adventsljus – Gylleboannika

Vägra vänta advent.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 18 november, 2018 / adventsljus, adventspynt, Allmänt, juletid / 2 minutes of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej

Ja, jag brukar inte vara så förtjust i att tjuvstarta med advent och jul. Fast i år känner jag faktiskt att jag måste börja så smått.

Mitt diskbråck vill inte bli bra och Stefan haltar runt här med sitt gipsade ben ännu. Allting tar så mycket längre tid i år känns det som.

Ja, ska vi hinna med allt, så får vi helt enkelt börjar så smått nu.

Såklart har jag inte tagit fram någon adventsljusstake ännu.

Men jag grunnar lite på vilken det ska bli i år.

I fjor njöt jag av en riktigt gammal raritet som jag fått av min söta svärmor. Jag pyntade den med ljuvliga hyacinter och satte Tina Tånnanders hemmagjorda ljus i hörnen.

Men nu har jag hittat en alldeles underbar adventsljusstake som jag så väldigt gärna haft här hemma i år … och alla mina år framöver. Ja, man kan nästan säga att det då blivit som en slags investering.

Alltså!! Bedårande, eller hur?

Visst är det bra att investera?

Foto från den Tretow, som bloggar för Oscar & Clothilde. Sidan med ljusstaken hittar ni här.

Stefan, om du läser här …. länken till ljusstaken finns HÄR.

Önskning till en make som säger att han ALDRIG vet vad han ska köpa i present.

Kvällens citat:

Livet består av alla de små

vardagsbestyr du måste göra

mellan kaffet och vinet.

Tips:

En annan sak som jag är svag för är danish design. En liten julgransprydnad som den här. En underbar glasvas som den här, eller den där toppstjärnan till julgranen som jag aldrig blivit färdig att köpa mig … som den här.

Ha en fin söndagskväll.

Kram Annika

Har storleken betydelse?

Lämna en kommentar / Allmänt, Träning / Av Annika Olsson / 5 december, 2017 / adventsljus, Allmänt, elljustakar, joggingrunda / 2 minutes of reading

Hejsan

De har kommit nu. De nya adventsljusstakarna.

De är helt ljuvliga. Såååå himla fina tycker jag … men inte hos mig!

Jag älskar dem och deras utförande, men de är lite för stora. I alla fall i mina små kopplade tvåluftsfönster.

Men efter lite övervägande får de trots allt stanna kvar hos oss. Vi har ju en massa byggplaner framöver, och när det väl blir verklighet så kommer det att finnas en given plats där jag är säker på att de blir som handen i handsken.

Så i år står de här och är stora och maffiga, tillsammans med nytt, gammal, ärvt och begagnat, som ju mitt hem består av, allt i en salig kompott.

Mitt älskade hem.

Jag är verkligen en sådan där människa som är dålig på att returnera, byta och reklamera. Ja egentligen är jag usel på att klaga över huvudtaget.

Jag drar mig så för det. Kanske fick jag nog av allt bytande hit och dit när jag själv jobbade i bygghandeln.

Jag ska faktiskt skärpa mig och blir lite bättre på sånt. Det kan bli ett mål inför nästa år kanske.

Stå på mig, reklamera sånt som jag faktiskt har rätt till och byta om jag inte är helt nöjd.

En sak som är bra med de här stora ljusstakarna är att de ger ett underbart ljus. Och ljus det behöver vi mycket av nu.

Vädret fortsätter att vara grått och lite trist.

Jag har tagit min första springrunda efter min lilla operation, och det var så himla skönt.

Härliga endorfiner ger ju en riktig energiboost, och det behövs sannerligen.

Även om det här gråa är ganska vackert så behövs det något som förgyller vardagen.

För hunden Johnny tycks det räcka med att någon glömmer en kabelvinda vid badplatsen för att han ska gå igång och känna spänning i livet. Man borde försöka se livet genom sin hunds ögon kanske?

Dagens citat:

LYCKA har inget bäst före datum

Ta ett djupt andetag och börja om igen.

Hoppas ni får en fin tisdag.

Små gyllene ögonblick i vardagen – det är kanske det som är den stora lyckan?

I förra veckan spelade jag in en lite videofilm åt mina döttrar här hemma i min ensamhet. Jösses som jag har skrattat åt det där klippet. Man kan faktiskt skapa lyckliga och roliga ögonblick helt på egen hand. Eller åtminstone kan jag det – men jag är kanske lite halvt galen…

Kram Annika

Ett ovanligt fenomen.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 30 november, 2017 / adventsljus, Allmänt, håris, ullis, vätteskägg / 2 minutes of reading

Hejsan.

Hur har ni det nu i den mysiga adventstiden?

Jag har fått upp lite ljus i mina fönster. Åren har gjort sitt med mina ljusstakar. Några stjärnor ska bytas ut mot nya ljusstakar istället. Renoveringen förändrade förutsättningarna och stjärnorna som var av papper såg inte längre så roliga ut. Men såklart fick de leva kvar uppe i Lillebo istället. I vår lilla friggebod pryder de nu sin plats.

Jag hoppas de nya kommer i veckan, så då ska jag visa er.

I helgen hoppas jag också att vi får tag på en liten julgran som ska lysa upp utanför husknuten.

En morgon när jag var ute och strövade med Johnny såg jag det där speciella fenomenet som man ibland kan se här i Gyllebo.

Det kallas för håris. Det ser precis ut som om det växer kritvitt hår ut från en trädgren.

Jag har förstått att det inte är helt vanligt och att förutsättningarna måste vara helt rätt för att sådant här vätteskägg, som det också kallas för, ska kunna bildas. Temperaturen ska ligga på 0 grader och marken ska vara snöfri.

Visst ser det roligt ut med den här isullen?

Just den här morgonen var det förrädiskt halt på marken. När jag och Johnny smög över spångarna vid sjön fick vi gå med små pyttesteg båda två för att inte dratta på rumpan.