Boktips

Som katt och ekorre.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Som hund och katt är ett talesätt man hör ibland. Så brukar man ju säga när två individer inte drar jämt. Hos oss kan man istället säga ”som ekorre och katt”.
Nu på vintern ligger katten Felix oftast här inne i stugvärmen och myser på någon varm och skön plats. Oftast ligger han i djup sömn i soffan eller i vår säng.
Men så fort någon av våra ekorrar smyger fram till fågelbordet så är det som om Felix har någon slags telepatiskt förmåga. Vips sitter han vid dörren och vill ut.
För det mesta tror jag att den tjocke late katten behöver uträtta sina behov och såklart öppnar jag dörren för honom…. ända tills jag ser vad som sticker ut ifrån fåglarnas lunchställe ….
Sedan kan Felix sitta där under fågelbordet i alla oändlighet och bara blänga upp på ekorrens svanstipp.
Finns det någon med mer tålamod än en katt som smyger på sitt byte?
Jag kan nästan höra vad ekorren tänker när han får syn på Felix där nere på marken …
-Förbaskade kattskrälle, är du här nu igen …
Med ett ilsket tjattrande for ekorren iväg upp i träden. Efter någon meter stannade han och vände sig om för att argsint slå med sin stora svans så snön yrde runt honom. Där satt han sedan en bra stund och spände ögonen i katten.
-du ska döden dö, tror jag att han sa på sitt eget ekorrvis.
Sedan for han iväg med sitt arga läte, vidare upp i träden och försvann.
Katten Felix vände och gick sakta tillbaka till dörren. Nu ville han bara in i värmen igen.
Nu när jag mest fått hålla mig i stillhet så har jag hunnit med ännu en ljudbok.
Jag har lyssnat på ”I bunkerläkarens våld”. Den sanna historien skriven av Isabel Eriksson.
En bok som berörde mig djupt såklart, samtidigt som jag förfasas över allmänhetens snara sätt att döma henne pga av sitt arbete som ”eskortflicka”…. som om det skulle göra våldsmannens brott mindre´…
Med boken hoppas jag att den unga tjejen fått lite upprättelse.
Dagens citat:
Livet kan innehålla fantastiska
stunder men också djup sorg
Vad som än händer:
Låt aldrig hoppets låga slockna.
Och skulle den ändå slockna –
så tänd den igen.
Må väl och kram på er.
Annika (med snapfilter)
Dela gärna
     

Som katt och ekorre. Läs mer »

Snöfall som varit perfekt på julafton.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I veckan har det varit rena julaftonsvädret hos oss i Gyllebo. Inte för att det brukar vara så här fint och tjusigt med stora, tunga  snöflingor som sakta singlar ner på marken. Nej, det händer nästan aldrig i vår landsända på julen. Men det är precis det här vädret jag önskar mig vartenda år.
Önska kostar ingenting.
Att vi skulle få snö, det kunde man ju nästa se på himlen kvällen före.
I full fart utanför  Komstad på ”Ragåravajjen” hann jag knäppa ett foto på det underbara ljuset och den hotfulla himlen. Naturligtvis var det inte jag själv som satt bakom ratten, nej jag håller mig helst bara bakom kameran när vi är ute och kör.
Som lätt fin dun la sig de stora snöflingorna över alla de vissna blomstänglarna i min trädgård.
Åhhh, vad det ska bli härligt när tiden är inne och jag kan börja städa undan alla torra kvistar och fröställningar. När jag kan räfsa bort de torra löven jag låtit ligga kvar i rabatterna som skydd för frosten. Det längtar jag efter.
Mina julrosor trivs så bra på sin plats vid orangeriet, och det verkar nästan som om de gillar snö också.
Den vita lilla sorten är en tidig sort och den är snart utblommad nu, medan den rosa sorten sakta är på gång att slå ut.
Jag älskar julrosor!
Nu när jag inte kunnat gå och röra mig som vanligt har jag lyssnat på ännu en ljudbok. Tänk vilken lyx att bara koppla av och få lyssna …
Boken jag lyssnat på heter ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker.
Jag gillade den här boken. Tänkvärd och kärleksfull. En vacker historia.
Jag har varit i Malmö med min rygg på GHP ortho center. En specialistklinik med all kompetens på samma ställe, personal som lyssnade, förklarade. Personal som gav intrycket att de verkligen tog mig på allvar och tänkte följa upp min behandling framöver. Jag kände mig trygg med det. Mottagandet var så långt ifrån det som jag tidigare fått på akuten  ….
På hemvägen unnade vi oss lite onyttig snabbmat.
 Dagens citat:
Skapa inte dagen
med trasiga bitar från igår.
Idag är en ny fräsch dag att ta tag i. Gör något härligt av den.
Kram och tack för ni vill kika in här hos mig.
Annika
Dela gärna
     

Snöfall som varit perfekt på julafton. Läs mer »

En ischiasnerv och en vacker morgon.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Gokväll i stugorna.
Hoppas ni har en riktigt härlig lördagskväll
Oj, oj vad min rygg har varit bråkig och trilsk hela den här veckan.
I måndags gjorde jag kanske en dumdristig sak …  Jag tog mig en lugn skön joggingtur i den underbara gryningen. Det brukar kännas så skönt när kroppen mjukas upp och kommer i rörelse.
Bra eller inte … skönt var det för stunden.
Jag har sedan 2013 ett kroniskt diskbråck. Det där har jag lärt mig att leva med. Jag försöker att inte lägga så stor vikt vid min ömmande ländrygg. Det finns de som har betydligt värre krämpor.
Det här med smärta är ganska intressant egentligen. Hur man kan bemästra den och höja sin smärttröskel.
Nu har det hänt något som gör att min ischiasnerv i höger ben blivit påverkad, ändå ner i foten. Och fy bubblan så ont det gör, i hela benet. Det kvittar hur mycket jag försöker profylaxandas och slappna av, jag vill liksom bara skrika rakt ut.
När jag födde mina barn gjorde jag det med ett leende, helt utan bedövning och lustiga gaser. Då behövdes det bara lite trygghet och glada hejarop. Plopp så for de ut i dassastolen.
Men nu, asså – det går bara inte att stå ut.
Jag vet att det här kommer att stilla sig igen om ett tag, men tills dess får jag ta till lite starkare smärtlindring. Vandringskäppen som Emmy gjort i slöjden har än en gång kommit till nytta som lite stöd i livet.
Emmy har det föresten bra på Bali. Jag har pratat lite med henne i telefon och det var underbart.
Tack mina fina goa tös för att du kan pigga upp, trots att du är så långt borta. Du är klokheten själv.
Nu när jag haft ont och inte kunnat sova så bra, så har jag passat på att lyssna på lite ljudböcker. Perfekt att jag hunnit med det.
Det finns inget ont som inte har något gott med sig.
En bok jag lyssnat klart på är ”Glöm mig” med Alex Schulman. Det är en självbiografi där Alex skriver om sin barndom och om livet med en alkoholiserad mamma. Jag gillar verkligen självbiografier. Jag tycker om att ta del av olika människoöden så den här boken föll mig i smaken.
Kvällens citat:
Livet knockade mig
och plötsligt fanns det
tusen vägar upp.
Jag vill önska er en skön lördagskväll.
Själv tar jag nog det lilla lugna ett tag.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

En ischiasnerv och en vacker morgon. Läs mer »

Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Gomorron
Jag har tre hundar. De  flesta som känner och följer mig här, känner till den där trion redan.
Det är en stor, svart, lite halvgalen hund som heter Johnny. Det är han som får flest kommando … ligg Johnny, sitt Johnny, fot Johnny, sluta dra Johnny, fy Johnny, stanna kvar Johnny … Med handen på hjärtat så är det han som har stulit det mesta av mitt hjärta. Vi tillbringar ju nästan all tid tillsammans han och jag. Ett militärt stridspar som vi är.
Så har jag två små näpna hundflickor. Molly och Lykke. De kan också lite kommando som jag lärt dem. Men bara precis när de själva vill.
När jag ropar HIT … så kommer de – fast bara om de själv vill …  De är liksom lite finare och förnämare.
När de går så trippar de fram som om de hade högklackade skor. Johnny däremot han kommer i en luffsande passgång som en stor kramgo nallebjörn.
Ibland passar jag min dotters lilla hund också. Lilla Snowie. Hon är precis som mina egna små hundflickor, en fisförnäm liten dam som tror att hon är drottningen i huset.
Ibland tränar jag dem alla på samma gång. Svårast är det för stackars Johnny, som ofta blir placerad långt borta med orden ”stanna kvar där”.
Och med en tub räkost i handen kan till och med ”det lilla kungahuset” (läs småhundarna) sitta kvar fint. ”Hans majestät konungen” ligger placerad på behörigt avstånd för att inte i sin iver råka trampa ner någon av de små kungligheterna.
Mest bortskämd är dock den lilla lånehunden Snowie. Förvisso väldigt duktig på kommando och konster av allehanda slag. Men hon tycks leva i tron att hon är lite förmer än alla andra. Om hon tror att något kommer att göra ont, så skriker hon som en stucken gris innan det onda ens har börjat. Att åka i väskor älskar hon. Har hon inte sin egen diamantförsedda hundväska med så får det duga med något annat … en icakasse, sin mattes handväska … bara hon får åka.
Ja det är allt ett roligt gäng, de där små kelgrisarna.
(foto av Amanda Henriksson)
Boktips
Oj, det var länge sedan jag gav något boktips här.
Jag har nyss läst boken av Carolina Klûft ”Livet är en sjukamp”. Eller egentligen har jag inte läst den, utan jag har lyssnat på den som ljudbok, där Carolina själv läser upp sin bok.
Jag älskar att läsa själbiografier och just Carolina Klûft beundrar jag så mycket. Så jag tyckte verkligen om denna boken. Hennes synsätt överensstämmer så mycket med mitt eget och hennes filosofi kan översättas till alla situationer i livet. Hon är så klok, lekfull och har så många bra värderingar och värdegrunder.
Som nästan alla framgångsrika idrottsmän har hon haft kunniga människor runt sig som säkert hjälpt henne med mental träning, men en del tror jag är hennes egen medfödda personlighet och instinkt.
Jag brinner ju som ni vet för tankens kraft – så det här var helt klart en läsvärd bok enligt mig.
Att styra sina tankar rätt, kan hjälpa till att komma en bra bit på vägen mot ett uppsatt mål, liksom negativa tankar kan dra ner och göra livet så mycket sämre än det borde kunna vara.
Dagens citat:
Ge mig kraft att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Om man bara ska lära sig ett enda citat utantill, så är det detta tycker jag.
Det är svaret på så mycket.
Jag önskar er en fin dag, den först dagen på februari månad.
Kram Annika
Dela gärna
     

Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare. Läs mer »

Majken minröjare.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Vad är väl mysigare en regnig höstdag än en god bok, levande ljus, en varm pläd och en kopp varm choklad.
Det är höstmys så det förslår.
Men först tycker jag att man ska vara ute i regnrusket så mycket man kan ….
På tal om ”god bok” så måste jag ju nämna vår lokala författarinna, Karin Brunk Holmqvist. Det är hon som skrivet de där småroliga böckerna Potensgivarna och Rapsbaggarna och många fler. De är lättlästa historier som utspelar sig på olika platser här på Österlen.
I veckan hade Karin ett framträdande på Tomelilla bibliotek där hon presenterade sin senaste bok ”Majken minröjare” Jag och Amanda var där och lyssnade på henne och såklart köptes det en bok av henne.
Det känns som en evighet sedan vi hade semester nu.
Vår nye snickare har funnit sig väl tillrätta i firman. (liksom alla de andra duktiga hantverkarna vi har i företaget)
Och ja, den här nye snickaren är jag bekant med sedan tidigare. Det är nämligen han som är ”far till alla barnen” … eller åtminstone pappan till mina tre fina döttrar.
Det är en av de saker i livet som jag är mest stolt och glad över. Att vi två har varit de bästa vänner precis hela tiden sedan vi gick skilda vägar. Allting har varit så mycket enklare för oss alla. I synnerhet för töserna.
För dem är det ju rena vinsten, och visst vill man väl att sina barn ska vara vinnare i livet!!

Dagens citat:

 Godhet är den enda investering
som aldrig är felplacerad
 
Tack för att ni tittade in här idag och hoppas ni får en fin söndag.
Kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Majken minröjare. Läs mer »

En ridtur i sommarkvällen.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Tar ni vara på de ljuvliga sommarkvällarna som vi har nu?
Min dotter och hennes tre tjejkompisar träffades förra veckan och gjorde nog det mysigaste man kan tänka sig en ljummen kväll i augusti.
De red ut i skogen tillsammans.
 
Åhhh, det såg så mysigt ut när tjejerna satt upp på vars en nysadlad häst och gjorde sig redo för en lång, härlig tur i skogen.
Hade de haft en liten krake över åt mig, så hade jag mer än gärna hängt med dem. Jag hade kunnat svinga mig upp på en mulåsna, eller var som helst och bara följt med …
 
Det är så roligt att se de här töserna tillsammans.
De har sedan de var mycket unga, hängt ihop och haft en massa kul tillsammans. Tre av dem har känt varandra ända sedan de dreglande satt i sina bajsblöjor hos distriktsköterskan på våra mammaträffar. Lisa har kommit in i bilden något senare, men det är som om de alla fyra är uppfödda tillsammans som en kull labradorvalpar.
Visst är det härligt när vänskap håller i sig genom åren.
 
En liten stund visade de upp sig och sina ståtliga hästar för mig och min kamera.
 
Sedan gjorde de helt om och skrittade sakta iväg bort mot skogsbrynet.
Finns det något vackrare än snygga töser på stiliga hästar …
 
Jag och Stefan drog hem till vårt Gyllebo.
Just nu blommar rosorna så fint hos mig.
Stefan vilar mycket om dagarna. Han är trött och sliten och jag tror att det tär på honom att inte få luft som vanligt.
 
 
Så har jag lyssnat klart på en ljudbok.
Lite otippat kanske, men jag har faktiskt lyssnat på Harry Potters första bok, ”De vises sten”.
Jag har aldrig gillat de där Potter-filmerna, men så tänkte jag ge det en chans i alla fall.
Den var helt ok. Jag har lyssnat på den som en ljudbok, och med Björn Kjellman som uppläsare så kunde jag inte bli mer än fängslad.
Såklart blir det fler Potterböcker för mig nu. Och kanske är de där filmerna sååå mycket bättre nu!
 
Dagens tänkvärda ord:
 
När jag var liten kändes läggdags
som ett straff.
Idag känns det mer som att
jag vunnit på lotto.
 
Visst är det härligt att krypa ner i sin säng efter en hel dags arbete?
Helst i en renbäddad säng med väldoftande lite styva lakan och en mysig ljudbok i öronen.
 
… fast den här kvällen hade jag gärna varit uppe länge, länge och ridit med ut i sommarskogen …
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

En ridtur i sommarkvällen. Läs mer »

Vardagslunk i semestertid.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej och gomorron.
 
Jag hoppas att ni alla har det riktigt skönt så här mitt i sommaren.
Hos oss går livet sin gilla gång. Vi tar allting lite lugnare än vanligt och njuter lite mer på hemmaplan.
Andréa är ju hemma några dagar och det händer att även någon av mina andra döttrar tittar hit.
Små stunder av ren och skär vardagslycka för alla oss i Gyllebo, två och fyrbenta.
 
 
Oftast när det är sommar, så väljer vi faktiskt att stanna hemma på vårt kära Österlen.
Det är verkligen så att fast det är lite kyligt och dåligt väder på andra ställen, så känns det som om det alltid är snäppet varmare hos oss …
 
 
Att hela familjen bara är hemma och myser och såsar runt i trädgården, uppskattas inte minst av hundarna och kanske mest av Johnny….
 
Oftast är det nog bara jag själv som knorrar lite över att fira semestern hemma, med all markservice som jag tycker ligger på mina axlar. 
Men visst är det mysigt att bara vara hemma och gå och dra i sakta mak.
Luncha lite, lyssna på en bok och bara känna sig lös och ledig.
 
 
Jag har hunnit lyssna på ett par böcker i sommar.
Först ut var en bok som heter ”Allt för min bror”. En sann historia om en pojke som hamnade i koma.
En annan bok som jag gillade ganska mycket var Tilde De Paulas ”Tiden läker inga sår”.
Två böcker från riktiga livet. Nu väntar en helt annan sorts bok på mig …
 
I trädgården avlöser blommorna nu varandra.
Jag älskar verkligen att rota runt i jorden. Att dra bort lite ogräs, pyssla och greja. Det finns inte tillstymmelse till trädgårdsplanering utan det blir lite som det blir när jag planterar nytt, delar plantor och arrangerar i rabatterna.
 
Blomman jag fick av min söta granne i våras tycks verkligen gilla mig. Den är sådär fullsmockad av blommor så jag nästan är rädd för att dess grenar ska brytas av.
 
Dagens tänkvärda:
 
Trots att vi aldrig haft så mycket fritid
och aldrig levt så länge – har vi aldrig haft så bråttom.
 
Ja visst är det galet vad vi strävar efter en massa saker hela tiden.
Hela tiden längtar vi efter nästa grej i våra liv … Vi längtar livet av oss.
Jag tror att man måste stanna upp och njuta av nuet. Här och nu!
Glöm inte bort det kära ni!
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
Dela gärna
     

Vardagslunk i semestertid. Läs mer »

Mamma är lik sin mamma …

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det stämmer kanske inte riktigt alltid, det där med att mamma är lik sin mamma…
I helgen när vi var i Simrishamn så hittade min systerson den här lilla förtjusande ankungen. Inte ett dugg lik sin mamma tycker jag. Så underbart söt… ja mamman var såklart också söt … fast hon var en anka … 
En stund satt vi där och betraktade dem innan vi tyst smög därifrån.
 
Min egen mamma Ingrid, var väldigt förtjust i att handarbeta. Alltid satt hon med något nytt alster i händerna. Ibland var det ett överkast hon virkade, eller något plagg som stickades till barnbarnen. Någon annan gång satt hon sammanbiten vid sin vävstol.
 
Lite lik henne har jag nog varit genom åren. För även jag har både stickat, virkat och broderat.
Även om det var ett tag sedan jag gav mig tid till det nu, så händer det att jag kopplar av med att tillverka en mormorsruta eller två.
Så kanske, kanske är mamma lik sin mamma ändå ….
 
 
Så är det då den sista generationen som det inte stämmer riktigt på tänkte jag …
Fast bannemej om min dotter inte har lite handarbetstalanger ändå….
En dag kom det en bild på hennes senaste broderi!
Jajamensan, mamma ÄR lik sin mamma.
 
(för information, hunden på bilden mår bra och repar sig för varje dag, trots brodyren på hjässan) 
 
Det här med hundar….
Jag är inte speciellt förtjust i att sätta kläder på små hundar och förmänskliga dem likt små barnungar.
Jag har alltid hävdat att de ska behandlas väl, men därmed inte kläs ut till små bebisar. Skyddande täcke och regnskydd är en sak, men kläder för att få dem att se söta ut är larvigt tycker jag.
En trend jag sett är att ha bärselar till sina små dvärghundar. Rena tramset har jag hävdat. De har ben att gå med och ska nosa och pinka precis som de är födda att göra.
Nu står jag själv här med en liten hund som totalvägrar att gå mer än halva varvet runt sjön. Det kvittar hur jag lockar och pockar, Molly vill bli buren sista biten.
Jag har kapitulerat. Nu har jag helt enkelt fått investera i en sådan där hundryggsäck som jag tidigare varit total motståndare mot.
 
Boktips
 
Jag har nyss lyssnat klart på boken ”Arthur, gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem”. Det är historien som de flest säkert redan hört talas om. Den om multisportaren som gav en gatuhund en bit mat för att sedan få hunden som trogen följeslagare genom resten av tävlingen i Ecuador.
Jag älskar djur och särskilt hundar så jag älskade såklart den här historien, som dessutom är helt sann.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Dröm vad du
vill drömma, res dit
du vill resa och var
den du vill vara,
för du har bara
en chans att
göra det.
 
Varför inte … ta chansen och gör något du drömt om.
Gör det redan idag…. Planera för det i alla fall. Boka det på internet … klick, klick …
Anteckna det i kalendern och vips så är chansen stor att det verkligen blir av.
Bara gör det.
 
Kram Annika
 
 
 

 
Dela gärna
     

Mamma är lik sin mamma … Läs mer »

Bullbak och gräsklippning på schemat.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hej på er.
I min frys fanns bara en enda liten bullpåse kvar i facket för kakor och fikabröd. Den påsen innehöll lussebullar från i fjor!!! Huhhh, vem är sugen på sådana, såhär veckan före midsommar.
Det fick helt enkelt bli storbak i Gyllebo. Dubbel sats kanelsnurror. 
Mmmm så gott det luktade i hela huset.
Inte alls så vackra bullar som min mamma Ingrids brukade vara, men jag lovar, minst lika goda.
 
Att sköta gräsklippningen är inget jag tycker är speciellt jobbigt. Det där har jag och Stefan alltid hjälpts åt med. Den som har bäst tid, får helt enkelt sköta om den sysslan.
Jag har egentligen alltid gillat att sakta lunka på där efter min brummande Klippo. Lite som meditation för mig.
Den kritiska punkten är väl bara att få igång maskineriet. Men med lite envishet så brukar den till sist alltid starta. Det gäller att vara envis och få till den rätta knycken.
 
När Stefan varit borta har jag och Emmy fått sköta om hans krokodil. Vissa dagar har vi bara låtit honom ligga där på rygg och sola sin mage. Hoppas att det är rätt skötsel av just en krokodil …
 
 
Blommorna fortsätter att avlösa varandra här i min trädgård.
I fågelholken växer nu flugsnapparens ungar i rekordfart. Honan och hanen flyger i skytteltrafik med gröna larver. Det gillar jag, för just dessa gröna larver har den senaste tiden ätit sig tjocka och feta på mina rosenblad. Nu är där stora hemska hål i nästan alla bladen.
 
 
 

Emmy ja … min fina dotter Emmy.

De här 2,5 veckorna som Stefan varit inlagd på sjukhus har hon varit min klippa och mitt stora stöd. Emmy som är tryggheten själv.
Tack min fina tös ♥
 
När jag suttit där på femmans buss, till och från Lund, så har jag fördrivet min tid genom att lyssnat på ljudböcker.
Jag gillar mest självbiografier. För mig spelar det inte så stor roll om de är skrivna av offentliga och kända personer eller helt vanliga anonyma människor. Jag älskar att ta del av andra personers livshistoria. Deras livsöden, framgångar, tankar och funderingar … ja allt. Det är så berikande tycker jag. Alla människor har egentligen intressanta historier att berätta. 
Den senaste boken jag läst är en bok av en känd bloggerska som kallar sig ”Vimmelmamman”. Hennes bok heter ”Himlen kan vänta” och handlar om hennes resa med cancern som sin följeslagare. Den boken gillade jag verkligen.
 
 
 Dagens tänkvärda ord:
 
Allt det där du vill få sagt till
människor som betyder mycket för dig…
Allt det där du vill göra, som du
vet är rätt för dig att göra …
Gör det bara, en dag är det försent.
 
Många människor går omkring och inbillar sig att livet ska vara för alltid, eller nästintill.
De budgeterar med en evighet. Ingen budget kan vara mera fel. Det enda vi med säkerhet vet, är att allt en vacker dag tar slut. Nu menar jag inte att vi ska gå omkring och tänka på det där slutet hela tiden, nej istället ska vi tänka på det liv som vi faktiskt har i detta nu och ta vara på tiden. Inte grubbla, inte vara bittra, inte vara sura – för det tycker jag är rysligt slöseri med tiden.
Ingen av oss har en aning om sin morgondag, så se till att ta vara på den tid som är just NU.
 
Ha nu en riktigt bra söndag… klipper ni gräset – NJUT av att kunna göra det!
Kram Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Bullbak och gräsklippning på schemat. Läs mer »

En liten fis med kärleksbestyr.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
En kväll var jag bara tvungen att ta tag i min trädgård och alla oönskade växter som plötsligt flyttat dit. Livskraftig kirskål, stark kvickrot och annat som går under beteckningen ogräs.
Jag brukar förbereda min kamera med ett macrobjektiv när jag ska rota runt i myllan. Det dyker alltid upp små intressanta kryp när jag ligger där på knä med näsan vänd mot jordklotet.
Den här dagen var bärfisarna igång med sitt kärleksliv.
Riktiga kärleksfisar alltså.
 
Jag tycker att bärfisar är så vackra. Senare på sommaren brukar jag se dem och då är de bruna, nästan bronsfärgade. De är som bär, de liksom mognar efterhand … fast vem gör inte det …
 
Såklart fanns det gått om andra kryp också.
En storögd fluga på ett strå, en bronsfärgad bagge …
 
En liten tur till Tågarps Trädgård har jag hunnit. Det var de gamla penséerna som skulle bytas ut i mina stora tunnor. Såklart följde det med lite andra små plantor också i kundvagnen. Några nya sorters akleja och lite annat.
 
Just nu blommar min stora, vita vallmo för första gången.
Den är som ett enda stort konstverk tycker jag.
 
Jag fick en fråga som jag inte kunde svara på. En av mina söta bloggläsare undrade över vilken sorts blomma ”den lilla vita med rosa stänk är” … Kanske kan någon av er ge svar på det?
Här är den igen och dess bladverk som liksom är som en suckolent och liknar lite en marktäckande växt.
 
 
Av min underbara granne har jag fått en massa rabarber. Hon har säkert sett hur min egen lilla rabarberplanta dystert tynar bort i sitt hörn av vår trädgård.
Finns det egentligen något godare än just rabarberpaj?
 
Boktips
Jag har lyssnat på en bok av Natascha Kampusch. Den heter 10 år i frihet.
Jag slogs över hur grym allmänheten och världen kan vara. Att alla ska vända ut och in på den stackars flickans historia och hennes liv. Att andra kan ha åsikter om hur hon borde reagerat, om hur hon borde ha kunnat rymma … Åhhh, jag hoppas hon får lugn och ro och kan skapa sig ett riktigt bra liv, trots att hon fick sina bästa år i livet stulna av en galning.
 
 
Dagens citat:
 
Döm inte någon utifrån
deras beslut och handlingar
när du inte vet vilka alternativ
de hade att välja på.
 
Jag hoppas ni får en fin tisdag.
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

En liten fis med kärleksbestyr. Läs mer »

Rulla till toppen