trollstigen

Hej hej.

Här blev det ju tyst för några dagar. Jag har haft barn och barnbarn på besök hela den här helgen och då blir det inte mycket tid över att knåpa ihop blogginlägg inte.

Förra söndagen var pojkarna också här hos oss i Gyllebo, eftersom både Amanda och Jimmy jobbade då. Jag och Stefan fick full rulle precis hela dagen.

Vädret var inte det bästa, men lite frisk luft tyckte jag ändå att vi behövde. Alltså drog vi på pojkarna vinterkläder och bäddade ner dem i vars en sittvagn. Jag tror nog att Scott njöt lite extra av att också få känna sig liten, det är sånt man får göra när man är hos mormor och ”morfar Ginko”.

Det blåste en isande kall vind och vi valde en lite kortare runda för att inte frysa ihjäl (jag och Stefan hade ju inga mysiga vagnar att krypa ner i) Vi gick en sväng på trollstigen och tittade på alla ”Gyllebotroll” som finns där.

När Nicolaj sedan envisades med att kasta av sig mössan hela tiden, då tyckte jag att vi skulle skynda oss hem igen. Små tunnhåriga lintottar ska inte vara ute i blåst utan mössa.

Hemma i stugvärmen kröp pojkarna upp i fåtöljen och kramades, för när de inte kivades så flödade syskonkärleken rejält. Sedan byggde vi höga torn med duplo. Som final på byggandet ville Scott köra på tornen med sin helikopter (jag kom bara bara att tänka på terrorattacken den 11 september… )

Snön hade inte mer än precis hunnit försvinna, förrän vi fick ny, vit blötsnö här i Gyllebo.

Jag tog med mig hundarna på en våt runda runt sjön. Efter bara någon enstaka kilometer så hade Molly fått nog av vädret. Hon gillar inte när hon blir blöt och smutsig, så hon tvärvägrade att gå ett enda steg till  och jag hade inget annat val än att lyfta upp henne i ryggsäcken där hon ju älskar att sitta.

De andra hundarna traskade tappert på runt hela sjön. Kameralinsen blev både blöt och suddig och hundarna liknade mest små vattenråttor när vi kom hem. Friskt och skönt var det trots allt, och man ångrar ju  aldrig en promenad i skogen.

Boktips

Jag har lyssnat på en ny ljudbok. ”Jävla karlar” av Andrev Walden. Det är en galen berättelse om hur det är att vara pojke och växa upp med sju olika pappor som inte är hans riktiga. Det är en bok med ett lättsamt sätt att berätta om något som jag tänker mig är både svårt, mörkt och jobbigt för en liten pojke.

Dagens citat:

Varje gång du läser en bok så ler ett träd och tänker; ”där finns ett liv efter döden”.

Jag önskar en härlig måndag och en fin ny vecka.

Kram Annika