Lugnet före stormen.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej på er.
En kväll i veckan var vi ute i sensommaren för att titta efter vilda djur.
Den här tiden på året är så härlig tycker jag. När allting lugnar ner sig och sakta gör sig redo för vinterns vila.
Fast det är nog inte så kul att vara rådjursbock. För dem är det lugnet före stormen. Den 16 augusti börjar jakten …
Men än så länge är det lugnt.
 
Harar var det gott om den här kvällen. Överallt på den Österlenska slätten satt de och tryckte med öronen nerfällde.
Vi såg dem på långt håll och på nära håll.
 
 
Jag och Stefan var ute med vår vän Kent, som gjorde allt för att jag skulle få en bra naturbild.
Försökte skrämma ut vildsvin från sina gömställen till exempel….
 
 
Nej, det blev inga bilder på vilda grisar … men väl på en vacker liten bock!
 
Innan skymningen sedan föll fick vi se en hjort på lite håll och flera rådjur.
Så fina djur.
 
Innan vi for hem så blev himlen röd och månen full.
En vacker kväll i augusti.
 
 
Så måste jag ju visa er ….
För någon dag sedan hamnade jag och min blogg på den där listan på blogg.se.
Jag tror att det är där man listar ”vanliga bloggare”, alltså icke kändisar, som har flest besökare… Egentligen inte alls så viktigt, men såklart lite kul ändå.
Det tackar jag er alla så hjärtligt för!
Välkomna hit, om och när ni så känner för det.
 
 
Dagens citat:
 
Idag lever jag!
imorgon städar jag … kanske!
 
Ha en underbar dag och kram på er.
Annika
 
 
Dela gärna
     

Lugnet före stormen. Läs mer »

Grytjakt i min hembyggd.

Lämna en kommentar / Allmänt, Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
I helgen fick jag följa med på jakt i min hembyggd. Mitt älskade Christinehof.
Det var maken min som blivit bjuden att följa med av sin käre jaktkompis. Så då kom jag också med på ett hörn.
Någon jägare är jag ju inte direkt. Jag kan egentligen bara skjuta med min Canon (och såklart med min pickadolla  – ”Glocken” i militärerna.)
 
Det var grytjakt som stod på kvällens agenda.
Christinehofs arrendatorer var inbjudna för jakt och efterföljande korvgrillning.
Vi samlades på ”Gården” vid Christinehofs slott.
 
 
Ute på gårdsplanen lekte jakthundarna och barnen, glatt och förväntansfullt.
Busiga hundar och ungar.
 
 

Alla blev tilldelade olika platser och gryt.

Jag skulle sitta i ett torn där chansen att fånga vildsvin och kronhjort på bild var ganska hög.
Såklart skulle det vara kul att fånga lite djur på bild, fast trevligast på hela kvällen var ändå att få träffa min ”gamle” skolkompis Håkan. Han var sig på pricken lik från förr. Och undrar någon om det finns några rävar på Christinehof – så är där i alla fall två bakom hans båda öron … Härlige Håkan.
 
Så måste det vara något av en trend där på Christinehof – det här med rutiga skjorter …
 
Väl ute i mitt torn gjorde jag mig beredd att fånga alla vilda djur på bild.
 
På långt håll såg jag ett litet rådjur strosa runt i skogsbrynet.
 
Sedan satte det igång att skråla ….. Det var i en stuga ett stenkast ifrån mitt jakttorn där det tydligen var ett rejält party. Jag kunde höra hur det sjöngs snapsvisor och hurrade och väsnades.
Såklart vågade inga djur komma ut ur skogen när där var ett sådant fasligt oväsen och tivoli. De enda två som trotsigt vågade sig ut ur buskarna var två kärlekskranka harar.
 
 
Tillsist när det nästan var beckmörkt och jag skulle till att packa ner min kamera så hörde jag dem …. nöff, nöff, nöff.
Där nedanför mitt torn bökade ett helt gäng grisar runt. Några bra bilder gick det såklart inte att ta, fast det gör inte så mycket. Vildsvin har jag faktiskt sett väldigt många gånger förr i mitt liv. Man kan ju nästan säga att jag är uppväxt tillsammans med sådana här vilda svin …
 
Sedan var det dags för korvgrillning.
Fem grävlingar och tre rävar hade blivit kvällens byte.
 
Tack Linus för att du bjöd med Stefan och tack för att även jag fick hänga med på ett hörn.
Och Håkan, tack för korven. Sååå kul att träffa dig.
 
Dagens citat:
 
Livet är att våga äventyret
eller ingenting alls!
 
Ha en härlig dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Grytjakt i min hembyggd. Läs mer »

Äntligen är vi samlade.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I min familj är det sällan alla är hemma på samma gång.
Mina döttrar är ofta spridda över hela jordklotet, så det blir liksom inte många tillfällen då vi kan vara samlade tillsammans allihopa.
Men så äntligen!!!
Det blev en underbar kväll med hela min älskade familj.
 
Det blev inget märkvärdigt alls. Lite västerbottenpaj, smörstekta champinjoner och en massa goda ostar. Korv såklart och god frukt.
Emmy hjälpte mig i köket.
 
Amandas racerkille, Jimmy, kom. Liten trött och sliten efter en arbetsdag i sin lastbil.
 
Jag älskar att ha mina nära och kära runt mig.
Och såklart njöt jag av kvällen för fulla muggar.
 
En massa småplock, lite vin och vips har man sommarens lyxigaste måltid.
Så himla gott!
 
Vi satt där vid matbordet länge, länge och åt, småpratade och hade det så bra.
 
Stackars min Stefan … ännu äter han en stor mängd mediciner som gör honom trött, svullen och halvkass. Efter middagen intog han sin TV-soffa, medan vi andra drog fram sällskapsspelet i trädgården. Monopol såklart!
 
Och efter som jag är lite halvt galen så bjöd jag på glögg och lussebullar till kvällsfikat.
Något Andréa ju annars missar där borta i Canada när det är jul.
 
Sommarens finaste kväll – alla kategorier.
 
Dagens citat:
 
Vandra med
människor som
förfriskar din själ,
som tömmer dig
på stress och fyller
dig med energi.
 
Min underbara familj som betyder så mycket för mig, som ger mig så mycket tillbaka.
Ni glömmer väl inte att berätta för just era nära och kära att de är betydelsefulla?
En av mina döttrar sa för några år sedan ”mamma, din kärlek behöver vi aldrig tvivla på” …
… YES!, tänkte jag, jag har lyckats!
 
Kram på er
Annika
 
 
Dela gärna
     

Äntligen är vi samlade. Läs mer »

Sommaren i närbild.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Har ni tänkt på så vacker vår natur är, när man ser den sådär lite mer i närbild?
Tänk bara så fin en bild av en humla i en vindpinad rosenskära kan vara!
 
Spännande kan naturen också vara. Som den värsta thrillern, fast allt händer i en liten blomma …
… för plötsligt kom en gurkspindel ångande med stora, bestämda kliv rakt in i bilden…
 
Där i den vindpinade blommans kronblad hade den vackra (Araniella cucurbitina) gurkspindeln monterat sitt fångstnät. Målmedvetet stegade han fram och konstaterade att han lyckats få två flugor i ett nät.
 
Genast satte gurkspindel igång att kalas för allt vad han var värd. Han tog inte den minsta hänsyn till den betydligt större humlan som glatt surrade runt och ideligen klumpigt fastnade lite i hans garn.
 
Humlan tycktes inte heller lägga märke till att han inte var ensam där i den vackra blomman.
Visst är vår natur fantastisk och vacker. Allting har en mening och det är verkligen ”den enes död – den andres bröd”. Livets cirkel.
 
På ett ställe i min trädgård har jag låtit vilda björnbär få lite utrymme. Jag tycker att dessa bär är så vackra, så de får vara kvar mest för sin skönhets skull.
 
I min trädgård blommar nu ulleternell, lavendell, solhatt … och en massa annat.
Till glädje för mig och alla små kryp.
 
Ja idag blev det bara bilder från min ”lilla värld”.
Ibland är det skönt att bara fokusera på små, enkla ting. Det blir så avkopplande och skönt inne i huvudet.
Små, små korn av enkelhet och skönhet.
 
Dagens citat:
 
Alla kan hitta
skrot hos andra.
Var den som
vaskar fram
guldkornen!
 
Kram och ha en bra dag
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Sommaren i närbild. Läs mer »

Österlenleden del 3

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
Så här när arbetet drar igång för fullt igen, drömmer jag mig tillbaka till förra veckan då jag och min älskade dotter trotsade vädret och gav oss ut på Österlenvandring igen.
Vi började där vi slutade förra gången. Nämligen vid Hallamölla. Vårt mål var Heinge, där etapp nummer 8 har sitt slut.
 
Från Hallamölla gick vi genom skogen för att komma fram vid Fiskabäck och Verkasjön. Redan där i den gamla trollskogen gick vi lite fel och vi blev av med de orangefärgade märkningarna som visade vägen för leden.
Jag känner till trakten och trodde mig veta i förväg var vi skulle gå. Ja så kan det gå då …
Nåja, vår väg som vi valde var också väldigt fin.
 
 
 
Från Verkasjön gick vi den lilla stigen som leder ner till Rännebron och fram till Alunbruket.
Den där vackra lilla bron som jag sprungit över sååå många gånger som barn. Bron som är med i filmen Äppelkriget av Hasse & Tage.
 
Där vid Alunbrukets röda backar stod en av de vackraste hästar jag någonsin sett.
Den stod under ett träd och sparkade med bakbenet och frustade. Den var tydligt irriterad och på ett väldigt dåligt humör. Andréa lockade och pratade vänligt, men det var inget som fick hästen på bättre humör precis. Vi lämnade den åt sitt sura öde och gick vidare.
 
Där i Alunbruket skulle vi ha kunnat satt oss in i platsens fantastiskt spännande historia. Den om Skånes största 1700-tals industri…
 
 
Istället pratade vi mest om ställets festplats. Den plats där jag haft några av mina roligaste kvällar i livet.
Jag berättade helt enkelt om allt annat viktigt som platsen fick mig att minnas.
Om den där gången då Hasse Kvinnaböske skapade folkstorm dit. Eller var man bäst gömde sin hemligt medhavda sprit. Jag visade det romantiska hångelstället och andra saker en dotter kan ha glädje av att veta. Åsså mindes jag såklart alla killar … snygga killar, fulla killar, fula killar, roliga killar och underbara killar …. och han jag för kvällen var kär i ….
Ja, det där stället ruvar på så många sköna minnen!
 
 
 
Vidare gick vandringen förbi den gåtomspunna lilla sjön ”Djupet”. Genom skogen och fram till den långa beteshage som vi kallade ”Långa Ettan”.
 
Vi gick över vägen. Den vackraste vägen jag vet, den med sin gamla allé.
För mig är det den vägen som i min barndom var tecknet för ”nästan hemma” …
Sedan följde vi grusvägen mot Prästabostället.
 
I Andrarumsfälad, som jag tror att skogen heter, hittade vi lite färdkost i form av kantareller. Även andra vackra svampar växte i mängder. På träd och på marken.
Vädret övergick från lätt duggregn till ett mer ihållande, rejält regn. Men vi var glada och traskade glatt på, trots att vi nästan var helt genomblöta.
 
 
Plötsligt stod det en liten vit skylt där mitt i skogen.
Vi var framme vid Sjöbo kommun.
 
Då tyckte vi att det var dags för lite rast och vila och intag av färdkost.
Vi satte oss under ett träd för att skula, även om vi nog inte kunnat bli mycket blötare än vad vi redan var.
Smörgåsen och kaffet smakade i alla fall helt fantastiskt.
 
Sedan var det som om vi fick nya krafter. Vi vandrade spänstigt vidare.
På en plats låg den mysigaste gård man kan tänka sig. Nere i en dal. Åhhh … det där blev nästan mitt nya drömhus! En gård nere i en dal! Vackert, eller hur?
 
 
Så plötsligt var vi framme i Heinge. Det visade sig vara en plats mitt ute i ingestans.
Där tog jag upp telefonen och ringde mitt journummer. Det där numret till min Stefan. Stefan satt hemma och var redo att hämta hem oss när vi kände oss färdigvandrade för dagen.
Men var vi egentligen befann oss, det visste vi inte riktigt …
 
Vi fortsatte att gå för att möta vår chaufför Stefan.
Sjöbo idrottsplats stod det plötsligt på en busskur. En busskur som tycktes vara helt bortglömd av Skånetrafiken … och av alla andra också för den delen …
Ja, något var det som inte stämde.
Men Stefan hittade oss långt om länge där ute i Heinge och vi åkte plaskvåta hem till vår varma stuga i Gyllebo.
 
Dagens citat:
 
Jag vet att
vad som helst
kan hända
när som helst.
Det är därför
jag är så lugn.
 
//Mumminmamman
 
Ett underbart citat att ta efter. Varför ska man oroa sig för en massa saker som för det mesta aldrig händer, när det sedan kanske händer något som man inte är alls beredd på.
 
Jag hoppas ni alla har det bra. Många har nog slut på sin ledighet och är tillbaka på sina arbeten.
Jag lever på mina fina minnen av sommaren, och skapar nya upplevelser i vardagen så mycket det bara går.
Tack Andréa för en fin vandring ♥
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Österlenleden del 3 Läs mer »

Sensommarkänsla.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Den där speciella sensommarkänslan börjar smyga sig på nu. Fälten står guldgula i väntan på att vara tillräckligt torra för bondens tröska.
Fast i år är många lantbrukarna nog inte helt glada. Rapsfälten ser mest svartgråa och ledsna ut. Jag vet inte riktigt vad det kan bli av det där….
Men några fält är vackert gyllengula i alla fall.
 
 
 

 
På min vandringar runt sjön kan man också märka att det är sensommar. Naturen börjar så smått att förbereda sig för höst. Gulnande blad singlar stilla till marken.
Fast jag hoppas att vi får en galet varm och skön sensommar att njuta av snart.
 
I min trädgård blommar det förstås för fullt.
Hibiskusen som jag i fjor fick av min gudmor och min kusin  är nu full av knoppar och jag längtar efter att få se blommorna på riktigt.
 
 
En underskattad kvällsmat måste väl ändå vara en hederlig ”äggakaga med fläsk”.
Skånskt så det förslår och så himla gott!
 
 
 I kväll är det säkert många som laddar för nya tag efter sin semester. Kanske med en liten gnutta ångest. Eller en längtan efter mer fasta rutiner igen.
Jag märker egentligen inte så stor skillnad, eftersom mitt kontor har krävt en viss tillsyn hela tiden.
 
Kvällens citat:
 
Vi
förstår inte
hur värdefull en
stund är förrän
den är ett
minne.
 
Mitt mål ska bli att skapa så många goa minnen som det går, om jag jobbar eller är ledig. LIvet består av små härlig ögonblick hela tiden.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
Dela gärna
     

Sensommarkänsla. Läs mer »

Vi sparkar ingång på Hantverkarn igen.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 1 minute of reading
Gomorron.
Nu är vår semester i det närmaste slut och vi drar igång i morgon igen.
Hur galet fort har egentligen tiden och sommaren gått i år?
Det sista jobbet vi gjorde innan vi gick på semester var ett specialuppdrag för Nordic Sea…
 
 
Ett gammalt olivträd på vineriet mådde inte bra. Det hade fått ohyra och behövde en större boning.
Om man är ett 80 årigt olivträd så är man väl värd lite extra omvårdnad.
Hela Hantverkarns styrka ryckte ut. Det fick bli en specialbyggd kruka.
 
 
 
 
 
Jag hoppas att olivträdet repat sig och att de och vår personal nu fått ny energi för att klara av en lång, kall vinter.
 
 
Stefan själv är ännu delvis sjukskriven, så än dröjer det innan han kan börja slänga med ställning och annat byggmaterial. Men företaget öppnar igen och vi hälsar vår personal och våra kunder välkomna tillbaka efter semester.
 
Jag tackar Ante och Tim för bildmaterialet.
Samtidigt hälsar jag en ny anställd välkommen till oss. En för mig mycket välkänd kille … Duktig snickare, pålitlig och noggrann!
Välkommen i företaget Låke!
 
 
Hoppas ni alla har det bra.
Kram Annika
 
 
Dela gärna
     

Vi sparkar ingång på Hantverkarn igen. Läs mer »

Lintottar i poolen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej på er.
 
Vår semester sjunger på sista versen och även om sommaren inte bjudit oss på sitt bästa väder så har vi en massa fina dagar att se tillbaka på.
För en ”dålig” svensk sommar är bättre än ingen sommar alls.
 
I veckan har vi haft besök av de sötaste små töser ni kan tänka er. Just den dagen var en strålande solskensdag och det blev såklart en massa bus i poolen.
 
Lilla hunden Lykke hittar ständig och jämnt på med bus. En dag när jag kom hem ifrån affären var hela golvet fullt med pärlor … Hon hade ”tittat” lite på ett par av mina sandaler …
 
Fast jag älskar min hundar oändligt.
Både den stora och de små!!
 
En dag blev jag sådär väldigt bortskämd av maken min. Han bjöd på middagen och fixat allting alldeles själv innan han stolt ropade ”maten är klar, älskling” ….
 
Dagens citat:
 
Ha en underbar lördagkväll och en stor kram.
Annika
 
 
Dela gärna
     

Lintottar i poolen. Läs mer »

Lite hipp som happ.

Lämna en kommentar / Österlen, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan
 
I sommar är det jag som tagit över rodret för de lite tyngre arbetena i vår trädgård.
Stefan har ännu inte fått tillbaka flåset och måste ta det lugnt för att få luft. Han väntar på vidare undersökningar, så till dess får han vila och ta det med ro. Alltså är det jag som kantskär rabatterna i år …. och det blir … fint … tycker jag själv!
Det blir så där mjukt och böljande rakt ….
 
 
Jag tar många pauser och det tycker hunden Johnny passar utmärkt. Lek varvat med arbete. Precis som det ska vara.
 
 
Det har varit ett terrorattentat.

I alla fall ser det ut så. I insektshotellet. Någon har totaltförstört det och ryckt ut precis hela inredningen och kastat på marken. Stefan som ville ha något litet pyssel, har gjort ny inredningen åt bina. Det där är inget att fota, sa han … Fast jag tror att bina är väldigt glada över att hotellet är återställt och de bryr sig nog inte så mycket om skönhet.
 
 
Vi har varit på Franskans Creperia igen. Jag älskar verkligen det stället. Det är såklart gott. Så är personalen så där fantastiskt trevlig. Men de har ett extra stort pluspoäng där tycker jag. De välkomnar hundar och värnar sådär lite extra mycket om dem. Först av alla serveras hundarna med en skål vatten. Det där gillar jag skarpt!

Den här kvällen, då vi var där, så hade de även tre hundar som sina gäster. Bla gatuhunden ”Stubben”.
 

 
Det har varit regn och rusk också de senaste dagarna. Då kuckelurar jag inomhus och blir extra glad över en bukett vackra rosor. Kolla bara den här färgen!!
 
 
Dagens citat:

 
Mitt hjärta säger vin och choklad,
men mina jeans säger herrejävlar
kvinna ät en sallad.
 
Hahaha … ja så är det för mig just nu. Några semesterkilo har smugit på så nu gäller det att ”mota Olle i grinden”. Jag har inget stort problem med det där och det viktigaste är att vara frisk och mår bra.
 
Ha det gott och tack för att ni kikade in här.
Kram Annika
 
 
Dela gärna
     

Lite hipp som happ. Läs mer »

Bergs tittar in.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej.
Hoppas ni har det bra så här mitt i sommaren.
Men det här sommarvädret hörrni … vad tycker ni egentligen om det?
 
…. ja en dag under vår semester tittade Vännerna Bergs lite spontant ut till oss i Gyllebo.
Lite kaffe och en bärpaj ute på tralldäcket tänkte jag kunde bli mysigt.
Vi hade inte mer än burit ut alla dynorna i trädgårdsmöblerna förrän himlen liksom öppnade sig.
 
 
Det var bara för oss att kvickt flytta in igen och istället för en skön kaffeslurk i solskenet, blev det en kaffetår med tända ljus och regnet trummande mot fönsterrutorna. i fjärran mullrade åskan lite dovt.
 
 
Och för att busa till det riktigt så kom solen tillbaka efter en liten stund och inbjöd till en liten stund ute på däcket i alla fall.
 
Har ni också haft samma problem?
Konka dynor fram och tillbaka. Fast det där måste nog räknas som ett riktigt i-lansproblem ändå.
 
Ha en skön kväll och kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Bergs tittar in. Läs mer »

Rulla till toppen