Baskemölla

Mottagare av ett andetag.

Hejsan.

Förra helgen, när hela Österlen tändes upp av tusentals ljus och marschaller i ”Österlen Lyser”, då unnade jag mig en underbar yogaretreat i stillhet istället. Lite som att tända upp ljuset inne i min egen kropp en liten smula.

På Mudita njöt jag två förmiddagar av Kristinas Spegels underbara yin-yoga och mindfulness.

Att bara få vara i stunden. Att uppleva att allt är precis som det ska vara. Att bara få känna. Att bara vara mottagare. Mottagare av ett andetag. Bara det!

För mig var det här precis vad jag behövde. Att ta hand om min egen lilla flammande låga genom yinyogan.

Tack Kristina Spegel♥

Dagens citat:

I samma stund som du accepterar dig själv blir du vacker.

Kram Annika

(Sista bilden är tagen av Kristina Spegel)

Att fylla kropp och själ med saltstänkt vind.

Hejsan.

En stund vid havet vid den här tiden på året, ja det är nog bland det skönaste som finns.

Det var kvällen då jag besökte kolerakyrkogården, som vi passade på att ströva bort mot Tjörnedala naturreservat. Vyn ut över havet, med Stenshuvuds siluett längts bort, ja den vyn är oslagbar. Så himla vackert som en tavla.

Bakom mig traskade Stefan med den nybadade Johnny i koppel. Varnande pekade jag på alla de färska ”koblaugårna”  i gräset. Att få en våt hund in i bilden, som dessutom var full med kobajs på tassarna, det var då inget som jag var särskilt sugen på.

Både Johnny och Stefan lyckades hålla sig undan från att klampa i klaveret. Ute på havet var fiskaren igång och ryktade sin ålahomma. En stund stannade vi och njöt av utsikten.

Vi passerade den lilla ålaboden som ligger så vackert på ängen ut mot havet.

När skymningen började falla så vände vi åter mot bilen. Stefan och Johnny haltade lite smått båda två. Jag tror att de mest längtade hem till kvällskaffet.

Dagens citat:

I slutet av dagen har du bara dig själv, så lär dig att vara din egen bästa vän.

Må väl och kram från mig.

Annika

Ett litet stycke vigd jord.

Hejsan.

Har ni också platser i er hemtrakt som ni liksom aldrig riktigt utforskat. Platser ni passerat tusen- miljoner gånger, men aldrig någonsin stannat och och besökt. Alltså besökt sådär på riktigt?

Sådana ställen har i alla fall jag. En av de platser har varit kolerakyrkogården i Baskemölla.

Det var den där dagen då regnet stod som spön i backen en hel dag. När så solen kikade fram på kvällen så hade både jag och Johnny en massa sprall i benen. Det fick bli en runda till ”Baske” och till havet.

Den kvällen passade jag på att besöka den här kyrkogården som jag bara kört förbi så många gånger, men faktiskt aldrig utforskat på riktigt. Stefan tog Johnny med sig ner till havet, medan jag letade mig fram i den lilla skogsdungen.

Kyrkogården är från 1857, då Baskemölla drabbades av en koleraepidemi. På den här platsen vilar nio personer.

Den lilla kyrkogården ligger oerhört vackert. Den är omgiven av en enkel stenmur och i mitten står ett stort, maffigt granitkors med en text ingraverad. Det är en enkel text med alla namnen på dem som vilar här.

Efter att i stillhet vandrat här en stund i djupa tankar, var det dags för mig att leta reda på Stiffe och Johnnyhunden igen. Nerför den sandiga backen var det enkelt att ta sig och strax var jag nere vid den lilla stig som går längs med havet.

Ganska snart fick jag syn på min lyckliga hund igen, som till sin stora glädje fått ta sig ett salt bad i böljan den blå. Efter kom Stefan luffsande med ett halvt leende i mungiporna. Ja det var nästan så jag trodde att han också tagit sig ett bad.

Dagens citat:

Tröttna aldrig på att göra de där små sakerna för de du har i din omgivning. Ibland är det just de små sakerna som fyller stora delar av deras hjärtan.

Ha en riktigt bra dag och kram från mig.

Annika

En kväll under svanars vingslag.

Hejsan.

Förmodligen var det en av sommarens underbaraste kvällar!

Vi var tröttare än vanligt, men bestämde oss ändå för en tur ner till havet. Sommarn är för kort för att sovas bort. Från Prästens badkar vandrade vi söderut. Över oss flög en flock vackra svanar på låg höjd. Dess ljud var så mäktigt. Tyst och högt på samma gång.

I en stenig vik en bit bort låg fler vita svanar. Kanske åt de kvällens sista måltid.

Blommorna och växtligheten såg ut att stå i lågor den här kvällen.

Vi vandrade genom Tjörnedalas vackra strövområde.

Olika monument var uppsatta. Kanske som en påminnelse om det centrum Tjörnedala är för konsten här på Österlen.

Men i mina ögon är inget konstverk så vackert som det naturen själv skapar.

Ingen tavla kan mäta sig med den riktiga vyn ut över havet och Stenshuvuds välkända siluett. Inget konstverk kan vara vackrare.

Jag och min dotter kom fram till Baskemölla, där vi stannade en stund innan vi vände åter mot Vik.

För mig var det en särskild kväll att stoppa undan djupt i mitt hjärta. En kväll med en älskad dotter som jag inte träffat på ett helt, långt år. En kväll jag kunnat betala dyrt för. Ett ögonblick att vårda ömt i minnet.

När skymningen föll var vi tillbaka vid Prästens badkar. Några fiskare stod hoppfulla på klipporna. Jag och Andréa hoppade in i skruttibangbang-Volvon och susade mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad … Någon som kunde älska mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.

Ensam har man alltid ett ansvar för sitt välmående och sin sinnesstämning. Man kan alltid välja en tanke före en annan. Jag har bestämt mig för att samla på fina ögonblick, då lägger jag inte så mycket fokus på stunder som skaver i själen… för Gud ska veta att det finns sådant också…

Må gott och en stor kram.

Annika

En av många juveler.

Hej.

Jag måste ju bara visa er lite fler bilder från min underbara morgonen i Baske. Den där morgonen då solen lekte kurragömma bakom roliga moln på himlen.

Morgonen var kall och nästan helt vindstilla.

Molnen och dimman gjorde att horisonten liksom suddades ut lite grann. Istället för en knivskarp linje mellan himmel och hav, så flöt allting vackert ihop till ett. Ungefär som när vattenfärger blandar sig med varandra.

Om man går en bit söderut mot Simrishamn så kommer man till en så vacker liten plats. En liten bit strand och ett ensamt träd. En av alla de platser som finns här på Österlen. Som små underbara juveler.

Jag var alldeles ensam där och det var något särskilt rofyllt över den gryende dagen.

Länge njöt jag av allt det vackra innan jag tog den lilla stigen längs havet tillbaka.

Borta över Stenshuvud hade dimman börjat lätta och på byggarbetsplatsen i Baske hade byggarna sänkt ljudet på sin stereo. Kanske höll de frukostrast och ville kunna prata med varandra. Dagen hade vaknat.

Dagens citat:

Jag är övertygad om att de flesta människor är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara. //Abraham Lincoln

Jag har bestämt mig för att prioritera känslan av lycka.

Ha det fint.

Kram Annika

Dagen vaknade i Baske.

Hejsan

Vilken underbar morgon i Baske. Havet låg där så stilla och himlen var som ett spännande skådespel.

Jag önskar jag kunnat skriva att allt var stilla och lugnt, men icke. Uppe från den villa som håller på att byggas i backen, skrålade tonerna från modern popmusik ut över hela Baskemölla.

Jag vet nog allt hur snickare och hantverkare fungerar. De är alla lite smått lomhörda. Och när de nuförtiden inte längre använder hammaren som bevisar att de arbetar, ja då får de sätta igång sina stora byggstereoapparater.

Till tonerna av ”man I feel like a women” strosade jag bort mot den roliga stenläggningen. Ett konstverk som skapar så mycket frågor och påstående. Fint är det och jag uppskattar den lilla stengången som gör att det blir enkelt att ta sig fram.

Ganska snart drunknade musiken i havets brus och det enda som hördes var flåset av två joggare som vinglade fram på den frusna marken.

Det var verkligen en vacker morgon. Jag kände hur all stress, orostankar och tunga beslut bara rann som en mjuk droppe nerför mina axlar. För vad fanns att oroa sig för, mer än det som var just i stunden. Och i den stunden var allting ren och skär lycka och harmoni.

Jag skulle ta beslut och bestämma en sak den här morgonen hade jag tänkt. Jag tog beslutet att allting blir som allting blir. Jag är en jäkel på att ta tunga beslut.

Dagens citat:

Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.

Ha en härlig måndag, och tack ni som kikar in här på min blogg.

Annika

Skärpning vintern!

Gomorron.
Alltså nu börjar även jag tröttna på det här gråa dassig vädret.
Regn och gråväder får mig att längta till en krispig vintermorgon nu. En sådär riktigt smällkall morgon då de små håren i näsan nästan kryllar sig.
Egentligen skulle jag visa lite bilder från vårt julfirande här i Gyllebo, men bilderna ligger kvar i kameran och istället mår vi nog alla bra av lite sköna bilder från en härlig dag i januari.
Visst längtar vi efter lite sådana här dagar nu?
 Det här var i början av året. Den 7 januari och jag och min dotter gav oss ner till havet med hundarna.
Allting var så himla vackert med sina otroliga isformationer som moder natur skapat.
 Det gör alls ingenting om den skygga solen vill titta fram.
Hursomhelst, idag kvittar det hur vädret behagar bli, för jag tänker ge mig ut på en lång, skön promenad.
Men några bilder till från mitt arkiv tänker jag bjuda på.
En familj, fyra kontinenter
Ja, bilderna från vårt julfirande kommer i ett senare inlägg, så håll ut släkten.
Men jag måste ju bara nämna min bästa upplevelse på julafton.
Det var när jag blev beordrad att vara tillgänglig på nätet exakt klockan 16.00 svensk tid. Alltså dagens teknik är galen, och fantastisk. Prick klockan fyra blev jag uppringd via messenger och där kunde vi sedan pratas vid hela familjen och önska varandra en riktigt glad Jul. I Tomelilla satt pappa Låke, I Canada satt Andrea, i Australien lilla Emmy och i Thailand satt Amanda. Själv satt jag här i Gyllebo och mitt hjärta ville bara svämma över av all kärlek till ”de mina”. Min älskade familj. Så nära i hjärtat ♥
Flera år har gått sedan vi var samlade, och visst längtar jag tills vi har den här tomten live här igen…

Dagens citat:

Det spelar ingen roll hur gårdagen var,
fåglar startar alltid en ny dag med en sång.
Jag önskar er alla en skön annandagjul.
En stor kram
Annika

Baskemölla bjöd på en vårdag i November

Hejsan
Förra söndagen hade vi ett underbart väder här på Österlen.
Jag tog hunden Johnny med mig och begav mig till det vackra Baskemölla för att vandra en bit längs kusten.
Den här novembereftermiddagen var det ett alldeles fantastiskt ljus.
Ni får helt enkelt hänga med på vår promenad här genom mina bilder.
Vi startade vid Baskes lilla söta hamn. Vinden var ljummen och jag kände genast att jag tagit på mig på tok för mycket kläder. Den stickade mössan åkte av och dragkedjan i min jacka fick vara uppknäppt.
Ännu lyste några vilda blommor upp i det gröna gräset.
Åhhh det där ordet ni vet,  ordet som jag älskar … vilda sommarblommor.
Nyponbuskarna var översållade av ilsket röda nypon.
Det blev som den vackraste tavla med havet i bakgrunden.
Ofta när jag går längs strandkanten i Baskemölla, så spejar jag lite extra för att kanske få syn på någon liten, söt säl.
Det händer lite då och då att man kan stöta på säl just här.
För en del år sedan hade jag den stora turen att få se en gullig säl liggandes här på en sten.
Men den här söndagen var det bara den bedårande naturen som tog andan ur mig. Inte illa det måste jag säga.
När man går från Baskemölla med siktet inställt mot Simrishamn så kommer man efter en liten stund till ett speciellt ställe.
Stenigt kan man väl kalla det.
En massa sten som fått sin formation av en människohand.
I en grupp på facebook har jag läst olika förklaringar om det här. Det är allt ifrån de som är av den bestämda åsikten att det måste röra sig om något mycket gammalt, ja förmodligen från stenåldern. Till de som tror att det är någon som trollat ihop det över en natt, typ i förrgår.
Vad jag har hört, så är det en nu levande man, som gjort det där som en ren hobby. Ett konstverk av naturens eget material. Första gången jag såg det här var nog för 8 år sedan.
Visst är det fint!
Om man vandrar vidare mot Simrishamnshållet så kommer man till en charmig liten strandremsa.
Där växer det ett ensamt träd som ger platsen sitt karaktäristiska och vackra utseende. Så fint med Stenshuvud långt där borta i bakgrunden.
När jag och Johnny sakta vandrade fram i den mjuka sanden, var där plötsligt ett vitt stenhjärta som påkallade min uppmärksamhet. Jag lät det ligga kvar på stranden och gick vidare.
Men på vår tillbakaväg var det där hjärtat där igen…. som om det var menat för just mig …
… försök själv hitta samma lilla sten på en sandstrand två gånger ….
Numera ligger det vita hjärtat i min ficka, och ibland fingrar jag lite på det.
Den här eftermiddagen kändes nästan som en av de första vårdagarna. Fast inte en enda fågel hördes sjunga, utan det enda som bröt tystnaden var vågornas lugna kluckande.
När jag åter satte mig i bilen för att köra den korta sträckan hem, slog jag ett öga på bilens termometer.
14 plusgrader.
Nej, inte behövs några stickade mössor då inte!
Dagens citat:
Den enda människa du någonsin
borde tävla med är dig själv,
därför att en ärligare motståndare
kan man aldrig få.
Jag önskar er en riktigt härlig fredag.
Kram Annika
Scroll to Top