Boktips

Blötsnö, syskonkärlek och Gyllebotroll.

8 kommentarer / Boktips, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading

Hej hej.

Här blev det ju tyst för några dagar. Jag har haft barn och barnbarn på besök hela den här helgen och då blir det inte mycket tid över att knåpa ihop blogginlägg inte.

Förra söndagen var pojkarna också här hos oss i Gyllebo, eftersom både Amanda och Jimmy jobbade då. Jag och Stefan fick full rulle precis hela dagen.

Vädret var inte det bästa, men lite frisk luft tyckte jag ändå att vi behövde. Alltså drog vi på pojkarna vinterkläder och bäddade ner dem i vars en sittvagn. Jag tror nog att Scott njöt lite extra av att också få känna sig liten, det är sånt man får göra när man är hos mormor och ”morfar Ginko”.

Det blåste en isande kall vind och vi valde en lite kortare runda för att inte frysa ihjäl (jag och Stefan hade ju inga mysiga vagnar att krypa ner i) Vi gick en sväng på trollstigen och tittade på alla ”Gyllebotroll” som finns där.

När Nicolaj sedan envisades med att kasta av sig mössan hela tiden, då tyckte jag att vi skulle skynda oss hem igen. Små tunnhåriga lintottar ska inte vara ute i blåst utan mössa.

Hemma i stugvärmen kröp pojkarna upp i fåtöljen och kramades, för när de inte kivades så flödade syskonkärleken rejält. Sedan byggde vi höga torn med duplo. Som final på byggandet ville Scott köra på tornen med sin helikopter (jag kom bara bara att tänka på terrorattacken den 11 september… )

Snön hade inte mer än precis hunnit försvinna, förrän vi fick ny, vit blötsnö här i Gyllebo.

Jag tog med mig hundarna på en våt runda runt sjön. Efter bara någon enstaka kilometer så hade Molly fått nog av vädret. Hon gillar inte när hon blir blöt och smutsig, så hon tvärvägrade att gå ett enda steg till  och jag hade inget annat val än att lyfta upp henne i ryggsäcken där hon ju älskar att sitta.

De andra hundarna traskade tappert på runt hela sjön. Kameralinsen blev både blöt och suddig och hundarna liknade mest små vattenråttor när vi kom hem. Friskt och skönt var det trots allt, och man ångrar ju  aldrig en promenad i skogen.

Boktips

Jag har lyssnat på en ny ljudbok. ”Jävla karlar” av Andrev Walden. Det är en galen berättelse om hur det är att vara pojke och växa upp med sju olika pappor som inte är hans riktiga. Det är en bok med ett lättsamt sätt att berätta om något som jag tänker mig är både svårt, mörkt och jobbigt för en liten pojke.

Dagens citat:

Varje gång du läser en bok så ler ett träd och tänker; ”där finns ett liv efter döden”.

Jag önskar en härlig måndag och en fin ny vecka.

Kram Annika

 

 

Dela gärna
     

Blötsnö, syskonkärlek och Gyllebotroll. Läs mer »

Klotter och motion av hundar och make.

6 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Mitt och Stefans mål detta här året har varit att vi ska komma ut och få lite mer vardagsmotion tillsammans, litegrann varenda dag.

Nu är jag ju själv mycket ute och rör mig i skog och mark redan, så det här är nog mest ett mål för min käre make. Efter hans krasslighet så är det ju extra viktigt att få upp flåset och komma igång med lättare motion igen. Därför packade vi in hundflickorna i bilen och for till Stenshuvuds nationalpark en mulen eftermiddag.

Vinden var kylig och ganska kall, men vattnet i bäcken porlade glatt och det kändes som en svag strimma av vår i luften. Nere vid ”Krivareboden” satt ett par med en medhavd fikakorg och njöt, det såg onekligen väldigt mysigt ut.

Ålafiskarens arbetsredskap stod fint uppställda i utmärkt ordning, men jag blev så himla ledsen över att se att någon ”snörnos” (dvs en intelligensbefriad snorunge) varit framme med klotterpennan och kladdat ner en av fiskarens vagnar. Så himla onödigt!

Vi vandrade en bit längs med havet innan vi vek av upp över ljungheden. Hundarna njöt och var uppspelta och glada.

Jag tittade lystet upp mot toppen av berget, men insåg att det inte vore bra att locka med Stefan ditupp. Han är inte direkt någon man slänger upp på ryggen om det skulle vara så att han inte orkade mer. Så vi svängde ner och tillbaka mot parkeringsplatsen igen. Det fick vara gott nog med en lite tur, i alla fall bra mycket bättre än ingen tur alls.

Boktips

Jag har lyssnat på Stina Wollters bok ”Kring denna kropp”. En bok om vår kroppshets, där hon utlämnande berättar om sin systers död i anorexia, om allt hat hon själv fått utstå på sociala medier,  om sin egen mammas död och mycket mer. Det var en bok som var lätt att ta till sig och som kändes både viktig och tänkvärd i dagens utseendefixerade värld.

Dagens citat:

Känna hur andra känner kan man inte. Men man kan försöka förstå hur andra mår.

Dagens samhälle har blivit så hårt och kallt tycker jag. Vi behöver så mycket mer medkänsla och förståelse för varandra.

Ha det fint.

Annika

Dela gärna
     

Klotter och motion av hundar och make. Läs mer »

Laddar energi, lyssnar på böcker och tar dagen som den kommer.

6 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Nu är nästan alla julsaker undanplockade hemma hos oss. Förutom några små ljusstakar i gästhuset som ingen riktigt orkat byta ut ännu.

Fast, med tanke på vintervädret vi har nu, så känns det inte speciellt bråttom och dessutom är det väldigt mysigt med det varma ljusskenet i fönstren.

Det var verkligen länge sedan som vi fick så här mycket nederbörd, åtminstone i form av snö. Utan att egentligen ha sett några siffror på hur mycket snö som fallit, så kan man ju se hur mycket vatten det finns i bäckar och vattendrag.

Isen på sjön har nu blivit rejält tjock, åtminstone där vi har vår vak. Fast om isen håller till att åka skridskor på, det vågar jag verkligen inte gå i god för. Jag vet att det fryser väldigt ojämnt och olika på Gyllebosjön. Ibland kan det vara is på något ställe och öppet vatten på ett annat.

En tidig morgon kom en våglig pimplare ner till bryggan och traskade glatt ut på isen. Tokstolle, tänkte jag … och förmodligen tänkte han detsamma om mig. Jag tycker att det skulle vara hemskt att riskera att gå igenom isen med kläderna på sig.

Allt sedan jul så har jag mest vilat och laddat batterierna. Allting har fått ta lite längre tid och det är så skönt ibland.

Fast det förstås, en dag i förra veckan var jag ju i Malmö och firade min väns födelsedag. Den dag tog jag inte det minsta lugnt. Det blev en fantastisk dag!

Boktips

Den senaste boken jag lyssnat på, är boken om ABBA, ”Vemod undercover” med Jan Gradvall. Om man som jag är född på 60-talet så har man såklart väldigt många minnen till just ABBA och deras musik. Jag undrar tillexempel, hur många som under sin skolgång fått uppträda på ”roliga timmen” som Agneta och Frida…? Jag minns hur vi stod på katedern och mimade med vars ett hopprep som mikrofon. Lyckligast var den som fick vara Agneta…

Dagens citat:

Ibland är musik den enda medicin som hjärta och själ behöver.

… och visst är det otroligt så mycket minnen och känslor det kan finnas i musik, i en viss låt eller i ett musikstycke…

Ha en härlig dag.

Annika

 

Dela gärna
     

Laddar energi, lyssnar på böcker och tar dagen som den kommer. Läs mer »

Underbar morgon, och att vara sin egen doktor.

6 kommentarer / Boktips, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Återigen vaknade jag upp till en sagolik vintermorgon.

Jag är så tacksam och lyckligt lottad som har en så underbar vän att dela mina vintermorgnar med. Att bada isvak ensam har jag gjort ganska många gånger, men hur det än är så känns det alltid som en väldig trygghet att vara två.  Dessutom så är det så mycket roligare, för ni kan inte ana så mycket vi har att dryfta och så många skratt det blir.

Just den här morgonen hade vi lite extra bråttom, eftersom min käre Stefan utlovat att bjuda oss på en extra god frukost. På frukostmenyn stod rökt vildand, rökt vildsvinskarré, kokta ägg och mycket mer. Mums, så gott det var.

Stefan som varit dålig ett tag tyckte säkert att det var kul när det livades upp en aning i huset. Två tjattrande baderskor kan ju få fart på vilken trött morgon som helst 😉

Stefan har en kronisk autoimmun sjukdom som heter vaskulit. Enkelt förklarat är det en sjukdom som ger inflammation i olika organs små kärl, oftast orsakat av att det bildas antikroppar mot kroppens egna celler. I Stefans fall är det njurarna som är mest drabbade. I juni 2017 fick Stefan ett sk. skov av sjukdomen, och det höll på att sluta riktigt dåligt den gången. Efter att ha fått en allmän sepsis hamnade han på hjärtintensiven i Lund där han fick stanna i nästan tre veckor.

När han nu började få samma symptom som för 6 år sedan (och de ingenting gjorde på akuten mer än ta nya prov och sedan skicka hem honom) så beslöt han sig för att, på ett bevåg, öka upp sin medicinering tills han fick en tid hos sin specialistläkare i Lund. Tack och lov visade det sig nog vara ett bra val och att öka medicinen var rätt beslut.

Bilder från år 2017 …

Sepsis är ett livshotande tillstånd, som betyder att man får blodförgiftning i typ hela kroppen (enkelt förklarat). En sepsis kan ha ett mycket snabbt och förödande förlopp. För Stefan gick det tack och lov bra den gången, men jag minns alltför tydligt hur illa det var med honom och vilken panik jag fick när larmoperatören bestämde att det inte var ett fall för en ambulans. (detta var dock ett misstag och har blivit anmält i efterhand)

Nu håller jag tummarna för att han själv kunnat vända förloppet med medicinen och att proverna visar på att inga organ tagit skada♥

Boktips:

För ett tag sedan läste jag en bok om en ung tjej som fick en sepsis då hon var på semester med sin familj. Som genom ett mirakel klarade hon livhanken, men tyvärr blev det på bekostnad av sina underben och händer. Jag kan verkligen rekommendera att läsa hennes bok: ”Livet utan ben går vidare” av Elin Rantatalo. Efter att ha läst boken så har jag även börjat följa henne på  instagram. Alltså, vilken kämpe den unga tjejen är. Det fick bli mitt lilla boktips idag.

Dagens citat:

Vissa perioder i livet är det extra viktigt att förstå att den man behöver mest vid sin sina är en själv.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
     

Underbar morgon, och att vara sin egen doktor. Läs mer »

Besök på kyrkogården och hösthjälp i trädgården.

2 kommentarer / Boktips, Familj, Österlen, Trädgård / Av / / , , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Jag älskar att vi har naturtomt och mycket träd här hos oss. Fast det är förstås ganska arbetsamt med alla löv som vi har att ta hand om vareviga höst. Men i förra veckan fick vi en hjälpande hand – Scott med sin gröna John Deere.

Runda på runda körde han med det lilla släpet fullt av uppsamlade löv.

Naturligtvis så ville Nicolaj också vara med i leken, och ganska snart blev det rally runt poolen istället. Men det gjorde såklart inget, för ännu sitter många löv kvar på träden och det är ju tids nog att ge sig i kast med lövräfsningen på riktigt.

En lång stund var vi ute i trädgården och lekte olika fantasilekar som Scott hittade på. Det mesta handlade om motorfordon, bärgning och om att tävla på olika vis. Det var lekar som var nyheter för mig, jag som bara haft döttrar innan.

Jag har varit och jobbat lite extra några dagar i Björstorp. Det var lokalföreningen som hade ett trevligt jippo för att fira att deras butik fyllt fem år. Femårskalas kräver ju festligheter såklart, och jag fick vara på ett hörn. I dagarna två så gräddade och serverade jag våfflor så det slog härliga till. När mitt våffeljärn efteråt stod här hemma, så fick jag ju tvunget bjuda familjen också på våfflor. Alla lät sig väl smaka.

Sedan kom den fina helgen, allhelgona, de dagarna tycker jag är så fina. Då finns det tid att minnas och smycka gravarna. Jag och Stefan körde som vanligt till våra föräldrars minnesplatser med ljus och blommor. Först blev det ett besök på Mellby kyrkogård.

Sedan blev det ett besök på Brösarps kyrkogård. När man tänker på alla kära som nu är borta, så blir det som ett sug i magen. Det har gått så fort, alldeles på tok för fort… ♥

Nu när vi går mot mörkare tider så passar det väl ganska bra med lite olika boktips.

Först ut i raden av böcker är ”Ett långsamt farväl” av Carl Dahlbäck. Det är en bok om den hemska sjukdomen ALS. Boken är finstämd och vackert berättad.

Sedan har jag lyssnat på en bok som heter: ”Såren som inte syns” av Maggie Hartley. Det är en bok om två små barn, två syskon, som blivit vanskötta och misshandlade. Man får följa deras öde hos sin nya fostermamma och såklart gläds man åt när det mycket långsamt anpassar sig till ett normalt liv.

Ett annat boktips får bli självbiografin ”Om” av Niklas  Strömstedt. Jag älskade att lyssna på han liv, om tiden då han spelade i Ulf Lundells band till exempel. Han är en ödmjuk låtskrivare och artist som jag tycker är väldigt duktig. Kärleksballadernas kung.

Sist ut blir en underbar bok som heter ”Färskt vatten till blommorna” av Valérie Perrin. Det är en liten historia om en spännande relation som är så fint och härligt berättad, det ligger en alldeles särskild stämning runt historian. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret direkt på varför jag älskade den här boken, men den måste ha något alldeles särskilt, då den legat på pockettoppen ett tag nu.

Japp, en blandad kompott av boktips.

Dagens citat:

Boken om livet:

När man vill bläddra tillbaka till sidan man älskade så har man redan fingret på sidan där man ska dö …

Ja, jag sa ju det – det går rent för fort, på tok för fort…. Ta vara på tiden hörni!

Ha det fint.

Annika

Dela gärna
     

Besök på kyrkogården och hösthjälp i trädgården. Läs mer »

Varmt morgonljus och boktips.

6 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

En morgon bjöd på ett alldeles särskilt varmt och vackert morgonljus.

Vintern fortsatte dock att hålla sitt grepp om oss. Trots att solen gjorde att de gamla boklöven glödde som eld i gryningsljuset så var temperaturen en bra bit under nollan.

Det var så kallt att fingertopparna vitnade och känseln försvann i tår och fingrar, ändå så kunde jag förnimma en annalkande vår bara genom att lyssna på skogens alla ljud.

Förutom kattugglans kusliga hoande vid bryggan så kunde jag förstå att skogens alla hackspettar börjat att få rusiga vårkänslor. Runt om i trädtopparna ekade deras ihärdiga hackande som om de hade ett eget hemligt signalsystem sinsemellan.

Långt borta på fälten hörde jag årets första tranor skrika och skräna på sitt speciella transätt. Alla härliga morgonljuden påminde mig så mycket om den vår som nu så sakta är på väg.

Jag tänkte tipsa om ett par böcker också. Först ut är en bok som heter ”Pojken i källaren” av Stephen Smith. Det är en sann historia om en pojke som på ett grymt vis blir torterad och tvingad att bo i en källare. Hans liv präglas av det ena hemska ödet efter det andra. En tung berättelse.

En annan bok som jag läst är också en sann historia, om en mamma som förlorar sin pojke i cancer. Även om den också är sorglig att läsa, så är sista delen av boken väldigt fin och handlar om förmågan att läka i sin sorg. Hur man blir tillfreds med livet vad som än händer. Boken heter ”När jag blundar är du fortfarande här” av Tove Oddsdotter.

Sist ut är boken ”Sex substanser som förändrar ditt liv” av David JP Phillips. Det är en bok som handlar om den cocktail av dopamin, oxytocin, serotonin, endorfin, kortisol och testosteron som i stort påverkar vårt mående. Intressant och lärorikt att läsa om.

Dagens citat:

Du kan inte förlora något som du aldrig har ägt, du kan inte behålla något som inte är ditt, och du kan inte hålla fast någonting som inte vill stanna.

Så vill jag passa på att skicka en stor bamsekram till min lilla födelsedagsgris idag. Grattis Emmy ♥

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna
     

Varmt morgonljus och boktips. Läs mer »

Grått och vått igen.

4 kommentarer / Allmänt, Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en släng av sagolikt vinterväder så har allting nu återgått till det lite mer normala här hos oss… nämligen vått och grått.

Jag kan nog tycka att det här gråa och smått dimmiga vintervädret faktiskt är riktigt vackert. En tidig morgon vandrade jag genom skogen där den sista smutsiga snön ännu låg kvar på marken.

Vid bryggan var det alldeles tyst och stilla. Det enda som störde friden var en irriterad häger som skrikande och flaxande lyfte på andra sidan sjön.

Förutom att det är grått och vått nu, så känns det som om dagarna inte riktigt vill ljusna. Det är allt bra tur att det är adventstider med mycket levande ljus som lyser upp.

Vid den här tiden på året gillar jag att koppla av med en ljudbok i hörlurarna. En bok jag lyssnat på och som berörde mig mycket var ”Josas bok – min berättelse”. Boken handlar om systrarna Josefine Nilsson, Marie Nilsson Lind och om Ainbusk singers.

Efter den tunga och sorgliga historian om söta Josefina, så behövde jag något lättsamt som omväxling. Jag valde en bok av vår kära Österlenförfattare, Karin Brunk Holmqvist. Boken ”Lättklätt i tryckkammaren” är en gullig liten historia som till viss del utspelar sig vid just Gyllebosjön.

Dagens citat:

Mitt mål är inte längre att få mer gjort utan att ha mindre att göra.

Ha en riktigt fin lördag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

Grått och vått igen. Läs mer »

Leva varje minut.

2 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Idag tänkte jag börja med ett litet boktips. Det är en bok som berörde mig väldigt mycket …

Boken heter ”Innan jag glömmer” och är skriven av Nina Gunke. Underbara, fantastiska Nina. Hon som de flesta sett på film eller på TV. Hon har drabbats av alzheimers sjukdom och nu har hon gett ut en bok om sitt liv och om det fruktansvärda som hänt henne.

Alzheimer och demenssjukdomar verkar öka lavinartat, och de flesta av oss känner nog någon som drabbats. Boken fick mig att reflektera och tänka till lite extra.

Att vårda våra hjärnor behöver vi nog alla i den stressade moderna värd vi lever i. Bästa medicinen för min egen hjärna är att vistas ute i naturen. En god natts sömn såklart, men även lite pulshöjande träning gör underverk för hjärnan och den mentala hälsan.

Tyvärr fick min egen springträning stryka på foten när jag började jobba i Brösarp i våras. Tiden räckte inte till för det också helt enkelt. Men nu ska det bli ändring på den saken. Till min ”hjälp” har jag planerat in en liten nätt löpartävling i Canada till våren. Jaja, jag är förstås inte tjugo längre, men å andra sidan är jag inte heller så himla lastgammal 😉

Att vårda sitt barnasinne är också en bra sak för hjärnan tror jag. Glädje, skratt och ett lekfullt sinne ska man bejaka, av det blir man lycklig.

Att ha husdjur, det är nog också bra för den mentala hälsan. Det känns ju i varenda cell i kroppen. Älskade småhundar!

Det är viktigt att leva medans man gör det. Utan för mycket stress och press.

Dagens citat:

De människor som får ut mest av livet är inte de som levt ett sekel utan de som har levt varje minut.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
     

Leva varje minut. Läs mer »

Rött

4 kommentarer / Boktips, Natur, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det är tiden då man mest ser rött. Inte alls av ilska utan snarare av pirrande höstkärlek.

Jag undrar hur ilskna tjurar egentligen mår nu på hösten ….eller nej, det där med att de skulle påverkas av den röda färgen lär ju faktiskt bara vara en skröna. Man skulle nog kunna vifta med ett par skitiga kalsonger och få en tjur både vrång och arg. Jag tror att det är själva viftande som irriterar tjurar mest.

En vacker röd ros på stam har jag fått från mitt jobb. Den då halvdöda rosen skulle kastas för nya fräscha exemplar att sälja. Istället fick den flytta hem till oss där den nu belönar mig med mängder av söta små blommor. En röd ros mot ett rött hus, ja det kan ju faktiskt vara väldigt fint.

Ännu blommar det frikostigt lite här och där i vår vilda trädgård. Inte bara rött.

Den vita höstanemonen ser en smula tilltufsad och skamfilad ut, men blommar det gör den än. Likaså hortensian.

Den sista rosen och den där rönnsumaken som jag tycker är så himla läcker. Det där sista att glädjas åt innan kylan och frosten skapar annat att förundras över.

Så tänkte jag komma med ett litet boktips så här när hösten är här och man vill krypa in under en varm filt och bara mysa. Den bok som jag lyssnat på är ”Barnhemmet från helvetet”. Det är en historia om den lilla flickan som i en fattig tid blir skickad till ett kloster för att tas om hand av nunnor. Det är en fruktansvärd berättelse om ett barns uppväxt i en ondskefull nunnans våld.

Dagens citat:

En fågel som sitter i ett träd är aldrig rädd för att grenen ska brista, därför fågelns tillit är inte till grenen utan till sina egna vingar. Lita alltid på dig själv.

Må väl, kram Annika

 

Dela gärna
     

Rött Läs mer »

Skön skugga i skogen och glittrande vatten.

2 kommentarer / Boktips, Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Såhär i mitten av Juli så är det som allra mörkast i skogen. De täta löven skänker skön svalka.

De dagar då vi har höga sommartemperaturer är det riktigt skönt att vandra i bokskogen vid sjön.

Särskilt härligt är det för hundarna, som annars lätt blir allt för varma i stekande solsken. Att låta dem tassa fram på den svala marken i skogen känns så mycket bättre än att låta dem vandra på het asfalt, där de kan riskera att skada sina små trampdynor. Vi vet ju alla hur det känns att gå barfota på varm asfalt en sommardag. Aj aj aj…

Oftast på vår runda i skogen stannar vi till på bryggan där jag ser till att blöta ner hundarnas tassar. Speciellt lilla Penny älskar att vara på bryggan, nästan så jag tror att hon vill lära sig simma som en vattenhund.

Naturen är alltid så vacker vid varje årstid. Även den här högsommartiden då skogen är som allra mörkast.

Så tänkte jag tipsa om en underbar bok som jag lyssnat på. Det är tack vare min vän Petra, som jag fick upp ögon för den här boken. Den heter  Nalas Värld och är skriven av Dean Nicholson. Boken bygger på en sann berättelse om en honom själv, hans ”världenruntcykling” och hans möte med den lilla övergivna kattungen som kom att förändra så mycket för honom. Läs boken – den är så underbar!

Dagens citat:

Om du går till sängs med vetskapen om att du gjort någons dag lite bättre, då var det en bra dag.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
     

Skön skugga i skogen och glittrande vatten. Läs mer »

Rulla till toppen