Baskemölla

Dottermys och en tur längs havet.

Hejsan.

Förra helgen kom hon äntligen hit, min yngsta dotter Emmy. Det kändes så länge sedan hon var hemma nu. Men med jobb, vänner och ett eget liv, så är det såklart så det måste bli och det är inget konstigt att hon oftast har annat för sig. Fast är man mamma så längtar man ju alltid efter sina ungar, oavsett åldern på dem.

Vi brukar försöka hinna med en tur ut i naturen, hon och jag, när hon är här. Den här gången då hon var hemma så valde vi en tur längs med havet. Från Vik och Prästens Badkar gick vi längs med stranden till Baskemölla.

Vädret var vårlikt, sådär lite vackert disigt där solen kämpade med att bryta igenom molnen. Dimman låg trolskt över Stenshuvud som man bara kunde skymta då man blickade norrut.

En stund njöt vi av utsikten och den vackra vyn i Tjörnedala strövområde. En söt liten bänk var ditsatt under det stora trädet. Jag och hundarna var tvungna att prova den.

När vi kom hem så vilade Emmy en stund på golvet framför braskaminen. En vanlig syn då någon av mina döttrar är hemma på besök. De älskar alla tre att ligga där på golvet och njuta av värmen. Men sedan var det dags att kocka till lite gott att ha till kvällsmat.

Lite vegetariskt småplock i form av en paj, lite lyxig sallad och goda ostar blev kvällens mat.

Senare på kvällen var det dags för finalen i Melodifestivalen, och till min familjs förvåning så gillade jag ju den låten som vann. Det var lite otippat fick jag höra. Men det fanns fler bra bidrag som jag gillade. Medinas låt tex, den var så glad och medryckande. Men smaken är som baken, och egentligen är det ju lite knepigt att man ska tävla i musik. Det finns ju egentligen ingen låt som är rätt tycker jag.

Dagens citat:

Naturen har inga principer. Hon gör ingen skillnad mellan gott och ont.

Ha en fin fredag, trots att det är den 13:e. Just idag betyder det kanske rena lyckodagen, vem vet…

Varm kram Annika

Dottermys och en tur längs havet. Läs mer »

En tur till Baske

Hejsan.

Precis innan jag skulle packa min väska på nytt, för en resa till Irland, så åkte jag och Stefan med hundarna för en eftermiddagspromenad vid havet.

Från Baskemölla gick vi norrut med näsorna vända mot Stenshuvud. Alltså, den vyn tröttnar man ju aldrig på. Vackra fina Stenshuvud, en så välkänd siluett för oss här nere på Skånes östra sida.

Hundarna var som vanligt fyllda med lyckorus, som alltid när vi tar dem med på små vandringar. Skuttande och skällande som småbarn for de runt våra ben.

Borta vid Tjörnedalas strövområde satt ”ålakrågorna” med sina vingar på tork. Regnet såg ut att hänga i luften men vi klarade oss torrskodda hela vägen.

Nytt för i år är den laxtrappa som byggts i Oderbäcken. Som jag förstått är det mest ideella krafter som jobbat med projektet, och idrottsföreningen som upplåtet mark till det.  Det ska bli så spännande att se om några laxar vill gå upp där nu när hösten kommer. Jag måste påminna mig själv att åka dit och kolla.

Ja, nog finns det många fina små platser att besöka här på Österlen.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Kunde jag följa dig bort” av Marie Lok Björk. En roman från efterkrigstiden där två kvinnor möts. Läsvärd tyckte jag.

Dagens citat:

Vem kan väga tyngden i en annan människas börda? Vem har rätt att mäta, med sitt eget mått, en annan människas liv? Ingen.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

En tur till Baske Läs mer »

Från Prästens badkar till Baske.

 

Hej hej

Väderprognosen hade sagt mulet och regn, men mina ögon sa ”en vacker soluppgång”.

Så fort jag vaknat och kikade ut genom dörren så insåg jag att det skulle komma att bli en härlig morgon. Snabbt lastade jag in hundarna och mig själv i bilen och for den korta sträckan ner till Vik och Prästens badkar.

Prästens badkar är en sandvulkan som blev till för 500 miljoner år sedan. Man kan se den om man går ut på klipporna vid parkeringen i Vik. Där i vattenbrynet finns den som en formation likt en utslagen ros. Den här morgonen brydde jag mig varken om vulkanen eller någon badande präst, nej istället njöt jag bara av den vackra soluppgången.

Stenshuvud låg där så vackert i morgonsolens mjuka ljus. Alla mina tre hundar var piggare och ivrigare än vanligt. Att komma på nya platser med nya dofter får alla hundar att stärka sina sinnen.

Vid det lilla fortet strax innan Tjörnedala slog vi av på takten. Platsen är så vacker, så här ville jag njuta alldeles lite extra. Strandkål och nypon ramade verkligen  in strandremsan så fint.

Vi passerade en grind och kom då in i ”kvigornas paradis” Vackrare kohage får man nog leta efter.

Ett tag fick vi dock vänta på stigen för att låta den hungriga kossan äta i lugn och ro. Ett rysligt spännande möte för mina tre hundflickor.

Ganska snart var vi framme i vackra Baskemölla. Himlen hade ändrat skepnad, och såg för en kort stund ganska hotfull ut.

Jag satte mig en liten stund på klipporna och bara njöt av morgonen, innan jag vänder åter mot Vik igen.

Återigen fick vi ge oss till tåls i kornas hage. Nya nyfikna kvigor spärrade vår väg och vi hade inget annat att göra än att avvakta tills de gått ur vår väg. Med tre vimsiga små hundflickor så vågade jag inte gå alltför nära de stora djuren, ett enda feltramp kunde ju blivit ödesdigert för mina älsklingar. Själv lider jag inte av ”koskräck”, men ville ändå inte utmana ödet.

Dagens citat:

Bara för att folk inte kan höra din musik betyder det inte att du ska sluta dansa.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Från Prästens badkar till Baske. Läs mer »

Grön drink och något randigt.

Hej hej

I förra veckan bytte jag ut mitt morgondopp mot ett härligt bad i havet.

Jag var på besök hos en vän här på Österlen. Vi startade med en av hennes gudomligt goda hälsodrinkar, innan vi traskade iväg ner och tog oss ett salt bad i den lilla hamnen.

Efteråt satt vi i hennes ljuvliga trädgård och njöt av solen, av alla hennes fantastiska blommor och av den sällskapssjuka katten.

Hemma i Gyllebo väntade en kille i en randig UV dräkt. Även om det är väldigt bra med sådana här solskydd på små barn, så tyckte jag instinktivt att just den här dräkten var gräsligt ful. Jag kunde inte hjälpa det, men mina tankar gick till den mycket gripande boken om ”pojken i randig pyjamas”.  Lille Scott var såklart precis lika gullig som alltid!!

På kvällen gick vi en sväng i området. Mina träd vid gästhuset stod i sitt ”fluffigaste” jag, och vid vägkanten såg vi inte mindre än två skadade snokar. Så oerhört sorgligt!

Dagens citat:

Magi blir det då du tillbringar början av dagen tillsammans med en magisk vän på en magisk plats. Tack!

Njut av dagen.

Kram Annika

Grön drink och något randigt. Läs mer »

De där två på en gungbräda.

Hejsan.

Morgonen då jag vandrade vid havet hade jag såklart mina små hundar med mig. De älskar att få följa med ut. De dansar i cirklar runt mina fötter då de fått sina selar på sig och förstår att vi ska ut på äventyr.

De är så enkla att ta med sig och de är alltid med på noterna. Även om lilla Lykke blir åksjuk och kräks om vi kör för långt, så vill hon ändå så väldigt gärna följa med. De går för det mesta fint i sina koppel och uppför sig väl. Det är väl egentligen bara en enda sak som jag inte lyckas få rätsida på, och det är hur de skäller ut andra fyrbenta kompisar som vi möter.

Morgonen då vi vandrade till Baske så mötte vi inte så många andra hundar så allt var mest frid och fröjd. Vi kikade på två vackra svanar vid klipporna.

Svanar och fågelfä är inget att skälla på tycker Molly och Lykke och tur är väl det (för mig åtminstone som slipper skämmas över dem)

Att ha två små hundar med sig när man fotograferar blommor på marken är inte heller så lätt. De gillar att vara framför linsen och travar alltid in i bild. Men de här fina orkidéerna lyckades jag fånga innan två hundnosar stack fram i kanten.

Framme vid Baskemölla fick de båda göra lite konster och posera på den vackra gungbrädan. Att ställa upp som modeller gillar de skarpt, de vet ju att det finns belöning i mina fickor i form av hundgodis.

Dagens citat:

Alla lyckliga stunder innehåller ett moment av fara.

Två på en gungbräda kräver balanssinne.

Ha det gott och kram Annika

De där två på en gungbräda. Läs mer »

Mottagare av ett andetag.

Hejsan.

Förra helgen, när hela Österlen tändes upp av tusentals ljus och marschaller i ”Österlen Lyser”, då unnade jag mig en underbar yogaretreat i stillhet istället. Lite som att tända upp ljuset inne i min egen kropp en liten smula.

På Mudita njöt jag två förmiddagar av Kristinas Spegels underbara yin-yoga och mindfulness.

Att bara få vara i stunden. Att uppleva att allt är precis som det ska vara. Att bara få känna. Att bara vara mottagare. Mottagare av ett andetag. Bara det!

För mig var det här precis vad jag behövde. Att ta hand om min egen lilla flammande låga genom yinyogan.

Tack Kristina Spegel♥

Dagens citat:

I samma stund som du accepterar dig själv blir du vacker.

Kram Annika

(Sista bilden är tagen av Kristina Spegel)

Mottagare av ett andetag. Läs mer »

Att fylla kropp och själ med saltstänkt vind.

Hejsan.

En stund vid havet vid den här tiden på året, ja det är nog bland det skönaste som finns.

Det var kvällen då jag besökte kolerakyrkogården, som vi passade på att ströva bort mot Tjörnedala naturreservat. Vyn ut över havet, med Stenshuvuds siluett längts bort, ja den vyn är oslagbar. Så himla vackert som en tavla.

Bakom mig traskade Stefan med den nybadade Johnny i koppel. Varnande pekade jag på alla de färska ”koblaugårna”  i gräset. Att få en våt hund in i bilden, som dessutom var full med kobajs på tassarna, det var då inget som jag var särskilt sugen på.

Både Johnny och Stefan lyckades hålla sig undan från att klampa i klaveret. Ute på havet var fiskaren igång och ryktade sin ålahomma. En stund stannade vi och njöt av utsikten.

Vi passerade den lilla ålaboden som ligger så vackert på ängen ut mot havet.

När skymningen började falla så vände vi åter mot bilen. Stefan och Johnny haltade lite smått båda två. Jag tror att de mest längtade hem till kvällskaffet.

Dagens citat:

I slutet av dagen har du bara dig själv, så lär dig att vara din egen bästa vän.

Må väl och kram från mig.

Annika

Att fylla kropp och själ med saltstänkt vind. Läs mer »

Ett litet stycke vigd jord.

Hejsan.

Har ni också platser i er hemtrakt som ni liksom aldrig riktigt utforskat. Platser ni passerat tusen- miljoner gånger, men aldrig någonsin stannat och och besökt. Alltså besökt sådär på riktigt?

Sådana ställen har i alla fall jag. En av de platser har varit kolerakyrkogården i Baskemölla.

Det var den där dagen då regnet stod som spön i backen en hel dag. När så solen kikade fram på kvällen så hade både jag och Johnny en massa sprall i benen. Det fick bli en runda till ”Baske” och till havet.

Den kvällen passade jag på att besöka den här kyrkogården som jag bara kört förbi så många gånger, men faktiskt aldrig utforskat på riktigt. Stefan tog Johnny med sig ner till havet, medan jag letade mig fram i den lilla skogsdungen.

Kyrkogården är från 1857, då Baskemölla drabbades av en koleraepidemi. På den här platsen vilar nio personer.

Den lilla kyrkogården ligger oerhört vackert. Den är omgiven av en enkel stenmur och i mitten står ett stort, maffigt granitkors med en text ingraverad. Det är en enkel text med alla namnen på dem som vilar här.

Efter att i stillhet vandrat här en stund i djupa tankar, var det dags för mig att leta reda på Stiffe och Johnnyhunden igen. Nerför den sandiga backen var det enkelt att ta sig och strax var jag nere vid den lilla stig som går längs med havet.

Ganska snart fick jag syn på min lyckliga hund igen, som till sin stora glädje fått ta sig ett salt bad i böljan den blå. Efter kom Stefan luffsande med ett halvt leende i mungiporna. Ja det var nästan så jag trodde att han också tagit sig ett bad.

Dagens citat:

Tröttna aldrig på att göra de där små sakerna för de du har i din omgivning. Ibland är det just de små sakerna som fyller stora delar av deras hjärtan.

Ha en riktigt bra dag och kram från mig.

Annika

Ett litet stycke vigd jord. Läs mer »

En kväll under svanars vingslag.

Hejsan.

Förmodligen var det en av sommarens underbaraste kvällar!

Vi var tröttare än vanligt, men bestämde oss ändå för en tur ner till havet. Sommarn är för kort för att sovas bort. Från Prästens badkar vandrade vi söderut. Över oss flög en flock vackra svanar på låg höjd. Dess ljud var så mäktigt. Tyst och högt på samma gång.

I en stenig vik en bit bort låg fler vita svanar. Kanske åt de kvällens sista måltid.

Blommorna och växtligheten såg ut att stå i lågor den här kvällen.

Vi vandrade genom Tjörnedalas vackra strövområde.

Olika monument var uppsatta. Kanske som en påminnelse om det centrum Tjörnedala är för konsten här på Österlen.

Men i mina ögon är inget konstverk så vackert som det naturen själv skapar.

Ingen tavla kan mäta sig med den riktiga vyn ut över havet och Stenshuvuds välkända siluett. Inget konstverk kan vara vackrare.

Jag och min dotter kom fram till Baskemölla, där vi stannade en stund innan vi vände åter mot Vik.

För mig var det en särskild kväll att stoppa undan djupt i mitt hjärta. En kväll med en älskad dotter som jag inte träffat på ett helt, långt år. En kväll jag kunnat betala dyrt för. Ett ögonblick att vårda ömt i minnet.

När skymningen föll var vi tillbaka vid Prästens badkar. Några fiskare stod hoppfulla på klipporna. Jag och Andréa hoppade in i skruttibangbang-Volvon och susade mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad … Någon som kunde älska mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.

Ensam har man alltid ett ansvar för sitt välmående och sin sinnesstämning. Man kan alltid välja en tanke före en annan. Jag har bestämt mig för att samla på fina ögonblick, då lägger jag inte så mycket fokus på stunder som skaver i själen… för Gud ska veta att det finns sådant också…

Må gott och en stor kram.

Annika

En kväll under svanars vingslag. Läs mer »

En av många juveler.

Hej.

Jag måste ju bara visa er lite fler bilder från min underbara morgonen i Baske. Den där morgonen då solen lekte kurragömma bakom roliga moln på himlen.

Morgonen var kall och nästan helt vindstilla.

Molnen och dimman gjorde att horisonten liksom suddades ut lite grann. Istället för en knivskarp linje mellan himmel och hav, så flöt allting vackert ihop till ett. Ungefär som när vattenfärger blandar sig med varandra.

Om man går en bit söderut mot Simrishamn så kommer man till en så vacker liten plats. En liten bit strand och ett ensamt träd. En av alla de platser som finns här på Österlen. Som små underbara juveler.

Jag var alldeles ensam där och det var något särskilt rofyllt över den gryende dagen.

Länge njöt jag av allt det vackra innan jag tog den lilla stigen längs havet tillbaka.

Borta över Stenshuvud hade dimman börjat lätta och på byggarbetsplatsen i Baske hade byggarna sänkt ljudet på sin stereo. Kanske höll de frukostrast och ville kunna prata med varandra. Dagen hade vaknat.

Dagens citat:

Jag är övertygad om att de flesta människor är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara. //Abraham Lincoln

Jag har bestämt mig för att prioritera känslan av lycka.

Ha det fint.

Kram Annika

En av många juveler. Läs mer »

Rulla till toppen