Knäbäck

Vi hamnade i en ormgrop.

Hej hej

Den där morgonen då vi var vid Knäbäck så strosade vi ända bort till Stenshuvud.

Havet glittrade och solen värmde skönt.

Jag njöt för fullt av allt det vackra. Av backsipporna som nu nästan var helt överblommade.

Helt i min egen värld låg jag platt på mage med min kamera tryckt framför ansiktet för att föreviga all den ljuvliga skönheten som dagen bjöd på.

Det var då hela min ”trio hund” gjorde mig uppmärksam på den aktivitet som rådde i en buske några meter bort. Det var minst fyra pilska snokar som var i full gång med något intimt, såg det ut som.

Uppretade över att jag och hundarna stört dem i deras morgonnöje, drog de sig undan in i buskaget. Men lite då och då kom de fram med sina små huvud på skaft för att speja och se ifall kusten var klar.

Med mina hundar i ett fast grep satt jag kvar länge och njöt av naturupplevelsen. Vackra snokar, som för oss människor är totalt harmlösa och ofarliga. Dessutom är alla ormar fridlysta och ska behandlas med största respekt.

Sedan fick vi överge snokarna för den här gången. Istället vandrade vi samma väg tillbaka.

Vackraste vyn i världen …. ja och så något som förmodligen saknade bygglov… Konstig konst kanske.

Dagens citat:

När alla träd är nerhuggna. När alla djur är utdöda. När allt vatten är förgiftat. När allt syre är förorenat och farligt att andas in. Först då inser människan …

man kan inte äta pengar.

Jag älskar vår natur. Jag älskar allt levande som finns på denna jord…. ja till och med de förhatliga fästingarna. För mig är den största parasiten faktiskt människan själv. Man kan fråga sig vad olika varelser fyller för funktion  … jag undrar då vad människosläktet fyller för funktion …. Tacksam för allt levande som jag får möta.

Njut av en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Glittrande hav.

Hejsan.

Rikedom kan mätas på så många sätt. Att på tio minuter kunna ta sig från sitt hem, till den här fantastiska platsen, det är verklig rikedom för mig.

Knäbäckshusens fantastiska strand, som ännu ligger folktom och i stilla ro.

Även om majvindarna varit kyliga och den riktiga sommarvärmen inte vill infinna sig, så är platsen som en dröm.

Från och med den första juni råder hundförbud på de flesta stränder här på Österlen. Men fram till dess hänger mitt lilla gäng med mig hit såklart.

Mina hundar älskar att följa med på nya ställen. Nya platser med nya dofter, det är paradiset för hårbollarna. Kan de sedan passa på att äta lite ruttnande tång också, då är deras lycka total.

Själv minns jag tillbaka på en annan tid. På dagen för nästan exakt femton år sedan. Då gick jag som brud på precis den här platsen. Vid min sida fanns min Stefan och även en stor, svart hund. Vår fine Leo som nu sedan länge är borta, men finns i våra hjärtan varmt bevarad.

Tiden rusar och varenda dag är en värdefull gåva.

Dagens citat:

Ibland är det svårt att förklara varför man är så fäst vid en annan människa. Det enda man egentligen vet är, att de med sin blotta närvaro, kan få en att må så otroligt bra.

Ha en riktigt fin dag och kram.

Annika

Känslosamt vackert.

Hejsan.

Vackert så jag nästan bara ville gråta.

Känslosamt vackert var det vid Knäbäck en tidig morgon i förra veckan.

När jag kom ner på stranden hade solen just gått upp. Över mig sköljde en våg av sinnesfrid och lugn.

Alla har vi perioder i livet som bär med sig lite mer oro och bekymmer. Det är då man måste ta tillvara små gyllenen ögonblick som ger själen vila och möjlighet till återhämtning.

Den här morgonen var rena balsamen för min själ.

Jag mötte två damer i soluppgången. Vi viskade ett tyst ”gomorron” tillvarandra. Ungefär som om vi möttes i en kyrkosal.

Efter att ha suttit på samma sten i säkert en hel timme gick jag på lätta steg upp mot min bil igen. Fulltankade med underbar energi och redo att ta tag i en ny dag.

Dagens citat:

När vi sätter stämplar på andra människor säger det ganska lite om vilka de är och ganska mycket om vilka vi själva är.

Jag har en viktig uppgift i livet. Att göra så gott jag kan och vara den bästa versionen av mig själv, utan att göra någon annan människa illa.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

Tanka kraft.

Gomorron.

Min vecka har varit fylld av en massa jobb. Både fantastiskt roliga saker som jag brinner för och sådant där som kallas ”måsten” och som ingår i göromålen för lönen. Ja, ni vet ju alla hur det kan vara. Ibland hopar sig saker och hjärtat bankar i ett lite snabbare tempo som inte känns helt bekvämt.

En kväll när jag var iväg på ett ärende drogs jag likt en magnet till en av mina favoritplatser. Knäbäck! Här kan man hämta kraft från havet och stilla sina tankar för en stund.

När jag smugit ner för den välbekanta sandtrappan mot havet, häpnades jag över alla stenbumlingar som plötsligt hamnat i kanten vid det lilla knäbäcksträdet. Jag grunnade lite på om det var Ejlertslunds Grus & Betong som varit i farten. Fast nej … såklart förstod jag att det var självaste Moder Natur som möblerat om lite.

En stund satt jag där på en av stenbumlingarna och lät det salta vattnet stänka upp i mitt ansikte.

Att sitta och se ut över den här platsen ger en så besynnerlig frihetskänsla. Småproblem framstår som fjuttiga och själva livet känns så väldigt stort.

När jag vände ryggen mot havet och gick upp för sandtrappan igen slickade jag bort en salt droppe från min överläpp. Kanske en droppe från havet, eller en tår från min själ, det spelade ingen roll vilket.

Dagens citat:

Varje morgon har vi möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag – tidvattnet sopar varje dag stranden ren.

Ha det fint och ha en skön fredag.

Kram Annika

 

 

När jag inte kan sova.

(inlägget innehåller annonslänkar)
Gomorron.
Ni vet säkert allihopa hur det känns när man inte kan sova.
Alla har säkert haft sådana perioder i livet, då sömnen krånglar och man bara ligger i sängen och snurrar. Lakanen känns skrynkliga och kudden för varm.
Under en period nu så har jag sovit väldigt dåligt.
Numera får jag inte någon panik över den uteblivna sömnen. Jag har en egen teknik då jag mentalt ställer in mig på att bara sluta ögonen och vara nöjd med den stunds vila och avkoppling kroppen får bara av att få ligga ner. Alltså ingen panik ifall sömnen uteblir.
Fast en natt blev jag trött på att bara ligga där och vila, utan att kunna somna på riktigt. Efter många timmar med slutna ögon och halvvaket sinne, var jag utvilad tyckte jag.
Istället fick det blir en tur till havet. Till mitt kära gamla Knäbäck.
Jag gick upp, drog på mig mjukisbyxorna vid sängkanten och smög ut i natten …
Ljuvliga Knäbäck!. Jag fyllde mina lungor med den salta havsdoften.
Med kameran på axeln tassade jag fram i mörkret och njöt av den ljumma brisen mot mitt ansikte.
Att försöka fånga den skönhet naturen bjöd på, var inte det lättaste när ljuset inte var tillräckligt..
Nere vid strandkanten hade någon lämnat kvar sitt målarstaffli.
Kanske en konstnär som tänkte återvända när solen gått upp och en ny dag skulle nalkas.
För varje minut som gick så blev himlen ljusare och ljusare, och snart framträdde de små ålabodarna som vita spöken uppe i slänten.
Det lilla kapellet skymtade också i dunklet under de höstvackra träden. Såklart var jag tvungen att kika in och se om några spöken vaknat till liv där inne. Mörkrädd har jag aldrig varit… det ena spöket tar ju inte det andra …
…vi hälsade kort på varandra innan jag stängde dörren igen … spöken ska man inte störa för mycket ….
Ganska snart hade det ljusnat så mycket att det började kännas som om natten övergick i dag.
Och istället för några sömnlösa timmar i min stökiga säng, så fick jag en stunds ljuvlig naturupplevelse.
Jag kan nog inte tänka mig en bättre plats att tillbringa dygnets sömnlösa vargtimmar på.
 Dagens citat:
Friast är den
vars tankar färdas längst.
Och vill man känna sig riktigt fri, då är det här en perfekt plats att släppa loss tankarna och låta dem flyga iväg med vinden.
Ha en fin dag och kram
Annika
Tips:
Just nu får man 20% rabatt på GHD produkter hos Lyko med koden GHD20
Ja nog behöver jag ett mirakelspray som detta, när skönhetssömnen uteblivit och jag mest liknar ett troll.
Kram kram.

Den vackraste av platser.

Hejsan.
Den bästa platsen att ge sinnet lite vila och kroppen energi, det måste vara här.
Mitt underbara Knäbäck.
Här är det som om sinnet sköljs rent från oro och bekymmer.
Här kan man bara vara, här behöver man bara andas.

Jag är så tacksam att ha möjlighet att kunna avsluta en intensiv arbetsdag på den här platsen.

Så otroligt vackert.

Havet var nästan alldeles lugnt den här kvällen. Det var bara längst inne vid strandkanten som de små vågorna skvalpade upp i den lena sanden.

Ute på havet höll några fiskare som bäst på att kolla till sina fiskegarn. Kanske var det årets ålafångst de hade riggat upp till?
Jag satt länge på en sten och betraktade den vackra vyn.
Sakta vandrade jag norrut mot Stenshuvud.
Havet hade så smått börjat sudda ut alla spår av sommarens människoinvasion.
I sanden syntes istället massor av andra spår.
Naturens egna.
Vid sjökanten simmade ett kärlekspar.
Så vackra.
När solen börjat gå ner och kvällen mörknade, då var det dags att vända näsan hemåt igen.
Sakta strosade jag mot parkeringen igen.
Det här är ren och skär själavård för mig.
Med Knäbäcksluft i lungorna kändes min kropp fylld med superkrafter igen.
Dagens citat:
De timmar då sinnet
är fyllt med skönhet
är de enda timmar
vi lever.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Nu återerövrar jag min strand.

Underbara Knäbäck.
Hejsan.
Den här sommaren har det varit helt galet. Ja nästan hemskt att besöka våra stränder här hemma.
Aldrig förr har jag sett så här mycket turister på Österlen.
Det är såklart bra, det förstår jag väl. Ja åtminstone för alla näringsidkare. Men långt där inne i mitt hjärta så trivs jag inte alls med det.
Den sista varma dagen som jag var ledig, steg jag upp i gryningen och gav mig iväg till den strand som jag undvikit hela sommaren. Mitt älskade Knäbäck.
På den lilla parkeringen fanns där bara en enda liten ledig plats kvar för min bil. Jag slängde ett sorgset ögonkast på den översvämmade soptunnan med ett stort glasberg av flaskor sidan om sig. Hur man kan åka till en sådan vacker plats och sedan bära sig åt som svin, det övergår mitt förstånd.
Tyst tassade jag ner för trapporna till den ljuvliga stranden.
Fylld av harmoni och vällust sjönk jag ner på min strandstol och slöt ögonen. Jag älskar verkligen den här platsen.
Platsen där jag vågade säga ja till kärleken, platsen vi båda tycker så mycket om. Knäbäckshusens strand.
 Men lagom när stranden var överfylld med människor så tornade regnmolnen upp sig på himlen.
Jag kände mig nöjd för dagen och packade raskt ihop mina saker. Jag hade fångat de bästa timmarna på dagen. Och allt sorl från människor överröstade ändå havets brus och mina egna tankar. Hemmets lugn lockade mer.
På trappan vände jag mig sakta om och blickade ner på stranden. Som vanligt hade vattnet börjat stiga som det alltid gör efter lunch.  Det där är ett naturligt fenomen, men jag vill gärna tänka mig att det är havet som själv schasar bort alla människor.
Om bara några veckor är platsen så gott som öde och tom. Då ska jag återvända med mina hundar och njuta till fullo. Kanske plocka skräp efter andra, för det förtjänar mitt vackra Knäbäck.
Dagens citat:
Om du tror att du inte
har någonting med jordens
problem att göra, då är du
ett av dem.
Ha det fint.
Kram Annika
Föresten …. allt det här bråket som råder lokalt här … huruvida Ystad hör till Österlen eller ej …
För mig får turisterna gärna tro att Ystad är en del av Österlen och åka dit där istället … i alla fall  alla de som grisa ner så väldigt.

Skärpning vintern!

Gomorron.
Alltså nu börjar även jag tröttna på det här gråa dassig vädret.
Regn och gråväder får mig att längta till en krispig vintermorgon nu. En sådär riktigt smällkall morgon då de små håren i näsan nästan kryllar sig.
Egentligen skulle jag visa lite bilder från vårt julfirande här i Gyllebo, men bilderna ligger kvar i kameran och istället mår vi nog alla bra av lite sköna bilder från en härlig dag i januari.
Visst längtar vi efter lite sådana här dagar nu?
 Det här var i början av året. Den 7 januari och jag och min dotter gav oss ner till havet med hundarna.
Allting var så himla vackert med sina otroliga isformationer som moder natur skapat.
 Det gör alls ingenting om den skygga solen vill titta fram.
Hursomhelst, idag kvittar det hur vädret behagar bli, för jag tänker ge mig ut på en lång, skön promenad.
Men några bilder till från mitt arkiv tänker jag bjuda på.
En familj, fyra kontinenter
Ja, bilderna från vårt julfirande kommer i ett senare inlägg, så håll ut släkten.
Men jag måste ju bara nämna min bästa upplevelse på julafton.
Det var när jag blev beordrad att vara tillgänglig på nätet exakt klockan 16.00 svensk tid. Alltså dagens teknik är galen, och fantastisk. Prick klockan fyra blev jag uppringd via messenger och där kunde vi sedan pratas vid hela familjen och önska varandra en riktigt glad Jul. I Tomelilla satt pappa Låke, I Canada satt Andrea, i Australien lilla Emmy och i Thailand satt Amanda. Själv satt jag här i Gyllebo och mitt hjärta ville bara svämma över av all kärlek till ”de mina”. Min älskade familj. Så nära i hjärtat ♥
Flera år har gått sedan vi var samlade, och visst längtar jag tills vi har den här tomten live här igen…

Dagens citat:

Det spelar ingen roll hur gårdagen var,
fåglar startar alltid en ny dag med en sång.
Jag önskar er alla en skön annandagjul.
En stor kram
Annika

Vintersolståndet.

Gomorron.
I dag är det vintersolståndet Alltså den kortaste dagen på året, då solen har sin lägsta middagshöjd.
Vad passar då bättre än att visa lite foto från den gångna helgen. Då när solen strålade över ett vintervackert Österlen.
Tidigt när jag satte mig i bilen för att köra de 10 minuterna ner till havet, meddelande en pigg stämma från bilens radio att det höll på att växa in ett högtryck över vår del av landet. Ljuvligt.
Framme vid det underbara Knäbäck såg jag lyckligt att solen kämpade sig upp bakom trädtopparna.
Knäbäck är en av Österlens vackraste stränder tycker jag.
Om Haväng ligger mig varmast om hjärtat (som ni kan läsa om här) så kommer den här platsen tätt efter.
Knäbäck är så vackert, ja nästan exotiskt. I backen ligger det minsta, raraste kapell man kan tänka sig. Här kan man gifta sig. Det gjorde vi …. så den här platsen betyder något alldeles extra för oss såklart.
Just den här dagen gick havet högt upp mot backen och av stranden fanns bara en liten remsa.
Det där skiftar så mycket och ibland finns inte mycket strand kvar..
Men det var ljuvligt vackert.
Att vandra bort mot Stenshuvud var den här morgonen inte alls att tänka på.
Det gjorde inget. Jag småpratade lite med en vänlig främling innan jag vände näsan mot solen och bara njöt.
När jag marscherade mot bilen igen strålade den stora solen över hela Knäbäckshusens strand. De små ålabodarna flödade i ljus. Den lilla klockstapeln med sin tupp i toppen stod i vacker kontrast till det intensivt blåa havet.
Det skulle komma att bli en fin dag.
Dagens citat:
Förnuftet är en tjänare,
intuitionen är en gåva.
Vi har gjort tjänaren till mästare,
och glömt gåvan.
// Albert Einstein
Låt intuitionen få tala lite oftare.
Lyssna inåt på hjärtats röst. Även om hjärnan och  förnuftet säger ”du borde”, så gör det hjärtat sjunger om ibland.
Ha en fin dag.
– psst, nu vänder det …. nu blir det bara ljusare och ljusare för varje dag, och vips är det midsommar igen!
Kram på er.
Annika

Kvällsvandring vid Knäbäck

Hej hej
I sommar har vi inte varit på min favoritstrand särskilt många gånger.
Mitt älskade Knäbäck!!
Egentligen tycker jag bäst om att åka dit när där inte är så många människor, så därför passar en kvällsrunda i slutet av september mig helt perfekt.
Jag och Andréa tog med oss lilla hunden Molly. Bara hon fick följa med, för även hundar behöver lite ”egentid”.
Havet låg spegelblankt och vackert den här sköna kvällen.
Det är så fint när man blickar ut över havet. På backen, till höger om  trappan, ligger det lilla kapellet. Kapellet där jag och Stefan gift oss. Där står också det fina hjärtat som brukar kläs med ”blommor och blader” när det vankas bröllop.
Den fina klockstapeln med tuppen i nocken ger en fin siluett med havet i bakgrunden.
Så fint och enkelt, så man nästan tappar andan.
Såklart passade jag på att ta lite bilder på Andréa och lilla hunden Molly.
Så söta och gulliga båda två.
… och någon bild med Molly ensam framför hjärtat …
Det verkade som svanarna hade något slags möte där i havet vid Knäbäck. Kanske planerade de för en flytt söderut? Eller så vill de helt enkelt bara umgås – trots att de var svanar ….
Det är något särskilt att vandra längs med havet. Man tänker så bra där.
Som om hjärnan luftas igenom lite. Bekymmer och tunga tankar blir lite lättare. De liksom flyger iväg ut över havet som såpbubblor och poff – försvinner en smula.
Att bara njuta av den vackra vyn bort mot Stenshuvud, eller vyn mot Vik och Baskemölla.
Den här kvällen vandrade vi bort mot Stenshuvud.
Vi tog en liten tur upp i skogen vid nationalparken, där det så lägligt fanns många bra buskar för den kissnödiga tanten …
På hemvägen blev lilla Molly så trött i benen. Eller så ville hon helt enkelt bara komma upp i min famn, bara vara nära och mysa lite …
Sand, hav och slipade stenar. Det är rena balsamen för själen.
För visst är det vackert med sjöslipade stenar!!
Dagens citat:
Vandra med människor som
förfriska din själ, som tömmer
dig på stress och fyller dig
med energi.
jag vill gärna skriva till en rad till det här citatet – nämligen:
och försök att själv vara den personen för dem du vandrar med!
Ha en härlig dag. Och tänk på att en vecka går fort – snart är det fredag igen.
Kram Annika
Scroll to Top