Annika Olsson

Försmak av våren och av kärleken.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I förra veckan fick vi den första lilla försmaken av den vår vi alla nu väntar på.

När jag gick ut med hundarna i skogen så märkte jag ganska snart att jag klätt mig alldeles för varmt. Plusgraderna hade skjutit i höjden och mitt på dagen var det nära nog tio grader.

Runt om i träden kvittrade vårens första fåglar med sina knaggliga och vintertrötta stämband. Det var den där allra första härliga fågelsången som man blir så himla glad av att höra.

Även spillkråkan tycktes ha fått känning av sina första vårkänslor. Över sjön ekade den stora hackspettens ihärdiga trummande, det där ljudet som man på våren kan höra på flera kilometers avstånd. Den svarta hackspettens läte för att locka till sig en partner. Jag älskar när skogen fylls med detta trumljud!

I sjökanten, vid badplatsen, låg en massa isbitar som brutits loss och klirrande slogs mot varandra som iskuberna i ett whiskyglas.

Förutom en svag förnimmelse av våren, så fick vi i lördags en försmak av kärleken. Tillsammans med våra vänner var vi på Buhres fisk i Kivik, där vi åt en underbart god Alla Hjärtans Dags middag.

Kvällen var sååå vacker, maten fantastiskt god och sällskapet var ju det bästa. Tack Stefan och vännerna ♥

Dagens citat:

Tänk om det är nog, att du andas och vill. Tänk om det är nog, att du faktiskt finns till. Tänk om det är nog, att du är du. Tänk om det är nog, här och nu.

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

Försmak av våren och av kärleken. Läs mer »

Urnsättning för pappa Kurt

2 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

I onsdags var det så äntligen tid att föra pappa Kurts aska till sin sista destination. På Brösarps kyrkogård ligger han nu tryggt, till vänster om sin älskade Ingrid.

Jag och min syster samlades tillsammans med våra familjer för att ha den urnsättning som vi avsiktligt väntade ett tag med att ha. Jag ville invänta det tillfället då min dotter Andréa skulle komma hem från Canada, eftersom hon ju inte hade möjlighet att vara med på begravningen i oktober. (bilder från begravningen finns HÄR)

Solen lyste från en klarblå himmel och vädret var verkligen det bästa tänkbara. Min syster hade gjort ett vackert blomsterhjärta som hon la på graven och Andréa fick äran att sänka ner urnan på sin plats bredvid Ingrid. Kyrkklockorna ringde, och även om sorgen emellanåt känns tung så är det en viss lättnad att ha sammanfört Ingrid och Kurt igen.

En stund stod vi kvar och mindes och tänkte på Kurt, innan vi lämnade platsen åt kyrkvaktmästaren.

Hemma i Gyllebo hade jag förberett med lite enkel mat för oss alla. Det känns alltid så fint att äta något och vara tillsammans när man gjort sorgliga saker tycker jag.

Att Kurt hade tyckt om vår minnesdag för honom och urnsättningen, det är jag övertygad om. Han älskade ju att vara tillsammans, att äta gott, skoja och skratta. Det är också så som jag helst vill minnas min pappa, hans aldrig sinande humor.

Så kunde jag inte låta bli att leta upp några bilder från mamma Ingrids urnsättning (den 12/9 2013) … så fort tiden gått…

Texten som lästes på mamma Ingrids begravning tycker jag passar så bra även till pappa Kurt:

Döden betyder ingenting

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt,
sorglöst och utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott
i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig
för att Du inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Alldeles runt hörnet.
Allt är väl.
– Henry Scott-Holland

Trösterikt och fint!

Kram Annika

Urnsättning för pappa Kurt Läs mer »

Ice, ice baby

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej

Andra natten då Andréa sov här hemma i det lilla gästrummet, så var hon uppe med tuppen. Tidsomställningen från Canada hade gjort att hon vaknade vid midnatt och inte för sitt liv kunde somna om igen. Det var dock lite lyxigt för mig, eftersom jag den morgonen fick sällskap ner till bryggan.

Det var en kall och frusen morgon. Allting var mest grått, men ändå så vackert med is och rimfrost i träden.

Andréa hackade upp isvaken åt mig när jag sakta drog av mig alla kläderna. Istäcket i vaken hade blivit oväntad tjockt och hårt.

Innan vi gick vidare på vår runda i skogen, så drack vi det heta och goda ingefärsteet. Det är den bästa stunden på hela dagen, om ni frågar mig.

Tillbaka hemma i stugvärmen slog tröttheten till och Andréa somnade som en stock igen. Själv hade jag lite att fixa med inför nästa dag, då vi planerade för pappa Kurts urnsättning och en gemensam lunch.

Dagens citat:

Att få höra att man är uppskattad är en av de enklaste, men samtidigt mest värdefulla sakerna man kan få höra.

När man tänker något fint om någon så kan man ju faktiskt säga det högt istället.

Kram Annika

 

Ice, ice baby Läs mer »

Blixtvisit i Sverige

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I veckan kom hon äntligen hem till Sverige på ett kort besök, Andréa, min dotter som ju bor och jobbar i Canada.

Efter att hon tillbringat en weekend med sina systrar på Lalandia, så var det min tur att få träffa henne. Det känns som om tiden rusar på allt fortare ju fler år som går. Jag själv kände mig både äldre och tröttare än senast vi sågs i somras. Andréa däremot såg lika ung, fräsch och söt ut som vanligt, även om jag vet att hon haft en tuff tid hon också.

Efter det att hon jetlaggad sovit nästan ända till middag så klädde vi oss för en härlig vandring vid havet. Vattnet vid Knäbäckshusen låg ganska stilla och vackert när vi kom ner dit.

Canada må ha storslagen natur med både berg och djupa dalar, men något Knäbäckshus finns där minsann inte.

Dagen började sakta övergå mot kväll och det var så fint där nere vid havet.

Jag njöt så mycket av vandringen och av stunden. För mig var varje timme så värdefull den där kvällen. Mammor är ju inte alltid de som står först på prioriteringslistan, det vet jag ju av egen erfarenhet från min egen ungdom. Ja det är konstigt det där, idag skulle jag kunna ge vad som helst för att få träffa min egen mamma igen♥

Dagens citat:

Misstag är smärtsamma, men med tiden blir de en samling upplevelser som kallas lektioner.

Må fint, Annika

Blixtvisit i Sverige Läs mer »

Klarsynt och små lätta moln.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

De senaste åren har jag haft lite mer bekymmer med min syn och med mina ögon. På grund av den ögonsjukdom (glaukom) jag har, så måste jag nu ta två olika sorters ögondroppar, både morgon och kväll. Mer och mer har jag märkt av att jag har fått problem med att se och med att läsa på telefonen och datorskärmen.

Terminalglasögon stod på min ”måste-fixa-lista”, men min duktiga optiker i Ystad inspirerade mig till att först prova progressiva linser. Ja, tänk vilken frihet det skulle vara att slippa glasögon helt!! Den senaste tiden har jag ju fått hålla på lite som GW Persson med att slita läsglasögonen upp och ner mellan pannan och näsan.

Att vänja sig vid progressiva glasögon är ganska jobbigt, men att lära sig se med progressiva linser är nog snäppet värre. Linserna består av ringar i olika styrkor för kort och för långt håll. Allt bygger på pupillens förmåga att ändra storlek efter ljusinsläppet i ögat, och på vilket öga som är ledande. Tillvänjningen handlar alltså om att hjärnan ska lära sig hur den ska tolka och sätta ihop synintrycken till klara och skarpa bilder.

När jag i helgen fick mina nya progressiva linser så var det trots mina farhågor ganska ok. Jobbigt, men ok! Att fotografera, titta på telefon och dator är än så länge allra jobbigast. Det är en lite arbetsamt för hjärnan, eftersom alla skarpa linjer blir dubbla.  Alla mina fotografier ser nu mest suddiga och oskarpa ut. (hoppas ni ser dem annorlunda än vad jag gör)

Men att vistas ute i naturen är bästa, bästa. Så för ”kropp, knopp och ögon” har det blivit flera promenader ner till sjön. En morgon var det så väldigt fint med små lätta, rosafärgade  moln på himlen.

Ledarhundar har jag ju ett helt gäng av, så att vandra i skog och mark är ju ingen fara med mina nya linser.

Haha… nej jag skojade ju bara, att ha de där små trollungarna som ledarhundar hade såklart inte fungerat. Molly litar ju blint på att jag ser som en korp och hon vill helst bara sitta i ryggsäcken och gunga fram.

En eftermiddag när molnen sprack upp och solen kikade fram så åkte vi ner till havet en sväng. Havsluft gör ju bara underverk för trötta ögon.

Där nere vid Klammersbäck var det isande kallt, men ack så underbart vackert.

Dagens citat:

Om du har en livsdröm och känner att du inte vågar satsa, satsa ändå! Alternativet är nämligen mer skrämmande, att du på ålderns höst ångrar dig, att du känner att livet lämnade stationen utan dig. Så satsa för allt vad tygen håller. Och gör det Nu!!

Ok, jag ska grunna en stund på vilket tåg jag ska med bara…

Ha det bäst.

Kramar Annika

Klarsynt och små lätta moln. Läs mer »

Vinter och blötsnö

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra fredagen vaknade jag upp till ett vintrigt och vitt landskap.

Efter några långa arbetsdagar kände jag mig såklart sugen på att ge mig ut i skogen, och när det nu såg så vintrigt och härligt ut så kunde ingenting sätta stopp.

I takt med att dagen började gry så förvandlades de vackra vita snöflingorna till ofantligt stora regndroppar istället.

Även om jag alltid är ordentligt utrustad, och klädd för olika sorters väder och vind, så tror jag nog aldrig att jag blivit så här genomblöt som jag blev. När jag väl kom hem så fick jag sitta en lång stund framför brasan för att torka och få upp värmen. Ingen av djuren verkade heller så sugna på att gå ut något mer. Det var ju tur för mig, för jag var faktiskt inte heller så begiven på mer utevistelse den dagen.

Istället njöt vi alla av en skön dag inne i stugvärmen. När solen lyste med sin frånvaro så fick en härlig bukett tulpaner lysa upp min värld istället.

En sen kväll i förra veckan såg jag att det var en vacker halo runt månen. Det är allt något speciellt med månen tycker jag!!

Dagens citat:

Lycka handlar inte om att få allt som du vill ha, utan det handlar om att njuta av allt du har.

Det är inte riktigt likt mig, men i år längtar jag faktiskt en smula efter ljuset och värmen, ja, jag längtar lite grann efter våren nu.

Ha det bäst. Kram Annika

Vinter och blötsnö Läs mer »

När man måste ringa en vän.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej

I förra veckan hade vi kalla och härliga dagar. En av dessa ljuvliga morgnar fick jag sällskap av Stefan och alla hundarna i skogen.

Det var en sådan där morgon då temperaturen låg precis under nollan. Luften var hög och krispig och på grässtrån och torra grenar hade det blivit vackra iskristaller.

Det var precis sådant där sorts väder som det är då man kan se fenomenet ”håris”. Många påstår att det är ovanligt att man får se det, men här ute i Gylleboskogen händer det ganska ofta under en vintersäsong. Det som krävs är att det varit fuktigt, snöfritt och att temperatur ligger precis under noll. Om det då finns ruttnande grenar av bok eller ek så kan sådant här vätteskägg bildas. Ja nog är det ganska coolt!

Det var verkligen en vackert frostig morgon, och jag var lite extra glad över att resten av min familj ville göra mig sällskap. Stefan och de tre lurvbollarna.

Vid sjön försökte solens strålar bryta fram. Hundarna var pigga och glada och det såg ut som om de också skulle kunna hoppa i vattnet.

Något hundbad ville vi dock inte tillåta den här frusna morgonen, för då hade vi nog fått se på rejält mycket ”håris”…. håris i form av tre klumpar i koppel då kanske….

När jag dragit på mig alla kläderna igen var det dags att vandra hemåt.

Det var där mitt på stigen i skogen som något hände med Stefan. Plötsligt som han gick, så segnade han ner på knä med ett litet lätt skrik ”aj, aj”. Någonting hade tydligen gått sönder i hans ena knäveck, och han kunde omöjligt fortsätta för egen maskin hem. Goda råd var dyra, och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag hade en ”livlina” att ta till. En underbar vän att ringa till. Slutet gott, allting gott. Med gemensamma krafter fick vi tillslut hem både Stefan och alla tre hundarna igen. Tack T ♥ Det som hände med Stefan var inget farligt, men det gjorde rejält ont kunde jag förstå. Stefan själv tror att det är lite  sviter efter ungdomens fotbollskarriär.

Nu får det minsann dröja lite innan resten av familjen följer med ut i skogen på äventyr igen.

Dagens citat:

Bakom  varje beteende finns en känsla. Och bakom varje känsla finns ett behov. När vi möter behovet snarare än att fokusera på beteendet kan vi börja hantera orsaken istället för symtomet.

Var rädda om er och kram

Annika

 

När man måste ringa en vän. Läs mer »

Ta vara på vackra stunder.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen hade jag bestämt mig för att ta lite sovmorgon. Jag hade den senaste tiden känt mig lite extra trött och sliten i både kropp och knopp. Alltså vände jag mig bara om på andra sidan och somnade om.  Fast när jag för andra gången slog upp ögonen, någon timme senare, så kunde jag ana att det såg ut att bli en fantastiskt vacker morgon. Då dög det minsann inte att ligga kvar i sängen och tryna inte.

Kvick som en vessla drog jag på mig mina kläder och rafsade till mig en handduk. Inte kunde jag missa solen när den nu äntligen visade sig efter så många dagars gråväder.

Badet i sjön var ljuvligt. På bryggan låg en vacker fjäder med små glänsande iskristaller. Allting runtomkring var kav lugnt.

På vissa ställen hade vattenytan hunnit frysa till is. Från en gammal trädstam hängde en glänsande istapp i en härlig kontrast mot solens varma strålar.

Jag tror att traktens alla ankor hade bestämt träff på Gyllebosjön just den morgonen, för jag har väl aldrig tidigare sett så många vildänder där på en och samma gång.

Närmare slottet och vid badplatsen låg andra fjäderfä och guppade. Det var nog något ”gåsmöte” på gång, för där höll alla gässen till i stora flockar.

Det var sannerligen en strålande vacker morgon, och vackra morgnar måste man faktiskt ta vara på!

Jag tror faktiskt att upplevelsen av en vacker morgon ger mer återhämtning än ett par extra timmar på kudden. Åtminstone kändes det så.

Dagens citat:

Många människor lider i det tysta och går igenom saker vi inte har en aning om. Var alltid snäll, fråga hur någon har det, visa att du bryr dig, att du finns där, en liten handling kan göra all skillnad.

Ha en riktigt bra dag och njut av er fredag.

Kram Annika

Ta vara på vackra stunder. Läs mer »

Mitt Januari 2023

4 kommentarer / Månadssummering / Av / / , / 1 minute of reading

Hej.

Redan har en hel månad passerat på det nya året, och jag tycker att jag knappt hunnit att vänja mig vid att det är 2023. Januari har inte direkt bjudit på något storslaget väder, utan mest har det varit grått, mulet och blåsigt. Men några härliga gryningsdopp har det trots allt blivit för mig. Vi har firat min dotter Amandas födelsedag i Tomelilla. Min yngsta dotter Emmy har varit hemma i Gyllebo över en helg så jag fick rå om henne lite extra.  Mest har januari ändå gått åt till alla måsten som jag bokat in på mina lediga dagar. Sådant där som optiker, ögonläkaren, ortoped, veterinär, frissan …

Nu hälsar jag februari månad välkommen. En månad då en urnsättning för pappa Kurt väntar. Även ett kärt återseende av min dotter Andréa kommer det förhoppningsvis att bli. Hon har inte varit hemma i Sverige sedan i somras, så jag hoppas jag får chans att tillbringa någon dag med henne nu när hon kommer hem någon vecka från Canada.

Dagens citat:

Det kommer alltid att finnas problem i ditt liv. Lär dig att njuta av livet under tiden som du löser dem.

Kram Annika

Mitt Januari 2023 Läs mer »

En mjölktand och spirande grönska.

6 kommentarer / Allmänt, Hemma hos mig., Hundar och katter, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Sist när vi var och fick våra hundar vaccinerade så såg veterinären att lilla Penny hade kvar en förarglig mjölktand i ovankäken. I fredags var det så dags för henne att få den utdragen.

En mjölktand ska ju trilla av lite sådär ”lätt som en plätt”, men inte den här inte. Min underbare veterinär lirkade så nätt och försiktigt med tanduslingen, men han fick kämpa på  både länge och väl innan den lilla tanden ville lämna sin plats.

Efteråt var lilla Penny både trött och en aning svullen på nosen. Den dagen blev det mest vila och mys för vår lilla hund. Men redan dagen efter var allting glömt och Penny var full av bus och glada upptåg igen. Hon hängde glatt med resten av gänget ut på strövtåg i Gylleboskogen.

Så har vi faktiskt fått se solen kika fram lite grann. Jag hade nästan glömt bort hur härlig solen kan vara, när en solstråle plötsligt letar sig in genom våra januarismutsiga fönster och träffade den lilla saintpaulian på köksön.

Ute i orangeriet blommade en pelargon tappert på, trots att det där råder vintervila just nu.

Även mina små rosépepparträd ståtade nu med nya skira blad som doftade ljuvligt när jag stack ner näsan i dem. De där två träden har jag ju haft i en massa år nu och jag har faktiskt drivet fram dem själv från pepparkornen i en vanlig kryddburk. Även den lite roliga hängväxten som mest liknar små pinnar hade gett sig till att blomma med små vita blommor. Att den växten ännu lever är lite av ett under, då jag allt som oftast glömmer bort den helt. Kanske är det därför den blommor nu, lite som ett rop på hjälp…

 

Längst nere i de torra och nervissnade hortensiorna hade små gröna blad också börjat synas. Ja hörni, nog finns det mycket hopp där ute i mitt lilla orangeri.

Dagens citat:

Den som säger att det är omöjligt ska inte avbryta den som håller på att göra det.

Kanske ska det inte gå att odla peppar från en av Icas kryddburkar, men det visste jag inte…

Ha det gott, kram kram

En mjölktand och spirande grönska. Läs mer »

Rulla till toppen