rådjur

Ohyfsade kompisar.

Hejsan.

Här hos oss i Gyllebo bor ett gäng ohyfsade kompisar. Invånare som inte har lärt sig skilja på ditt och mitt.

Helt ogenerat står de bara och knaprar i sig av mina penseer och alla andra blommor som jag planterar vid vår tomt. Försöker jag skrämma bort dem, så springer de bara en liten bit iväg innan de vänder sig om och ställer sig och ”ballglor” på mig.

”Ballglor” är sånt man gör här på Österlen. Man stirrar fånigt på någon utan att vika undan blicken. När jag gick i skolan sa vi att man ätit ”glosoppa” till middag, och det lär Gylleborådjuren säkerligen gjort, så som de blänger.

Jag har varit så arg på de här kompisarna att jag med mina egna händer skulle kunna strypa dem. Det var i alla fall vad jag trodde och sa, ända tills jag hade chansen…

För såklart är jag djurvän. När jag i somras såg att de fått tillökning utanför vår tomt, så tassade jag bara försiktigt förbi den lilla raringen. Mån om att den lilla skulle klara livhanken.

En raring som med all säkerhet kommer att stjäla mina sommarblommor det här året.

Det är inte bara här i Gyllebo som jag är arg på rådjuren. Även på min mammas grav i Brösarp är de och stjäler blommor.

Den lilla julrosen jag satte strax före jul är nu nästan bara ett minne blott.

I likhet med min mamma har jag en sorts hatkärlek till de här vilda djuren. Våra rådjur här på Österlen.

Dagens citat:

Jag gillar tanken på alla underbara djur som finns, även när jag inte alltid kan se dem.

Men blommorna på kyrkogårdarna skulle de kunna ta och låta bli.

Ha det fint och kram

Annika

 

 

 

 

Rofyllda kvällar.

Hejsan.
Det finns inget vackrare än kvällarna i september månad.
Jag tycker att det känns som om luften är lite renare och lite mer syresatt då. Det infinner sig ett lugn i själen.
Här hemma i Gyllebo älskar jag att ströva bort till vår kohage och njuta av kornas lugna tuggande. Det är något med ljudet av betande kor som har en sådan vilsam effekt på mitt sinne. Jag bara älskar kossor!
Här i ”min” kohage i Gyllebo har kossorna det superbra.
Nu är jag ju inte direkt lagfaren ägare till den här kohagen och inte till korna heller för den delen.
Men när jag sitter här ensam på kvällen och blickar ut över ängen och de betande djuren, då känns det som om jag äger hela världen. Eller kanske är det som om jag inte äger någonting … det spelar ingen roll, det är lite som en frihetskänsla bara.
Kor är så himla roliga tycker jag. De är så nyfikna av sig. Alltid är det någon som är lite modigare och vågar komma fram en bit för att hälsa.
Efter en bra stund när jag vände hemåt igen fick jag syn på en annan filur. Ett blomätande rådjur i grannens trädgård.
Jag misstänker att den parveln inte blir särskilt populär nästa gång grannarna dyker upp här hemma.
Dagens citat:
Du vet att det är länge sen
du har haft svenska i skolan
när presens, preteritum och
perfektum låter som troll-
formler från Harry Potter.
Njut av en ny dag.
Kram Annika

Tyst morgon i Gyllebo

Hejsan.
Åhhh vilken morgon.
Så fort det går att glömma hur ljuvlig en tyst morgon kan vara här i Gyllebo.
Och så gott mitt vanliga kaffe smakar. Det där gröna Zoega som kallas för Skånerost, det som smakar bäst ihop med vårt goda vatten.
På andra sidan vägen smyger det ensamma rådjuret omkring på sin jakt efter något grönt och frodigt att äta.
Alla grannens stockrosor har den ätit slut på nu och alla andra frodiga blommor också. Kvar är bara en bränd, brun gräsmatta och en stickig häck.
Min söte granne skrattar bara och säger att han har tänkt om, han ska inte ha några blommor i fortsättningen.
Jag älskar hans positiva syn att se på saken.
Jag sitter alldeles tyst med mitt kaffe och njuter av den stilla morgonen.
Mitt diskbråck har fått sig en törn av allt resandet, men det får det vara värt.
På mitt skrivbord ligger en ny hög av papper och min mailkorg är full. Det där måste jag hinna med de närmsta dagarna, men än får det ligga någon timme till. Det springer inte ifrån mig direkt, det där jobbet.
Än vill jag hinna njuta av tystnaden och av det vackra rådjuret.
Det är allt bra skönt att vara hemma igen.
Sakta smyger det lilla rådjuret sig över på vår tomt. Fastigheten där vårt nya lilla gästhus så sakteliga håller på att ta form.
Jag förstår att jag inte kommer att kunna ha särskilt mycket blommor där, men det gör mig inget.
Vi tittar en stund på varandra, jag och rådjuret, innan det lojt strosar vidare på sin jakt efter något ätbart.
Innan jag reste till USA så var mina rosor vid orangeriet i full blom och jag minns att doften nästan var så stark att den var kväljande. Nu är rosorna helt överblommade och jag får njuta av de bilder jag hann knäppa innan jag for.
Åhhh, vad allt går fort, på tok för fort…
Dagens citat:
Många missar lyckan. Inte på grund
av att de inte finner den, utan
på grund av att de inte stannar
och njuter av den.
Jag önskar er alla en ljuvlig dag.
Kram Annika

Mat i överflöd.

Hej hej
Vi vet nog alla att jordens resurser är synnerligen ojämnt fördelade. Det gäller inte bara för oss människor, har jag lagt märke till, utan även för våra vilda djur. En riktig klasskillnad kan det minsann vara.
För visst ser det ut som den här lilla råbocken har fått lite för stor påskbuffé för sig själv?
Nu är den här lille bocken visserligen en lite finare och förnämare rådjursbock med härkomst från ett riktigt gods. Nämligen Christinehofs gods. Och när man är en sådan finare herre, ja då kan man göra lite som man vill … man kan till exempel upp och stå bland all maten.
Men att bli fotograferad och förevigad är inget den fine herren tyckte var särskilt trevligt. Argsint spärrade han upp bakdelens vita tuss i tron att den på något vis skulle göra att han såg farligare ut och skrämma bort mig.
Jag tyckte istället att han blev söt och lite lik en gullig kanin bakifrån, och det är ju passande såhär i påskatider.
Ja, det är inte särskilt rättvist i vår värld, men det bryr inte sig den här lille bocken om.
Kvällens citat:
Dina nuvarande
omständigheter avgör inte
hur långt du kan gå, de
bestämmer endast
var du börjar.
Ha en härlig lååååång fredag. Och dela med er om ni har för mycket mat.
Kram Annika

Två små bockar och en god fiskgratäng.

Hejsan.
En kväll i veckan när vi satt i köket och åt kvällsmat såg vi de två små rådjursbockarna som brukar hålla sig här i vårt område och runt vår trädgård.
Vintern har varit jobbig för dem och jag gissar att de gärna hoppat in och smaskat i sig alla de svällande knopparna som just nu finns på alla träd och buskar runt vårt hus.
De är så söta med sina bastklädda horn, det får jag allt medge. Men att få in sådana rackarns busungar i trädgården kan vara rent förödande för våra klena prydnadsträd. Jag vet nog hur de kan fila och stånga med de där små gulliga hornen. Av mina dyrt investerade träden blir ingenting kvar då, bara spillror.
Kvickt som attan satte jag iväg efter kameran och for ut på vår veranda. Samtidigt som jag knäppte mina bilder tog jag mig ett litet snack med de båda gossarna.
På andra hållet vankade pågarnas trötta moder förbi. Förmodligen dräktig sedan i somras.
Det är ganska fantastiskt med rådjurens fortplantning. Geten blir parad någon gång i juli, augusti och sedan ligger det lilla befruktade embryot bara i hennes livmoder och skvalpar och väntar. Fosterutveckligen stannar liksom av helt och den börjar inte växa igen förrän någon gång i januari, februari. Det här kallas fördröjd implantation.
Någon gång i maj, juni kommer de nya små kiden sedan  att få se dagens ljus.
Ja visst är det underbart med ett sådant rikt djurliv ända in på husknuten … men gud nåde ifall de rör mina blommor …
Rådjursfamiljen strövade bort till grannen och jag pep in igen till min kvällsmat.
Kvällsmaten bestod den här dagen av en sådan där fiskgratäng som jag brukar göra – gratäng a la Annika.
Jag kokar torsken försiktigt och lägger i mitten av en ugnssäker form. Klickar ut hemmagjord potatismos runt om fisken (självklart måste det vara hemmagjord mos tycker jag) Så gör jag en enkel dillsås och häller den över den kokta fisken. Så strör jag en smakrik ost över alltihopa. In i ugnen tills det fått fin färg. Enkelt och jättegott!
Kvällen bjöd på en underbar solnedgång.
Molnen såg ut som stora rosa bomullstussar. Men vill man hinna föreviga naturens skådespel så måste man allt vara snabb.
Jag skulle bara …. ja, någonting kom i vägen och när jag kom ut med min kamera så var de rosa tussarna försvunna. Fast jag bjöds ändå på en magisk vy, med den lilla månen som en liten smal skärva bara.
Dagens citat:
Jag hörde att man
kan göra chokladfondue
av överbliven choklad.
Men det gör mig konfunderad.
Vem fan har överbliven
choklad hemma?!
Ja, det här citat stämmer så bra in på mitt hem. Om det är något som har en försvinnande åtgång här hos oss så är det choklad. Ibland köper jag bara mörk choklad med hög kakaohalt för att det inte ska försvinna lika snabbt.
Ha en mysig dag och tack till er som kikar in här.
Kram Annika

Våren smyger tyst på oss.

Gokväll.
Det kanske inte märks eller syns så här i början av februari, men den smyger faktiskt på oss nu…
Den där våren.
Den ligger liksom bara och lurpassar och kikar fram lite då och då.
Lite blygt. Men den laddar för fullt, för att när det är dags, storma fram med full kraft. Om ni tänker er som när man var barn och lekte kurragömma, tröttnade och skrek ”fritt fram”.
Så tror jag! Och jag längtar tills moder natur vrålar FRITT FRAM!
Kvällens citat:
Det väna
Jag älskar det väna, veka och blyga
Gläds när hassel ur jorden ses smyga
När sälgen den knoppas, brister, slår ut
Och vårblommorna hälsa att vintern är slut.
Fredagsmys och må gott mina vänner.
Kram Annika

Naturen smyger inpå vår husknut.

Hejsan och gomorron.
Först av allt – TACK för alla hjärttryckningar på mitt inlägg igår. Det är lite som min lön för mödan, och igår fick jag så många…. Så tusen tack ni som tryckte ♥.
Men det är såklart helt ok att bara hänga här inne och läsa också. Så välkomna idag igen.
Hoppas ni har det bra såhär i adventstider.
Vi här på Österlen har i vanlig ordning barmark, vått och grått. Men vi är så vana vid det så jag tänker liksom inte riktigt på det. Ena dagen är det lite frost, för att nästa vara vått och geggigt igen.
Hemma hos oss bor det tre rådjur. Jag gillar dem – sådär…
Visst är de jättefina, söta och härliga att se på när de strövar runt vid vår tomt.
Men jag har nog sett hur de går här och blänger på mina blommor och buskar som jag har i min trädgård. Förmodligen har de redan full koll på alla de vackra tulpanlökar som jag satte tidigare i höst. Tulpanknoppar som ju är en delikatess för små rådjur.
-Alltså – ni skulle våga … Då är det krig!!
På ett ställe här i Gyllebo har jag sett att man matar de söta rådjuren när vintern är här på riktigt.
Snällt och omtänksamt såklart. Men då man väljer att lägga foderplatsen någon meter från vägen, tycker jag att det är ett synnerligen dumt tilltag. Så mata gärna rådjuren, men välj att gå långt ut på ängen eller ut i skogen och lägg en foderplats där. Det hade kanske skonat mina blomster litegrann också.
Vi får väl se om det blir några fina tulpaner hemma hos mig till våren ….
Så skulle jag ju vila efter min operaton, och inte ut och vandra med min store luffs, Johnnyhunden.
Men det håller ju inte. Det visste jag ju från början egentligen.
Såklart går jag mina promenader med Johnny.
Vi har haft ett allvarligt samtal om att inte dra i koppel, om att inte göra de där jämfotahopp i tid och otid och om hunduppförande i största allmänhet. Johnny har lovat, heligt och dyrt – att sköta sig exemplariskt. Alltså går vi i skogen precis som vi brukar, trots operation och sjukskrivning.
Enda skillnaden är att småhundarna får gå en liten runda för sig själv, eftersom det blir lite lättare att styra upp det hela med bara en hund i koppel, istället för tre.
Ja livet går sin gilla gång här hos mig.
Så måste jag tacka er alla. Alla ni som röstade på mig i nomineringen till årets bloggare i lite olika kategorier.
Jag blev inte en av de lyckligt utvalda i år…
Men vet ni, det gör mig alls ingenting. Det räcker med att ni är här.
Den största vinsten är egentligen att få fotografera, skriva lite knastexter och sätta ihop till blogginlägg. Extra kul är det såklart att ni där ute vill titta in här och läsa lite då och då.
Så TACK mina gulliga läsare. Min blogg är för mig, dig och oss!
Dagens citat:
Försök aldrig tvinga
någon att göra plats för
dig i deras hjärta.
Är din kärlek obesvarad –
vänd dig om, sträck på
dig och gå därifrån.
Viktigast är att göra plats för sig själv i sitt hjärta. För DU är den viktigaste personen i DITT liv.
Glöm aldrig det.
Om man ber någon att uppge namnet på de tre viktigaste personerna i sitt liv, så brukar det grunnas och funderas ett bra tag innan svaret kommer. Och nästan alltid har de ändå glömt den absolut viktigaste personen i sina liv – sig själv!
Ha en fin dag
Kram Annika

Lugnet före stormen.

Hej på er.
En kväll i veckan var vi ute i sensommaren för att titta efter vilda djur.
Den här tiden på året är så härlig tycker jag. När allting lugnar ner sig och sakta gör sig redo för vinterns vila.
Fast det är nog inte så kul att vara rådjursbock. För dem är det lugnet före stormen. Den 16 augusti börjar jakten …
Men än så länge är det lugnt.
 
Harar var det gott om den här kvällen. Överallt på den Österlenska slätten satt de och tryckte med öronen nerfällde.
Vi såg dem på långt håll och på nära håll.
 
 
Jag och Stefan var ute med vår vän Kent, som gjorde allt för att jag skulle få en bra naturbild.
Försökte skrämma ut vildsvin från sina gömställen till exempel….
 
 
Nej, det blev inga bilder på vilda grisar … men väl på en vacker liten bock!
 
Innan skymningen sedan föll fick vi se en hjort på lite håll och flera rådjur.
Så fina djur.
 
Innan vi for hem så blev himlen röd och månen full.
En vacker kväll i augusti.
 
 
Så måste jag ju visa er ….
För någon dag sedan hamnade jag och min blogg på den där listan på blogg.se.
Jag tror att det är där man listar ”vanliga bloggare”, alltså icke kändisar, som har flest besökare… Egentligen inte alls så viktigt, men såklart lite kul ändå.
Det tackar jag er alla så hjärtligt för!
Välkomna hit, om och när ni så känner för det.
 
 
Dagens citat:
 
Idag lever jag!
imorgon städar jag … kanske!
 
Ha en underbar dag och kram på er.
Annika
 
 

Hemma hos oss igen.

Hejsan.
Äntligen är han hemma hos oss igen. Som vi längtat!!
Och med ”vi” , så menar jag såklart jag, ”småtöserna” Molly & Lykke och Johnny.
Välkommen hem Stefan ♥
 
Vi steg upp tidigt, tidigt den här morgonen och tog den snabbaste morgonrunda vi någonsin gjort.
Sedan var det tre snopna hundar som fick stanna hemma när jag begav mig till Lund för att hämta hem vår älskade Stefan.
Slangarna var bort från hans halspulsåder och kvar var bara ett litet tryckförband.
Jag tittade lite skeptiskt på den där vita, fjuttiga lappen och la på minnet det rejäla tryckförband jag alltid har liggande i höger benficka på mina militärbyxor….
 
Såklart var det en medtagen ”gube” jag fick med mig hem. Kanske inte helt konstigt efter 2,5 vecka i en sjuksäng.
Han såg i alla fall väldigt nöjd ut där han sedan strosade runt i vår trädgård. Han tog sig en macka, kollade värdena i poolen och bara mös.
 
Sin födelsedagslivboj kom upp på en hedersplats, och det där med badkläder är inget Stefan är så noga med, så texten var såklart vald med omsorg. ”Kläder frivilligt”
 
Borta på grannens tomt låg bocken och glodde slött på mig. Kanske var han väldigt medveten om att områdets storjägare ännu var för trött för att ladda bössan, eller så visste han att än var det långt till augusti.
Vacker var han i alla fall, där han låg i solskenet under den klarblå himmeln.
 
 
Dagens citat:
 
Varje dag
varje natt
i varje görande
i varje varande
har jag med en bit av dig.
Du finns i min grund.
Du har blivit en del av helheten
som är Jag.
 
Idag kommer jag ha massor att ta igen på mitt kontor, men det gör mig alls ingenting. Att veta att jag har Stefan hemma och jobb som ligger framför mig, det är ju bara helt fantastiskt. Motsatsen vore ju alldeles förfärlig.
Hoppas ni också har saker att vara glada för idag och snart, mycket snart väntar midsommarbestyr.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top