I Vik – Gylleboannika

Direkt från morgon till kväll.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 22 november, 2018 / Allmänt, höstmörkret, I Vik, sockerbetor / 2 minutes of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej

Vissa dagar känns det nästan som om dygnet går direkt från morgon till kväll och liksom glömmer bort att överhuvudtaget vara dag. Det är som om ljuset inte tycks nå ända ner till jordklotet. Inte ens mitt på dagen.

Det här gråa och mörka, det är så typiskt för november tycker jag.

Det är nog därför vi nordbor längtar så väldigt mycket efter adventstiden och ljuset.

En annan sak som är så typiskt för den här årstiden, det är alla betor som är upptagna.

I stora högar ligger de här på de Österlenska åkrarna och väntar på att få levereras till sockebruket. Förmodligen håller bönderna sina tummarna hårt just nu, för frostfria veckor fram till leveranserna. Ja det kan nog vem som helst förstå att det inte är det roligaste arbetet att täcka de stora högarna så betorna inte blir som sladdriga geleklumpar.

Nog är man sugen på att ljusa upp världen lite extra nu!

Även om jag vill ha frost och snö, så förstår jag att det inte är allas önskan direkt.

Kvällens citat:

Varje skugga talar om att

någonstans finns det ett ljus.

Kvällens tips:

Lite tips för att lysa upp världen så här i november är den här härliga ljuslyktan.

En underbar kopparlykta finns här.

Min egen favoritlykta att kanske låna ut till tomten är ändå den här.

Ha det gott och lys upp kvällen så gott ni kan.

Kram Annika (behind the tree)

Direkt från morgon till kväll. Läs mer »

Vemodigt vackert.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 15 november, 2018 / Allmänt, havet, höstdag, I Vik / 2 minutes of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej.

För en tid sedan fick jag en fråga av en vän…

Hon undrade när jag tyckte att det var den bästa tiden att besöka Österlen.

Helt utan att egentligen tänka mig för, så svarade jag bara helt spontant ”hösten”…

Efteråt har jag funderat på om det kanske var ett dumt och förhastat svar. Att locka någon till Österlen när allt är dimmig, grått och trist…

Men så mindes jag den där lördagsmorgon då jag själv vandrade från Vik söderut mot Baskemölla.

En absolut magisk morgon.

Mitt svar kommer nog alltid vara detsamma … bästa tiden på Österlen är hösten!!

Så vemodigt vackert, att det känns i kroppen.

Den tidiga novembermorgonen var lite regntung men väldigt varm för årstiden.

Överallt lyste vresrosbuskarna röda av sina övermogna nypon.

Ett ensamt svanpar låg och guppade i strandkanten. Hela tiden skiftades de om att sticka huvudena i vattnet och leta efter mat.

Lite grann som ”jag är ute när gumman min är inne”, tänkte jag roat för mig själv.

Havet och naturen är så vacker där vid Prästens Badkar.

Jag och Stefan är ofta där och andas frisk havsluft tillsammans.

Men den här morgonen var jag ensam. Helt ensam. Inte ens någon liten hund var med mig. Inte heller mötte jag eller såg jag en levande själ den här tidiga lördagsmorgonen.

Det passade mig förträffligt, att för en liten stund få ha allt detta för mig själv.

En ensam bänk som inbjöd till en stunds vila.

Jag valde att sjunka ner på knä istället med min kamera och föreviga de små blå klockor som tappert lyste upp i höstmörkret. Riktiga överlevare.

Ja, bästa tiden att besöka Österlen är absolut på hösten … och kanske på våren.

…och ni som känner mig väl, ni vet ju hur mycket jag älskar den Österlenska vintern … haha … mitt svar blir nog som den danska slogan för Tuborg …

-Når smaker en Tuborg best?

-Hvergang!

Precis så är det med Österlen!

Alltid lika undebart.

Skönheten ligger som bekant i betraktarens ögon… men de ögon finns väl inte som inte kan se att det här, det är vackert.

Tips:

Något som också är vackert är julgransdekortioner. Varje år köper jag något nytt till vår egen julgran här hemma. Hos oss har det blivit lite av en sport att leta upp vad jag köpt – årets nykomling i granen.

I år har jag klickat hem en iskristall, en smörblomma och ett julhjärta.

Fler vackra juldekorationer hittar ni här.

Ha en fin dag och kram

Annika

Vemodigt vackert. Läs mer »

Det vilda vackra havet.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 3 mars, 2018 / Allmänt, havet, I Vik, Stenshuvud / 2 minutes of reading

Hejsan.

Då när snöstormen rev och slet som mest här på Österlen, då slog rastlösheten till hemma hos oss i Gyllebo.

Kanske får vi räkna oss till den lilla skara som betecknas ”galna människor” – vad vet jag … men för er som känner min make så vet ni att det har typ aldrig hänt att han varit insnöad. Trots att alla uppmanas hålla sig hemma … (förutom kvinnor som ska föda barn) … så har han alltid trotsigt gett sig iväg….

Med vår stora jeep tog vi oss ner till kustvägen. Det är alltid den bästa vägen att ta när det är snöstorm. Där faller alltid betydligt mindre snö och snön blåser helt enkelt all världens väg.

Vi körde inte särskilt långt, bara en liten bit ner till Vik. Underbara härliga Vik, med sin fantastiska vy bort mot Stenshuvud.

Den här dagen tog anblicken nästan andan ur mig. Så otroligt vackert.

Mitt besök hos kliniken i Malmö blev framskjutet och som på beställning blev min rygg ett snäpp sämre kändes det som. Men nog om det tråkiga kapitlet.

Såklart hade jag en massa längtan efter min älskade Gyllebosjö också, så vi började vår busiga färd med att stanna där. Så vackert att se all snörök dansa över den frusna sjön. Bastun och omklädningsboden var vackert dekorerade med vit pudersnö. Jag tänkte på sista avsnittet av Mandelmanns när Gustav och Marie tog sig ett härligt bastubad här. Den här dagen hade det varit ljuvligt med en varm bastu och ett dopp i sjön … men jag undrar om Marie vågat?

På väg ner till kusten så la jag märke till att vi inte var de enda som trotsade uppmaningen om att stanna hemma.

Nere vid havet satt vi en god stund och njöt av skådespelet som naturen bjöd oss på.

Så galet vackert med det ilskna havet, de mordlystna molnen och den isande vinden.

Dagens citat:

Begränsa inte dina utmaningar.

Utmana dina begränsningar.

Ha en härlig dag och kram från mig.

Med en bild på oss några timmar innan snön slog till …

Annika

Det vilda vackra havet. Läs mer »

Prästens badkar i Vik

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 29 december, 2017 / Allmänt, I Vik, Prästens badkar, skönnatur / 2 minutes of reading

Gomorron

Frisk luft får man sannerligen aldrig för mycket av.

En dag efter jul, så var jag och Stefan nere vid Prästens Badkar i Vik och njöt av de friska vindarna och den fantastiska naturen där.

Det är så sagolikt vackert där nere vid havet i Vik. Den här dagen tittade även den skygga lilla bleka solen fram litegrann.

Jag strövade en bit längs havet … eller jag menar att jag skuttade. För just här så måste man liksom hoppa från sten till sten. Det känns nästan som om man är tio år gammal igen och leker ”inte stöta vid golvet”.

Stefan som ju ännu har så rysligt ont i foten stannade kvar och blängde på en stackars fiskare istället. Nu vet jag inte riktigt hur de där fiskereglerna är, men av Stefans bistra min att döma, så kan han dem på sina fem fingrar.

Nåväl, jag skuttade vidare på stenbumlingarna och njöt i fulla drag.

Asså, finns det någon vackrare vy än den bort mot Stenshuvud?

Plötsligt var jag framme vid den unika formationen som kallas ”Prästens Badkar”. Det där är en sandvulkan som blev till för 500 miljoner år sedan. Ja, och det var då inte igår det!!

Det här är den enda synliga sandvulkanen som finns och den är därför helt unik och något liknande finns inte i hela vår värld.

Någon badande präst såg jag förstås inte röken av. Men däremot träffade jag på en kär vän vid namn Tina, som nyss tagit sig ett dopp. Hon kom sättande med snabba steg och sin limegröna handduk slängd om halsen.

Ja, ni läste helt rätt. Lilla underbara Tina badar i havet året om. Hon utstrålar en sådan sundhet och friskhet och så ler hon nästan konstant. Om det kan bero på alla vinterbaden, det vet jag inte, men det där vill jag i alla fall också börja med!

Någon smygbild på en badande Tina blev det inte.

Istället kom jag att minnas vår galna ”dotterfotografering” från just den här platsen. Vill och vågar ni kika på toksköna bilder av mig och mina döttrar, så finns det inlägget här.

Jag och Stefan gick sakta tillbaka till bilen igen. Det är så skönt och stärkande att få komma ut och njuta av vår sagolika natur här på Österlen. Jag är sååå tacksam att ha den möjligheten.

Dagens citat:

Om det är lätt, gör det inte svårt.

Njut när det går bra

och fortsätt hålla det enkelt.

Så klokt. Svåra inte till saker och ting.

Det där har i alla fall den där TV-Ernst full koll på. Att i det enkla bor det vackra.

Ha en fin dag

Kram Annika

Prästens badkar i Vik Läs mer »

Vid en liten fiskehamn …

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 24 oktober, 2017 / Allmänt, I Vik, nagelvård / 3 minutes of reading

… fanns en liten vacker strand …

Hej hej

En dag i förra veckan njöt vi av en tur till ett av de små fiskelägena här på Österlen.

Vi tog en tur till Vik. Nu på höstkanten när alla turister är hemma igen på sina jobb, så är här ganska tyst och öde.

Men jag gillar det där tysta och övergivna ganska mycket. Det där vemodet som rullar in över Österlen tillsammans med de första höststormarna. Jag älskar det.

Den här dagen var det bara några fiskare som ”kom och gick”. Några sjöfåglar skränade och höstens färger sprakade i mina ögon.

Jag tror inte jag kan se mig mätt på Stenshuvuds underbara siluett. Lika vacker från alla håll.

Ovanför mitt huvud cirkulerade en ilsken drönare. Jag tittade upp mot den lite då och då och log – jag vill ju gärna bli bra på foto …

Vik är en liten, liten by som är så oerhört charmig med sina små pyttesmala gator.

På vissa ställen är där så smalt och trångt att man kan lyckas riva ner någons hängränna om man inte ser upp när man svänger med en för stor bil … Ja, det kan hända alla (har i alla fall hänt mig)

Ca 7 km norr om Simrishamn hittar man denna charmiga by.

Med den lilla hamnen som ser ut ha varit med i många generationer, och den känns så genuin och äkta på något vis.

Jag och Stefan njöt av den salta doften från havet och stannade där en bra stund, innan vi for vidare.

På landsvägen vid Viks infart, gjorde vi åter ett stopp för att köpa med oss en påse päron hem. Lokalt odlade och en smak i världsklass.

Över mitt förstånd

Nu när trädgårdsäsongen snart var över så hade jag bestämt mig för att försöka vårda min naglar lite mer.

Bort med de tråkiga sorgkanterna som jag aldrig lyckas klara mig utan, trots att jag investerat i de bästa trädgårdshandskarna som finns.

Ett nytt nagellack i en underbar färg fick det bli. Flera lager lack. Precis samma metod som när man målar om sina fönster. Jodå, jag vet – underarbetet är viktigast. Och såklart torktiderna. Allt det där kan jag, efter min tid i bygghandeln.

Tjusigt blev det …

Men nej!! I ungefär ett helt dygn höll jag mig fin, innan det såg ut såhär ….

Ja sånt är livet. Vissa människor ska kanske helt enkelt inte ha nagellack, vad vet jag?

Men jag har i alla fall fått lite uppmärksamhet på Blogg.se. Där skrev de i förra veckan om mig och att de gillade ett av mina inlägg.

Sånt blir jag såklart lite extra glad för. För så är det såklart – lite uppmuntran och beröm ger extra energi.

Då gör det väl inget att naglarna är lite ”chabby chick.”

Just nu kan man nominera små och stora bloggare till årets stora bloggtävling.

Så, om någon vill, orkar och känner för det så blir jag såklart gärna nominerad.

Man kan göra det här.

Dagens citat:

Jag tror att vi fått fötter

för att ständigt vandra

och ögon för att se allt

det vackra …

Jag hoppas ni alla får en fin dag. Med eller utan fina naglar.

Kram Annika

Vid en liten fiskehamn … Läs mer »

Årets dotterfotografering.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 12 augusti, 2017 / Allmänt, I Vik, Prästens badkar, Sommarbilder 2017 / 2 minutes of reading

Hejsan.

Som många nog redan vet så gillar jag att fotografera.

Jag fotograferar hellre än bra kan man säga … fast jag tycker verkligen att alla de där bilderna på tjejerna är så himla kul att ha.

Genom åren har mina döttrar utsatts för mina ständiga syskonfotograferingar varje sommar, eller varje gång de är samlade.

Jag kan nog påstå att det har knorrats en hel del och inte sällan har jag fått tjatat, bönat och bett …

Så var det då dags för årets bilder.

Sommarbilderna 2017 på systrarna Henriksson … fast den här gången fick det bli på tjejernas egna villkor.

Det blir som vi vill, annars blir det inget – var deras budskap

…. totalt vilt och galet ….

Förra gången vi var på stranden och förevigade var den där gången vid Knäbäck … om det kan man läsa här.

Det har även blivit galna bilder i rapsfält, eller den där sista julen med mormor Ingrid.

Ljuvliga minnen att ha.

Men nu var det alltså tid igen. Tjejerna hade villigt gått med på att låta sig förevigas och jag förstod att de redan hade en plan om hur de ville ha årets bilder.