Baskemölla

En av många juveler.

Hej.

Jag måste ju bara visa er lite fler bilder från min underbara morgonen i Baske. Den där morgonen då solen lekte kurragömma bakom roliga moln på himlen.

Morgonen var kall och nästan helt vindstilla.

Molnen och dimman gjorde att horisonten liksom suddades ut lite grann. Istället för en knivskarp linje mellan himmel och hav, så flöt allting vackert ihop till ett. Ungefär som när vattenfärger blandar sig med varandra.

Om man går en bit söderut mot Simrishamn så kommer man till en så vacker liten plats. En liten bit strand och ett ensamt träd. En av alla de platser som finns här på Österlen. Som små underbara juveler.

Jag var alldeles ensam där och det var något särskilt rofyllt över den gryende dagen.

Länge njöt jag av allt det vackra innan jag tog den lilla stigen längs havet tillbaka.

Borta över Stenshuvud hade dimman börjat lätta och på byggarbetsplatsen i Baske hade byggarna sänkt ljudet på sin stereo. Kanske höll de frukostrast och ville kunna prata med varandra. Dagen hade vaknat.

Dagens citat:

Jag är övertygad om att de flesta människor är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara. //Abraham Lincoln

Jag har bestämt mig för att prioritera känslan av lycka.

Ha det fint.

Kram Annika

Dagen vaknade i Baske.

Hejsan

Vilken underbar morgon i Baske. Havet låg där så stilla och himlen var som ett spännande skådespel.

Jag önskar jag kunnat skriva att allt var stilla och lugnt, men icke. Uppe från den villa som håller på att byggas i backen, skrålade tonerna från modern popmusik ut över hela Baskemölla.

Jag vet nog allt hur snickare och hantverkare fungerar. De är alla lite smått lomhörda. Och när de nuförtiden inte längre använder hammaren som bevisar att de arbetar, ja då får de sätta igång sina stora byggstereoapparater.

Till tonerna av ”man I feel like a women” strosade jag bort mot den roliga stenläggningen. Ett konstverk som skapar så mycket frågor och påstående. Fint är det och jag uppskattar den lilla stengången som gör att det blir enkelt att ta sig fram.

Ganska snart drunknade musiken i havets brus och det enda som hördes var flåset av två joggare som vinglade fram på den frusna marken.

Det var verkligen en vacker morgon. Jag kände hur all stress, orostankar och tunga beslut bara rann som en mjuk droppe nerför mina axlar. För vad fanns att oroa sig för, mer än det som var just i stunden. Och i den stunden var allting ren och skär lycka och harmoni.

Jag skulle ta beslut och bestämma en sak den här morgonen hade jag tänkt. Jag tog beslutet att allting blir som allting blir. Jag är en jäkel på att ta tunga beslut.

Dagens citat:

Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.

Ha en härlig måndag, och tack ni som kikar in här på min blogg.

Annika

Skärpning vintern!

Gomorron.
Alltså nu börjar även jag tröttna på det här gråa dassig vädret.
Regn och gråväder får mig att längta till en krispig vintermorgon nu. En sådär riktigt smällkall morgon då de små håren i näsan nästan kryllar sig.
Egentligen skulle jag visa lite bilder från vårt julfirande här i Gyllebo, men bilderna ligger kvar i kameran och istället mår vi nog alla bra av lite sköna bilder från en härlig dag i januari.
Visst längtar vi efter lite sådana här dagar nu?
 Det här var i början av året. Den 7 januari och jag och min dotter gav oss ner till havet med hundarna.
Allting var så himla vackert med sina otroliga isformationer som moder natur skapat.
 Det gör alls ingenting om den skygga solen vill titta fram.
Hursomhelst, idag kvittar det hur vädret behagar bli, för jag tänker ge mig ut på en lång, skön promenad.
Men några bilder till från mitt arkiv tänker jag bjuda på.
En familj, fyra kontinenter
Ja, bilderna från vårt julfirande kommer i ett senare inlägg, så håll ut släkten.
Men jag måste ju bara nämna min bästa upplevelse på julafton.
Det var när jag blev beordrad att vara tillgänglig på nätet exakt klockan 16.00 svensk tid. Alltså dagens teknik är galen, och fantastisk. Prick klockan fyra blev jag uppringd via messenger och där kunde vi sedan pratas vid hela familjen och önska varandra en riktigt glad Jul. I Tomelilla satt pappa Låke, I Canada satt Andrea, i Australien lilla Emmy och i Thailand satt Amanda. Själv satt jag här i Gyllebo och mitt hjärta ville bara svämma över av all kärlek till ”de mina”. Min älskade familj. Så nära i hjärtat ♥
Flera år har gått sedan vi var samlade, och visst längtar jag tills vi har den här tomten live här igen…

Dagens citat:

Det spelar ingen roll hur gårdagen var,
fåglar startar alltid en ny dag med en sång.
Jag önskar er alla en skön annandagjul.
En stor kram
Annika

Baskemölla bjöd på en vårdag i November

Hejsan
Förra söndagen hade vi ett underbart väder här på Österlen.
Jag tog hunden Johnny med mig och begav mig till det vackra Baskemölla för att vandra en bit längs kusten.
Den här novembereftermiddagen var det ett alldeles fantastiskt ljus.
Ni får helt enkelt hänga med på vår promenad här genom mina bilder.
Vi startade vid Baskes lilla söta hamn. Vinden var ljummen och jag kände genast att jag tagit på mig på tok för mycket kläder. Den stickade mössan åkte av och dragkedjan i min jacka fick vara uppknäppt.
Ännu lyste några vilda blommor upp i det gröna gräset.
Åhhh det där ordet ni vet,  ordet som jag älskar … vilda sommarblommor.
Nyponbuskarna var översållade av ilsket röda nypon.
Det blev som den vackraste tavla med havet i bakgrunden.
Ofta när jag går längs strandkanten i Baskemölla, så spejar jag lite extra för att kanske få syn på någon liten, söt säl.
Det händer lite då och då att man kan stöta på säl just här.
För en del år sedan hade jag den stora turen att få se en gullig säl liggandes här på en sten.
Men den här söndagen var det bara den bedårande naturen som tog andan ur mig. Inte illa det måste jag säga.
När man går från Baskemölla med siktet inställt mot Simrishamn så kommer man efter en liten stund till ett speciellt ställe.
Stenigt kan man väl kalla det.
En massa sten som fått sin formation av en människohand.
I en grupp på facebook har jag läst olika förklaringar om det här. Det är allt ifrån de som är av den bestämda åsikten att det måste röra sig om något mycket gammalt, ja förmodligen från stenåldern. Till de som tror att det är någon som trollat ihop det över en natt, typ i förrgår.
Vad jag har hört, så är det en nu levande man, som gjort det där som en ren hobby. Ett konstverk av naturens eget material. Första gången jag såg det här var nog för 8 år sedan.
Visst är det fint!
Om man vandrar vidare mot Simrishamnshållet så kommer man till en charmig liten strandremsa.
Där växer det ett ensamt träd som ger platsen sitt karaktäristiska och vackra utseende. Så fint med Stenshuvud långt där borta i bakgrunden.
När jag och Johnny sakta vandrade fram i den mjuka sanden, var där plötsligt ett vitt stenhjärta som påkallade min uppmärksamhet. Jag lät det ligga kvar på stranden och gick vidare.
Men på vår tillbakaväg var det där hjärtat där igen…. som om det var menat för just mig …
… försök själv hitta samma lilla sten på en sandstrand två gånger ….
Numera ligger det vita hjärtat i min ficka, och ibland fingrar jag lite på det.
Den här eftermiddagen kändes nästan som en av de första vårdagarna. Fast inte en enda fågel hördes sjunga, utan det enda som bröt tystnaden var vågornas lugna kluckande.
När jag åter satte mig i bilen för att köra den korta sträckan hem, slog jag ett öga på bilens termometer.
14 plusgrader.
Nej, inte behövs några stickade mössor då inte!
Dagens citat:
Den enda människa du någonsin
borde tävla med är dig själv,
därför att en ärligare motståndare
kan man aldrig få.
Jag önskar er en riktigt härlig fredag.
Kram Annika
Scroll to Top