Mandelmanns hagar

Sista kvällen för den här gången.

Hej.

I söndags var det sista kvällen med Andréa. Hon kom hem till Gyllebo efter helgens festligheter och jag fick några fina timmar tillsammans med henne.

Kvällen var solig och vinden var ljummen. Vi bestämde oss för att ta en liten runda i Mandelmanns vackra hagar vid Rörum. Fältet nedanför lyste rött av vallmo och det stod i så vacker kontrast till det blåa havet i bakgrunden.

Uppe vid ensamma trädet gick det hästar, det såg vi på långt håll. Vi passerade hagen med fåren, där en skrikande lammunge försökt påkalla vår uppmärksamhet. På en liten skylt hade Gustav skrivit ett meddelande om att lammet var ett flasklamm och det fick den mat den behövde av dem. Men lammet kunde ju inte läsa, så den skrek alldeles hjärtskärande när vi passerade.

Vid ingången till hästarnas hage stod en korg med ryktborstar och kammar. På korgen stod en presentation av de båda hästarna som gick uppe vid det välkända trädet. Tamara och Iskra var två basjkirer som tydligen härstammade från Uralbergen.

Andréa gullade och kelade med en av dem, men jag tyckte inte att de där två hästarna visade sig från sin bästa sida. Plötsligt blev den ena alltför närgången och  började den nafsa efter oss. Kanske var den sur för att vi inte tagit några ryktborstar med oss, ja vad vet jag?! Men jag får nog vidhålla att jag är mer förtjust i Mandelmanns söta fjällkor än de nya hästarna.

Allt roligt har ett slut, och vi vände sakta tillbaka hem igen.

Dagens citat:

Sann kärlek handlar om att ge upp något. Inte om att tillägna sig något.

Tack för en fin kväll min tös.♥ … längtar redan efter att du ska komma hem igen…

Må gott

Annika

Sista kvällen för den här gången. Läs mer »

Badkompisar på andra strövtåg.

 

Hejsan.

Eftersom vattnet vid vår brygga förvandlats till naturens eget lilla komposthål, fyllt med grenar och löv, så hade vi skjutit upp våra gryningsdopp för ett tag framöver. Istället beslöt vi oss för att ta en morgonvandring ett stenkast härifrån.

Det blev en tidig tur till Forsemölla och till Rörums böljande backar. Vattnet i Rörumsån var vilt och busigt. Vi hade varit  slående överens om att gryningsbaden fick vi vänta med tills sjön var badbar igen. Trots det skulle det visa sig att vi båda smugit ner vars en liten handduk i våra packningar, för man vet ju aldrig…. Ibland tror jag att vi varit systrar i ett tidigare liv.

Förvisso är vi nog lite smått galna båda två, så vilda bad i en ån skulle kunna vara fullt möjligt för oss. Men vi är ju inte dumdristiga för det, så med så mycket vatten i ån så fick badet vänta. Istället vandrade vi runt i Mandelmanns stora hage. Vi väckte upp alla hans söta små fjällkor och stretade sedan upp till ensamma trädet där det luftad rejält om öronen.

Lite nya skyltar hade kommit upp, men vi tyckte nog att det var en aning oklart var de egentligen ledde. Men efter att ha varit nere vid vattenfallets slut och fått vattenstänk i ansiktet och beundrat den ”snidade kvinnan” gjorde hungern sig påmind.

Aldrig smakar mat väl så gott som när man är ute i naturen. Vår enkla frukost var lika god som en lyxig hotellfrukost och vi lät oss väl smaka.

Bästa T, tack för ännu en minnesvärd morgon.♥

Kärleksbrev.

Ända sedan vi tömde pappa Kurts hus så har jag haft en  hel kass med papper, foto och annat att sortera och gå igenom. Sådana där saker som man inte bara kan kasta, utan det behövs liksom sorteras. Viktigheter. Den kassen står här på mitt kontor och jag ser den varenda dag, ändå känns det lite motigt att ta tag i den. En dag när jag såg den, så kom jag att tänka på några andra kartonger som Kurt kommit med, en kort tid innan han han blev sjuk i sin stroke.

-det här är gamla vykort och brev, de ska du ha …. 

De lådorna hade jag satt undan i förrådet och sedan glömt bort. Nu tänkte jag att jag kunde ju börja att sortera i dem först, gamla julkort var väl ändå inget att ”spara i åravis”. Det visade sig att de innehöll rena skattgömman för mig. Mest var det ju mycket riktigt gamla julkort och gratulationskort. Men mitt bland alltihopa fanns en bunt brev som liksom stack ut litegrann. Breven var extra fint hoplagda med ett rött bomullsband omsorgsfullt knutet omkring dem. Det visade sig vara kärleksbrev skrivna och skickade mellan mina föräldrar  innan de gifte sig. Jag sjönk djupt ner i soffan den kvällen med breven i mina händer… Finaste Ingrid och Kurt, som jag saknar er.♥

Jag var så tacksam att Kurt varit så noga med att ge mig dem den gången, annars hade risken varit stor att de blivit kastade när hela huset tömdes inför husförsäljningen.

Dagens citat:

Nästa gång du står inför något som är oväntat, oönskat och osäkert, tänk dig att det skulle kunna vara en gåva.

Meningen med vissa saker förstår man inte förrän långt bakefter, så det är lika bra att bara följa med i livets berg och dalbana.

Kram Annika

Badkompisar på andra strövtåg. Läs mer »

En tur i Mandelmanns hage.

Hejsan.

Jag och Stefan har fortsatt med vardagsmotionen (som jag tycker att Stefan behöver…), och den här gången for vi till vackra Forsemölla för att vandra lite.

Dammen innan lilla huset vid vattenfallet hade fyllts på med rejält mycket vatten, och när det forsade ut i ån mot vattenfallet  så var ljudet högt och öronbedövande. Underbart, tänkte jag, och mindes sist jag var här och dammen varit helt torrlagd.

Efter att ha inspekterat det fina vattenfallet från alla tänkbara håll, så vandrade vi vidare ut över Rörums backar.

Eftersom Stefan nu även fått ont i ena höften, så vågade jag inte locka med honom på en alltför lång och ansträngande runda. Vi vände tillbaka mot vattenfallet efter ett tag igen.

Nästan alla dagar i veckan så har vi haft grått och disigt väder. Förutom en tidig morgon, när vi var på ett ärende i Tomelilla. Då blev det en sagolik soluppgång, och jag retade mig en smula över att bara kunna njuta av allt det vackra genom en bilruta. Fast bättre det, än inte alls.

För någon dag sedan såg jag att mina vänner delade foto (på instagram) på sig själv då de var 21 år. Jag blev såklart sugen på att titta efter hur jag själv egentligen såg ut när jag var 21 …. Oj, ja det kändes som igår, men ändå inte… Ljuva 80-tal!

Dagens citat:

När man är 20, är man orolig för vad andra ska tycka.

När man är 40, slutar man bry sig om vad andra tycker.

När man är 60, inser man att det inte var någon som brydde sig från första början.

Jag har alltid älskat den ålder jag befinner mig i. Det gäller att suga ut så mycket härligt av alla åldrar man kan.

Ha det fint

Kram Annika

En tur i Mandelmanns hage. Läs mer »

Att tänka högt.

Hejsan.

Uppe vid Mandelmanns ensamma träd är en bra plats att tänka högt för sig själv. Vinden fångar och för bort alla kloka eller tokiga tankar som snurrar runt i hjärnkontoret. Sinnet luftas ur och klarnar.

Tillsammans med en riktigt god vän kan man också göra just det – tänka högt för sig själv.

Tina, som jag känt sedan fem årsålder är en sådan vän för mig.

I förra veckan träffades vi och fikade. Sedan vandrade vi över Rörums vackra backar och tänkte högt tillsammans.

Naturen hade börjat klä sig i höstskrud och i hagen mötte vi Mandelmanns gudomligt söta får och getter.

Åhhh dessa getter. Så himla gulliga.

På vår vandring mötte vi även ett sällskap kvinnor som undrade om vi visste namnet på den blå blomman i hagen. Nix pix, vi såg ut som fågelholkar båda två. Men nu har jag tagit reda på att den heter Cikoria eller ”Vägvårda” och dess rot kan användas som kaffesurrogat.

Jag och min vän vandrade vidare. Vi luftade tankarna och njöt av dagen tillsammans.

Dagens citat:

Att tala med en vän är inget annat än att tänka högt.

Ha en fin dag och kram.

Annika

(Bilden på mig har Tina Tånnander tagit)

Att tänka högt. Läs mer »

Lyxen att skrota runt här.

Hej hej

Den där kvällen då jag och hunden Johnny tog vår kvällspromenad vid Forsemölla, så slank vi såklart in i  den vackra beteshagen också.

Eller slank och slank …

”sicket klydder di va å klya ing här”, tänkte jag lite för mig själv när jag hjälpte Johnny över trappan in i hagen.

(det där är skånska och betyder att jag tycker att det var svårt att ta sig in i hagen helt enkelt)

Förr skuttade Johnny glatt över de flesta hinder, men nu är det lite svårare när han har ett ben som är sådär lite sekunda. Men skam den som ger sig. Med gemensamma krafter tog vi oss över och in i hagen. Sedan strövade vi runt där i Österlens kanske vackraste betesmarker och bara njöt.

Uppe vid ensamma trädet gick Mandelmanns fjällkor. De lyste vita i skymningen som spökkossor och vi kunde tydligt höra bjällrorna som de alltid bär om halsen.

Med Johnny i koppel höll jag mig på behörigt avstånd. Men vet ju aldrig om de kan bli uppretade av Johnnys retsamma uppsyn. Vi njöt av en ljuvlig kväll både länge och väl. Det är allt en stor lyx att ha möjligheten att kunna ströva runt här.

Sen var det samma procedur för att ta oss ut ur hagen.

I sakta mak strosade vi sedan tillbaka till bilen. Jag njöt av tystnaden och av den vackra förhösten. Johnny njöt mest av alla ljuvliga dofter.

På skylten vid parkeringen hängde en kvarglömd igelkott. Våt och lite ledsen såg den ut. Kanske har dess ägare varit och hämtat hem honom nu, men annars hänger han nog där ännu…

Dagens citat:

Det är med frihet som med kärlek. Den måste erövras på nytt varje dag.

Ja, det är sannerligen en frihet att kunna ge sig ut i naturen när helst andan faller på. Och sen kan man ju köra hem till stugan och lille maken och erövra kärleken … om han inte sover förstås, för då erövrar jag en kvällsmacka istället.

Ha det gott och kram.

Annika

Lyxen att skrota runt här. Läs mer »

Rulla till toppen