Äppelkaka – Gylleboannika

Sommaren som aldrig säger nej.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 5 augusti, 2018 / Allmänt, Äppelkaka, blommor / 2 minutes of reading

Hej hej

Vår semester går mot sitt slut, och i morgon tar vi tag i vardagen och slår upp portarna i ”fabriken” igen.

Men visst har vi haft en helt underbar sommar.

Slut är alla lata sovmorgnar. Fast det förstås, jag är inte så värst bra på det här med att ta sovmorgon.

Jag skuttar hellre ur bingen och tassar ut i min trädgård.

-sova kan jag göra i morgon, tänker jag varenda dag.

Stefan är inte heller så bra på det här med sovmorgnar.

I år har han mest haltat omkring här med sin krycka, men han har inte sovit bort sin tid måste jag säga.

Ja ni anar inte vad man kan hitta på saker sittandes, eller på ett ben…

Fast semestern nu är slut för vår del, och fast jag gjort min första äppelkakan för i år. Trots det så är det en massa sommar kvar att njuta av.

Även om smakerna börjar bli lite höstiga, så är det mycket sommar kvar.

Och skulle det nu komma dagar med regn och rusk så tar vi tacksamt emot det också. För idel solsken gör öken.

Dagens citat:

Om du strävar efter att

uppnå det du vill men inte agerar,

är det inte vad du vill utan endast en önskan.

Bästa sättet att uppnå det du vill:

Börja göra någonting
Sluta göra någonting
Välj både punkt 1 och 2

Ha det gott och hoppas att ni alla får en fin dag.

Kram Annika

Sommaren som aldrig säger nej. Läs mer »

Svamp med antabus och vår favoritäppelkaka.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Natur / Av Annika Olsson / 23 oktober, 2017 / Allmänt, Äppelkaka, blecksvamp, recept / 2 minutes of reading

Hejsan

Hoppas ni haft en härlig helg.

Jag njuter som alltid av naturen och vädrets makter.

En dag var jag och plockade svamp i någons trädgård … Med ägarens tillåtelse förstås.

Tack söta Ingela i Sjörröd ♥

Det var sådana där spännande blecksvampar som växer sig övermogna på bara ett dygn.

Som jag skrev om här.

Den fjälliga blecksvampen är alltså ätlig om man plockar den på ett tidigt stadium.

Men om man förväxlar den med den grå blecksvampen, så måste man se upp så man inte dricker alkohol till maten. För se, den innehåller ämnet coprin som ger en antabuseffekt tillsammans med sprit. Det räcker med små mängder av både sprit och svamp för att bli rejält sjuk.

Men jag drack ingen sprit och så var jag helt säker på att det här var en fjällig blecksvamp.

Spännande smakupplevelse måste jag säga. Foten var det bästa. Den rickade jag loss och kokte i vatten med lite citronsaft. Smakade nästan som vit sparris.

Tack Ingela för svampen, och kanske kommer jag att visa er vilket paradis hon bor och lever i lite senare, då det stundar julmarknad långt där ute i Sjörrödsskogen…

Den 19 november minsann!

Äppelkaka a la Gittan.

Jag har inte bara plockat och ätit svamp. Jag har såklart gjort äppelkaka också.

Vi har en favoritäppelkaka som hela familjen älskar. Den gör jag i mängder på hösten.

Det är ett recept som jag fått av en kär fd. arbetskollega på XL Bygg.

Från ”köks-Birgitta. Hon är inte bara en hejare på att rita och sälja kök, nej hon är även en mästare att själv kocka och laga till goa grejer i köket. Det är av henne jag fått receptet.

Kanske inte den nyttigaste kakan i världen, men så god!

Receptet på Birgittas äppelkaka kommer här:

7 stora äpplen
150 g smör
2,25 dl havregryn
2,25 dl vetemjöl
2,25 dl strösocker
0,5 dl grädde
0,5 dl sirap
0,5 tsk bakpulver

Skala och klyfta äpplena och lägg dem i en form.

Smält smöret och tillsätt alla övriga ingredienser och blanda ihop.

Bred smeten över äpplena och grädda i 175 grader i ca 30 minuter, eller tills

ytan ser knäckig ut och äpplena mjuknat.

Dagens citat:

Ibland när jag bantar så

hoppar en chokladkaka ut

från skåpet, slänger av

sig pappret och kastar sig

in i min mun.

Så oförskämt …

Ja, det händer mig ganska ofta måste jag säga.

Ha en riktigt go måndag och en stor kram.

Annika

Svamp med antabus och vår favoritäppelkaka. Läs mer »

Klåfingrigt fruntimmer och Cillas äbblakaga

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 8 oktober, 2017 / Allmänt, Äppelkaka, fjällig bläcksvamp, gylleboskogen / 3 minutes of reading

Hejsan

En tidig morgon i veckan bjöd moder natur på det mest underbara höstvädret man kan tänka sig.

Lugnt, stilla och sol. Ja, ni läste helt rätt – just sol!

Vid Gylleboslottet var det tyst och stilla. Från det stora kastanjeträdet hade kastanjerna börjat falla ner på vägen. Där brukar det bli en farlig sörja av löv och krossade kastanjer lite längre fram på hösten. Jag älskar kastanjer. Det påminner om när man var barn. Tänk, då gjorde jag kor av dem med lite tandpetare och livlig fantasi.

Även björken såg ut att vara i riktig höstskrud den här morgonen, ja på gränsen till vinterutstyrsel nästan, dvs snart naken.

Inne i skogen nådde solens första skälvande strålar inte riktigt fram, men det var mysigt att vandra där i den gryende morgonen. Vattnet i sjön glittrade inbjudande och jag ångrade att jag inte tagit mig ett enda dopp där i sommar. Men så är det – ”sent ska syndaren vakna”.

På ett ställe i skogen fick jag syn på de högsta, gängligaste svampar jag sett. I en klunga stod de som höga majestäter mitt i solskenet.

Jag satte mig ner för att fotografera dem. Så sträckte jag mig fram för att vika undan lite löv som skymde sikten för mitt objektiv. Jag – det klåfingriga fruntimret kunde då genast artbestämma de där gaciösa svamparna.

Bläcksvamp.

Om inte detta var fjällig bläcksvamp, så vet jag inte hur sådan bläcksvamp ser ut.

På google kunde jag läsa att den lär vara ätlig, men bör ätas innan den svartnat. Och det finns väl ingen levande människa som plockar med sig den här sörjan hem för att tillaga. Såvida man inte vill tillreda någon dödlig häxbryggd förstås

Svampen växer även väldigt snabbt och någonstans nämns att man tror att den är en köttätande svamp. Ja, den äter såklart inte små barn eller så, utan den äter något som kallas nematoder.

Spännande och intressant tyckte jag, där jag låg på knä i löven med kladdiga och svarta fingrar..

Sedan torkade jag av det värsta på byxorna och gick vidare.

Det var verkligen en sagolik morgon!

Av Stefans gulliga kusin, Cilla, har jag fått ett nytt recept på äppelkaka. För äppelkaka måste man äta om man kommer från Kivik, som Stefan ju gör. Så i detta huset äts det alltid äpple på kors och tvärs hela hösten. Jag brukar ofta göra en särskild äbblakaga som Stefan älskar, men då och då är det kul att få lite omväxling tycker jag.

Den här var sagolikt god med ett täcke av mandelmassa och cremefraich ovanpå. Smarrigt värre.

Dagens danska citat:

Hvorfor jeg

ikke har

tatoveringar?

Av samme grunn

som man

ikke setter

klistremerker

på en Ferrari.

Ett sött litet citat.

Själv har jag inga tatueringar, av den enkla enledningen att jag inte tycker att jag passar i det. Eller inte känt att det varit något jag vill ha. Inte ännu i alla fall.

Jag har många vänner med tatueringar, stora galna tatueringar och jag älskar dem alla. De är en del av deras stil och personlighet. Bara för att jag själv inte har just den stilen betyder det inte att jag inte kan tycka att någon annan passar i det och att det är vackert på andra. Men själv är jag ju en Ferrari …

Det är nästan som namn. Det är personen som gör att namnet blir fint, inte tvärtom tycker jag. Föresten har jag vänner som heter just Ferrari. Om de har tatueringar vill jag dock låta vara osagt …

(Kram på dig S.Ferrari, snart är det jul, som jag vet att du längtar efter!!)

Ha det gott.

Annika

Klåfingrigt fruntimmer och Cillas äbblakaga Läs mer »

Årets första äppelkaka.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 13 augusti, 2017 / Allmänt, Äppelkaka, Gyllebosjön, kossor / 2 minutes of reading

Hej hej

Min första arbetsvecka har varit ganska lugn och skön.

Ko-lugn kan man säga.

Under mina ljuvliga promenader har jag varit fullt bevakad av hela ”gänget kossa”.

Finns det några som är mer nyfikna än just kor….? Nej, jag skulle inte tro det.

De skäms inte ett dugg för att bara stå där och blänga.

Hästarna verkar betydligt surare och egensinniga av sig.

De bevärdigade oss inte med en endast liten blick ens. De tänkte mest på att gnabbas sinsemellan.

Men som vanligt var det alldeles fantastiskt där runt sjön.

Ett nerfallet träd och lite höstkänsla på sina ställen.

Men oftast en strålande sol på morgonkvisten.

I veckan var det dags för ett akutbesök för Stefan igen. Det är hans andning som klöddar till sig och för att inte ta onödiga risker blev det återigen provtagning på lasarettet. Hans kropp har svullnat rejält av den höga dos kortison har tvingas ta och jag tycker så synd om honom.

Väl hemma igen kopplade vi alla av vid poolen. Och till kvällskaffet blev det årets första äppelkaka.

Det gäller att ta tillvara alla små goa ögonblick.