Hejsan.
Jag älskar att vi har naturtomt och mycket träd här hos oss. Fast det är förstås ganska arbetsamt med alla löv som vi har att ta hand om vareviga höst. Men i förra veckan fick vi en hjälpande hand – Scott med sin gröna John Deere.
Runda på runda körde han med det lilla släpet fullt av uppsamlade löv.
Naturligtvis så ville Nicolaj också vara med i leken, och ganska snart blev det rally runt poolen istället. Men det gjorde såklart inget, för ännu sitter många löv kvar på träden och det är ju tids nog att ge sig i kast med lövräfsningen på riktigt.
En lång stund var vi ute i trädgården och lekte olika fantasilekar som Scott hittade på. Det mesta handlade om motorfordon, bärgning och om att tävla på olika vis. Det var lekar som var nyheter för mig, jag som bara haft döttrar innan.
Jag har varit och jobbat lite extra några dagar i Björstorp. Det var lokalföreningen som hade ett trevligt jippo för att fira att deras butik fyllt fem år. Femårskalas kräver ju festligheter såklart, och jag fick vara på ett hörn. I dagarna två så gräddade och serverade jag våfflor så det slog härliga till. När mitt våffeljärn efteråt stod här hemma, så fick jag ju tvunget bjuda familjen också på våfflor. Alla lät sig väl smaka.
Sedan kom den fina helgen, allhelgona, de dagarna tycker jag är så fina. Då finns det tid att minnas och smycka gravarna. Jag och Stefan körde som vanligt till våra föräldrars minnesplatser med ljus och blommor. Först blev det ett besök på Mellby kyrkogård.
Sedan blev det ett besök på Brösarps kyrkogård. När man tänker på alla kära som nu är borta, så blir det som ett sug i magen. Det har gått så fort, alldeles på tok för fort… ♥
Nu när vi går mot mörkare tider så passar det väl ganska bra med lite olika boktips.
Först ut i raden av böcker är ”Ett långsamt farväl” av Carl Dahlbäck. Det är en bok om den hemska sjukdomen ALS. Boken är finstämd och vackert berättad.
Sedan har jag lyssnat på en bok som heter: ”Såren som inte syns” av Maggie Hartley. Det är en bok om två små barn, två syskon, som blivit vanskötta och misshandlade. Man får följa deras öde hos sin nya fostermamma och såklart gläds man åt när det mycket långsamt anpassar sig till ett normalt liv.
Ett annat boktips får bli självbiografin ”Om” av Niklas Strömstedt. Jag älskade att lyssna på han liv, om tiden då han spelade i Ulf Lundells band till exempel. Han är en ödmjuk låtskrivare och artist som jag tycker är väldigt duktig. Kärleksballadernas kung.
Sist ut blir en underbar bok som heter ”Färskt vatten till blommorna” av Valérie Perrin. Det är en liten historia om en spännande relation som är så fint och härligt berättad, det ligger en alldeles särskild stämning runt historian. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret direkt på varför jag älskade den här boken, men den måste ha något alldeles särskilt, då den legat på pockettoppen ett tag nu.
Japp, en blandad kompott av boktips.
Dagens citat:
Boken om livet:
När man vill bläddra tillbaka till sidan man älskade så har man redan fingret på sidan där man ska dö …
Ja, jag sa ju det – det går rent för fort, på tok för fort…. Ta vara på tiden hörni!
Ha det fint.
Annika
Ni hade inte klarat det så bra utan grabbarnas hjälp haha. Vad de båda växt så fort tiden den går, för fort. Det är ju så vackert med alla ljus under allhelgona att minnas är väl så vackert. Har ni en natursten till dina föräldrar kanske kommit hemifrån där de bodde.? Vi gjorde det till de våra en liten större till mor o far en mindre till vår bror det är så fint. Brukar tänka ack så mycket sten min far och bror gått och plockat många kilo där, de behövde inte träna när kvällen var kommen. På gården fanns det så mycket och göra. Se där du var tillbaka i Brösarp så mysigt och grädda våfflor.
Ha en fin torsdag. Kram/MH
Både mina föräldrar och mina svärföräldrar har naturstenar som gravsten. Mina föräldrars sten är en sten som vi köpt av Wallins stenhuggeri i Tryde, och som min pappa valde åt min mamma när hon gått bort. Mina svärföräldrars sten är däremot en natursten som är tagen på ett mycket speciellt ställe, en plats som betydde mycket för dem både (oklart om man fick ta en sten där, så därför får platsen bli vår lilla hemlighet) Önskar dig en fin kväll M. Kram