Annika Olsson

Fridfullt vid havet.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I söndagskväll blev det så härligt väder. Jag hade varit på ALS vandring tidigare på dagen, för att minnas min kära kusin, som för snart 7 år sedan gick bort i den mest fruktansvärda sjukdom man kan tänka sig. Att en gång om året samlas för att göra den här vandringen tillsammans känns fint, och att samtidigt bidra med en slant till forskningen.

Första gången vi gick ”Mot ALS” var år 2017, och då var det också första och enda gången som Camilla själv deltog, åtminstone fysiskt. Jag vill gärna tro att hon på något vis varit med oss varje år sedan dess. (inlägget från vår första vandring finns HÄR)

På kvällen när vi ätit lite kvällsmat så fick jag en sådan längtan efter att ströva en stund vid havet. Jag körde till Stenshuvud där jag gick över den blommande ängen ner mot havet.

Där var inte så mycket människor på stranden, trots att det var riktigt ljummet och fint.

Jag styrde stegen bort mot stranden nedanför Knäbäckshusen, och utanför i vattnet fick jag sällskap av två vackra svanar.

Bron över Rörumsån hade gått hädan i stormen Babet, så där fick jag balansera på en trädstam och vara tacksam för att vattenståndet var så lågt.

Ungefär där nationalparken tog slut stod den gamla karmstolen som någon tagit dit, med ett konstverk i sten. Om det nu egentligen kan betecknas som ett konstverk….? Bra konstigt såg det ut i alla fall!

Vid kapellet där trappan ner till stranden förut varit, fanns nu bara ett brant stup. I lokaltidningen har man kunnat läsa att en Limhamnsbo varit mycket uppretad och ställt krav på kommunen att trappan genast ska återställas. Jag för min del tycker att den där Limhamnsbon borde hålla tyst och stanna hemma om det inte passar. Har vi tur och byråkratin fungerar, så kanske det finns en ny nedgång på ett annat ställe till nästa sommar. Tills dess får vi helt enkelt bara gå lite längre eller välja en annan plats.

Stranden och havet var precis lika vackert som alltid. Jag stannade en god stund innan jag sakta vandrade tillbaka igen.

Dagens citat:

Jag anar en silverlinje, ett rum bredvid mitt sinne, ett stenkast från allt där inne, någonstans i mitt hjärtas minne.

Ha en fin fredag och en underbar ledighet vill jag önska alla er som nu snart kommer att gå på semester.

Kram Annika

 

Fridfullt vid havet. Läs mer »

Midsommarlunk och skvallertanter

6 kommentarer / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Midsommarafton följdes av en något kallare och regnigare midsommardag. Fast det gjorde inte oss så himla mycket. Vi tog det med ro och njöt av en härlig promenad med hundarna i sommarbyn.

En grannes lupiner sjöng på sista versen såg jag. Trots att de är klassade som en invasiv art och ska utrotas, så kan jag inte låta bli att älska dem ändå. När vi flyttade hit till Gyllebo så försökte jag plantera några i trädgårdskanten, men se där trivdes de inte alls, och hur jag än fjäskade för dem, så ville de inte växa här hos oss.

En annan granne har ett så gulligt litet bibliotek vid sin tomtgräns. Där kan man låna en bok och sätta dit en annan. Det är verkligen ett trevligt initiativ med det här bokskåpet.

När midsommardagen övergick i kväll, så hade jag planerat in det stora hundbadet. Alla tre hundflickorna fick bli ordentligt badade med både schampo och balsam. Efteråt var de så himla gullig när de på rad marscherade in till Stefan i TV rummet och liksom ställde sig hos honom för att beklaga sig (som om de ville säga ”kolla vad hon gjort med oss”) Tre riktiga skvallerbyttor är de minsann, de där tre.

Egentligen tror jag att de gillar att bli rena och fina, men när det är dags för att ställa sig i badbaljan då försöker de alltid att gömma sig för att komma undan.

Dagens citat:

Ibland när man tänker att det måste vara antingen – eller, upptäcker man plötsligt att det helt enkelt är både – och.

Idag väntas en fin och riktigt varm dag. Njut och ha det gott.

Annika

Midsommarlunk och skvallertanter Läs mer »

Midsommar 2024

6 kommentarer / Allmänt, Hemma hos mig., Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Så var midsommarhelgen över för den här gången, och återigen hade vi en sådan tur med vädret. För visst var det väl ganska länge sedan som vi hade regn på midsommarafton nu…

Kvällen innan midsommarafton (lille midsommarafton) så tog jag min cykel och gav mig ut på en blomsterplockarrunda.

Det är något särskilt med de här traditionella midsommarblommorna. De liksom väcker det allra svenskaste i själen.

Midsommarafton firade vi tillsammans med våra fina vänner. Vi startade med en traditionell matjesillslunch här hos oss i Gyllebo.

Någon liten nubbe till sillen hör ju till. Stefans alkoholfria Skåneakvavit hade dock stått och avdunstat, för där var inte mycket smak kvar i den. Den smakade mindre än vanligt vatten påstod han.

Efter maten stod bus och bad på schemat. Och det där om att man skulle få kramp om man badar efter maten, det är nog mest lureri det.

Nybadade och fräscha som nyponrosor satte vi oss till bords igen. Det var dags för jordgubbarna. Åhhh himmel så gott det där är. Svenska jordgubbar och vispgrädde. Oslagbart!

Kvällen fortsatte sedan med grillning i Borrby, fast då fick kamerans stanna hemma.

Den här högtiden mitt i den svenska sommaren, den är så himla fin och mysig. Tack till våra vänner för en så mysig midsommarafton♥

Dagens citat:

Uppriktighet är inte att säga det man tänker utan att mena det man säger.

Ha en fin dag och njut av sommaren, för nu verkar den vara på gång på riktigt.

Annika

Midsommar 2024 Läs mer »

Blommor och bin i sommarkvällen

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Trädgård / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej

Varje kväll brukar jag tassa ut i trädgården och njuta av allt som blommar runt husen just nu.

Vid gästhuset har vi en bit gräsmatta som vi slutat klippa och som nu förvandlats till en liten bit vacker sommaräng. Om man sätter sig ner där en stund så märker man snart hur mycket insekter som alla vilda blommor lockar till sig. En liten bit oklippt gräsmatta sjuder av liv, så som naturen själv räknat ut att det ska vara.

Vi är egentligen knasiga, vi människor. Vi klipper och vi ansar för att vi tycker att det ska se snyggt ut, så är det egentligen minst lika fint när naturen själv för vara med och bestämma.

Såklart har jag klippt gräsmattan närmast huset, men i kanterna blir jag alltmer slarvig. Jag tänker att i de där hörnen kan det vilda få ta plats och skapa trivsel för småkryp, igelkottar, grodor och kanske en och annan snok.

Katten Felix följer mig gärna på mina kvällsrundor. Min gamle fina katt som fyller fjorton år till hösten. För bara ett par dagar sedan såg Stefan honom fånga en mus minsann. Ja han kan än, vår gamla fine Felix.♥

Dagens citat:

Att veta mycket är inte detsamma som att förstå mycket.

Jag önskar er en skön söndag.

Annika

Blommor och bin i sommarkvällen Läs mer »

Bästa starten.

7 kommentarer / Boktips, Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Att börja dagen på bryggan, det är alltid bästa starten för mig. Fast såhär vid midsommartid så måste man ställa klockan på ringning riktigt tidigt, ifall man ska hinna se solen gå upp. Ja, faktiskt okristligt tidigt.

Det blir därför inte så ofta som jag hinner ner i gryningen, för någon gång måste man hinna sova också. Men i tisdags ställde jag klockan och tog mig ur sängen, trots att det var beckmörkt ute. Det var bara den blommande brudspirean som lyste vitt utanför fönstret. (visst är det vackert med vita blommor när det är dunkelt ljus)

I hagen låg en trolsk dimma vackert över ängen. Allting var helt stilla, men skogens alla fåglar höll en högljudd konsert så det ekade över sjön när jag kom dit ner.

Alla de silvriga kanoterna låg tätt ihop i en skogsglänta och vid bryggan guppade båten som fiskeföreningen lånat ut till scouterna. I luften kunde jag ana en svag doft av en brinnande eld. Förmodligen var det frukosten som någon börjat på uppe vid lägerplatsen.

Trots allt det vackra och fridfulla här, så har det smugit sig på en liten oroskänsla i min kropp…

Det var i början av veckan som en kvinna sprang sin motionsrunda här och då blev jagad och förföljd av två drogpåverkade män. Som tur var fanns det scoutledare här vid bryggan, och de blev hennes räddning. De hjälpte till att ringa 112, men såklart försvann förövarna innan polisen kom hit…

Jag blir så fruktansvärt arg när jag tänker på att man ska behöva vara rädd för att ge sig ut ensam, men jag vägrar låta skrämma mig! Och jag vägrar begränsa mig.

Det är vid dessa tillfällen jag saknar min stora svarta Johnnyhund. Fast jag har ju tre små ”ihärdiga alarm” – skällande pommar, och jag är så glad för mina småhundar såklart. Kanske beväpnar jag mig med det jag har, en hård batongliknande klubba som jag köpt av massajerna i Serengeti…

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som jag tyckte var så himla bra. Det var en bok som jag fick tips om när vi var i Auschwitz. Den heter ”Jag heter inte Mirjam” av Majgull Axelsson. Så värd att läsa.

Dagens citat:

Tro inte att du är något bara för att du har pengar. Kom ihåg att när de stora fartygen sjunker, är det de små livbåtarna som räddar människor.

Jag önskar er en fin midsommardag och så hoppas jag att dansen på Kulla inte regnar bort totalt ikväll.

Kram Annika

Bästa starten. Läs mer »

Lite grann från ovan och en nyklippt Stefan.

7 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Minns ni förr i tiden, då man kunde köpa flygfoton på sina hus och gårdar. Då, på den tiden, togs bilderna från flygplan. Försäljarna gick sedan runt och erbjöd flygfoto till respektive fastighetsägare för en ganska ansenlig summa pengar. Jag minns att de var ganska dyra. Dessa foton hade man fint inramade och upphängda på hedersplats i huset. Numera behövs inga flygmaskiner för det ändamålet. Nu tar man istället  både bilder och filmer med en drönare. Lätt som en plätt alltså.

Fast har man ingen drönare, då får man klättra, som jag.

Det var Stefan som byggt ett väldigt högt jakttorn. Jag tyckte att jag kunde passa på att föreviga vår omgivning däruppe ifrån, innan tornet kommer att flytta ut i skogen. För första gången fick jag se vårt vackra sedumtak lite mer i närbild också. Lite längre fram på sensommaren så brukar det blomma så fint däruppe på vedskjulet.

Dessutom upptäckte jag att det var hög tid att rensa takrännorna.

Stefans passerade nedanför, men ville nog inte vara med på bild.

Ett ”klätterfoto” på mitt barndomshem i Christinehof finns också i mitt bildarkiv. Jag minns att jag var ganska stolt när jag lyckades klättra upp i det högsta trädet en bit från huset och knäppa den här bilden. På den tiden tog man inte några foto i onödan, så en enda bild tog jag bara, innan jag sedan klättrade ner igen. Inte heller kunde jag kontrollera hur fotot blev, utan jag fick snällt vänta tills det var dags för framkallning. Idag älskar jag  att jag har den här bilden. Man kan se min lillasyster som sitter på trappan med en katt och vår dvärgpudel Otie vid sin sida. Vid uthuset står pappa Kurts folkvagnsbubbla parkerad, den som han körde i skogen med. Vid husknuten finns vår runda soptunna, som på den tiden var gjord av galvad gallerplåt, där man hade en papperssäck inuti. Jag kan än idag minnas hur det där locket hördes då det  skramlande föll ner när jag varit ute och kastat soporna. Så finns min mamma Ingrids fina trädgårdsland till höger, där som hon alltid sådde luktärter längs stängslet. Det fanns dill och persilja och ringblommor, och såklart potatis.

Nyklippt

Innan jag och Andréa åkte iväg till Rörums backar i söndags kväll, så passade Stefan på att få frisyren justerad litegrann. Han litar inte längre på mina färdigheter som frisör, men tydligen har han större förtroende för min dotter.

I buskarnas skugga låg katten Felix och låtsades sova. Han visste att om han inte passade sig noga så skulle turen komma till honom också, och det här med hårvård är inte det han gillar allra mest. Åtminstone inte på alla ställen på kroppen…. katten alltså 😉

Dagens citat:

Vi borde dansa mer. Vi borde sjunga mer. Vi borde leka mer. Vi borde leva mer.

Den här dagen är som gjord för allt det där. Glad midsommar.

Kram Annika

 

Lite grann från ovan och en nyklippt Stefan. Läs mer »

Scouter vid sjön och en resklar katt.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En morgon när jag kom ner till bryggan för ett dopp så var hela skogen fylld med båtar och kanoter. Sådär brukar det vara varje sommar när det är stora scoutläger uppe vid Sjöröd. Fast jag brukar vara mer morgonpigg än dem, så jag har oftast bryggan för mig själv när jag kommer.

Att där är lite liv och rörelse på lägerplatsen, det känns bara bra tycker jag. Tryggt på något sätt. Nu på sommaren är det annars så mycket konstigt folk ute och rör sig i skogen så man ibland kan bli riktigt rädd.

Resklar katt

När Andréa hade packat ihop alla sina saker för att resa tillbaka till Vancouver, så gjorde katten Felix också sig redo för att följa med. Åtminstone såg det ut så, när han parkerade sig mitt i hennes öppna resväska. Där låg han sedan en halv dag och snusade på alla hennes grejer.

Så måste jag ju visa den fina presenten jag fick av Andréa då jag fyllde år. Det är en vas som hon köpt i Kanada, som hon tyckte skulle passa bra till mina dahlior och de stora pionerna. Visst blev det tjusigt!!! Jag älskar den.

Dagens citat:

Vi jobbar för mycket för att tjäna för mycket för att köpa för mycket som vi har för lite användning för.

Njut av dagen, som lär vara årets längsta dag – sommarsolståndet.

Kram Annika

 

Scouter vid sjön och en resklar katt. Läs mer »

Sista kvällen för den här gången.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej.

I söndags var det sista kvällen med Andréa. Hon kom hem till Gyllebo efter helgens festligheter och jag fick några fina timmar tillsammans med henne.

Kvällen var solig och vinden var ljummen. Vi bestämde oss för att ta en liten runda i Mandelmanns vackra hagar vid Rörum. Fältet nedanför lyste rött av vallmo och det stod i så vacker kontrast till det blåa havet i bakgrunden.

Uppe vid ensamma trädet gick det hästar, det såg vi på långt håll. Vi passerade hagen med fåren, där en skrikande lammunge försökt påkalla vår uppmärksamhet. På en liten skylt hade Gustav skrivit ett meddelande om att lammet var ett flasklamm och det fick den mat den behövde av dem. Men lammet kunde ju inte läsa, så den skrek alldeles hjärtskärande när vi passerade.

Vid ingången till hästarnas hage stod en korg med ryktborstar och kammar. På korgen stod en presentation av de båda hästarna som gick uppe vid det välkända trädet. Tamara och Iskra var två basjkirer som tydligen härstammade från Uralbergen.

Andréa gullade och kelade med en av dem, men jag tyckte inte att de där två hästarna visade sig från sin bästa sida. Plötsligt blev den ena alltför närgången och  började den nafsa efter oss. Kanske var den sur för att vi inte tagit några ryktborstar med oss, ja vad vet jag?! Men jag får nog vidhålla att jag är mer förtjust i Mandelmanns söta fjällkor än de nya hästarna.

Allt roligt har ett slut, och vi vände sakta tillbaka hem igen.

Dagens citat:

Sann kärlek handlar om att ge upp något. Inte om att tillägna sig något.

Tack för en fin kväll min tös.♥ … längtar redan efter att du ska komma hem igen…

Må gott

Annika

Sista kvällen för den här gången. Läs mer »

Kvalitetstid med min Andréa.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Nu när ni läser det här så har min ”Kanadaunge” återvänt till andra sidan Atlanten. Hennes tid här hemma gick som vanligt alltför fort. Lika hastigt som hon kom, lika fort var hon sedan borta igen.

Strax efter hon varit på sin veterinärkongress i Göteborg, så åkte hon iväg igen. Det var dags att rocka loss med vännerna på Sweden Rock. Efter fem dagar på rockfestival kom hon sedan tillbaka hem till oss igen. Med sig hade hon tidernas vinst. Det var ett stort fint hylsnyckelset från Bacho . Hon hade, av alla tusentals människor där på festivalen, lyckats vinna högsta vinsten på ”mekanisk tjurridning”. Inte nog med det, hon provade även nästa dag att rida westernridning på den konstgjorda tjuren, och tro det eller ej, men hon vann då återigen högsta vinsten – ett likadant fint verktygsset från Bacho (fast det skänkte hon till sin vän).  Ja, det bor nog en äkta cowboy i den där tösen.

När hon i fredags kom hem till Gyllebo så passade vi på att ha en riktig myskväll tillsammans ute i vårt orangeri. Vad gjorde det att det var både kallt och blåsigt? Vi tände helt enkelt bara en brasa i den gamla kaminen och satt sedan där och hade det gott tillsammans.

Vädret har inte direkt varit somrigt den gångna veckan. Vattnet i sjön var bara 16 grader varmt och ett stilla regn föll, trots att det utlovas ”torrevär” (torr väderlek) dagen innan. Fast det var ändå mysigt med ett  dopp. Man känner sig både busig och ungdomlig när man badar då det regnar.

För en dryg vecka sedan var det hela 11 år sedan min mamma Ingrid gick bort i cancer. Jag minns den dagen som om det var igår. Närvaron av min mamma känns fortfarande så väldigt tydlig. Jag minns henne i nästan allt jag gör här hemma, och jag är henne evigt tacksam för alla saker som hon lärt mig.

Jag och Stefan passade på att sätta några nya sommarblommor på graven i Brösarp. ♥

Dagens citat:

För allt du gick miste om, fick du något annat istället. För allt du kommer att få, går du miste om något annat istället.

Man kan inte få allt i hela världen eller vara överallt på samma gång. Först när man känner sig nöjd med det man har, så kommer man att bli lycklig.

Ha det fint.

Annika

 

Kvalitetstid med min Andréa. Läs mer »

Stora snigeljakten börjar.

4 kommentarer / Allmänt, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Varje år är det samma sak. Varje tidig vår bestämmer jag mig för att INTE köpa några nya blommor, och särskilt inte sådana som älskas av mördarsniglar. Men mina löften hålls aldrig särskilt bra, och inte heller i år har jag kunnat stå emot att köpa nya blomster. Det har inte blivit så många, men några få har det flyttat hit.

Alltså kommer den stora mördarsnigeljakten snart att dra igång på allvar här hemma i Gyllebo. För ju mer gott jag bär hem, ju fler sniglar lockas ju hit.

Förhoppningsvis så kommer dahliorna att klara sig från de brunsliskiga marodörerna. Stefan har nämligen byggt en sarg med en kant, som ska försvåra för sniglarnas framfart. Men som varje sommar så finns det ju andra hot … tvestjärtar till exempel. Baksidan av att vara odlare.

I vårt lilla orangeri klarar sig blommorna oftast lite bättre. I år har jag små lavendelsticklingar på tillväxt där och det ska verkligen bli spännande att se om det lilla projektet kommer att fungera. Jag visade och förklarade för Emmy, som kom tillbaka efter en svettig springrunda runt sjön.

Jag vet inte hur intresserade hon egentligen var av mina gröna fingrar, för hennes blick sökte sig hellre till hyllan med Stefans alla trägubbar. Men visst är de fina, alla hans olika gubbar och gummor, det kan man ju inte förneka!

Dagens citat:

När vi sätter stämplar på andra människor säger det ganska lite om vilka de är och ganska mycket om vilka vi själva är.

Så var det en ny dag, en ny vecka och nya möjligheter. Ta vara på dagen.

Kram Annika

 

Stora snigeljakten börjar. Läs mer »

Rulla till toppen