Hejsan.
I söndagskväll blev det så härligt väder. Jag hade varit på ALS vandring tidigare på dagen, för att minnas min kära kusin, som för snart 7 år sedan gick bort i den mest fruktansvärda sjukdom man kan tänka sig. Att en gång om året samlas för att göra den här vandringen tillsammans känns fint, och att samtidigt bidra med en slant till forskningen.
Första gången vi gick ”Mot ALS” var år 2017, och då var det också första och enda gången som Camilla själv deltog, åtminstone fysiskt. Jag vill gärna tro att hon på något vis varit med oss varje år sedan dess. (inlägget från vår första vandring finns HÄR)
På kvällen när vi ätit lite kvällsmat så fick jag en sådan längtan efter att ströva en stund vid havet. Jag körde till Stenshuvud där jag gick över den blommande ängen ner mot havet.
Där var inte så mycket människor på stranden, trots att det var riktigt ljummet och fint.
Jag styrde stegen bort mot stranden nedanför Knäbäckshusen, och utanför i vattnet fick jag sällskap av två vackra svanar.
Bron över Rörumsån hade gått hädan i stormen Babet, så där fick jag balansera på en trädstam och vara tacksam för att vattenståndet var så lågt.
Ungefär där nationalparken tog slut stod den gamla karmstolen som någon tagit dit, med ett konstverk i sten. Om det nu egentligen kan betecknas som ett konstverk….? Bra konstigt såg det ut i alla fall!
Vid kapellet där trappan ner till stranden förut varit, fanns nu bara ett brant stup. I lokaltidningen har man kunnat läsa att en Limhamnsbo varit mycket uppretad och ställt krav på kommunen att trappan genast ska återställas. Jag för min del tycker att den där Limhamnsbon borde hålla tyst och stanna hemma om det inte passar. Har vi tur och byråkratin fungerar, så kanske det finns en ny nedgång på ett annat ställe till nästa sommar. Tills dess får vi helt enkelt bara gå lite längre eller välja en annan plats.
Stranden och havet var precis lika vackert som alltid. Jag stannade en god stund innan jag sakta vandrade tillbaka igen.
Dagens citat:
Jag anar en silverlinje, ett rum bredvid mitt sinne, ett stenkast från allt där inne, någonstans i mitt hjärtas minne.
Ha en fin fredag och en underbar ledighet vill jag önska alla er som nu snart kommer att gå på semester.
Kram Annika
Fruktansvärd sjukdom, stackars alla de som drabbas, din släkting var ju inte så gammal då hon lämnade jordelivet vad jag förstår. Fin tanke att ni vandrar och samlar in för forskning.
Vackra foton som alltid havet är så rogivande, gäller njuta av vår tid här och nu.
Kram/MH
Min kusin hade inte hunnit fylla 50, så hon var på tok för ung. Havet är så vackert, verkligen. Ha det fint. Kram.
Som jag läste vill kommunen inte att man ens går på stranden pga rasrisk. Förstår inte riktigt varför. Men det är lätt hänt att någon klättrar.
Gustav Mandelmann hade ju gjort ett idiotiskt inlägg i våras. Så mycket skit han , välförtjänt, fick. Han skrev att det gick utmärkt att klättra i slänten, längst ner fanns stenar som var som trappsteg. 🤬🤯
Så nära stupet kapellet är nu. Varför flyttar de inte det, medan tid är.
Den klagande Malmöbon kan stanna hemma. Jag vet att jag också är turist, men det känns lite annorlunda. 49 år har jag tillbringat mina somrar i Vitemölla och Kivik. Det var innan anstormningen. Lugnt och fridfullt. Men jag är väl medveten om att jag är en utböling.
Stolen med stenarna, egentligen ren nedskräpning. Ingen bra stol att sitta och njuta i precis 🫣
Njut av fredagen!
Där kan vara kvicksand som man sjunker ner i, och det är väl delvis därför som man avråds från att vara där överhuvudtaget. fast det har det även varit tidigare år, så man ska vara försiktig där, platsen är inte att leka med (varken stranden eller i havet)… Men så dumt uttalande av ”Mandelgubben” då!! Håller med, stolen är skräp, och du utböling är man bara om man bär sig dumt åt, jag tycker att ni är återkommande och kära gäster som med åren liksom hör hit. Stor kram.
Tack, det värmer 🥰 blev lite förvånad men glad när jag fick följarförfrågan från din kära man på Instagram idag. Han blev givetvis godkänd😀
Åhhh, jag har frågat några gånger om han verkligen inte kunde minnas dig. Kram på dig.
Det kan han inte. Han vet inte vem jag är.
Haha… då får han gråa hår… var det din kompis som visste vem han var då kanske, eller har jag rört till det?