Prästens badkar

En solig mellandag.

Hejsan.

Glad som en speleman blev jag, när jag en av mellandagarna vaknade upp till en strålande morgonsol.

Snabb som en liten vesslan packade jag in småhundarna och min ”lille gube” i bilen och for ner till havet.

Till Vik och Prästens badkar gick färden.

Jag kände mig som en soltörstande svamp och sög girigt i mig av allt solsken jag förmådde.

Stefan och småhundarna såg också ut att njuta för fullt.

Det var en alldeles underbar morgon på Österlen. Tack för den!

Dagens citat:

Världen är full av kärlek också… Glöm aldrig det!!!

Det man väljer att fokusera på, blir det man minns.

Kram Annika

En kväll under svanars vingslag.

Hejsan.

Förmodligen var det en av sommarens underbaraste kvällar!

Vi var tröttare än vanligt, men bestämde oss ändå för en tur ner till havet. Sommarn är för kort för att sovas bort. Från Prästens badkar vandrade vi söderut. Över oss flög en flock vackra svanar på låg höjd. Dess ljud var så mäktigt. Tyst och högt på samma gång.

I en stenig vik en bit bort låg fler vita svanar. Kanske åt de kvällens sista måltid.

Blommorna och växtligheten såg ut att stå i lågor den här kvällen.

Vi vandrade genom Tjörnedalas vackra strövområde.

Olika monument var uppsatta. Kanske som en påminnelse om det centrum Tjörnedala är för konsten här på Österlen.

Men i mina ögon är inget konstverk så vackert som det naturen själv skapar.

Ingen tavla kan mäta sig med den riktiga vyn ut över havet och Stenshuvuds välkända siluett. Inget konstverk kan vara vackrare.

Jag och min dotter kom fram till Baskemölla, där vi stannade en stund innan vi vände åter mot Vik.

För mig var det en särskild kväll att stoppa undan djupt i mitt hjärta. En kväll med en älskad dotter som jag inte träffat på ett helt, långt år. En kväll jag kunnat betala dyrt för. Ett ögonblick att vårda ömt i minnet.

När skymningen föll var vi tillbaka vid Prästens badkar. Några fiskare stod hoppfulla på klipporna. Jag och Andréa hoppade in i skruttibangbang-Volvon och susade mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad … Någon som kunde älska mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.

Ensam har man alltid ett ansvar för sitt välmående och sin sinnesstämning. Man kan alltid välja en tanke före en annan. Jag har bestämt mig för att samla på fina ögonblick, då lägger jag inte så mycket fokus på stunder som skaver i själen… för Gud ska veta att det finns sådant också…

Må gott och en stor kram.

Annika

Prästens badkar i Vik

Gomorron
Frisk luft får man sannerligen aldrig för mycket av.
En dag efter jul, så var jag och Stefan nere vid Prästens Badkar i Vik och njöt av de friska vindarna och den fantastiska naturen där.

Det är så sagolikt vackert där nere vid havet i Vik. Den här dagen tittade även den skygga lilla bleka solen fram litegrann.

Jag strövade en bit längs havet … eller jag menar att jag skuttade. För just här så måste man liksom hoppa från sten till sten. Det känns nästan som om man är tio år gammal igen och leker ”inte stöta vid golvet”.
Stefan som ju ännu har så rysligt ont i foten stannade kvar och blängde på en stackars fiskare istället. Nu vet jag inte riktigt hur de där fiskereglerna är, men av Stefans bistra min att döma, så kan han dem på sina fem fingrar.
Nåväl, jag skuttade vidare på stenbumlingarna och njöt i fulla drag.
Asså, finns det någon vackrare vy än den bort mot Stenshuvud?

Plötsligt var jag framme vid den unika formationen som kallas ”Prästens Badkar”. Det där är en sandvulkan som blev till för 500 miljoner år sedan. Ja, och det var då inte igår det!!

Det här är den enda synliga sandvulkanen som finns och den är därför helt unik och något liknande finns inte i hela vår värld.
Någon badande präst såg jag förstås inte röken av. Men däremot träffade jag på en kär vän vid namn Tina, som nyss tagit sig ett dopp. Hon kom sättande med snabba steg och sin limegröna handduk slängd om halsen.
Ja, ni läste helt rätt. Lilla underbara Tina badar i havet året om. Hon utstrålar en sådan sundhet och friskhet och så ler hon nästan konstant. Om det kan bero på alla vinterbaden, det vet jag inte, men det där vill jag i alla fall också börja med!
Någon smygbild på en badande Tina blev det inte.
Istället kom jag att minnas vår galna ”dotterfotografering” från just den här platsen. Vill och vågar ni kika på toksköna bilder av mig och mina döttrar, så finns det inlägget här.
Jag och Stefan gick sakta tillbaka till bilen igen. Det är så skönt och stärkande att få komma ut och njuta av vår sagolika natur här på Österlen. Jag är sååå tacksam att ha den möjligheten.
Dagens citat:
Om det är lätt, gör det inte svårt.
Njut när det går bra
och fortsätt hålla det enkelt.
Så klokt. Svåra inte till saker och ting.
Det där har i alla fall den där TV-Ernst full koll på. Att i det enkla bor det vackra.
Ha en fin dag
Kram Annika

Årets dotterfotografering.

Hejsan.
Som många nog redan vet så gillar jag att fotografera. 
Jag fotograferar hellre än bra kan man säga … fast jag tycker verkligen att alla de där bilderna på tjejerna är så himla kul att ha.
 
Genom åren har mina döttrar utsatts för mina ständiga syskonfotograferingar varje sommar, eller varje gång de är samlade.
Jag kan nog påstå att det har knorrats en hel del och inte sällan har jag fått tjatat, bönat och bett …
Så var det då dags för årets bilder. 
Sommarbilderna 2017 på systrarna Henriksson … fast den här gången fick det bli på tjejernas egna villkor.
Det blir som vi vill, annars blir det inget – var deras budskap
…. totalt vilt och galet ….
 
Förra gången vi var på stranden och förevigade var den där gången vid Knäbäck … om det kan man läsa här.
 
Det har även blivit galna bilder i rapsfält, eller den där sista julen med mormor Ingrid.
Ljuvliga minnen att ha.
 
Men nu var det alltså tid igen. Tjejerna hade villigt gått med på att låta sig förevigas och jag förstod att de redan hade en plan om hur de ville ha årets bilder.
 
Någon fotograf är jag inte och jag tackar envist nej till alla förfrågningar om fotojobb.
Men att stå bakom kameran och se sina egna döttrar genom linsen, är en helt annan sak.
Jag älskar deras sätt att bjuda på sig själv. De är så härliga och det är så kul att spara bilderna som kära minnen.
 
 
Så var det då dags för ”Årets Bild” , och så här blev den!!
Frihet så det stänker om det!
 
 
Ja, visst måste det vara Österlens vackraste vy. Den mot Stenshuvud.
… eller som en killkompis till Emmy skrev ”man skulle varit sjöman” ….
 
Men allting har ett pris, och jag hade ju lovat att själv ställa mig framför kameran precis som töserna, den här kvällen …
Och har man lovat så har man ….
 
(förlåt världen, jag ska hålla mig bakom kameran ett tag framöver)
Dagens citat:
 
Välkommen till familjen Circus.
Ny föreställning varje dag.
 
 
Ha en härlig lördag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top