hundarna

Lykke fyller 2 år

Hej hej
Oj oj vad tiden rusar. Idag fyller vår lilla Lykke redan två år och jag får nog motvilligt inse att hon faktiskt inte är någon liten valp längre.
Visst var hon alldeles bedårande när hon var liten?
Just pomeranianvalpar är något av det sötaste som finns tycker jag.
Nästan som små nallebjörnar.
Jag ångrar inte för en sekund att jag tackade ja till erbjudandet om att få köpa lilla Lykke.
Hon och Molly har så mycket roligt tillsammans, och Johnny verkar fullt nöjd med att de båda små hundarna leker och lämnar honom ifred.
Tre hundar – det är inte en enda för mycket!
Ett stort bamsegrattis till vår lilla Lykke på 2-års dagen.
Och såklart skickar vi även en hälsning till de båda kullsyskonen Polly och Bella.
Dagens citat:
Tillsammans är den
bästa platsen att vara på.
Ha en fin dag och kramar från mig.
Annika

Halta, lytta och litta tannavärk.

Hejsan.
Vi har en fantastisk sommar om man jämför med i fjor. Den där hemska sommaren då Stefan hamnade på intensiven i Lund.
I år har inget sådant livshotande tillstånd dykt upp, utan det är mest bara småkrämpor som det finns gott hopp om att bli bra ifrån.
Stefan har fått en tid för sin steloperation nu och jag undrar i mitt stilla sinne hur de där tre månaderna blir. Dagar i total stillhet efter operationen kommer det att bli för honom….
Jag inser att mitt tålamod kommer att sättas på stora prov i höst.
Även om han förstås borde varit i stillhet med sin onda fot redan nu, så lyckas han vareviga dag hitta på med saker som skvallrar om att han inte fullt ut lyder läkarens råd…
Ja, ni anar inte vad man kan uträtta stående på bara ett ben.,
Och såklart har han rätt i att det gäller ju att passa på nu, nu när han kan bada efteråt,
Efter operationen kommer hela benet vara inpackat i gips, och då blir det förstås lite svårare.
Hunden Johnny har också haft en åkomma som gjort honom halt och trebent. Helt plötsligt en dag kunde Johnny inte stödja sig alls på det högra bakbenet. Nu har han varit i vila i 14 dagar och det verkar ha blivit något bättre tycker jag.
Sådär är det med gamla gubbar. De vill så mycket som kroppen inte riktigt klarar av….
En dag var jag med min dotters lilla hund hos veterinären för att dra ut en massa tänder och slipa bort äcklig tandsten. Japp, så går det när man inte vill borsta sina tänder ordentligt.
Under tiden passade jag och min dotter på att ta en sväng till Emporia för att shoppa och fika lite, innan det åter var dags att hämta hem den lilla drogade hunden igen.
Hemma väntade mina egna dunbollar och jag funderade på om det inte var dags att bruka allvar med deras munhygien också. Sagt och gjort. En babytandborste kom fram och med kaviar som tandkräm gjorde jag lite tappra försök att fräscha till deras gaddar. Det gick väl sådär måste jag erkänna. Det är då märkligt hur små tvåkiloshundar kan knipa igen gapet om de verkligen bestämmer sig för det.
Dagens citat:
När vi blir gamla smyger
sig skönheten in på djupet.
Och det är ju faktiskt bättre att ha lite dålig andedräkt, än ingen andedräkt alls.
Ha en härlig dag och kramar från mig.
Annika

Inga fina flickor.

Hejsan.
I fjor passade jag på att ta några härliga bilder på mina små hundflickor ute bland vitsipporna.
Det tänkte jag göra i år också. Lilla Lykke har blivit vuxen och hennes valppäls är nu ett minne blott, så därför ville jag ha några nytagna bilder på dem tillsammans.
Ute i ekskogen i kornas hage där är så vackert, tänkte jag och begav mig dit med de båda yrvädren i släptåg.
Alltså!! Det skulle visa sig att det inte alls var några fina flickor, de där bägge.
Ute i hagen fanns allehanda avföring och bajs. Gamla komockor och vildsvinsmög. Kanske någon rådjurslort och en och annan rävbajs. Mina fina små hundar tycktes tro att det var ett delikat smörgåsbord jag dukat upp åt dem. Inte var de särskilt intresserade av att posera för min kamera, trots min skramlande snusdosa med gott hundgodis i.
Till sist fick jag nog. Lilla Lykke som just svalt en stor brun, kletig sak åkte upp på en stor sten och efter fick Molly också följa. Där satt de sedan på stenen, flåsande och tämligen ointresserade av mig, min kamera och min skramlande snusdosa.
Lite sur på de bägge juvelerna, gick jag med stora kliv hem igen. Där blev de ”fina flickorna” genaste upplyfta i soffan av Stefan, där de pussades, slickades och gosades …
-ja du skulle bara veta, tänkte jag … fast det man inte vet, det har man inget ont av.
Och snart hade även jag glömt vilka äckelpottor de egentligen är. Mina små pussgurkor.
Kvällens citat:
Kalle Anka, Fantomen och Bamse har hittats döda!
Man misstänker en seriemördare.
Kram och ha en härlig kväll
Annika

Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare.

Gomorron
Jag har tre hundar. De  flesta som känner och följer mig här, känner till den där trion redan.
Det är en stor, svart, lite halvgalen hund som heter Johnny. Det är han som får flest kommando … ligg Johnny, sitt Johnny, fot Johnny, sluta dra Johnny, fy Johnny, stanna kvar Johnny … Med handen på hjärtat så är det han som har stulit det mesta av mitt hjärta. Vi tillbringar ju nästan all tid tillsammans han och jag. Ett militärt stridspar som vi är.
Så har jag två små näpna hundflickor. Molly och Lykke. De kan också lite kommando som jag lärt dem. Men bara precis när de själva vill.
När jag ropar HIT … så kommer de – fast bara om de själv vill …  De är liksom lite finare och förnämare.
När de går så trippar de fram som om de hade högklackade skor. Johnny däremot han kommer i en luffsande passgång som en stor kramgo nallebjörn.
Ibland passar jag min dotters lilla hund också. Lilla Snowie. Hon är precis som mina egna små hundflickor, en fisförnäm liten dam som tror att hon är drottningen i huset.
Ibland tränar jag dem alla på samma gång. Svårast är det för stackars Johnny, som ofta blir placerad långt borta med orden ”stanna kvar där”.
Och med en tub räkost i handen kan till och med ”det lilla kungahuset” (läs småhundarna) sitta kvar fint. ”Hans majestät konungen” ligger placerad på behörigt avstånd för att inte i sin iver råka trampa ner någon av de små kungligheterna.
Mest bortskämd är dock den lilla lånehunden Snowie. Förvisso väldigt duktig på kommando och konster av allehanda slag. Men hon tycks leva i tron att hon är lite förmer än alla andra. Om hon tror att något kommer att göra ont, så skriker hon som en stucken gris innan det onda ens har börjat. Att åka i väskor älskar hon. Har hon inte sin egen diamantförsedda hundväska med så får det duga med något annat … en icakasse, sin mattes handväska … bara hon får åka.
Ja det är allt ett roligt gäng, de där små kelgrisarna.
(foto av Amanda Henriksson)
Boktips
Oj, det var länge sedan jag gav något boktips här.
Jag har nyss läst boken av Carolina Klûft ”Livet är en sjukamp”. Eller egentligen har jag inte läst den, utan jag har lyssnat på den som ljudbok, där Carolina själv läser upp sin bok.
Jag älskar att läsa själbiografier och just Carolina Klûft beundrar jag så mycket. Så jag tyckte verkligen om denna boken. Hennes synsätt överensstämmer så mycket med mitt eget och hennes filosofi kan översättas till alla situationer i livet. Hon är så klok, lekfull och har så många bra värderingar och värdegrunder.
Som nästan alla framgångsrika idrottsmän har hon haft kunniga människor runt sig som säkert hjälpt henne med mental träning, men en del tror jag är hennes egen medfödda personlighet och instinkt.
Jag brinner ju som ni vet för tankens kraft – så det här var helt klart en läsvärd bok enligt mig.
Att styra sina tankar rätt, kan hjälpa till att komma en bra bit på vägen mot ett uppsatt mål, liksom negativa tankar kan dra ner och göra livet så mycket sämre än det borde kunna vara.
(bilder hämtade från internet)
Dagens citat:
Ge mig kraft att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Om man bara ska lära sig ett enda citat utantill, så är det detta tycker jag.
Det är svaret på så mycket.
Jag önskar er en fin dag, den först dagen på februari månad.
Kram Annika

Med hundspott på linsen.

Hej kära Blogg och alla ni söta läsare.
I helgen dammade jag av min gamla digitalkamera. Den som jag gett till Stefan, men som sällan används av honom. Mest har den fått assistera extrakamera. Men nu när mitt fina objektiv blivit stulit, så fick den komma till heders igen.
Jag och hundarna begav oss till slingorna i Gylleboskogen en tidig morgon. Där är så himla fint med vacker natur, skog och en massa frisk luft.
Det var så länge sedan jag använde den gamla kameran, och som alltid vill jag helst fotografera på ”manuellt läge”. Det var som om det kvittade hur jag ställde in bländare, slutartid och iso – bilderna ville bara bli suddiga.
Där i Gylleboskogen kan man välja på fyra olika distanser. Vi valde den blå slingan. den är 6,5 kilometer. Det är en lagom sträcka att gå för oss alla.
Hundarna var ivriga och glada. De älskar nya platser och dofter.
Där i skogen finns flera olika skjutbanor. En perfekt plats om man ville träna skottfasthet på sin hund.
Just den här  morgonen var det ingen skjutning … i alla fall inte på banorna.
Vi mötte en jägare med en hund där i skogen. Han upplyste oss om att de nyss haft jakt i området, men att den var avslutad.
Men … sa han, och drog lite på ordet … det finns en påskjuten gris som de som bäst håller på att spåra upp …
Jag är normalt inte rädd för vildsvin. Men skadskjuten gris och en massa små bjäbbiga hundar kändes inte som en bra kombination.
Vi stannade en stund och tog lite modellbilder på hundarna istället.
Jag kunde för mitt liv inte förstå varför jag inte fick någon rätsida på inställningen och suddigheten …
Jag knäppte bilder och retade mig väldigt på att det aldrig blev riktigt bra. Suddigt och oklart. Mest i vänster sida av någon anledning …
-Asch, tänkte jag, det måste vara kameran som är dålig, och jag är som är ovan vid den …
Inte förrän vi kom hem i stugvärmen igen skulle jag komma att förstå varför det blev så suddigt.
På kameralinsen syntes tydligt ett stort kladdig märke efter en kletig hundtunga. Såklart hade hunden Johnny i ett obevakat ögonblick passat på att inspektera den nya attiraljen, som vi hade med oss ut på rundan.
Jaja, bilder blev det med lite hundspott på linsen.
Efter ett tag så glömde jag bort skadade grisar och vandrade vidare i den härliga skogen.
På sina ställen höll man på med skogsarbete. Jag älskar verkligen doften av nyhuggen skog.
Där i Gylleboskogen är det så mysigt med gamla träd, mossa och härlig natur. På andra ställen finns det små lärkplanteringar och granplanteringar.
En natur som ger så mycket härlig energi för mig och mitt lilla gäng.
Någon skadad och ilsken gris såg vi inte röken av.
Dagens citat:
Äkta generositet är att göra något vänligt
mot en person som aldrig kommer att
upptäcka det.
Ha en fin dag
Kram Annika

Vardagsrutiner.

Hejsan.
Hoppas ni har en skön söndagmorgon. Kanske har ni sovmorgon och myser av en lång, skön och lat morgon. Kanske stannar ni kvar i sängen och äter frukosten där.
Det händer att jag längtar efter det … att ha semester, sovmorgon och att bara få ligga kvar i min säng. Att bli bjuden på kaffe på sängen …
Men jag är en person som mår bäst av rutiner och vardagslunk. Och har man som vi, huset fullt av ”pälsklingar”, så duger det inte att ta sovmorgon. Hundarna har inbyggd väckarklocka och de väcker oss alltid samma klockslag, om det är vardag eller helg.
Jag gillar ju egentligen inte att äta frukost i sängen heller. Jag tycker att det är obekvämt och så gillar jag inte att om det skulle komma smulor i sängen.
Jag vill helst skutta upp i köket. Där vill jag dricka mitt kaffe med några levande ljus tända.
Sedan vill jag ge mig ut på min springrunda så fort det blir tillräckligt ljust.
Småhundarna vet att när jag tar springkläder och joggingskor på mig då är det inte meningen att de ska följa med. Stora hunden Johnny brukar själv få bestämma och numera ligger han gärna kvar hemma tills jag kommer tillbaka.
Sedan är det såklart hundarnas tur för en morgonrunda.
För det mesta går de alla så fint på sina speciella positioner. Utan minsta trassel.
Men ibland är de alla yra och spralligare än vanligt. Då snor de in både mig och sig själv i sina koppel. Det händer att jag känner mig som en bit kassler i nät …
Husets mest praktiska inrättning är det hundbad som Stefan byggt i vår tvättstuga. Där brukar alla hundarna bli duschade när vi kommer in efter våra morgonturer. De vet alla precis hur det ska gå till, och de sitter fint och väntar på sin tur till badet.
Att ha det här hundbadet underlättar så otroligt mycket när man bor som vi gör. Grusvägar, geggiga skogsslinger och leriga hagar betyder skitiga hundar nästan varendaste dag.
Golvet i  tvättstugan har jag täckt med gamla trasmattor som suger upp det mesta av vattnet som blir efter baden. På så vis stannar mycket av smutsen kvar där och gör det lättare att städa. Mattor har jag ett litet lager av och byter ut och tvättar med jämna mellanrum.
Dagens citat:
Jag vaknade upp idag
och det är jag evigt
tacksam för –
alla fick inte
göra det.
Jag är så tacksam för livet, tacksam för mina vardagsrutiner som jag älskar och som får mig att må så himla bra.
Jag behöver inte sovmorgnar och smulor i sängen för att känna lycka.
Ha en skön söndag, hur ni än väljer att tillbringa den.
Kram Annika

Som små vilda barnungar.

Hejsan.
Så glada mina hundar blev den där morgonen då den första snön hade kommit.
Så galet lyckliga busade de runt med sina nosar djupt nerkörd i den härliga pudersnön.
Det var ju den där morgonen då det var den andra advent och jag var upp tidigt i ottan som alltid.
Stefan fick sova ut lite längre den här morgonen, eftersom jag tyckte att han var i lite mer behov av sin skönhetssömn än vad jag själv var. Och föresten så kvittar det hur länge jag sover för jag vaknar ändå alltid upp och ser ut som ett troll.
Alltså smög jag och hundarna oss tyst ut i gryningen. Så mysigt.
Allting var så himla vackert den här morgonen. Till och med den leriga vägen som bonden kört upp med sin traktor framstod som tjusig med ett tunt lager snö.
Hästarna vid stallet stod och blickade längtansfullt ut genom sina halvdörrar. Jag tror att de också längtade efter att få busa runt i den första snön.
Nere vid sjön var det så väldigt vackert den här morgonen. Ljuset var sådär typiskt som det är på vintern här på Österlen. Som ett stort, vackert vemod.
Några som långt ifrån var vemodiga var alla hundarna. De var gladare än på länge.
Ett ypperligt tillfälle att träna lite kvarsittning tyckte jag. Mellan alpackornas hage och hästarnas stall valde jag att utmana dem alla tre. Perfekt med en massa bra störning för bästa tänkbara träning.
-Sitt fint, stanna kvar och le stort…
Dagens citat:
Många vet hur man pratar och kritiserar;
få vet hur man lyssnar och förstår.
Så tänkvärt. Klaga och kritisera det kan vem som helst göra. Men att berömma och lyfta fram det goda som ju oftast finns i allting, det kräver lite mer.
Utmana er själv genom att se det goda i en situation som först inte verkar särskilt bra!
Ha en fin dag och tack för ni kikar in här hos mig.
Kram Annika

Naturen smyger inpå vår husknut.

Hejsan och gomorron.
Först av allt – TACK för alla hjärttryckningar på mitt inlägg igår. Det är lite som min lön för mödan, och igår fick jag så många…. Så tusen tack ni som tryckte ♥.
Men det är såklart helt ok att bara hänga här inne och läsa också. Så välkomna idag igen.
Hoppas ni har det bra såhär i adventstider.
Vi här på Österlen har i vanlig ordning barmark, vått och grått. Men vi är så vana vid det så jag tänker liksom inte riktigt på det. Ena dagen är det lite frost, för att nästa vara vått och geggigt igen.
Hemma hos oss bor det tre rådjur. Jag gillar dem – sådär…
Visst är de jättefina, söta och härliga att se på när de strövar runt vid vår tomt.
Men jag har nog sett hur de går här och blänger på mina blommor och buskar som jag har i min trädgård. Förmodligen har de redan full koll på alla de vackra tulpanlökar som jag satte tidigare i höst. Tulpanknoppar som ju är en delikatess för små rådjur.
-Alltså – ni skulle våga … Då är det krig!!
På ett ställe här i Gyllebo har jag sett att man matar de söta rådjuren när vintern är här på riktigt.
Snällt och omtänksamt såklart. Men då man väljer att lägga foderplatsen någon meter från vägen, tycker jag att det är ett synnerligen dumt tilltag. Så mata gärna rådjuren, men välj att gå långt ut på ängen eller ut i skogen och lägg en foderplats där. Det hade kanske skonat mina blomster litegrann också.
Vi får väl se om det blir några fina tulpaner hemma hos mig till våren ….
Så skulle jag ju vila efter min operaton, och inte ut och vandra med min store luffs, Johnnyhunden.
Men det håller ju inte. Det visste jag ju från början egentligen.
Såklart går jag mina promenader med Johnny.
Vi har haft ett allvarligt samtal om att inte dra i koppel, om att inte göra de där jämfotahopp i tid och otid och om hunduppförande i största allmänhet. Johnny har lovat, heligt och dyrt – att sköta sig exemplariskt. Alltså går vi i skogen precis som vi brukar, trots operation och sjukskrivning.
Enda skillnaden är att småhundarna får gå en liten runda för sig själv, eftersom det blir lite lättare att styra upp det hela med bara en hund i koppel, istället för tre.
Ja livet går sin gilla gång här hos mig.
Så måste jag tacka er alla. Alla ni som röstade på mig i nomineringen till årets bloggare i lite olika kategorier.
Jag blev inte en av de lyckligt utvalda i år…
Men vet ni, det gör mig alls ingenting. Det räcker med att ni är här.
Den största vinsten är egentligen att få fotografera, skriva lite knastexter och sätta ihop till blogginlägg. Extra kul är det såklart att ni där ute vill titta in här och läsa lite då och då.
Så TACK mina gulliga läsare. Min blogg är för mig, dig och oss!
Dagens citat:
Försök aldrig tvinga
någon att göra plats för
dig i deras hjärta.
Är din kärlek obesvarad –
vänd dig om, sträck på
dig och gå därifrån.
Viktigast är att göra plats för sig själv i sitt hjärta. För DU är den viktigaste personen i DITT liv.
Glöm aldrig det.
Om man ber någon att uppge namnet på de tre viktigaste personerna i sitt liv, så brukar det grunnas och funderas ett bra tag innan svaret kommer. Och nästan alltid har de ändå glömt den absolut viktigaste personen i sina liv – sig själv!
Ha en fin dag
Kram Annika

Lika barn leka bäst.

Hejsan
Stämmer det egentligen? Det där med att man ska vara lika för att passa ihop.
Nja jag vet inte det riktigt…. det ligger kanske lite klokskap i det där…
Men det har ingenting med kärlek att göra. För kärlek kan uppstå mellan precis vem som helst…
Lika eller olika – det spelar ingen roll! Är man kär så är man!
Att lilla hunden Lykke älskar den stora svarta hunden Johnny, ja det råder det inga som helst tvivel på.
Hon fullkomligt dyrkar honom. Hon ser alltid till att vara där han är. Och jag misstänker att den där kärleken är ömsesidig.
Trots att Johnny är det största matvrak som Gud har skapat, och tillika en lömsk tjuv då ett tillfälle ges, så skulle han inte drömma om att stjäla maten för just lilla Lykke. Han har en väldig respekt för henne när det handlar om måltider. Ofta ligger han tätt intill henne när hon äter och får sig då och då ett argsint tjuvnyp i ena mungipan. Han kniper bara lätt ihop ögonen och står ut. Han är nöjd bara han får ligga nära och känna doften av hennes mat.

Men så händer det att lilla Lykke vill mer. Mer än vad Johnny är karl till ….

Kanske tänker han då i sitt stilla sinne:
.”auu nää for bövelen, nu får du vell tölla di lid kvinga”
(det är skånska och betyder väl ungefär: ”ta det nu varligt min lilla duva”)
Ja, när det kommer till hundavel så tycker jag att ”lika barn leka bäst”.
Frost och höstpynt
Jag tycker att det är så fint när man höstpyntar i sin trädgård. Ändå begränsar jag mina inköp av ljung och andra vackra höstblommor. Jag vet ju av bitter erfarenhet att det går så himla fort att alltihopa blir visset och tråkigt. Höststormar, frost, regn och rusk – allt det där är inte långt borta. Jag sparar hellre krutet tills det är tid för vårpyntet istället. Då har man mer möjlighet att njuta av det tycker jag.
Fast lite har jag förstås dekorerat i min trädgård.
Men, men den första frosten har redan varit här och nosat.
Årets första bilruta är skrapad i Gyllebo.
Dagens citat:
Jag är väldigt förtjust i
äkta människor.
Människor som säger
vad de menar och menar
det de säger.
Inget hittepå, inget fluff
och ingen falskhet.
Visst är det så sant så. Även om sanningen är obekväm och skaver ibland, så är en lögn mycket värre.
Men det kan vara väldigt svårt att alltid vara ärlig. Att säga sin åsikt eller att såra någon med en obekväm sanning …
Usch, ja – det där kan jag tycka är jobbigt, för inte vill jag göra någon ledsen. Ändå vill jag vara ärlig. Svårt, eller hur?
Jag önskar er en fin måndag och en stor kram.
Annika

Jag och hundarna.

Hej hej
Så är det måndag igen.
Jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag kan själv bestämma över min tid och planera mitt arbete.
Varje dag kan jag därför starta min dag med en rejäl runda med alla mina hundar.
Såklart krävs det en hel del självdisciplin och rutiner för att få jobbet att flyta på.
Stefan kan inte förstå hur jag orkar knata runt den där sjön varevigaste dag utan att tröttna. Samma gamla Gyllebosjö dag ut och dag in.
Men jag ser det inte riktigt så ….
På min runda upptäcker jag alltid nya spännande saker. Som ett sjöodjur framför bryggan vid badplatsen …
Eller en jättehackspett som fullkomligt gått ”bananas” på ett träd i skogen …. för nått stort, nästan dinosaurieliknande måste det ju vara, eller hur?
Men mest är allt faktiskt sig likt från dag till dag och jag går där bara i mina egna tankar och njuter av naturen.
Lite härliga höstbilder på mina hundar passade jag på att ta.
Det är så vacker på hösten när alla de stora halmbalarna ligger som utslängda klot på fälten.
I min trädgård har jag lite olika bärbuskar. Jag har röda och svarta vinbär. Hösthallon och krusbär har jag också. Men det händer nästan aldrig att vi får smaka några av alla de bär som det blir på buskarna. Vår hund Johnny är en stor bärälskare och tillika en stor tjuv. Han förser sig alltid så vi har inte en chans att hinner plocka något.
I ett hörn av trädgården växer nu en vild björnbärsbuske. Av någon anledning har dessa bär inte fallit Johnny i smaken alls. Det tråkiga är att jag inte heller är så förtjust i just björnbär. Fast de är rysligt vackra.
Dagens citat:
Det finns ingen som kan
garantera att man får
uppleva morgondagen.
Så idag vill jag att min familj
och vänner ska veta hur otroligt
tacksam jag är över att ni är
en del av mitt liv.
Och jag är glad att ni tittar in här på min blogg då och då.
Ta nu vara på dagen och gör något bra av den. Snart är det fredag igen.
Kram Annika
Scroll to Top