Hej hej
I veckan kom hon äntligen hem till Sverige på ett kort besök, Andréa, min dotter som ju bor och jobbar i Canada.
Efter att hon tillbringat en weekend med sina systrar på Lalandia, så var det min tur att få träffa henne. Det känns som om tiden rusar på allt fortare ju fler år som går. Jag själv kände mig både äldre och tröttare än senast vi sågs i somras. Andréa däremot såg lika ung, fräsch och söt ut som vanligt, även om jag vet att hon haft en tuff tid hon också.
Efter det att hon jetlaggad sovit nästan ända till middag så klädde vi oss för en härlig vandring vid havet. Vattnet vid Knäbäckshusen låg ganska stilla och vackert när vi kom ner dit.
Canada må ha storslagen natur med både berg och djupa dalar, men något Knäbäckshus finns där minsann inte.
Dagen började sakta övergå mot kväll och det var så fint där nere vid havet.
Jag njöt så mycket av vandringen och av stunden. För mig var varje timme så värdefull den där kvällen. Mammor är ju inte alltid de som står först på prioriteringslistan, det vet jag ju av egen erfarenhet från min egen ungdom. Ja det är konstigt det där, idag skulle jag kunna ge vad som helst för att få träffa min egen mamma igen♥
Dagens citat:
Misstag är smärtsamma, men med tiden blir de en samling upplevelser som kallas lektioner.
Må fint, Annika
Vad mysigt att få rå om henne 😍
Knäbäckshusen finns ingen annanstans!
Vi var i Kivik igår. Gissa om jag njöt.
Ha en fin dag!
Åhhhh, jag förstår att du njöt! Igår kändes det nästan som lite vår i luften! Kram kram
Så kul för dej att träffa dottern 😊
Synd att det blev en blixtvisit.
Du får åka över och hälsa på henne. 😊
Min lilla åker till Australien imorgon. 🙄
Kanske blir det ett Canadabesök i år. Sååå spännande för din yngsta dotter, men jag vet hur det känns när de ger sig iväg. Kram kram
Åh va roligt att få se din dotter på foto och jag förstår precis din känsla av att ha henne hemma, men är det inte så underbart är kort, hon åker snart igen förstår jag. Kan ingenting locka henne sen bli hemma i Skåne? Jag har precis i dag och i går gått igenom foton, ska lämna lite till våra barn från deras uppväxt. Jag är lite smått slarvig på fotofronten allt sitter inte i album, tiden rann ifrån. Där bland foton så fanns mitt barndomshem. Fotograferat innan de skulle säljas, och helt plötsligt var jag därhemma. Skulle också vilja träffa de mina om ens för en kort stund.
Ha nu en fortsatt fin söndag, och jättefina foton som alltid. Kram/MH
Ja tänk om man kunde få möta dem som man saknar så förtvivlat, bara för en enda dag… fast det hade ju blivit olidligt att skiljas en andra gång. Ha det fint. Kram Annika