Hej.
I söndags var det sista kvällen med Andréa. Hon kom hem till Gyllebo efter helgens festligheter och jag fick några fina timmar tillsammans med henne.
Kvällen var solig och vinden var ljummen. Vi bestämde oss för att ta en liten runda i Mandelmanns vackra hagar vid Rörum. Fältet nedanför lyste rött av vallmo och det stod i så vacker kontrast till det blåa havet i bakgrunden.
Uppe vid ensamma trädet gick det hästar, det såg vi på långt håll. Vi passerade hagen med fåren, där en skrikande lammunge försökt påkalla vår uppmärksamhet. På en liten skylt hade Gustav skrivit ett meddelande om att lammet var ett flasklamm och det fick den mat den behövde av dem. Men lammet kunde ju inte läsa, så den skrek alldeles hjärtskärande när vi passerade.
Vid ingången till hästarnas hage stod en korg med ryktborstar och kammar. På korgen stod en presentation av de båda hästarna som gick uppe vid det välkända trädet. Tamara och Iskra var två basjkirer som tydligen härstammade från Uralbergen.
Andréa gullade och kelade med en av dem, men jag tyckte inte att de där två hästarna visade sig från sin bästa sida. Plötsligt blev den ena alltför närgången och började den nafsa efter oss. Kanske var den sur för att vi inte tagit några ryktborstar med oss, ja vad vet jag?! Men jag får nog vidhålla att jag är mer förtjust i Mandelmanns söta fjällkor än de nya hästarna.
Allt roligt har ett slut, och vi vände sakta tillbaka hem igen.
Dagens citat:
Sann kärlek handlar om att ge upp något. Inte om att tillägna sig något.
Tack för en fin kväll min tös.♥ … längtar redan efter att du ska komma hem igen…
Må gott
Annika
Åh så fint där är. Jag brukar varje sommar åka till Brantevik och vandra på grönet. Där möter havet hästar. Men jag har också respekt för dessa ståtliga djur de är för närgångna. I fjor vandrade jag där innan jag skulle på den årliga loppisen och skulle fota, men hur det var så föll jag och slog i höften på de lite vattenhala stenblocken, livrädd när jag reste mig att jag skulle brutit nåt, men det gick väl. Förstår du längtar tills din dotter återvänder igen.
Ha en fin onsdag. Kram/MH
Hästar är så vackra, och jag kan verkligen se framför mig där de strövar vid havet. Vackert. Men de är närgångna och lite opålitliga, ungefär som honkatter kan vara. Kor är lättare att förstå sig på. Ha det fint och en stor kram.
Det måste vara tråkigt när hon åker igen. Tur ni skapar fina minnen de dagar ni ses! När kommer hon nästa gång?
Ja, det känns alltid jobbigt… det blir liksom värre för varje gång… Nu kommer hon nog inte hem förrän nästa år – kanske till våren/sommaren. Men jag är tacksam för de minnen vi får tillsammans. Ha det fint och kram.