Natur

En stilla morgon och en simskolegosse

Hejsan.

Det har inte blivit så väldigt många gryningsdopp vid min brygga den här sommaren. Men en ljummen morgon cyklade jag ner ensam för att njuta av mitt eget sällskap och av den energin som naturen alltid bjuder där nere vid sjön.

Vattnet var ljummet, ja nästan varmt. Runt om bryggan hoppade fiskarna och gjorde roliga små volter.

En gång i tiden kände jag mig också som ”fisken i vattnet”. Jag var ung och det största nöjet vi barn hade när det var sommar var att åka till Eljarödsbadet och ta olika simmärken. Med åren har jag slutat med volter och våghalsiga dyk, nu frågar jag mig –  när upphörde jag med det egentligen ….

Simskolepojken

En kille som i år varit flitig att gå på simskola det är mitt barnbarn Scott. Dag ut och dag in har han kämpat på med sin simträning på Välabadet, och man kan nog säga att det gett resultat. Sist han var här hemma hos oss så visade han prov på att han nu kan simma flera längder i vår pool.

En dag fick jag glädjen att följa med honom på en av sina simträningar i Tomelilla.

Säkert har Scott nu också börjat fylla sin märkessköld med lite olika märken. Nästa gång vi ses, han och jag, så ska jag visa honom att hans mormor också varit en fena i vattnet.

En kväll när ingen av oss riktigt orkade laga till någon kvällsmat så stannade vi till i Buhres sillalucka istället och köpte vars en räkmacka. Det var så gott och mysigt.

Här hemma fylls huset nu på med olika dahliabuketter, och det är verkligen lyxigt att kunna frossa i blommor av olika färger och former direkt från den egna trädgården.

Dagens citat:

Du kommer alltid vara för mycket, eller för lite, i somliga ögon. Så var bara dig själv och gör det som får dig att må bra.

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna

En stilla morgon och en simskolegosse Läs mer »

Semester

Hej hej

Min semester har inte bara varit sjukdom och elände med Molly. Nej den där första veckan som jag var ledig då hann vi njuta av sköna skogspromenader precis som jag planerat i förväg.

Jag och hundarna packade en dag med oss vatten och Mollys särskilda ryggsäck för att gå en lite längre tur i skogen runt sjön. Molly var hur pigg som helst och ville inte hoppa upp i ryggsäcken förrän mot slutet av rundan. Naturligtvis vilade vi ofta med dryckespauser, kel och gos.

En annan dag valde vi att gå en tur på motionsslingorna vid skjutbanan, de som startar precis bakom Dungen i Östra Vemmerlöv. Där har verkligen blivit så fint nu. Tavlan och de rejäla markeringarna är nya och uppdaterade och det finns ingen risk längre att man går vilse. Det har verkligen blivit en ansiktslyftning där.

Jag kan varmt rekommendera att åka dit och välja en lagom sträcka för ett motionspass. Och nytt för i år är att det finns även en trevlig genväg för de som så önskar.

Den där första semesterveckan hade vi inte så bråttom med att göra så mycket annat än bara ”ta dagen som den kom”.

Tänk, det är nog ändå tur att man inte vet hur allting kommer att bli och vad som väntar runt hörnet. Om jag då hade vetat att min lilla hund skulle bli sjuk och kräva så mycket tid av mig, så hade jag förmodligen passat på att hinna med alla ”måsten” här hemma istället. Men vem bryr sig egentligen om att jag inte hunnit städa riktigt i gästhuset, eller att trädgården får vänta ytterligare lite innan jag tar mig ann allt det där jag varit sugen på att förändra.

Den första semesterveckan bjöd på mycket mys här hemma i trädgården. Sådär i all sin enkelhet. Det var nog för att det var det som behövdes.

Dagens citat:

Jag vill inte ha tillbaka min energi för att jobba mer, utan för att leva mer.

Ha det fint och kram Annika

Dela gärna

Semester Läs mer »

Mellan hopp och förtvivlan

Hejsan.

Här på bloggen tog det stopp för ett tag. Jag gick på min efterlängtade semester och hade precis börja njuta av ledigheten och började planera för vad jag skulle fylla mina lediga dagar med….

Vi vaknade upp en morgon och la märke till att vår hund Molly inte alls var sig lik. Vid minsta lilla ansträngning eller stressmoment så hamnade hon i ett krampliknande tillstånd, där kroppen formade sig som en stel banan. Mina tankar for genast till den där natten då vi fick åka med henne akut till djursjukhuset för brusten livmoder…

Utan fördröjning ringde vi runt till djursjukhusen här i Skåne och det blev Awake i Helsingborg som kunde ta emot oss med kortast varsel.

Även om de hade lång väntetid just den här dagen så blev det tillslut vår tur. Efter lite undersökningar så trodde vår veterinär att det kunde röra sig om ett diskbråck. Vi åkte hem med rekommendationen om strikt vila och recept på  smärtstillande tabletter speciellt bra mot just diskbråck.

Hemma skulle vi få jobbiga och prövande dagar. Vi gjorde allt för att hålla Molly i stillhet. Även om vi bar på henne överallt, och försökte se till så hon inte skulle stressa upp sig i onödan, så kom de här skoven allt oftare och varade längre och längre.

Även om det inte var på det här viset jag hoppats att min semester skulle bli, så är jag så tacksam att jag varit ledig och har kunnat vaka över henne de här veckorna. Jag har kunnat dokumentera och studera hennes beteende och försöka förstå vad det är som gör att hon får sina anfall. Jag har kunnat trösta och gosa och ägna all min tid åt henne.

Mellan de onda skoven har Molly varit sitt gamla vanliga jag, och vi har slitets mellan hopp och förtvivlan. Vi har ömsom skrattat och ömsom gråtit. Ja det finns nästan inget värre än när våra älskade djur blir sjuka.

I ena stunden har jag nästan bestämt mig för att låta Molly ”vandra vidare” och slippa sina jobbiga anfall, för att i nästan stund bara le stort när hon kommit svassande med svansen högt för att vara tillbaka i sitt gamla, stolta jag.

I skrivande stund tycker vi att Molly blivit något bättre. Hennes smärtlindring har börjat göra verkan. Även om det inte är lösningen på hennes problem så känns det bra att göra hennes liv så smärtfritt som möjligt. Vi har en bokad tid hos en neurolog, men till dess är det lite väntetid. Vi får ta varje dag för sig och njuta så gott det bara går ändå.

Jag är tacksam att jag haft min dotter som jag kunnat ventilera alla mina tankar och oro med. Vi håller såklart tummarna att Molly kommer bli helt bra igen, men viktigast är att hon inte ska behöva lida i onödan.

Dagens citat:

Du behöver inte alltid ha en plan. Ibland behöver du helt enkelt bara andas, känna tillit och bara se vad som händer.

Hoppas ni har det riktigt bra och njuter av den fantastiska sommar som vi har.

Kram Annika

Dela gärna

Mellan hopp och förtvivlan Läs mer »

Hemester

Hej igen.

Det är så härligt att vara ledig och kunna ta dagen lite som den kommer. Att bara skrota runt här hemma utan att ha så värst mycket inplanerat, det är att verkligen ha semester. Ingen väckarklocka som ringer, inga arbetskläder som ska vara nytvättade eller någon matlåda som ska packas.

Att jag var ganska trött de där sista dagarna på jobbet förstod jag när jag läste vad jag skrivit på mitt knäkebrödspaket på jobbet. Istället för att skriva dit mitt namn, så som jag brukar, så hade jag med tydliga bokstäver skrivit ordet ”knäckebröd”….

Gyllebo och Österlen är en fantastisk plats att vara på, inte minst på sommaren, så några större planer att resa iväg här ifrån det har vi inte. Vi njuter av det vi har här hemma – naturen, sjön och havet och den svenska sommaren.

Förhoppningsvis så kommer vädret att bjuda på några härliga dagar så vi kan åka ut en sväng med båten. Och blir det inte det, så kommer jag att njuta i alla fall.

I helgen var vi på Brösarp Gästis där Stefan utnyttjade sitt presentkort som han fått på sin 70-årsdag. Brösarps Gästis som blivit så fint efter den stora utbyggnaden och där man aldrig blir besviken. Med en stor ”doggybag” återvände vi hem med lunchen räddad nästkommande dag.

En tur till Kiviks hamn har det också blivit i helgen. Vi har så mycket fint runt om här hemma, och jag tröttnar aldrig på min hembygd. Det jag ibland kan tröttna på är när alla människor tvunget ska bunka ihop sig på en och samma plats enbart för att den blivit så ”rysligans” populär.

Ja, semesterkänslan börjar infinna sig mer och mer, och jag går runt här och pysslar med mina något eftersatta krukväxter, jag tar mig ett glas rosé ibland och bara mår förträffligt. Hemester när den är som bäst. Dock överraskades jag av den svårflörtade jul-azalean, som nå står i full blom.

Dagens citat:

Jag vill inte ha någon som lovar mig månen och stjärnorna. Jag vill ha någon som ligger bredvid mig i gräset och tittar på den.

Ha en härlig tisdag.

Kram från mig.

Dela gärna

Hemester Läs mer »

Det blev den bästa dagen på länge.

Hejsan.

Så kom den då, den där sista veckan som min dotter skulle vara hemma här hos oss i Sverige. Tiden hade gått så fort och det var såklart mycket som hon ville hinna med då hon var hemma. Som tur var så hade jag en ledig dag innan mitt utökade sommarschema skulle börja. Det blev en dag då jag hade möjlighet att tillbringa tid med min tös i lugn och ro.

Andréa ville ut och vandra, och hade bestämt träff med sin kompis på eftermiddagen. Det passade då bra att vi gick längs havet, från Vik med näsorna pekandes mott norr, och mot Kiviks Musteri där kompisen ju  jobbade.

Solen strålade och det var ganska varmt. Den första biten från Vik är rejält stenig och lite ”knölig” att gå, men i sakta tempo så gick det finfint.

Ett tag fick vi sällskap av ett litet gäng svanar. De var så vackra där de guppade och skiftades om att leta mat från havets botten.

I våra ryggsäckar hade vi packat med oss badkläder och vår plan var att hitta en fin plats där vi kunde ligga och sola och bada i någon timme.

Vi passerade den då nästan färdiga trappan vid Knäbäckshusens strand och gick ytterligare en liten bit norrut innan vi bestämde oss för att stanna och njuta för ett tag.

Där vid en blommande ros kastade vi av oss våra kläder och tog dagens första dopp. Vattnet var härligt kallt och svalkade så skönt. Jag hade kunnat stanna kvar där hela eftermiddagen och småpratat med Andréa och bara njutit av livet och av känslan av att ha all tid i världen.

Men vi hade en tid att passa. Efter en timme drog vi lite motvilligt på oss våra vandringskängor igen, och fortsatte norrut.

Vi gick genom nationalparken, på stigen längs med havet, och vi tyckte nog båda att det var skönt med trädens skugga och det lite hårdare underlaget för våra fötter. Visserligen var en bit av stigen rejält stenig och svårare att gå på, men inte värre än att vi lätt tog oss fram.

(för Andréa, som för ett par månader sedan besteg Kilimanjaro, så var en stig vid Stenshuvud rena barnleken kan jag tänka)

I gräset prasslade det plötsligt till, och i hopp om att få se en huggorm spejade Andréa både länge och väl ner i det torra gräset. Till sist kunde hon dock konstatera att det bara var en liten rädd skogsmus som orsakat prasslet.

Till slut kom vi fram vid Hälleviks kås och därifrån var det inte långt till Kiviks Musteri. Jag och Andréa beställde där ett par supergoda ”smørrebrød” som vi avnjöt i skuggan under ett parasoll. Sedan slutade Adréas vän, Elna sitt jobb för dagen och vi kunde lifta med henne hem.

Det här blev min bästa dag på länge♥

Dagens citat:

Allting händer av en anledning. Tänk inte för mycket. Förr eller senare kommer allt att bli ok!

Dags att sparka igång nästsista veckan innan jag äntligen kan pusta ut lite grann.

Ha det gott

Kram från mig

Annika

Dela gärna

Det blev den bästa dagen på länge. Läs mer »

För tionde året gick vi ”Mot ALS”

Hejsan.

Som så många gånger förr så samlades vi i Simrishamn på Annandag midsommar, för att gå den lilla vandringen ”Mot ALS”, och för att samla in pengar till forskningen till förmån för just den här fruktansvärda sjukdomen.

Det var den 10:e gången ALS-vandringen arrangerades. Ja, om vi nu räknar med det året då vi hade pandemi och det var förbjudet att samlas tillsammans. Men då fick var och en gå på valfri plats och efteråt swisha sina pengar.

Den här dagen var det ett strålande vackert väder. Solen gassade över Simrishamn när vi möttes vid fiskestugan i vanlig ordning.

Den första gången vi gick, så var min kusin Camilla med. Hon var då sjuk i ALS och det var hon som var drivande för att få igång den här insamlingen även i Simrishamn. Allt sedan dess har vi samlats och gått den lilla rundan, dels för att hålla Camillas minne levande, men också för att få in pengar till forskningen.

(bara en kort tid efter den här första vandringen så gick Camilla bort i sviterna av sin sjukdom)

(Vill ni läsa om den här första ALS vandringen så finns mitt inlägg HÄR

Den här vackra dagen i midsommartiden så var vi inte lika många som den första gången. Men vi var en liten skara av de närmaste, som efteråt samlades i solen för en kopp kaffe. Några av oss valde att bege sig till glasskiosken istället. Men att samlas en liten stund tillsammans känns så fint♥

Efteråt körde vi hem till Gyllebo där vi bara tog det lungnt resten av vår lediga söndag.

Dagens citat:

Det finns fyra saker som aldrig kommer tillbaka. Stenen du kastat, chansen du missat, orden du har sagt och tiden som har gått. Lev livet här och nu!

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Dela gärna

För tionde året gick vi ”Mot ALS” Läs mer »

Korvgrillning med goda vänner.

Hej och halloj

I förra veckan då jag hade semester så träffade vi kära vänner för lite enkel korvgrillning.

Vi hade bestämt att ses vid Vårhallen strax intill Tobisborg. Kvällen var solig och fin och vi kunde inte ha önskat oss en härligare försommarkväll att träffas.

Man behöver inte konstra till saker så förtvivlat mycket, en enkel korv i bröd är en oslagbar maträtt, ja nästan en delikatess faktiskt. Får man sedan sitta på en sådan här härlig plats i goda vänners lag, då är livet på topp.

Enda smolken i bägaren var att kvällen gick alltför fort. Men sommaren ligger framför oss, så jag hoppas vi hinner med ännu en korvgrillning, och då kanske på en annan plats.

Fint inför Morsdag.

Jag och Stefan har hunnit vara på våra föräldrars gravplatser för att göra lite sommarfint inför Morsdag. Torkan har gjort att det inte är helt enkelt att hålla blommorna fina, men vi valde isbegonier som brukar klara lite tuffare förhållanden.

Jag hade gärna plockat vars en bukett liljekonvaljer åt våra mammor, men så blev det inte i år. Det får vi hinna med nästa år istället.

Småjogging och ryggbesvär

Under min semester har jag även passat på att ta tag i min krånglande rygg. Fyra gånger har jag varit hos en underbar kiropraktiker i Tomelilla. Även om jag inte är besvärsfri så har jag fått betydligt mindre ont på nätterna. Nu är det övningar som gäller, och jag har lovat, jag ska aldrig sluta med dem.

Små joggingturer i sakta tempo har också funkat. I sakta lunk har jag sprungit ner till bryggan där jag tagit mig en simtur för att sedan sitta och bara njuta av livet en stund, innan jag vänt tillbaka hemåt.

Dagens citat:

Om du vill göra något, så gör det bara. Livet är kort och tar slut fortare än man anar. Vissa som väntade på ”rätt” tillfälle, fick inte fler tillfällen. Bara gör det.

Vissa saker som är mindre kul, ja faktiskt riktigt tråkiga grejer, de kan man välja att skjuta upp lite och göra lite mer sällan. På så vis hinner man ju inte med så många tråkiga saker totalt i livet. Smart, eller hur?

Ha det gott.

Kram Annika

Dela gärna

Korvgrillning med goda vänner. Läs mer »

Snabbvisit och en glassig dag på stranden.

Hej hej

Under våren har vi inte hunnit träffas så mycket, mina barnbarn och jag. Skolan, jobbet och alla aktiviteter upptar så mycket av vår ledig tid. Därför var det välkommet när Amanda och pojkarna kikade hit på en snabbvisit helgen innan de sedan skulle åka till Cypern på solsemester.

 

Vädret var somrigt och skönt så vi passade på att gå en sväng i området. Pojkarna som är vana vid att gå till det stora biblioteket i Tomelilla och låna böcker tyckte att Gyllebos eget lilla bibliotek var så annorlunda och gulligt.

När vi kom tillbaka igen så blev det bad i poolen som utlovats.

-Kaaallllltttt, hojtade grabbarna i kör.

Förmodligen stod det varmare temperaturer till buds på Cypern.

Sakta men säkert har vädret sedan blivit varmare och mer och mer sommarlikt även här hemma. Jag hade en dryg veckas semester, och jag och Stefan har då mest bara njutit av att ta dagarna som de kommit.

En eftermiddag körde vi till Vitemölla där vi köpte årets första mjukglass och bara njöt.

Vår ”hundtriss” – Molly, Lykke och Penny – fick såklart också följa med. De var vilda av glädje och njöt av en tur på stranden också.

Boktips

Många härliga timmar i solstolen med en bok i knäet eller en ljudbok i hörlurarna har det blivit för min del.

En bra bok med mycket lärdom i är boken ”Leth Them” av Mel Robbins.

Jag har även tagit mina runder genom skogen ner till sjön. En morgon hittade jag en pytteliten snokunge mitt på vägen. Min hjälteinsats blev att flytta den arma kraken ifrån en säker trafikolycka. Ormen var så liten att även den mest ormrädda nog hade vågat sig på den insatsen.

Dagens citat:

Om inte dina drömmar skrämmer dig lite så är de inte stora nog.

Visst har man väl några drömmar kvar i livet ändå. Men om de skrämmer så mycket … det vet jag förstås inte.

Ha det gott

Kram Annika

Dela gärna

Snabbvisit och en glassig dag på stranden. Läs mer »

Kalas för kompisar och vår fine rödstjärt.

Hejsan.

Den gångna veckan har flugit iväg och det har varit mina härligaste dagar på väldigt länge, för jag har haft semester och varit fri och ledig.

Stefan har passerat sin sjunde nolla, och förra helgen hade vi ett litet kalas för bästa vännerna här hemma. Stefan ville inte ha något storslaget eller märkvärdigt, bara de närmsta. Töserna hade sorgligt nog andra planer just den helgen, men där var inget att göra åt det, de har ju alla sina egna liv.

Ett litet enkelt kalas i försommarens vackraste tid – det passade ändå min Stefan perfekt.

Vädret var så härligt den här kvällen. Vi satt ute det mesta av tiden och gick bara in för att avnjuta middagen. Så mycket bilder blev det inte heller tagna, då fotografen även skulle hinna med att vara värdinna.

När det blev dags för tårta och kaffe satt vi fortfarande ute och njöt av sommarkvällen. Dagen till ära kom den gamla välkända flaskan fram, den med svärfar Nisses hemmagjorda maskrosvin. Den har hängt med i  många år nu, och drycken börjar nästan likna en god sherry (åtminstone intalade jag alla om det)

Det var sannerligen en vacker och ljummen kväll att fira en pigg 70-åring♥

Rödstjärt

I vår holk vid friggeboden bor i år en alert rödstjärt. In och ut flyger den ur sitt bo och är inte heller så särskilt rädd för oss människor. Förmodligen har den vant sig vid att vi rör oss utanför dess barnkammare och med tiden lärt sig att det går att lite på oss. Det är så roligt att ha möjlighet att följa den på så nära håll.

Dagens citat:

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att lycka inte är högljudd.

Den är tysta morgnar. Ett hem som känns tryggt. En ren yta. Tidiga kvällar.

Människor som ger energi – inte tar den.

Det är inte längre jakten som lockar. Det är lugnet. Det är friden. Det är att få vara i fred i sitt eget liv.

Man blir så klok och vis med åldern.

Med en skarp bild på mina pelargoner (och suddig på mig) säger jag jag kram kram och ha det gott

Dela gärna

Kalas för kompisar och vår fine rödstjärt. Läs mer »

Äppelblom och matrunda

Hej hej

När äppelträden stod som vackrast i blom här i våra trakter så passade vi på att njuta av en tur nere vid Hällevik.

Nere i kåsen hade Mats sjösatt sin nya båt. I mina ögon ser den nästan likadan ut som den gamla båten han hade. Men hela vyn ut över vattnet blir så mycket vackrare så fort det ligger en båt där i vattnet.

Vi gick en liten runda i parken. De nyutsläppta korna fick sig en rejäl utskällning av våra hundar och jag fick skynda på stegen en smula för att inte komma i konflikt med en trött och hålögd kossa som nyss vaknat upp ur middagsluren.

På hemvägen stannade vi till vid Forsemölla där man tillfälligt satt upp en matvagn. Det serverades grillade mackor med kimchi av olika slag.

Stefan var lite tveksam, men jag tyckte att det var supergott. Drycken kambucha var inte heller Stefans favorit sa han, troligtvis för han trodde att den skulle vara söt som läsk. Men jag gillade det och lät mig väl smaka.

I postlådan låg ett brev som var adresserat till mig. Med vacker handstil, skrivet av ett barn, slet jag såklart upp kuvertet direkt. Det var en fin bild av mitt barnbarn Scott iklädd sin fotbollsdräkt. Han börjar att bli så stor, och jag hinner inte med allt som händer de där små barnen riktigt.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som nu även går som film på Netflix har jag sett. Den heter ” je mápelle Agneta” av Emma Hamberg.

Jag har även läst en bok som Kay Pollak tipsade om. Den heter ”Den bländande frånvaron av ljus” av Tahar Ben Jelloun. Den handlade om fångarna i det hemska och ökända underjordiska fängelset i Marocko, Tazmamart. Hur de kunde överleva där nere i 18 år är ofattbart.

Dagens citat:

Alla lever vi efter vår egen verklighet som vi alla utgår ifrån är den sanna.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Äppelblom och matrunda Läs mer »

Rulla till toppen