rådjur

Egentid.

Hejsan.

Alla behöver vi väl lite egentid ibland? Kanske är det extra viktigt när man har mycket att göra och livet rusar på.

Nu när jag jobbar lite mer, så känns mina ensamma stunder på bryggan därför extra viktiga.

En tidig morgon när jag gick ner för att bada, så såg jag att rådjuret som nyss fött ett litet kid på vår tomt, också hade tagit sig lite egentid i grannens trädgård. Kanske känner djur också att de behöver egentid…

Nästan helt orädd för mig, låg hon bara där och vickade på sina stora öron när jag passerad.

Någonstans ute på allmänningen visste jag att hennes lilla rådjurskid låg gömt i det höga gräset.

Några som inte är så väldigt mycket för egentid, det är våra hundar. Så fort jag kommer hem från jobbet, så kommer de rusande och är vilda av glädje. Kanske har de saknat mig och vill umgås … eller så hoppas de att jag kan ha godsaker med hem till dem…

En dag hade jag faktiskt vars ett gott ben med hem till dem. Det uppskattades. En väldigt bra sak med mitt jobb är att vi säljer foder, godsaker och tillbehör till de flesta fyrfota vänner.

Vi på Brösarps Lokalförening har mat och godis till många sorters djur, alltifrån små kyckligar, kaniner och vilda fåglar till får och hästar. Ja och till katter också förstås!! Mjau säger Felix.

… och vill ni ta del av härliga erbjudande från ”Luckan” så hittar ni instagramsidan HÄR.

Dagens citat:

Det är som det är. Det var som det var. Det kommer bli som det blir. Stressa inte över det.

Ha en fin och härlig måndag.

Kram Annika

Dessa underbara djur.

Hejsan.

Först av allt vill jag tacka er, alla och envar, som skickat mig grattishälsningar de senaste dagarna. Att fylla år och bli mormor igen på samma dag, det var verkligen omtumlande.

För mig blev den här pingsthelgen för övrigt inte alls som planerat. Covidviruset satte klorna i mig. Rejält snuvig och febrig har jag mest pendlat mellan sängen och under parasollet i trädgården.

Fast man kan faktiskt ha det sämre när man är sjuk. Jag har trots allt njutit av naturen vi har här inpå husknuten – de vilda djuren. Ett rådjur som brukar komma och tukta mina penséer varje år, och en liten ekorrunge som helt orädd skuttade fram i träden runt om på vår  tomt.

Att ha så nära till djur och natur, det är en gudagåva, det bästa som finns.

Dagens citat:

Det är inte själviskt att älska dig själv, ta hand om dig själv och prioritera din lycka. Det är nödvändigt!

Ha det fint.

Kram Annika

Småglin i sommarkvällen.

Hejsan.

Äntligen har vårt lilla rådjurskid visat upp sig för min kamera på riktigt. Rådjursfamiljen bor på vår vildvuxna tomt bakom gästhuset, och en kväll kunde jag äntligen fånga dem båda på foto. Visst är de ljuvliga. Ja, det tycker jag trots att de ätit upp precis alla rosenknopparna nu.

Samma kväll som geten och hennes kid visade upp sig, så kom Amanda och Scott hit för att äta kvällsmat och för att heja på Sverige i fotboll. Klädseln var förstås viktig när man skulle heja på sitt land.

Under tiden som Amanda och Stefan höll koll på matchen så fixade jag och Scott med lite annat. Maten tillexempel.

När det är varma sommarkvällar så hör det till att man äter utomhus, och gärna med jordgubbar till efterrätt. Det är livet det!

Ja det är härligt med rådjurskid, små söta pojkar och varma sommarkvällar. Då kan till och med jag glädjas över att det är fotbollstävling på TV.

Dagens citat:

Vi är alla som fjärilar som flaxar omkring för en dag och tror att det är för evigt.

Varje dag är en gåva, glöm aldrig det.

Kram Annika

Vilda djur inpå husknuten.

Hejsan.

Just nu sjuder naturen av liv.

I skogen är det rena barnkammaren hos alla fåglar nu. En del har nykläckta, nakna små ungar i bona medan andra kämpar med att lära sina ynglingar – ja om inte stå på egna ben så i alla fall flyga med sina egna vingar.

Runt vårt eget hus syns många tecken på djurlivets rikedom. Ute bakom vårt gästhus gömmer sig rådjursgeten i det höga gräset.

Av hennes sprängfyllda juver förstår jag att hon har en liten unge också där i det höga gräset. Stefan har medvetet låtit gräset växa fritt här, och när han står i sitt garage ser han ofta det lilla vingliga kidet stapla omkring efter sin mamma.

Ibland händer det att de vilda djuren blir lite väl närgångna. I förra veckan flög det in tre talgoxar i vårt matrum. Efter lite flaxande hade jag dock lyckats fånga in dem alla och varsamt släppt ut dem i friheten. Strax därefter hörde jag på hunden Lykke att någon ny inkräktare tagit sig in i huset.

Det var en gullig liten skogsödla som skräckslagen satt på fel sida skjutdörren och darrade. Naturligtvis bar jag ut även den till friheten där den var i säkerhet för både katter och hundar.

Jag älskar att bo så nära naturen. Fast det förstås, jag vet inte om det är helt naturligt att man har en liten naken pojke uppe på matbordet. Men det är väl lite det som är charmen med att vara mormor, att man tillåter lite mer än vad man skulle gjort med sina egna barn. Och trädgårdsbord kan man tvätta av lätt som en plätt.

Att ha möjlighet att vistas i naturen bland alla däggdjur, insekter, fiskar, kräldjur, fåglar, sniglar… ja, precis alla – det är en gudagåva tycker jag.

Dagens citat:

Gå inte dit stigen leder. Gå istället där det inte finns någon stig och lämna ett spår efter dig.

Njut av din dag.

Annika

Den lille Gyllebobocken.

Hejsan.

Den senaste tiden så har en liten rådjursfamilj flyttat hem till oss. En rådjursfamilj med en gullig liten bock som tycks nästan helt orädd. Han är så näpen  och söt med sina små bulor i pannan.

Kanske är det för att de i somras föddes där i snåren utanför tomtgränsen som de nu flyttat tillbaks hit igen.

Eller så är det för att Stefan satt upp en särskilt god saltsten åt den lille familjen. En saltsten avsedd för vilda djur.

Fast jag tycker att det verkar som om de gillar mina solrosor lite bättre.

Jag älskar att ha djurlivet inpå husknuten … även om det äts en å annan ros ibland.

Men där vid lilla gästhuset kan de få vara, där får de ha en liten fristad.

Dagens citat:

De flesta människor skulle lära av sina misstag om de inte var så upptagna med att förneka dem.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Rätt som det regnar så kommer det en skur.

Hejsan.

Om vi var nära jordens undergång i fjor, då torkan och värmen fick många att befara både växthuseffekter och miljökatastrofer, så har det i år återgått till en helt normal svenska sommar igen. Sol och regn i spridda skurar.

I år är det frodigt och grönt i skogen igen, så som det brukar vara.

Det var en sådan här ”regnskurskväll” som vi passade på att ta ett varv runt sjön. Jag, hundarna och Emmy.

På den fina rastplatsen i skogen hade en familj slagit ner sina bopålar. Det såg så mysigt ut när vi passerade deras läger.

När himlen skiftade färg till mörkblått och nästa störtskur hängde i luften, då fick vi slänga upp den långsammaste lilla hunden i ryggsäcken och skynda på våra steg.

Hemma på vår egen tomt gick rådjuret med sitt lilla kid och åt av det frodigt, gröna gräset. Precis så som det ska vara en helt vanlig svensk sommar på Österlen.

Dagens citat:

Det är bättre att göra något bra av den dagen som är, än att gnälla över den dagen som inte blev som man ville.

Ha det riktigt bra och kram.

Annika

 

Ohyfsade kompisar.

Hejsan.

Här hos oss i Gyllebo bor ett gäng ohyfsade kompisar. Invånare som inte har lärt sig skilja på ditt och mitt.

Helt ogenerat står de bara och knaprar i sig av mina penseer och alla andra blommor som jag planterar vid vår tomt. Försöker jag skrämma bort dem, så springer de bara en liten bit iväg innan de vänder sig om och ställer sig och ”ballglor” på mig.

”Ballglor” är sånt man gör här på Österlen. Man stirrar fånigt på någon utan att vika undan blicken. När jag gick i skolan sa vi att man ätit ”glosoppa” till middag, och det lär Gylleborådjuren säkerligen gjort, så som de blänger.

Jag har varit så arg på de här kompisarna att jag med mina egna händer skulle kunna strypa dem. Det var i alla fall vad jag trodde och sa, ända tills jag hade chansen…

För såklart är jag djurvän. När jag i somras såg att de fått tillökning utanför vår tomt, så tassade jag bara försiktigt förbi den lilla raringen. Mån om att den lilla skulle klara livhanken.

En raring som med all säkerhet kommer att stjäla mina sommarblommor det här året.

Det är inte bara här i Gyllebo som jag är arg på rådjuren. Även på min mammas grav i Brösarp är de och stjäler blommor.

Den lilla julrosen jag satte strax före jul är nu nästan bara ett minne blott.

I likhet med min mamma har jag en sorts hatkärlek till de här vilda djuren. Våra rådjur här på Österlen.

Dagens citat:

Jag gillar tanken på alla underbara djur som finns, även när jag inte alltid kan se dem.

Men blommorna på kyrkogårdarna skulle de kunna ta och låta bli.

Ha det fint och kram

Annika

 

 

 

 

Rofyllda kvällar.

Hejsan.
Det finns inget vackrare än kvällarna i september månad.
Jag tycker att det känns som om luften är lite renare och lite mer syresatt då. Det infinner sig ett lugn i själen.
Här hemma i Gyllebo älskar jag att ströva bort till vår kohage och njuta av kornas lugna tuggande. Det är något med ljudet av betande kor som har en sådan vilsam effekt på mitt sinne. Jag bara älskar kossor!
Här i ”min” kohage i Gyllebo har kossorna det superbra.
Nu är jag ju inte direkt lagfaren ägare till den här kohagen och inte till korna heller för den delen.
Men när jag sitter här ensam på kvällen och blickar ut över ängen och de betande djuren, då känns det som om jag äger hela världen. Eller kanske är det som om jag inte äger någonting … det spelar ingen roll, det är lite som en frihetskänsla bara.
Kor är så himla roliga tycker jag. De är så nyfikna av sig. Alltid är det någon som är lite modigare och vågar komma fram en bit för att hälsa.
Efter en bra stund när jag vände hemåt igen fick jag syn på en annan filur. Ett blomätande rådjur i grannens trädgård.
Jag misstänker att den parveln inte blir särskilt populär nästa gång grannarna dyker upp här hemma.
Dagens citat:
Du vet att det är länge sen
du har haft svenska i skolan
när presens, preteritum och
perfektum låter som troll-
formler från Harry Potter.
Njut av en ny dag.
Kram Annika

Tyst morgon i Gyllebo

Hejsan.
Åhhh vilken morgon.
Så fort det går att glömma hur ljuvlig en tyst morgon kan vara här i Gyllebo.
Och så gott mitt vanliga kaffe smakar. Det där gröna Zoega som kallas för Skånerost, det som smakar bäst ihop med vårt goda vatten.
På andra sidan vägen smyger det ensamma rådjuret omkring på sin jakt efter något grönt och frodigt att äta.
Alla grannens stockrosor har den ätit slut på nu och alla andra frodiga blommor också. Kvar är bara en bränd, brun gräsmatta och en stickig häck.
Min söte granne skrattar bara och säger att han har tänkt om, han ska inte ha några blommor i fortsättningen.
Jag älskar hans positiva syn att se på saken.
Jag sitter alldeles tyst med mitt kaffe och njuter av den stilla morgonen.
Mitt diskbråck har fått sig en törn av allt resandet, men det får det vara värt.
På mitt skrivbord ligger en ny hög av papper och min mailkorg är full. Det där måste jag hinna med de närmsta dagarna, men än får det ligga någon timme till. Det springer inte ifrån mig direkt, det där jobbet.
Än vill jag hinna njuta av tystnaden och av det vackra rådjuret.
Det är allt bra skönt att vara hemma igen.
Sakta smyger det lilla rådjuret sig över på vår tomt. Fastigheten där vårt nya lilla gästhus så sakteliga håller på att ta form.
Jag förstår att jag inte kommer att kunna ha särskilt mycket blommor där, men det gör mig inget.
Vi tittar en stund på varandra, jag och rådjuret, innan det lojt strosar vidare på sin jakt efter något ätbart.
Innan jag reste till USA så var mina rosor vid orangeriet i full blom och jag minns att doften nästan var så stark att den var kväljande. Nu är rosorna helt överblommade och jag får njuta av de bilder jag hann knäppa innan jag for.
Åhhh, vad allt går fort, på tok för fort…
Dagens citat:
Många missar lyckan. Inte på grund
av att de inte finner den, utan
på grund av att de inte stannar
och njuter av den.
Jag önskar er alla en ljuvlig dag.
Kram Annika

Mat i överflöd.

Hej hej
Vi vet nog alla att jordens resurser är synnerligen ojämnt fördelade. Det gäller inte bara för oss människor, har jag lagt märke till, utan även för våra vilda djur. En riktig klasskillnad kan det minsann vara.
För visst ser det ut som den här lilla råbocken har fått lite för stor påskbuffé för sig själv?
Nu är den här lille bocken visserligen en lite finare och förnämare rådjursbock med härkomst från ett riktigt gods. Nämligen Christinehofs gods. Och när man är en sådan finare herre, ja då kan man göra lite som man vill … man kan till exempel upp och stå bland all maten.
Men att bli fotograferad och förevigad är inget den fine herren tyckte var särskilt trevligt. Argsint spärrade han upp bakdelens vita tuss i tron att den på något vis skulle göra att han såg farligare ut och skrämma bort mig.
Jag tyckte istället att han blev söt och lite lik en gullig kanin bakifrån, och det är ju passande såhär i påskatider.
Ja, det är inte särskilt rättvist i vår värld, men det bryr inte sig den här lille bocken om.
Kvällens citat:
Dina nuvarande
omständigheter avgör inte
hur långt du kan gå, de
bestämmer endast
var du börjar.
Ha en härlig lååååång fredag. Och dela med er om ni har för mycket mat.
Kram Annika
Scroll to Top