urnsättning

Hej.

I onsdags var det så äntligen tid att föra pappa Kurts aska till sin sista destination. På Brösarps kyrkogård ligger han nu tryggt, till vänster om sin älskade Ingrid.

Jag och min syster samlades tillsammans med våra familjer för att ha den urnsättning som vi avsiktligt väntade ett tag med att ha. Jag ville invänta det tillfället då min dotter Andréa skulle komma hem från Canada, eftersom hon ju inte hade möjlighet att vara med på begravningen i oktober. (bilder från begravningen finns HÄR)

Solen lyste från en klarblå himmel och vädret var verkligen det bästa tänkbara. Min syster hade gjort ett vackert blomsterhjärta som hon la på graven och Andréa fick äran att sänka ner urnan på sin plats bredvid Ingrid. Kyrkklockorna ringde, och även om sorgen emellanåt känns tung så är det en viss lättnad att ha sammanfört Ingrid och Kurt igen.

En stund stod vi kvar och mindes och tänkte på Kurt, innan vi lämnade platsen åt kyrkvaktmästaren.

Hemma i Gyllebo hade jag förberett med lite enkel mat för oss alla. Det känns alltid så fint att äta något och vara tillsammans när man gjort sorgliga saker tycker jag.

Att Kurt hade tyckt om vår minnesdag för honom och urnsättningen, det är jag övertygad om. Han älskade ju att vara tillsammans, att äta gott, skoja och skratta. Det är också så som jag helst vill minnas min pappa, hans aldrig sinande humor.

Så kunde jag inte låta bli att leta upp några bilder från mamma Ingrids urnsättning (den 12/9 2013) … så fort tiden gått…

Texten som lästes på mamma Ingrids begravning tycker jag passar så bra även till pappa Kurt:

Döden betyder ingenting

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt,
sorglöst och utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott
i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig
för att Du inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Alldeles runt hörnet.
Allt är väl.
– Henry Scott-Holland

Trösterikt och fint!

Kram Annika