Natur

Säg gäss till livet.

Gomorron
Om man bor i Gyllebo, då säger man ”gäss till livet”.
Om det är något här är gått om hos oss i Gyllebo, så är det just gäss.
På kvällarna kommer de inflygande över vårt stugområde i en skränande V-formation på himlen. De landar i sjön där de sedan övernattar. Tidigt på morgnarna lyfta de sedan för att flyga ut på böndernas fält och äta sig tjocka och feta av deras gröda.
Så är livet för gässen i Gyllebo.
… eller som min käre Stefan brukar säga:

aj äm ä gås jo nås… 

 Det där är nog något han hört i en gammal Edvard Persson film tror jag.

 

Var morgon ser jag dem när vi vandrar på vår morgonrunda där vid sjön.
Mest mörkt och dystert har det varit dagarna efter nyår. Efter allt regn som kommit så är det rejält vått och kladdigt i markerna.
Livet kräver en stor dos humor, D-vitaminer och positivt tänkande, dagar som denna.
Jag ser till att stoppa i mig lite extra frukt vid den här tiden.
En kiwi om dagen är jag noga med, det lär vara särskilt bra för magen har jag fått höra. Jag vet egentligen inte om det stämmer, men det är rysligt gott i alla fall, och det är väl en anledning så god som någon att inmundiga en smarrig frukt.
 Dagens citat:
Ibland flyger tiden som en
fågel, ibland hasar den som
en snigel – lyckligast är vi
när vi inte märker vilket.
Njut av dagen.
Och säg YES TILL LIVET ni också!
Kram Annika
Dela gärna

Säg gäss till livet. Läs mer »

En stilla morgon vid Klammersbäck

Gomorron
så här på nyårsaftons morgon!
Hoppas ni alla mår gott och är pigga och glada.
Hos oss är allt precis som vanligt och en morgontur väntar nu på mig.
För någon dag sedan tog jag och hundarna vår morgonrunda på norra stranden av Vitemölla.
Jag och hundarna var först ute den här morgon, inte en människa syntes till.
Ni som känner mig vet att det liksom kvittar hur sen jag än tycker att jag är, så är jag ändå alltid först …
Nåväl, jag älskar känslan av att ta mig ann en orörd plats tidigt i den sköna gryningen.
Innan vi började vår vandring var jag tvungen att städa upp i bilen. Tyvärr hade lilla hunden Lykke kräkts på den korta bilfärden vi har till Vitemölla. Trots de åksjukepillerna hon fått blev han genast illamående av bilens rörelser. Den lilla stackaren.
(mer om det i ett senare inlägg)
Men vi var snart framme och redo för en stärkande promenad. Hundarna var ivriga och liksom ”hoppade trettiett” vid min sida. Johnny hoppade minst etthundratrettioett, för så höga skutt som han kan ta, det kan ingen annan hund klara av tror jag.
Jag vände ryggen mot Vitemöllas lilla söta hamn och styrde kosan mot Klammersbäck och Haväng.
Himlen såg sådär lite ilsket hotfull ut. Tidigare på morgonen hade det såklart regnat, men nu kämpade solen tappert mot de tunga molnen.
Jag log lite för mig själv när jag såg alla de små och stora hundavtrycken i den mjuka sanden. Till och med deras tassavtryck såg glada ut. Så här borde alla små hundar få början sin dag!
Jag kände en stor tacksamhet över att ha möjligheten att ge mina hundar dessa upplevelser. Att få vara en del av deras liv varendaste morgon.
Jag känner såklart även en stor tacksamhet över att ha möjligheten att uppleva så mycket roligt och skönt tillsammans med det här glada, fyrbenta gänget för egen del också.
Att få njuta av allt det som naturen och vädrets makter bjudet, det är liksom en gåva.
Borta vid Haväng var det den här morgonen som om stranden badade i ljus. Sååå vackert.
Strax var vi framme vid Klammersbäcks mynning.
Där gick vi en bit upp i tallskogen och tog oss över via den lilla bron.
Så kom vi fram till den där platsen som är med på min topplista över Österlens absoluta bästa.
Platsen vid det underbart vackra lilla trädet. Platsen där den fina stolen står och bara inbjuder till en stilla stund i sina egna tankar.
Här är så njutningsfullt och skönt. Jag älskar att vara på just den här lilla platsen.
Att få sitta för en stund och bara blicka ut mot havet och låta tankarna vandra iväg helt fritt.
Den här morgonen var det som om de tre hundarna också bara satt här för en liten stund och tänkte. Kanske funderade de på alla kaninlortar de skulle försöka äta på hemvägen, eller på de goda dofterna som fanns på trädstammarna vid stigens kant …
Skönt hade vi det åtminstone.
När vi vandrade tillbaka genom tallskogen plingade det i min telefon. Det var en orolig veterinär från Canada (min underbara dotter Andréa) som ringde för att höra hur det var med vår åksjuka lilla vän.
Jag sjönk ner med ryggen mot en trädstam och satt sedan där i skogen med hundarna i mitt knä och pratade med min dotter en god stund. Hon längtade efter havet och jag längtade efter henne.
Jag tittade på de åldrande nyponbären och tänkte för mig själv – när de åter står i full blom, då kommer hon kanske hem. Då ska jag ta med henne till den här platsen, för den vet jag att hon älskar. Just här började vi vår lilla vandring i somras. Om det kan man läsa här.
Dagens citat:
”Trots att ingen kan gå tillbaka och börja om från början,
kan vem som helst alltid skapa ett helt nytt slut.”
Glöm aldrig det, att vi är alla och envar ansvariga för hur vi skapar just våra liv.
Även om det är mycket som vi inte kan påverka runt omkring oss, så är vi alltid själva ansvariga för hur vi tänker och reagerar på det. Och våra reaktioner är ju de som bestämmer hur vi mår.
Jag hoppas att var ni än befinner er i livet, så skapar ni det bästa livet som det bara går med just era förutsättningar
Det tänker jag göra, så gott jag kan!
Ha det bäst.
Kram Annika
… och kanske tittar jag in lite senare och sänder er alla lite sköna nyårshälsningar.
Dela gärna

En stilla morgon vid Klammersbäck Läs mer »

Skärpning vintern!

Gomorron.
Alltså nu börjar även jag tröttna på det här gråa dassig vädret.
Regn och gråväder får mig att längta till en krispig vintermorgon nu. En sådär riktigt smällkall morgon då de små håren i näsan nästan kryllar sig.
Egentligen skulle jag visa lite bilder från vårt julfirande här i Gyllebo, men bilderna ligger kvar i kameran och istället mår vi nog alla bra av lite sköna bilder från en härlig dag i januari.
Visst längtar vi efter lite sådana här dagar nu?
 Det här var i början av året. Den 7 januari och jag och min dotter gav oss ner till havet med hundarna.
Allting var så himla vackert med sina otroliga isformationer som moder natur skapat.
 Det gör alls ingenting om den skygga solen vill titta fram.
Hursomhelst, idag kvittar det hur vädret behagar bli, för jag tänker ge mig ut på en lång, skön promenad.
Men några bilder till från mitt arkiv tänker jag bjuda på.
En familj, fyra kontinenter
Ja, bilderna från vårt julfirande kommer i ett senare inlägg, så håll ut släkten.
Men jag måste ju bara nämna min bästa upplevelse på julafton.
Det var när jag blev beordrad att vara tillgänglig på nätet exakt klockan 16.00 svensk tid. Alltså dagens teknik är galen, och fantastisk. Prick klockan fyra blev jag uppringd via messenger och där kunde vi sedan pratas vid hela familjen och önska varandra en riktigt glad Jul. I Tomelilla satt pappa Låke, I Canada satt Andrea, i Australien lilla Emmy och i Thailand satt Amanda. Själv satt jag här i Gyllebo och mitt hjärta ville bara svämma över av all kärlek till ”de mina”. Min älskade familj. Så nära i hjärtat ♥
Flera år har gått sedan vi var samlade, och visst längtar jag tills vi har den här tomten live här igen…

Dagens citat:

Det spelar ingen roll hur gårdagen var,
fåglar startar alltid en ny dag med en sång.
Jag önskar er alla en skön annandagjul.
En stor kram
Annika
Dela gärna

Skärpning vintern! Läs mer »

Som en glad calypso om våren.

Hej och gomorron
Det har varit en sådan här härligt frusen morgon, en sådan morgon då det känns som om alla vattenpölarna är täckta med ett skört lager av fönsterglas.
Ni vet, sådär så man bara vill sätta foten på och känna kraset.
Jag får alltid upp en härlig liten låt i huvudet när vädret är så här. ”En glad calypso om våren”. Åhhh jag älskar den sången. Den sjöng vi alltid när det var fest och alla var lite luriga och glada.
-Jag dansar runt och jag sjunger strunt
och jag är visst lite i hatten.
Med den låten ringande i min hjärna, dansade jag och hundarna ner till sjön.
Hela sjön var också täckt av is. Inte något tjockt islager alls, bara sådär så det skapade lite vinterkänsla.
Så rysligt vackert.
Det var som om om en stor jätte hade strött det finaste, tunnaste lager florsocker över hela landskapet. Precis lagom för att skapa den där julkänslan som jag längtar så mycket efter.
Egentligen vill jag ju ha vädret som det var då …. år 2012 tror jag detta fotot är ifrån.
Ljuvliga julkänsla.
Jag har hunnit med att göra lite julgodis också mellan varven.
Nu förtiden finns det så mycket nya sorters julgotter man kan göra. Rocky Road, polkabräck, ja en hel uppsjö av nya recept. Jag tänker ofta att det mesta av det där är ju redan godis som man bara blandar ihop i en ny form och döper om till något nytt käckt namn.
Vad är det för fel på sirap, socker och grädde?
Jag har i alla fall gjort den gamla vanliga goda kolan som hängt med mig sedan barnsben. Receptet finns i mormor Olgas gamla kokbok och är busenkelt.
Så har jag gjort en limpa av mandelmassa med rom och nougat som jag sedan täckt med mörkt choklad och hackade nötter. Inte vacker men så himla god.
Mums, mums!
Receptet på den goda julkolan kommer här.
Jag hoppas ni kan se vad det står i Husmors gamla kokbok.
Visst är det något särskilt med den här tiden. När man efter en dag fullspäckad med arbete, pyssel och julklappssmussel får sjunka ner i soffan för en stund. Den där nöjda känslan man har i kroppen. När man tänker på allt man fixat. För det ska man göra hörni …bara tänka på det man är nöjd med, inte bry sig så mycket om allt det där man inte har hunnit med.
Dagens citat:
”Att vara en god människa är inte beroende av din religion eller status i livet.
Det är inte heller en fråga om hudfärg, politisk tillhörighet eller vilken kultur
du kommer ifrån.
Nej, till allra största del handlar det om hur du behandlar andra människor.”
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Som en glad calypso om våren. Läs mer »

Vintersolståndet.

Gomorron.
I dag är det vintersolståndet Alltså den kortaste dagen på året, då solen har sin lägsta middagshöjd.
Vad passar då bättre än att visa lite foto från den gångna helgen. Då när solen strålade över ett vintervackert Österlen.
Tidigt när jag satte mig i bilen för att köra de 10 minuterna ner till havet, meddelande en pigg stämma från bilens radio att det höll på att växa in ett högtryck över vår del av landet. Ljuvligt.
Framme vid det underbara Knäbäck såg jag lyckligt att solen kämpade sig upp bakom trädtopparna.
Knäbäck är en av Österlens vackraste stränder tycker jag.
Om Haväng ligger mig varmast om hjärtat (som ni kan läsa om här) så kommer den här platsen tätt efter.
Knäbäck är så vackert, ja nästan exotiskt. I backen ligger det minsta, raraste kapell man kan tänka sig. Här kan man gifta sig. Det gjorde vi …. så den här platsen betyder något alldeles extra för oss såklart.
Just den här dagen gick havet högt upp mot backen och av stranden fanns bara en liten remsa.
Det där skiftar så mycket och ibland finns inte mycket strand kvar..
Men det var ljuvligt vackert.
Att vandra bort mot Stenshuvud var den här morgonen inte alls att tänka på.
Det gjorde inget. Jag småpratade lite med en vänlig främling innan jag vände näsan mot solen och bara njöt.
När jag marscherade mot bilen igen strålade den stora solen över hela Knäbäckshusens strand. De små ålabodarna flödade i ljus. Den lilla klockstapeln med sin tupp i toppen stod i vacker kontrast till det intensivt blåa havet.
Det skulle komma att bli en fin dag.
Dagens citat:
Förnuftet är en tjänare,
intuitionen är en gåva.
Vi har gjort tjänaren till mästare,
och glömt gåvan.
// Albert Einstein
Låt intuitionen få tala lite oftare.
Lyssna inåt på hjärtats röst. Även om hjärnan och  förnuftet säger ”du borde”, så gör det hjärtat sjunger om ibland.
Ha en fin dag.
– psst, nu vänder det …. nu blir det bara ljusare och ljusare för varje dag, och vips är det midsommar igen!
Kram på er.
Annika
Dela gärna

Vintersolståndet. Läs mer »

Det skånska vädret.

Hejsan och gomorron.
Så var det då tillbaka igen…
Det där vanliga skånska vädret.
Här hos oss har det åter varit regnigt, blött och  grått.
Nere vid sjön är vattenståndet så högt så träden vid vattenkanten nu står ute i sjön. Kanske är de små träden nu liten häpna över att plötsligt ha blivit vattenväxter.
Ja, det finns ingenting man kan göra åt det där med vädret.
Mitt bästa tips är att proppa i sig vitaminer som bara den. Till exempel D-vitaminer nu när solen lyser med sin frånvaro. Lite omega 3 och 6 skadar ju inte heller, så får hjärnan vad den behöver.
Så brukar jag ta magnesium, eftersom att det känns i hela kroppen att det är bra. På hälsokostaffären så kan de nog förklara varför det är bra, jag nöjer mig med att känna att det gör nytta.
Sedan dansar jag ut i den friska luften. Då går det bara inte att deppa över en sådan bagatell som vädret!
Man måste göra det bästa av allting tycker jag.
En sak som är fantastiskt härligt, är att sätta på sig springkläderna och ge sig ut och jogga.
När det är såhär slaskigt och geggigt brukar jag låtsas att jag är med i en springtävling som heter tjurruset.
Med lera upp i nacken och över hela ryggen kan jag lova att det inte går att deppa ner sig.
Eller, ja lite deppigt är det ju när man ska ta hand om tvätten sen …
Även om det är ok med gråväder för min del, så hade jag blivit jätteglad om jag vaknat upp till lite snöfall en tidig morgon.
Jag är säker på att det kommer när moder natur tycker att det är dags. Tills dess knapprar jag vitaminer och gör vad jag kan för att stå ut tills solen vill väcka oss alla till liv igen.
För att hålla maken min också på gott humör, så är bästa sättet att servera honom en god och vällagad middag.
En dansk fläskstek kan få den suraste byggmästare på väldigt gott humör, det vill jag lova.
Kanske funkar det på fler som behöver muntras upp?
Testa. Så enkelt och så gott.
Dagens citat:
Hur man skapar en bra dag
Le åt främlingar.
Ta det lugnt.
Säg, tack!
Ge många komplimanger.
Klä dig snyggt.
Använd parfym.
Observera och lyssna.
Var vänlig.
Skratta.
Önska andra en fin dag.
Hoppas ni får en fin dag. Jag och Johnny ska träna med våra tjänstehundskompisar idag och blir det tid över så ska kanske tomtarna få komma fram i stugan idag.
Kram på er
Annika
Dela gärna

Det skånska vädret. Läs mer »

Som små vilda barnungar.

Hejsan.
Så glada mina hundar blev den där morgonen då den första snön hade kommit.
Så galet lyckliga busade de runt med sina nosar djupt nerkörd i den härliga pudersnön.
Det var ju den där morgonen då det var den andra advent och jag var upp tidigt i ottan som alltid.
Stefan fick sova ut lite längre den här morgonen, eftersom jag tyckte att han var i lite mer behov av sin skönhetssömn än vad jag själv var. Och föresten så kvittar det hur länge jag sover för jag vaknar ändå alltid upp och ser ut som ett troll.
Alltså smög jag och hundarna oss tyst ut i gryningen. Så mysigt.
Allting var så himla vackert den här morgonen. Till och med den leriga vägen som bonden kört upp med sin traktor framstod som tjusig med ett tunt lager snö.
Hästarna vid stallet stod och blickade längtansfullt ut genom sina halvdörrar. Jag tror att de också längtade efter att få busa runt i den första snön.
Nere vid sjön var det så väldigt vackert den här morgonen. Ljuset var sådär typiskt som det är på vintern här på Österlen. Som ett stort, vackert vemod.
Några som långt ifrån var vemodiga var alla hundarna. De var gladare än på länge.
Ett ypperligt tillfälle att träna lite kvarsittning tyckte jag. Mellan alpackornas hage och hästarnas stall valde jag att utmana dem alla tre. Perfekt med en massa bra störning för bästa tänkbara träning.
-Sitt fint, stanna kvar och le stort…
Dagens citat:
Många vet hur man pratar och kritiserar;
få vet hur man lyssnar och förstår.
Så tänkvärt. Klaga och kritisera det kan vem som helst göra. Men att berömma och lyfta fram det goda som ju oftast finns i allting, det kräver lite mer.
Utmana er själv genom att se det goda i en situation som först inte verkar särskilt bra!
Ha en fin dag och tack för ni kikar in här hos mig.
Kram Annika
Dela gärna

Som små vilda barnungar. Läs mer »

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa.

Hejsan.
Har ni vaknat till skönsång idag?
Den här Luciatiden är alltid så himla mysig tycker jag.
Det är ju ganska länge sedan jag själv iklädde mig rollen som skönsjungande Lucia … men det fanns en tid, och om den kan man läsa här.
Fast som ni vet så mår jag bästa av att vara ute i naturen i mina rejäla kängor och en stickad mössa långt nerdragen över öronen.
För några dagar sedan var jag på en av de härligaste platserna som finns …
Forsamölla och kullen med ”det ensamma trädet”.
Här dansar livsandarna alltid sådär lite extra mycket. Man blir glad här och känner sig lätt till sinnet.
Det var en härlig dag med friska vindar, och jag var helt ensam. Platsen var för stunden bara min.
Vid ån växte en buske med vita snöbär. Eller ”smällebär” som vi kallade dem när jag var liten. Såklart var jag bara tvungen att trycka sönder några av bären och bara få känna den där välbekanta känslan, det där ”poffet” som hörs när man trycker sönder de små vita bären. Det där barnasinnet finns alltid på lur hos mig.
Vattnet i ån var vilt och galet och ljudet från fallet var nästan helt öronbedövande.
Fast så mycket som det regnat den här hösten så måste det ju bli mycket vatten i ån, såklart.
Att kliva runt där på kanten till vattenfallet är alltid lite vanskligt. Stenarna är hala av fuktig mossa.
På ett ställe ligger en särskilt sten som är så vacker. Jag undrar alltid över den när jag kliver på den … Ålder, varför den har sitt mönster? … Vacker är den i alla fall.
Mossa växer det överallt här. Även om det är nog så vacker i alla jularrangemang som finns nu, så tycker jag nog att det finns ingen plats som det är vackrare på, än ute i naturen i sin rätta miljö.
Jag strövade över kullarna i Mandelmanns vackra hage och tog sikte på det ensamma trädet på kullen.
Det underbart vackra lilla trädet som bara står där så trotsigt och envist.
Att sitta här uppe en stund och bara njuta och filosofera, det är ren och skär friskvård.
Det känns lite som om det där lilla trädet har en egen klok själ.
Att luta sin rygg mot dess stam är som att sitta intill en kär gammal vän. Tryggt.
Utsikten ut över kyrkan, Rörums backar och havet är slående vacker.
Här skulle jag kunna sitta en hel dag och bara göra ingenting.
Men det duger ju inte.
Hemma på mitt kontor väntade pappershögarna på mig.
Jag vinkade adjö till trädet och vattenfallet och begav mig hemåt igen.
Dagens citat:
En god handling stoppar aldrig av sig själv.
Den leder till nya goda handlingar.
En god handling sprider sina rötter i alla riktningar.
Dessa rötter blir sedan sina egna träd.
Det bästa med goda handlingar är att de gör att
människorna som tar emot dem också blir goda.
Bra va!!
Om vi alla gör en god handling idag, så har vi snart en stor härlig skog av godhet.
Kram på er från mig.
Annika
Dela gärna

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa. Läs mer »

En frostig morgon och mys framför brasan

Hej hej
I helgen var det en fantastiskt vacker morgon. Flera minusgrader och rimfrost på träden.
Efter en lång härlig hundpromenad så finns det väl inget bättre än att kura ihop sig framför den sköna brasvärmen i köket?
Ängarna runt Gyllebo visade sig från sin allra vackraste sida den här morgonen.
Jag älskade att marken var frusen och allt slask var som bortblåst. Eller ja, fruset till is är kanske mer rätt att beskriva det på.
Solen som var på väg upp skvallrade om att det skulle komma att bli en fantastisk dag.
Och jag bara tackade och tog emot.
Väl hemma i stugan igen satte jag fyr i spisen och genast spred sig den sköna värmen i hela köket.
Hundarna älskar att ligga framför någon av våra braskaminer och värma sig.
Lilla Lykke blir alltid så väldigt sömnig av den goa värmen. Även om hon alltid försöker ha koll på vad jag pysslar med i köket, så lyckas hon nästan aldrig hålla sig vaken.
Visst är hon för söt!?
Dagens citat:
Tänk lyckliga tankar.
De lyfter dig upp i luften.
//Peter Pan
Ha en fin torsdag och kram.
Annika
Dela gärna

En frostig morgon och mys framför brasan Läs mer »

Ett ovanligt fenomen.

Hejsan.
Hur har ni det nu i den mysiga adventstiden?
Jag har fått upp lite ljus i mina fönster. Åren har gjort sitt med mina ljusstakar. Några stjärnor ska bytas ut mot nya ljusstakar istället. Renoveringen förändrade förutsättningarna och stjärnorna som var av papper såg inte längre så roliga ut. Men såklart fick de leva kvar uppe i Lillebo istället. I vår lilla friggebod pryder de nu sin plats.
Jag hoppas de nya kommer i veckan, så då ska jag visa er.
I helgen hoppas jag också att vi får tag på en liten julgran som ska lysa upp utanför husknuten.
En morgon när jag var ute och strövade med Johnny såg jag det där speciella fenomenet som man ibland kan se här i Gyllebo.
Det kallas för håris. Det ser precis ut som om det växer kritvitt hår ut från en trädgren.
Jag har förstått att det inte är helt vanligt och att förutsättningarna måste vara helt rätt för att sådant här vätteskägg, som det också kallas för, ska kunna bildas. Temperaturen ska ligga på 0 grader och marken ska vara snöfri.
Visst ser det roligt ut med den här isullen?
Just den här morgonen var det förrädiskt halt på marken. När jag och Johnny smög över spångarna vid sjön fick vi gå med små pyttesteg båda två för att inte dratta på rumpan.
Men vi klarade oss utan större fadäser.
Inga vurpor eller andra missöden den här vackra morgonen.
Dagens citat:
Ett leende är ett fönster i ditt
ansikte för att visa att ditt
hjärta är hemma.
Jag önskar er en finfin dag. Och möter du någon som ser ut att ha tappat sitt leende, ge honom ditt!
Kram Annika
Dela gärna

Ett ovanligt fenomen. Läs mer »

Rulla till toppen