augusti 2017

Blomstersystrarnas trädgårdsgrupp.

Hej hej
Nu har vi haft en liten träff igen. Vår trädgårdsgrupp.
Mina döttrar skrattar lite åt oss och säger att vi är såååå gulliga. Tja …
Jag, min syster Görel och vår ”nya syster”, barndomsvännen Tina, träffas och byter plantor, ger varandra råd om trädgården och visar varandra hur allt växer och gror. Hur vi lyckas och misslyckas.
Den här dagen var vi hemma hos min lillasyster i Sjöbo.
Mest fikar vi och pratar om allt mellan himmel och jord.
 
Vi är väl inga direkta experter någon av oss. Fast vi har visioner, vi kan lite av varje och hjälps åt. Vi kan ge varandra idéer, trösta varandra när odlingen går åt skogen. Men mest skrattar vi och har kul!
 
Vi hade så mysigt där i Sjöbo den här dagen. Åska och regn hängde i luften. Hundarna flåsade och fes.
Plötsligt kom min systerson inflängande genom ytterdörren. Asså den pågen …. finns det något sötare?
Jag vet ingen som är som han. Han är inte som någon annan påg jag känt – han är bara sig själv. Han är Samuel.
 
I ett hörn av trädgården hade min syster en liten grav där deras lilla hund hade sin minnesplats.
Åhhh … sådana där djurgravplatser har vi haft en mängd av allt sedan jag var ett litet barn.
Jag tror att det är nyttigt för alla barn att få vara med om att ett älskat djur går bort. Det lär dem om livet. Glädjen och lyckan blir så mycket starkare när man vet att det alltid lurar en sorg bakom hörnet …
RIP Siri ♥
 
Tack Tina och tack lillasyster Görel för en såååå mysig dag i blommornas tecken.
♥
 
När jag kom hem slog min åskhuvudvärk till. Jag hade sådan tur att två av mina döttrar var hemma och kunde hjälpa till med kvällsmaten. En flaska vin, lite grillat och några smörstekta kantareller.
Jag är nog världens lyckligaste.
 
Dagens citat:
 
Säg aldrig
”Jag kan inte”
Res dig, andas, le
och gå vidare.
Om du kämpar för det
du vill ha
så kommer det förr
eller senare.
 
Det är så sant. 
Just nu drömmer ”blomstersystrarna” om vackra trädgårdar och under tiden träffas vi, dricker kaffe och pratar en massa. Det är den enda terapi man behöver egentligen.
 
Stora eller små drömmar … spelar ingen roll. Sätt upp olika mål och ta dig dit. Det går! Och skulle det inte gå hela vägen så kommer man åtminstone en liten bit … lite längre än om man inte gjort någonting alls!
 
Kram på er.
Annika
 
 

Blomstersystrarnas trädgårdsgrupp. Läs mer »

Camilla ♥

 
Igår somnade min fina älskade kusin Camilla stillsamt in.
 
Jag önskar jag kunnat lägga armen om och beskyddat dig Camilla. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunnat rädda dig från djävulens sjukdom. Jag önskar så att din familj fått ha dig kvar, att de fått njuta av allt det där som var så mycket DU. Ditt alldeles speciella skratt, ditt underbara, raka, ärliga sätt och din härliga humor.
 
Som jag kommer att sakna dig min fina kusin. Sov gott ♥
 
 

Mina tankar går till Camillas familj, hennes man, barn, syskon och föräldrar. Och hennes älskade lilla hund.
Jag tänker och sörjer med er.
 
Kram och Kärlek från mig.
Annika

Camilla ♥ Läs mer »

Österlenleden, del 2

Hej och gomorron.
 
Nu måste ni ju få hänga med oss på slutet av vår vandring längs Österlenledens etapp nummer 6.
Det var jag och min dotter Andréa som vandrade från Vitemölla till Vantalängan, en dag i förra veckan.
 
 
Från Vitemölle hade vi nu kommit fram till vackra Skepparp.
Vi njöt av de vackraste hus man kan tänka sig. Jag minns att jag redan när jag var liten var väldigt förundrade och betagen av det vackra huset med halmtaket på. Och ännu är det precis lika förtjusande vackert tycker jag.
På ett annat ställe kändes det nästan som om vi var tillbaka på Bali med dess risfält i våningar.
 
Så kom vi fram till Bengtemölla, och det var där vi gick lite vilse. Istället för att följa Österlenleden hamnade vi istället på Skåneleden. Fast det gjorde inte så värst mycket egentligen …
Där vid Bengtemölla pausade vi, Andréa tömde skorna och jag förevigade det hela.
 
Sedan bar färden vidare och vi passerade Talldungen. Eftersom våra magar börjat knorra lite och vårt vatten var slut smög vi in där och fick vår vattenflaska påfylld. Något att äta gick det inte att få förrän mot kväll till, så vi fick dricka lite mer vatten bara. Vackert är det där på Talldungen!
Jag minns svagt att jag någon gång i livet gått Lucia här, då det var ålderdomshem förr i tiden.
 
Vidare gick vår färd genom Brösarps by, vilket ju inte alls var meningen.
Fast det var ganska så trevligt ändå, eftersom vi stannade till vid en secondhand affär som heter Salto Mortal. Den här platsen känner jag bra till. Väldigt bra. Här har jag varit förut … fast då var det kärlek och ungdomsförälskelse som drog … det var en annan tid, nästan ett annat liv känns det som … Men minnena bubblade …
 
Så fick det vara nog med nostalgi.
Vår färd gick vidare uppför Torparebron och ut över Brösarps Norra backar. Över oss svävade en glada. Fågeln som symboliserar kommunen vi befann oss i, glada Tomelilla.
 
Det är så underbart vackert där på Brösarps backar. Ja, man måste faktiskt ta små glädjeskutt emellanåt.
Och ett tu tre så var vi framme vid Vantalängan.
 
 
Här var egentligen etapp 6 slut. 
Men vi hade mer ork kvar i våra ben, så vi enades om att vandra vidare mot Hallamölla. Och så fick det bli.
 
Underbara små fjärilar lekte i solskenet och vi vandrade genom den härligaste lövskog ni kan tänka er.
Längs den brusande Verkeån gick nu vår färd.
 
Så var vi då framme vid Hallmölla och dess magnifika vattenfall.
Men här tog min kraft slut … inte direkt kraften, utan det var som om höfterna liksom stelnade till och inte var så medgörliga längre. Jag tittade längtansfullt på de hästar som passerade och önskade att jag kunnat sitta upp på en hästrygg för en stund bara.
Vi ringde efter vår livlina, som stod beredd att hämta hem oss när vi tröttnat på vår vandring.
Tack Stefan för skjutsen hem ♥
 
Jag kan verkligen rekommendera att göra en liten vandring såhär. Kostar inget, mer än slitaget på skorna. Ger finfin, gratis motion och en massa frisk luft.
Att få göra det här med min dotter känns så skönt. Det går lätt att prata, samtidigt som vi upplever något nytt tillsammans som vi kan spara i vår minnesbank. Fina minnen som vi skapar tillsammans.
Tack Andréa ♥
 
Dagens citat
 
Det tjänar inte
mycket till att vara
med om något
spännande om du
inte kan dela det med
någon.
//Nalle Puh
 
Hoppas ni mår bra och tack för att ni vill hälsa på här på bloggen. Kanske kan jag inspirera er till små utflykter i just er egen närmiljö.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Österlenleden, del 2 Läs mer »

Goa vänner och änglarna trumpetar.

Hejsan.
 
Kanske minns ni att maken min fick två stycken änglatrumpeter av våra söta grannar i våras.
Jag blev dess fostermamma och har skött dem som två små bebisar allt sedan dess. Nu äntligen tackar de mig med de mest bedårande blommor. Även om de inte riktigt tycks gilla vädret så är de fulla av svällande knoppar och blommor. Ljuvliga eller hur?
 
Trots bra med gödning och riklig bevattning så trilskas de lite och gulnar i bladen. Det kan bli så när vädret inte är på topp har jag läst … eller gör jag något annat fel tro?
 
 
Visst är det härlig med goa vänner. Vänner som finns där i vått och torrt… och helst när det varit vått lite väl länge liksom…
Ett gott exempel på några av våra goa vänner är Sarin och Mårten.
 
I förra veckan var vi i ”stan” och lunchade tillsammans med våra vänner. 
Jag älskar verkligen Sarin och hennes enkla, kloka syn på livet. Enkel thai-livstil helt enkelt, med så mycket klokskap som vi alla borde ta åt oss. Alltid med ett leende på sina läppar. Av henne har jag lärt en del bra knep att ta till när livet känns tungt.
Tack fina ”Ang” för att du är du, och tack för … ”du vet vad” …. Kram ♥
… Mårten jag tycker om dig också såklart.
 
Så fick vi rejält med sallad med oss hem. Mårtens fantastiska sallad.
Blir ni sugna, så kan man köpa hans sallad på Orelunds Gårdsbutik. Gör det – den är jättegod!
 
 
Vår minsta lilla hund Lykke är en riktig tuffing. Hon vågar stjäla hundben från ”den store Johnny him self”, och sedan retas hon med sina två andra små kompisar. Oj, det ser sååå roligt ut och jag blir så full i skratt!
 
 
Mina läsare har ökat rejält under sommarn…
Mina läsare, ni alltså, har ökat och jag är jätteglad för det!!! Välkomna hit.
 
På facebook har jag nu en liten bloggsida, där jag delar mina inlägg. Ni som vill får gärna följa mig där.
Med tiden kommer jag nog sluta dela alla inlägg på min egen facebooksida för att skona alla de vänner som kanske inte alls är intresserade av att läsa på min blogg.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Att orka bry sig om
andra människor
trots att man har det
jobbigt själv, betyder
att man har ett hjärta.
Och det ska man
vara stolt över.
 
Det måste alltid finnas tid och plats för omtanke.
Hoppas ni får en fin dag.
Kram Annika
 
(bild stulen från Amandas snapchat …f.låt Mando)
 
 

Goa vänner och änglarna trumpetar. Läs mer »

Rulla till toppen