en söt dotter så kan man liksom inte låta bli att knäppa bilder.

I dammen flöt ankorna förnöjsamt fram. De åt vattenkrasse allt vad de kunde, och hade inte alls tid att bry sig om alla besökare den här dagen.

För att skapa lite spänning i vardagen kan man balansera ut på en sned spång som Gustav har byggt där i dammen. Trots lite balanskonster för fotografen så klarade jag mig torrskodd den här dagen.

Det är verkligen härligt att se hur allting växer, slår ut och förändras där på gården. För varje gång jag varit där under sommaren ser det lite annorlunda ut. Ingen gång är den andra lik.

Nu börjat allting mogna. Äpplen, tomater och andra frukter.

Inne i växthuset där tomatdjungeln finns, där är doften tung av tomat, fukt och jord.

.”som i farmors växthus”, sa Emmy med eftertryck.

Så fantastiskt att bara strosa där.

Just den här dagen när solen tittade fram så blev det varmt och skönt där i dalen där gården ligger.

”Svitt i pälsen blev man”, vilket är skånska och betyder att jag kände mig svettig och varm.

Så kom vi till solrosfältet.

Jag bara älskar solrosor!

Man förstår verkligen varför de heter just solrosor. Gula som solen. Vackra som rosor. Så vänder de sitt ”ansikte” upp mot solen och liksom ler.

Om jag skulle varit en blommor, då önskar jag att jag varit en solros.

Jag gillar att de värnar om bina, där på Djupadahl.

Överallt svärmade de fredliga små bina runt och hoppade från blomma till blomma.

Utan våra bi, så är det ute med oss människor, så var rädda om dem hörrni!!

Så tackade vi för oss.

Såklart köpte vi med oss lite tomater hem.

Lika välgörande för sinnet som för smaklökarna.

Dagens citat:

Sunda relationer är som

blommor.

Ge dem tid och näring

så kommer de att blomma

i all sin prakt.

Tack för att ni kikade in här på bloggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Solrosornas tid hos Mandelmann. Läs mer »

Pizza på stranden.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 15 augusti, 2017 / Allmänt, Kiviks Hamnkrog, pizza, Stranden / 2 minutes of reading

Hejsan

Den där kvällen då jag hade tjatat mig till sommarens stora ”tösafotografering”, började vi med pizza på stranden. Man kan kalla det en slags muta om man vill …

Mums! Det finns nog inget bättre ställe att avnjuta en god pizza än just på en Österlensk sandstrand.

Min tanke var att bjuda mina rara små flickor på maten …

Nu blev det istället Kiviks Hamnkrog som bjöd oss alla på de ljuvligaste pizzorna.

Tusen tack, världens snällaste Biray på Kiviks Hamnkrog

Vi var alla vrålhungriga och slängde oss över maten.

Så är det något med sjön och havet som triggar igång hungern.

När man äter pizza på stranden, uppskuren i små trianglar, så känns det liksom lite mindre och inte alls lika mättande och fettbildande som att sitta med kniv och gaffel på en restaurang.

Mätta blev vi!!

Bästa sättet att få fart på energiförbrukningen är löpning.

Förste tjej vinner …

Den här kvällen fick jag en passande filmtitel upp i min hjärna… ”släpp fångarna loss, det är vår”…

Eller så kan det liknas vid ett kosläpp på våren ….

Som alltid är det nog lilla Emmy som är familjens clown.

Vår älskade galenpanna som alltid bjuder på sig själv till hundar procent.

Och jag, jag var ju också tvungen att bjuda till litegrann… om än något skeptiskt!

Dagens citat:

Den som väntar på något gott

väntar 15 minuter en kvart.

Hoppas ni också ha gjort lite halvgalna saker i sommar.

Saker som ni kan skratta gott åt när vintern kommer … fast man kan ju göra nya halvgalna saker då också.

Skit i vad alla tänker och säger, se till att göra saker som får er att skratta så tårarna rinner.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Pizza på stranden. Läs mer »

En ridtur i sommarkvällen.

Lämna en kommentar / Boktips / Av Annika Olsson / 14 augusti, 2017 / Allmänt, hästar, ridtur / 2 minutes of reading

Hejsan.

Tar ni vara på de ljuvliga sommarkvällarna som vi har nu?

Min dotter och hennes tre tjejkompisar träffades förra veckan och gjorde nog det mysigaste man kan tänka sig en ljummen kväll i augusti.

De red ut i skogen tillsammans.

Åhhh, det såg så mysigt ut när tjejerna satt upp på vars en nysadlad häst och gjorde sig redo för en lång, härlig tur i skogen.

Hade de haft en liten krake över åt mig, så hade jag mer än gärna hängt med dem. Jag hade kunnat svinga mig upp på en mulåsna, eller var som helst och bara följt med …

Det är så roligt att se de här töserna tillsammans.

De har sedan de var mycket unga, hängt ihop och haft en massa kul tillsammans. Tre av dem har känt varandra ända sedan de dreglande satt i sina bajsblöjor hos distriktsköterskan på våra mammaträffar. Lisa har kommit in i bilden något senare, men det är som om de alla fyra är uppfödda tillsammans som en kull labradorvalpar.

Visst är det härligt när vänskap håller i sig genom åren.

En liten stund visade de upp sig och sina ståtliga hästar för mig och min kamera.

Sedan gjorde de helt om och skrittade sakta iväg bort mot skogsbrynet.

Finns det något vackrare än snygga töser på stiliga hästar …

Jag och Stefan drog hem till vårt Gyllebo.

Just nu blommar rosorna så fint hos mig.

Stefan vilar mycket om dagarna. Han är trött och sliten och jag tror att det tär på honom att inte få luft som vanligt.

Så har jag lyssnat klart på en ljudbok.

Lite otippat kanske, men jag har faktiskt lyssnat på Harry Potters första bok, ”De vises sten”.

Jag har aldrig gillat de där Potter-filmerna, men så tänkte jag ge det en chans i alla fall.

Den var helt ok. Jag har lyssnat på den som en ljudbok, och med Björn Kjellman som uppläsare så kunde jag inte bli mer än fängslad.

Såklart blir det fler Potterböcker för mig nu. Och kanske är de där filmerna sååå mycket bättre nu!

Dagens tänkvärda ord:

När jag var liten kändes läggdags

som ett straff.

Idag känns det mer som att

jag vunnit på lotto.

Visst är det härligt att krypa ner i sin säng efter en hel dags arbete?

Helst i en renbäddad säng med väldoftande lite styva lakan och en mysig ljudbok i öronen.

… fast den här kvällen hade jag gärna varit uppe länge, länge och ridit med ut i sommarskogen …

Kram på er

Annika

En ridtur i sommarkvällen. Läs mer »

Årets första äppelkaka.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 13 augusti, 2017 / Allmänt, Äppelkaka, Gyllebosjön, kossor / 2 minutes of reading

Hej hej

Min första arbetsvecka har varit ganska lugn och skön.

Ko-lugn kan man säga.

Under mina ljuvliga promenader har jag varit fullt bevakad av hela ”gänget kossa”.

Finns det några som är mer nyfikna än just kor….? Nej, jag skulle inte tro det.

De skäms inte ett dugg för att bara stå där och blänga.

Hästarna verkar betydligt surare och egensinniga av sig.

De bevärdigade oss inte med en endast liten blick ens. De tänkte mest på att gnabbas sinsemellan.

Men som vanligt var det alldeles fantastiskt där runt sjön.

Ett nerfallet träd och lite höstkänsla på sina ställen.

Men oftast en strålande sol på morgonkvisten.

I veckan var det dags för ett akutbesök för Stefan igen. Det är hans andning som klöddar till sig och för att inte ta onödiga risker blev det återigen provtagning på lasarettet. Hans kropp har svullnat rejält av den höga dos kortison har tvingas ta och jag tycker så synd om honom.

Väl hemma igen kopplade vi alla av vid poolen. Och till kvällskaffet blev det årets första äppelkaka.

Det gäller att ta tillvara alla små goa ögonblick.

Dagens citat:

Om du försöker

göra alla andra

nöjda har du

nog glömt en.

DIG.

Idag ska jag ladda för lite mer arbete nästa vecka. För nu börjar alla papper trilla in igen på mitt kontor, så nu måste även jag brukar allvar.

Men först tänker jag hålla lite söndag.

Hoppas ni också planerar för en skön dag.

Kram Annika

Årets första äppelkaka. Läs mer »

Årets dotterfotografering.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 12 augusti, 2017 / Allmänt, I Vik, Prästens badkar, Sommarbilder 2017 / 2 minutes of reading

Hejsan.

Som många nog redan vet så gillar jag att fotografera.

Jag fotograferar hellre än bra kan man säga … fast jag tycker verkligen att alla de där bilderna på tjejerna är så himla kul att ha.

Genom åren har mina döttrar utsatts för mina ständiga syskonfotograferingar varje sommar, eller varje gång de är samlade.

Jag kan nog påstå att det har knorrats en hel del och inte sällan har jag fått tjatat, bönat och bett …

Så var det då dags för årets bilder.

Sommarbilderna 2017 på systrarna Henriksson … fast den här gången fick det bli på tjejernas egna villkor.

Det blir som vi vill, annars blir det inget – var deras budskap

…. totalt vilt och galet ….

Förra gången vi var på stranden och förevigade var den där gången vid Knäbäck … om det kan man läsa här.

Det har även blivit galna bilder i rapsfält, eller den där sista julen med mormor Ingrid.

Ljuvliga minnen att ha.

Men nu var det alltså tid igen. Tjejerna hade villigt gått med på att låta sig förevigas och jag förstod att de redan hade en plan om hur de ville ha årets bilder.