Gylleboannika – Sida 39 – Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt.

Sparkat igång vårbruket i mitt lilla orangeri.

4 kommentarer / Allmänt, Träning / Av Annika Olsson / 11 april, 2024 / Gyllebo, min trädgård, orangeri / 3 minutes of reading

Hejsan.

I helgen kunde vi ana lite härligt vårväder och jag kunde inte motstå lusten att ta mig ann växterna i orangeriet.

Jag började med att tända fyr i den gamla kaminen. En knastrande brasa gjorde jobbet så mycket mysigare, och den lite råa vinterluften byttes snart ut mot skön värme istället. Sedan var det dags att lyfta på locket till träsoffan och se hur det gått för dahlieknölarna under den långa vintern. De såg ut att ha klarat livhanken hyfsat. Lite torra och rynkiga, men bättre det än ruttna. Några av dem hade till och med fått små ögon, så nog fanns det liv alltid.

När alla knölarna hade kommit ner i lite jord där de skulle förgros, så var det dags för att väcka upp alla pelargonerna.

Pelargonerna blev hårt friserade, en efter en och fick lite ny jord också. Av några sorter tog jag lite sticklingar av, så nu gäller det att inte glömma bort de där små pelargonbebisarna. Litegrann smärtar det alltid när jag behöver klippa bort alla fina blommor och knoppar, men det är ett måste om man vill att det ska bli täta och fina plantor längre fram.

Särskilt glad är jag för den vildpelargon som jag fått av en vän. Just den vårdar jag lite extra ömt, och har jag tur så tar sig de små plantorna som jag satt av den också.

Än är det ju alltför tidigt att sätta ut de frostkänsliga träden som också stått i orangeriet för vinterförvaring. Hortensiorna sjuder av liv och av knoppar, men än får de stå kvar i någon månad till.

Även om mina citronträd börjar bli alltför trångbodde nu och skulle behöva nya krukor att bo i, så hittade jag den första lilla citronen så gul och grann. De där stor krukorna som nu krävs är ganska dyra, men jag tänker att jag kan åtminstone plantera om ett av träden i år, så får det andra vänta till nästa år.

Värdefulla bilder

För någon vecka sedan hittade jag ett minneskort från en bortglömd kamera, och jag blev sååå glad när jag fick se vad som fanns på det. Det var ett par vackra bilder från en fin skymning över Komstad, men också några foto på pappa Kurt. Fotona är tagna på hösten året innan Kurt dog, och jag tror att det var sista gången som vi var och gjorde fint på graven tillsammans, han och jag. Åhhhh pappa Kurt, så saknad …. ♥

Dagens citat:

Vad som än kommer efteråt – detta liv får vi aldrig uppleva igen.

Det gäller att ta vara på livet för nu är det min och din stund på jorden.

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Sparkat igång vårbruket i mitt lilla orangeri. Läs mer »

Jag gjorde en tavla.

8 kommentarer / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 9 april, 2024 / familjen, Måla & Skåla, Malmö, Sip & Create / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag hade en så himla mysig helg tillsammans med två av mina döttrar. I fredags åkte jag och Amanda in till Malmö, till yngsta grynet Emmy.

Vi hade anmält oss till något som hette ”Sip & Create” (eller på svenska – Skåla & Måla) och det gick ut på att vi skulle lära oss att måla en tavla under trevliga former. Kvällens tema var bröst.

I Malmö öste regnet ner, men det gjorde inte så mycket, vi var lika glada för det. Vi blev bjudna på alkoholfritt bubbel med tilltugg, fast de allra flesta hade egna alkoholhaltiga drycker med. Så allteftersom kvällen gick så blev stämningen bättre, sorlet högre och alla blev snäppet gladare.

Med hjälp av en ledare så blandade vi kulörer för glatta livet. Vi skålade och målade och det slutade med att vi allihopa, efter tre timmars kreativitet, stod med vars en tavla föreställande bröst i alla de former.

Sedan tog vi bussen hem till Emmy där jag och Amanda trötta kröp ner i hennes gästsäng. Trots att jag höll mig till alkoholfritt kvällen före så vaknade jag upp med en smällande huvudvärk.

Vädret var underbart, så vi tog en skön morgonpromenad i Malmö. Frisk luft är alltid bra för huvudvärk.

Där, på andra sidan Skåne, så brukar våren ha kommit en bit längre än hos oss på Österlen.

Efter en skön promenad gick vi hem för att äta frukost. Promenad och mat gjorde susen för min skallebank. Allt eftersom så lättade det en smula.

Vid middagstid kramade vi Emmy ”hejdå”, och tog våra alster och styrde kosan österut.

Nu är vi alla tre sugna på att skapa fler tavlor… Vi får väl se hur det blir med den saken…

Dagens citat:

Den är konstnär nog som gjorde en annan människa lycklig.

Ingen av oss är kanske någon Rembrandt, men fy bubblan så kul vi hade. Tack tjejer för en så mysig kväll♥

Ha det gott och kram.

Dela gärna

Jag gjorde en tavla. Läs mer »

April kom med snö.

2 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av Annika Olsson / 8 april, 2024 / Gyllebo, Österlen, vårvinter / 1 minute of reading

Hejsan.

I onsdags när jag kom upp ur sängen så var det till en vintrig värld.

Jag hade planerat för en springtur runt sjön, och så fick det bli trots allt. Med lilla kameran i fickan så kunde jag inte utan att tycka att det var ganska vackert ändå. Det blir alltid så fint med snö i april, som om vårljuset ger en extra dimension till det vita.

Ramslöken stod tålig i sin backe, det är ju inte första året den blir täckt av aprilsnö.

Visst, snö i april kan kännas himla onödigt, men vi vet ju att det aldrig blir särskilt långvarigt. Det fick bli lite uppehåll i trädgårdsarbetet, fast det är inget som brådskar ännu. Man gör bäst i att gilla läget och njuta av att det ser så vackert ut.

Fåglarna i trädgården är ju i full gång med att sätta bo, så nu har vi bytt ut en av deras foderautomat till ”byggmaterial-automat” istället. Det är vinterns skörd av hundarnas ull som jag borstat av. Det kommer bli finfin isolering till fåglarnas bygge. Fågelungarna i Gyllebo kommer att ligga mjukt och varmt i år.

Dagens citat:

Vi sitter kanske inte i samma båt, men havet är detsamma.

Ha en fin måndag, och en ny härlig vecka.

Kram

Dela gärna

April kom med snö. Läs mer »

Egentid med liten mammagris.

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 7 april, 2024 / Gyllebo naturreservat, pomeranian, vätteros / 2 minutes of reading

Hej.

Att vår lilla hund, Lykke, är en riktig mammagris, ja det har jag nog nämnt förut. Var jag än går här hemma så är hon alltid hack i häl på mig. Är jag borta en hel dag så brukar hon lite skamset smyga in vid duschen och lukta på mina kläder som ofta ligger där inne.

Ibland händer det att Stefan själv går morgonturen med hundarna och jag stannar kvar här hemma. Vid de tillfällena märker Lykke ganska fort att jag inte ska med ut, och då går hon helt enkelt bara och gömmer sig. Det är som om hon tänker: ”ska min matte stanna hemma, så ska jag också det”. Precis det hände för någon dag sedan. Lykke tvärvägrade att följa med utan mig.

Istället fick hon följa med mig på en runda runt sjön lite senare på förmiddagen, och det kändes som om hon var så stolt och glad över att få känna sig lite extra utvald. Även hundar behöver extra personlig uppmärksamhet, och Lykke i synnerhet.

Det var en gråmulen förmiddag, men ganska milt och skönt. Gröna skira blad hade börjat spricka ut i skogen och de första vitsipporna kikade sömndrucket upp ur marken.

Ramslökens tid står definitivt för dörren nu. Först av allt färger den hela partier i skogen alldeles gröna.

Tillsammans med ramslöken växte också den spännande vätterosen. En köttliknande växt som är ganska spännande och som jag har skrivit om många gånger förut. (ett av inläggen finns HÄR)

En stund vid bryggan unnade jag och Lykke oss, innan vi traskade vidare. Något bad blev det eftersom jag alltid blir så orolig för att Lykke ska hoppa i vattnet efter mig. Såklart kan hon simma, men jag ville ändå inte att hon ska bli dyblöt, den lilla sockersmulan.

På ett ställe på vår runda såg jag ett träd som jag inte lagt märke till tidigare. Det var ett träd som såg ut att ha en kopparskimrande bark. Sååå vackert. Jag har ingen aning om vad det är för ett träd, men det måste jag såklart ta reda på…

Dagens citat:

Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagsting.

Ha en skön söndag.

Annika

Dela gärna

Egentid med liten mammagris. Läs mer »

Påskdagar i det vildas tecken.

4 kommentarer / Allmänt, Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 6 april, 2024 / Blekinge, Eriksberg, utflyktstips / 3 minutes of reading

Hej hej

I söndags lämnade vi Österlen för att fira de sista påskdagarna i glada vänners lag. Vi åkte till Eriksbergs safaripark i Blekinge, där vi checkade in i Jägarvillan. I den mysiga lilla stugan fanns fyra rum och där kunde vi husera lite som vi ville.

Vår plan var att börja med en ”gofika” vid utsiktsplatsen inne i parken. Fast pga av risken med svininfluensan så fick vi stanna vid entrén och äta vår medhavda matsäck där. Det fungerade alldeles utomordentligt det också!

Sedan var det dags att ge oss in och möta allt det vilda i parken. Det första vi mötte var en vild gris som inte fastnade på min kamera. Fast det gjorde inte så mycket för just grisar har vi ju ganska nära inpå oss här hemma ändå. Sedan kom ett helt gäng med dovhjortar och mufflonfår i en salig blandning.

På en tuva i en våtmark låg en vacker trana och ruvade. En bit bort gick (vad jag antog att det var) hennes äkta man och samlade in mat åt dem. Tranorna är spännande fåglar. Det sägs att den röda fläcken på tranans huvud blir större eller mindre beroende på fågelns humör. Det röda området är blod som syns eftersom tranorna är skalliga och inte har fjädrar just där.

Sedan gjorde vi ett kort ”bensträckar- och kissestopp” vid utsiktsplatsen vid Mahraviken.

När vår färd gick vidare så mötte vi de vackra visenterna.

Kanske är just denna art den som jag tycker är mest spännande att få se. De är så otroligt vackra på sitt lite fula vis. Nästan som ”Odjuret” i ”Skönheten och Odjuret”. Vi hade turen att se dem flera gånger på vår rundtur.

Vi fick även se de lite skyggare kronhjortarna som stod på håll och blängde på oss. På ett fält gick davidshjorten med sina tjocka horn och sin söta fru.

Sist ut mötte vi de gulliga mufflonfåren, och förmodligen fick vi se parkens yngsta invånare. Skyggt gömde det lilla lammet sig blygt bakom sin mor.

Nöjda åkte vi ut ur parken för att samlas i vår lilla stuga och för att ta en drink före maten och bara umgås.

Efter en fantastisk middag tassade vi ut till den varma poolen utomhus innan vi kröp ner i våra sängar.

Efter en härlig törnrosasömn och en god hotellfrukost var det dags att checka ut och bege oss mot Österlen igen.

Tack Stefan och tack ”gänget” för en sååå mysig helg♥

( okejdå…. lite, pyttelite lik Clintan var du här Stefan …. fast helt ärligt… mest liknar du ”Hebbe lelle” tycker jag 🙂 ♥

Dagens citat:

Det finns inget som slår ett gott skratt och vänners kärlek.

Fler inlägg från Eriksberg hittar ni här:

På Eriksberg med våra hundar.

Glampingäventyr

Vilthägnet för oss själv.

Ha det fint

Annika

Dela gärna

Påskdagar i det vildas tecken. Läs mer »

Så fint initiativ för våra vilda bin.

4 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av Annika Olsson / 5 april, 2024 / konstrunda, Österlen, påsken, Sköllengården / 2 minutes of reading

Hejsan.

Påsken är förbi, och vi har haft en så mysig och härlig helg. På långfredagen startade vi med att samla familjen till årets första grillning. Jag var lite lat och kameran kom tyvärr inte fram alls under kvällen. Men vi hade så mysigt med barn och barnbarn. Vi åt, vi letade efter gömda ägg och tiden gick ju alldeles för fort.

På påskafton var det dags för oss att köra en runda och kika på konst. Det hör liksom till att göra det när man bor på Österlen. Vi hade bestämt oss för att besöka en enda och noga utvalt konstutställning – Sköllengårdens Gårdshotell.

Första lilla konstnären vi kom till var ”Art By Lind” av Jenny Lind. Jenny var skolkamrat till min dotter Andréa, så jag känner henne sedan länge. Hon är en naturbegåvning och hennes akvareller är verkligen så fantastiska.

Såklart köpte vi en av hennes konstverk. Och när Stefan fick välja så blev det den med hjortar på, den är så himla fin. Jag själv hade nog inte kunnat välja, för jag tycker att de är lika underbara allihopa.

Är ni sugna på att se mer av Jenny och hennes konst, eller kanske söker ni efter hennes kontaktuppgifter då kan ni klicka HÄR.

Efter att ha tittat på Jennys konst, så kom turen till min fina vän Tinas fotoutställning. En utställning som hon döpt till ”Förundran”. Hon har en massa underbara foton från vårt vackra Österlen. Eftersom vi ibland varit tillsammans då hon fotograferat sina naturmotiv så minns jag några av hennes motiv mycket väl. Vi har ju fotointresset gemensamt – hon och jag. Det vackra med Tinas fotoutställning är att hon gör det för att samla in pengar för att rädda våra vilda bin. Genom Naturskyddsföreningen har hon en insamling för våra pollinatörer. Ett behjärtansvärt initiativ♥

För att stötta Tinas insamling så valde jag att köpa en bok som heter Binas Hemliga Liv av Thor Hansson.

Kanske vill någon av er också stötta Tinas insamling för våra vilda bin – då hittar ni insamlingen HÄR.

Själv ska jag hålla mig i stillhet i nästa vecka så då kommer min bok nog väl till pass.

Så här efteråt så skäms jag nu lite eftersom jag inte tittade så noga på den tredje utställaren på Sköllengården… men jag lovar göra bot och bättring till nästa år…

Dagens citat:

Ingen ångrade någonsin att han gjort gott.

Jag önskar er en härlig fredag.

Annika

Dela gärna

Så fint initiativ för våra vilda bin. Läs mer »

Lugnet före och stadspulsen efter.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 4 april, 2024 / Gyllebosjön, Kallbad, Malmö, Österlen / 3 minutes of reading

Hejsan.

Efter många dagar med ostliga vindar, regn och ogästvänligt väder så blev det äntligen en härlig morgon då jag passade på att gå till sjön för ett gryningsbad.

Vattnet var ännu ganska kyligt och temperaturen kom inte riktigt upp till fem grader. Men morgonen ljöd av härlig fågelsång som skvallrade om den kommande våren.

Jag vandrade genom skogen och tog Åsstigen hem. Tänk, ganska snart kommer marken här att vara täckt med vitsippor.

Knappt en kilometer hemifrån mötte jag min egen lilla flock med Stefan i släptåg. De tre hundflickorna ylade av glädje när de fick syn på mig. Det finns nog ingen som kan få mig att känna mig så omtyckt som mina små hundtjejer.

Malmö

På eftermiddagen tog jag tåget till Malmö där jag skulle träffa Emmy. Våra planer var att strosa i ett soligt Malmö och sitta på ett fik och dricka kaffe i solskenet. När regnet strilade ner över oss, så ändrade vi dock våra planer. Vi bestämde oss för att gå på museum istället. Det blev Disgusting Food Museum, där vi fick se, lukta och uppleva de äckligaste sakerna som man kan tänkas förtära runt om i världen. Bla fick vi se bordet där man skruvar fast en stackars apa och sågar upp hjässan för att äta hjärnan. Det fanns ett 80-tal olika saker framdukade, och ofta med doftprover i burkar sidan om. Vi gick äcklade runt och rynkade på näsorna när vi kom till en station med svenskt plockgodis. Men det är ju gott sa vi, fast för människor som inte är vana vid det, så är det ju ganska äckligt när man tänker på hur det är tillverkat.

”Äckel är en av sex grundläggande mänskliga känslor. Även om känslan är universell, är maten vi finner äcklig kulturellt beroende. Det som är utsökt för en person kan vara vedervärdigt för en annan.”

Jag och Emmy hoppade dock över de smakprov man kunde avsluta sin rundvandring med – vi kände oss helt enkelt inte särskilt sugna…. även om inträdesbiljetten vi fått var vars en kräkpåse.

Efteråt gick vi hem till Emmy och Matilda där vi lagade god mat, kikade på regnbågen och avslutade kvällen med att göra ett sällskapsspel som hette ”Exit – den glömda ön”. Inte förrän klockan ett på natten hade vi lyckats lösa allting och jag kunde krypa ner i gästsängen för att sluta mina blå.

Morgonen efteråt steg vi upp tidigt och gick till Emmys gym. Där blev det ett rejält styrketräningpass med många glada skratt, innan det var dags för frukost.

Eftersom Amanda och Scott också var i Malmö så passade det bra att de kom och åt frukost tillsammans med oss.

Tiden gick så fort, så fort och vips var det dags att kolla busstider och börja på resan tillbaka hem till Österlen.

Tack finaste Emmy för en så mysig helg hos er.♥

Dagens citat:

När ett barn vuxit upp är det dags för föräldrarna att stå på egna ben.

Det där är inte alltid helt enkelt… men jag har tur som blir omhändertagen av mina töser då och då…

Kram Annika

Dela gärna

Lugnet före och stadspulsen efter. Läs mer »

Boktips, starar och kalas.

8 kommentarer / Boktips, Djurliv, Familj, Natur / Av Annika Olsson / 3 april, 2024 / boktips, familjen, starar / 2 minutes of reading

Hej hej

Vår yngsta dotter fyllde år för ett par veckor sedan. Då hon bor och pluggar i Malmö så tyckte vi alla att det fungerade bäst med ett kalas ”här hemma”.

Att fixa en liten födelsedagsfest för nära och kära är alltid mysigt, och det här kalaset var inget undantag. Vi hjälptes åt att göra lite matiga pajer och annat småplock. Tårtan hade jag förberett kvällen innan.

Fantastiska, fina Emmy, hon är verkligen värd att firas lite extra, även om hon inte ”fyller jämnt” förrän nästa år. Emmy och jag ”nollar” båda samma år, så 2025 kan vi kanske slå ihop våra dagar och fira stort med pompa och ståt… Men det är nästa år det, så vi får se hur vi väljer att fira våra 90 år.

Värmen och våren segar på. Ännu är det kallt och inte så inspirerande att fixa i trädgården. Istället har jag mest smugit med kameran på de nyanlända stararna. Varje år blir jag lika glad när jag ser hur den ena holken efter den andra blir bebodda. Snart råder det babyboom i trädgården.

Boktips

Idag vill jag verkligen tipsa om en bok som heter ”Tranorna flyger söderut” av Lisa Ridzén. Det är en bok om en åldrande man, hans relation med sonen och en kamp om att få bestämma över sitt eget liv. Boken är berättad med ett vackert vemod och för mig fanns det så mycket igenkänning från mina egna sista år med min egen pappa. Att ljudboken sedan var inläst av Lennart Jähkel gjorde att den fick ytterligare en extra känsla. Jag gillade den här boken väldigt mycket.

Dagens citat:

Ett människoliv är inget mer än ett kort ögonblick som vi lånar av tiden.

Ha en fin onsdag.

Annika

Dela gärna

Boktips, starar och kalas. Läs mer »

Mitt Mars 2024

6 kommentarer / Allmänt, Månadssummering / Av Annika Olsson / 2 april, 2024 / månadssummering, Mitt April / 1 minute of reading

Hejsan

Mars gick så väldigt fort tycker jag. Bara några enstaka få morgnar med sol och härligt väder fick vi njuta av vid sjön. Vårtecknen ploppade upp både här och där. Vår lilla hund Molly fick åka till veterinären och få en tandsanering gjord. Hon blev 8 tänder fattigare och Stefan blev 11 tusen fattigare… Så underbart att veta att hon inte har ont längre.

För mig avslutade jag månaden med några dagars arbete i varumottagningen på bästa Lokalföreningen, innan jag gav mig i kast med att fira påsk.

Och så höll jag på att glömma det viktigaste – såklart firade vi Emmys födelsedag. Vi festade till det med ett litet kalas här hemma i Gyllebo för nära och kära.

Nu har vi vänt blad i kalendern, och hos oss hänger en vacker bild av Lisa Aisato på ”april-uppslaget”.

Jag hälsar April månad välkommen med en smula nervös förväntan. Jag håller tummarna för en riktigt fin vårmånad med mycket sol, för det tycker jag minsann att vi alla kan behöva nu.

(foto av min väggkalender, tecknat av bästa Lisa Aisato)

Dagens citat:

Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling.

Ha en fin tisdag och kramar från mig.

Dela gärna

Mitt Mars 2024 Läs mer »

Barnens favorit

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 31 mars, 2024 / familjen, Gunnarshög / 2 minutes of reading

Hejsan.

Påsken är här och Österlen blommar yrvaket upp ifrån sin vinterdvala igen.

För ett par veckor sedan var barnbarnen här för att blir passade då båda deras föräldrar arbetade. Som alltid fanns mycket på pågarnas önskelista, saker som de vill göra när de kom hit. En grej som de pratat om hela vintern, det är att åka till Gunnarshög. Även om de ännu inte riktigt öppnat där för säsongen, så hade jag fått nys om att några barnsaker var framställda på gårdsplanen utanför caféet. Vi chansade och körde dit.

Det var två överlyckliga pojkar som gick loss med de traktorer som fanns. Stefan och jag frös så vi skakade i den bistra vinden, men vi blev såklart varma i hjärtat när vi såg grabbarnas glädje. Ja, nog älskar vi alla både raps och Gunnarshögs gård alltid!

Hemma igen fick vi tända fyr i kaminen för att få uppvärmen. Scott och Nicolaj lekte med alla de små bilarna som knutits ihop med ett tunt snöre, medan ”Moffar Ginko” mös med lilla hunden Molly i knäet.