gråväder

Som bärnstenssmycken i träden.

Hejsan
Efter nästan en hel månad var jag tvungen att försöka….
En stillsam promenad ner i skogen vid sjön. Det blev inte långt eftersom hela mitt ben smärtade och nerven i smalbenet drog sig uppåt i kramper.
Egentligen skulle den här dagen nog betecknas som grå och tråkig, men med mina längtansfulla ögon var allting så underbart vackert.
Från himlen singlade små retfulla snöflingor vilka inte hade en chans att få mig på annat än gott humör.
I skogen låg det ännu ett tjockt täcke av snö, och i bokträden dinglade fjorårslöven ännu kvar. Som smycken i bärnsten lyste de upp världen den här grå morgonen i mars. Så underbart vackert.
Behöver jag ens nämna att hundarna var lyckliga?
När det stod klart för dem vad som var på gång, satte tivolit igång. Ja rena spektaklet utbrött i vår vardagsfarstu. När jag drog på mig mina nytvättade hundpromenadskläder, så formligen skrek lilla Lykke rakt ut, medan Molly snurrade runt som en isprinsessa utan att kunna stanna och Johnny pressade nosen mot ytterdörren som om han inte riktigt fick luft.
Vilken glädje.
Trots att det bara blev en liten sväng i vår älskade skog, så verkade hundarna fullständigt nöjda.
Det var som om de alla tre tog allting lite lugnare för min skull. Tålmodigt väntade de på mig när jag knäppte mina bilder och jag väntade på dem när de alla tre tvunget skulle pinka på exakt samma lilla plätt. Ömsesidig respekt.
Boktips
Jag måste tipsa om en underbar liten historia. Jag har lyssnat på boken som ljudbok och jag blev så förtjust i den. En kort liten berättelse som gick rakt in i hjärtat.
Det var författaren själv som läste upp den och jag älskade att lyssna på den.
Vacker!
Ditt livs affär av Fredrik Backman.
Dagens citat:
Saker vi bär med oss:
En hemlighet;
vi aldrig kommer att berätta.
Ett misstag;
vi gjort som aldrig går att reparera.
Ett löfte;
vi inte lyckades hålla.
En önskan;
som aldrig kommer att uppfyllas.
Förlorat något;
som aldrig går att ersätta.
En person;
vi aldrig kommer kunna sluta älska.
Trots det måste vi göra det bästa
av det vi har och komma ihåg
att Livet går vidare.
Ha en underbar dag och kram på er från mig.
Annika

Tröttväder och pannkakor.

Hejsan.
I början av den här veckan har vi mest bjudits på gråväder här hos oss i Gyllebo. Sådär ni vet med fulsnö på marken och våta onödiga snöflingor som trotsigt faller ner i den leriga geggan på vägen. Sådanadär snöflingor som i högsta grad är oönskade av nästan varenda människa skulle jag tro. Visserligen ganska vackert ute på fältet.
Tappert håller jag ställningen inomhus i stugan  med mysfaktorer som blommor och ljus. Eftersom jag inte kunnat börja på min stora vårstädningen ännu så får det bli som det blir här hos oss i år. Förestens så tror jag inte att jag ångrar mig på min dödsbädd ifall jag nu skulle tvingas hoppa över den helt i år.
Ett år hoppade jag över hela den heliga fönsterputsningen till jul och jag är inte så värst ledsen över det nu faktiskt. Jag tror bannemej att jag istället är glad för det, för jag vill minnas att jag gjorde något betydligt roligare istället.
En kväll blev vi så himla sugna på pannkakor. Vanliga enkla pannkakor med sylt, nutella och lite lönnsirap.
Förr var det ganska ofta som jag stekte det när tjejerna bodde hemma. Nu blir det nästan aldrig.
Asså, visst blir man lite gladare i sinnet när man äter pannkakor tycker jag. Sådär lite barnsligt glad bara.
Dagens citat:
Komma tecken kan
rädda liv!
Vi ska äta morfar.
Vi ska äta, morfar.
Ja skolka inte från era svenskalektioner ungdomar. Det är viktigt att lära sig skriva, både att stava och att kunna skriva handstil.
Ha en skön kväll och tack för ni vill hälsa på här på min blogg.
Kram Annika

Att åldras vackert.

Hejsan.
Det finns ingenting som åldras så vackert som tulpaner. Graciösa, stolta och med en värdighet, vecklar de ut sig i sin skönaste form. Till och med när de står med ena foten i döden är de vackra tycker jag.
Jag vet såklart att tulpaner inte har fötter, och att det inte heter att en tulpan står med en fot in i döden, men eftersom de bara har en stjälk så passar det bättre att skriva just så.
Ljuvliga är de i alla sina former.
De här tulpanerna har min Stefan köpt.
I mina ögon är det kanske inte den vackraste färgkombinationen i världen, men eftersom det är just han som valt dem så blir de så vackra ändå.
Fast när jag tänker efter riktigt, så vet jag ju att han inte valt utifrån färgen. Han har med all säkerhet inte lagt ner någon större kraft eller energi alls i valet av vilka som egentligen var vackrast eller som skulle passa hemma hos oss. Han har helt enkelt bara tagit två buntar, eftersom det stod just ”2 buntar tulpaner” på handlelappen som jag skickade med honom.
Men fina är de ändå!
Oj oj … jag undrar om det är fler än jag där ute i världen som känner sig lika vissna, gråa och trötta nu vid denna årstiden.
Jag längtar sååå efter våren då jag kan sätta mig med min kaffekopp i trädgården och sticka näsan mot solen.
Frosten här i Gyllebo har gett vika för regn och slask igen.
Det är som om allting på kroppen mer eller mindre slokar och visar med stor tydlighet att vädret inte är på topp. Håret blir småkrylligt, frissigt som svinto  och vill envist inta samma form som på en pudel. Naglarna flisar sig och bryts och ögonlocken tycks ha fått större känning av gravitationen och den hänger tung ner mot jordens dragningskraft.
Det finns bara tre råd nu:
1. Vistas så mycket det går utomhus.
2. Undvik speglar.
3. Drick mycket vatten.
Dagens citat:
 Jag är inte riktigt säker på
att det där med att vara perfekt
och högpresterande riktigt
är min grej.
Ju äldre jag blir ju säkrare är jag på att jag nog faktiskt duger precis som jag är.
Liksom alla människor duger precis som de är. Så länga man är snäll mot sina medmänniskor.
Och duger man, ja då är ju allting perfekt. Livet är perfekt!
Kram på er från
Tröttannika

Säg gäss till livet.

Gomorron
Om man bor i Gyllebo, då säger man ”gäss till livet”.
Om det är något här är gått om hos oss i Gyllebo, så är det just gäss.
På kvällarna kommer de inflygande över vårt stugområde i en skränande V-formation på himlen. De landar i sjön där de sedan övernattar. Tidigt på morgnarna lyfta de sedan för att flyga ut på böndernas fält och äta sig tjocka och feta av deras gröda.
Så är livet för gässen i Gyllebo.
… eller som min käre Stefan brukar säga:

aj äm ä gås jo nås… 

 Det där är nog något han hört i en gammal Edvard Persson film tror jag.

 

Var morgon ser jag dem när vi vandrar på vår morgonrunda där vid sjön.
Mest mörkt och dystert har det varit dagarna efter nyår. Efter allt regn som kommit så är det rejält vått och kladdigt i markerna.
Livet kräver en stor dos humor, D-vitaminer och positivt tänkande, dagar som denna.
Jag ser till att stoppa i mig lite extra frukt vid den här tiden.
En kiwi om dagen är jag noga med, det lär vara särskilt bra för magen har jag fått höra. Jag vet egentligen inte om det stämmer, men det är rysligt gott i alla fall, och det är väl en anledning så god som någon att inmundiga en smarrig frukt.
 Dagens citat:
Ibland flyger tiden som en
fågel, ibland hasar den som
en snigel – lyckligast är vi
när vi inte märker vilket.
Njut av dagen.
Och säg YES TILL LIVET ni också!
Kram Annika
Scroll to Top