Blomstersystrarnas trädgårdsgrupp.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nu har vi haft en liten träff igen. Vår trädgårdsgrupp.
Mina döttrar skrattar lite åt oss och säger att vi är såååå gulliga. Tja …
Jag, min syster Görel och vår ”nya syster”, barndomsvännen Tina, träffas och byter plantor, ger varandra råd om trädgården och visar varandra hur allt växer och gror. Hur vi lyckas och misslyckas.
Den här dagen var vi hemma hos min lillasyster i Sjöbo.
Mest fikar vi och pratar om allt mellan himmel och jord.
 
Vi är väl inga direkta experter någon av oss. Fast vi har visioner, vi kan lite av varje och hjälps åt. Vi kan ge varandra idéer, trösta varandra när odlingen går åt skogen. Men mest skrattar vi och har kul!
 
Vi hade så mysigt där i Sjöbo den här dagen. Åska och regn hängde i luften. Hundarna flåsade och fes.
Plötsligt kom min systerson inflängande genom ytterdörren. Asså den pågen …. finns det något sötare?
Jag vet ingen som är som han. Han är inte som någon annan påg jag känt – han är bara sig själv. Han är Samuel.
 
I ett hörn av trädgården hade min syster en liten grav där deras lilla hund hade sin minnesplats.
Åhhh … sådana där djurgravplatser har vi haft en mängd av allt sedan jag var ett litet barn.
Jag tror att det är nyttigt för alla barn att få vara med om att ett älskat djur går bort. Det lär dem om livet. Glädjen och lyckan blir så mycket starkare när man vet att det alltid lurar en sorg bakom hörnet …
RIP Siri ♥
 
Tack Tina och tack lillasyster Görel för en såååå mysig dag i blommornas tecken.
♥
 
När jag kom hem slog min åskhuvudvärk till. Jag hade sådan tur att två av mina döttrar var hemma och kunde hjälpa till med kvällsmaten. En flaska vin, lite grillat och några smörstekta kantareller.
Jag är nog världens lyckligaste.
 
Dagens citat:
 
Säg aldrig
”Jag kan inte”
Res dig, andas, le
och gå vidare.
Om du kämpar för det
du vill ha
så kommer det förr
eller senare.
 
Det är så sant. 
Just nu drömmer ”blomstersystrarna” om vackra trädgårdar och under tiden träffas vi, dricker kaffe och pratar en massa. Det är den enda terapi man behöver egentligen.
 
Stora eller små drömmar … spelar ingen roll. Sätt upp olika mål och ta dig dit. Det går! Och skulle det inte gå hela vägen så kommer man åtminstone en liten bit … lite längre än om man inte gjort någonting alls!
 
Kram på er.
Annika
 
 
Dela gärna
     

Blomstersystrarnas trädgårdsgrupp. Läs mer »

Camilla ♥

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , / 1 minute of reading
 
Igår somnade min fina älskade kusin Camilla stillsamt in.
 
Jag önskar jag kunnat lägga armen om och beskyddat dig Camilla. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunnat rädda dig från djävulens sjukdom. Jag önskar så att din familj fått ha dig kvar, att de fått njuta av allt det där som var så mycket DU. Ditt alldeles speciella skratt, ditt underbara, raka, ärliga sätt och din härliga humor.
 
Som jag kommer att sakna dig min fina kusin. Sov gott ♥
 
 

Mina tankar går till Camillas familj, hennes man, barn, syskon och föräldrar. Och hennes älskade lilla hund.
Jag tänker och sörjer med er.
 
Kram och Kärlek från mig.
Annika
Dela gärna
     

Camilla ♥ Läs mer »

Österlenleden, del 2

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
 
Nu måste ni ju få hänga med oss på slutet av vår vandring längs Österlenledens etapp nummer 6.
Det var jag och min dotter Andréa som vandrade från Vitemölla till Vantalängan, en dag i förra veckan.
 
 
Från Vitemölle hade vi nu kommit fram till vackra Skepparp.
Vi njöt av de vackraste hus man kan tänka sig. Jag minns att jag redan när jag var liten var väldigt förundrade och betagen av det vackra huset med halmtaket på. Och ännu är det precis lika förtjusande vackert tycker jag.
På ett annat ställe kändes det nästan som om vi var tillbaka på Bali med dess risfält i våningar.
 
Så kom vi fram till Bengtemölla, och det var där vi gick lite vilse. Istället för att följa Österlenleden hamnade vi istället på Skåneleden. Fast det gjorde inte så värst mycket egentligen …
Där vid Bengtemölla pausade vi, Andréa tömde skorna och jag förevigade det hela.
 
Sedan bar färden vidare och vi passerade Talldungen. Eftersom våra magar börjat knorra lite och vårt vatten var slut smög vi in där och fick vår vattenflaska påfylld. Något att äta gick det inte att få förrän mot kväll till, så vi fick dricka lite mer vatten bara. Vackert är det där på Talldungen!
Jag minns svagt att jag någon gång i livet gått Lucia här, då det var ålderdomshem förr i tiden.
 
Vidare gick vår färd genom Brösarps by, vilket ju inte alls var meningen.
Fast det var ganska så trevligt ändå, eftersom vi stannade till vid en secondhand affär som heter Salto Mortal. Den här platsen känner jag bra till. Väldigt bra. Här har jag varit förut … fast då var det kärlek och ungdomsförälskelse som drog … det var en annan tid, nästan ett annat liv känns det som … Men minnena bubblade …
 
Så fick det vara nog med nostalgi.
Vår färd gick vidare uppför Torparebron och ut över Brösarps Norra backar. Över oss svävade en glada. Fågeln som symboliserar kommunen vi befann oss i, glada Tomelilla.
 
Det är så underbart vackert där på Brösarps backar. Ja, man måste faktiskt ta små glädjeskutt emellanåt.
Och ett tu tre så var vi framme vid Vantalängan.
 
 
Här var egentligen etapp 6 slut. 
Men vi hade mer ork kvar i våra ben, så vi enades om att vandra vidare mot Hallamölla. Och så fick det bli.
 
Underbara små fjärilar lekte i solskenet och vi vandrade genom den härligaste lövskog ni kan tänka er.
Längs den brusande Verkeån gick nu vår färd.
 
Så var vi då framme vid Hallmölla och dess magnifika vattenfall.
Men här tog min kraft slut … inte direkt kraften, utan det var som om höfterna liksom stelnade till och inte var så medgörliga längre. Jag tittade längtansfullt på de hästar som passerade och önskade att jag kunnat sitta upp på en hästrygg för en stund bara.
Vi ringde efter vår livlina, som stod beredd att hämta hem oss när vi tröttnat på vår vandring.
Tack Stefan för skjutsen hem ♥
 
Jag kan verkligen rekommendera att göra en liten vandring såhär. Kostar inget, mer än slitaget på skorna. Ger finfin, gratis motion och en massa frisk luft.
Att få göra det här med min dotter känns så skönt. Det går lätt att prata, samtidigt som vi upplever något nytt tillsammans som vi kan spara i vår minnesbank. Fina minnen som vi skapar tillsammans.
Tack Andréa ♥
 
Dagens citat
 
Det tjänar inte
mycket till att vara
med om något
spännande om du
inte kan dela det med
någon.
//Nalle Puh
 
Hoppas ni mår bra och tack för att ni vill hälsa på här på bloggen. Kanske kan jag inspirera er till små utflykter i just er egen närmiljö.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Österlenleden, del 2 Läs mer »

Goa vänner och änglarna trumpetar.

Lämna en kommentar / Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
 
Kanske minns ni att maken min fick två stycken änglatrumpeter av våra söta grannar i våras.
Jag blev dess fostermamma och har skött dem som två små bebisar allt sedan dess. Nu äntligen tackar de mig med de mest bedårande blommor. Även om de inte riktigt tycks gilla vädret så är de fulla av svällande knoppar och blommor. Ljuvliga eller hur?
 
Trots bra med gödning och riklig bevattning så trilskas de lite och gulnar i bladen. Det kan bli så när vädret inte är på topp har jag läst … eller gör jag något annat fel tro?
 
 
Visst är det härlig med goa vänner. Vänner som finns där i vått och torrt… och helst när det varit vått lite väl länge liksom…
Ett gott exempel på några av våra goa vänner är Sarin och Mårten.
 
I förra veckan var vi i ”stan” och lunchade tillsammans med våra vänner. 
Jag älskar verkligen Sarin och hennes enkla, kloka syn på livet. Enkel thai-livstil helt enkelt, med så mycket klokskap som vi alla borde ta åt oss. Alltid med ett leende på sina läppar. Av henne har jag lärt en del bra knep att ta till när livet känns tungt.
Tack fina ”Ang” för att du är du, och tack för … ”du vet vad” …. Kram ♥
… Mårten jag tycker om dig också såklart.
 
Så fick vi rejält med sallad med oss hem. Mårtens fantastiska sallad.
Blir ni sugna, så kan man köpa hans sallad på Orelunds Gårdsbutik. Gör det – den är jättegod!
 
 
Vår minsta lilla hund Lykke är en riktig tuffing. Hon vågar stjäla hundben från ”den store Johnny him self”, och sedan retas hon med sina två andra små kompisar. Oj, det ser sååå roligt ut och jag blir så full i skratt!
 
 
Mina läsare har ökat rejält under sommarn…
Mina läsare, ni alltså, har ökat och jag är jätteglad för det!!! Välkomna hit.
 
På facebook har jag nu en liten bloggsida, där jag delar mina inlägg. Ni som vill får gärna följa mig där.
Med tiden kommer jag nog sluta dela alla inlägg på min egen facebooksida för att skona alla de vänner som kanske inte alls är intresserade av att läsa på min blogg.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Att orka bry sig om
andra människor
trots att man har det
jobbigt själv, betyder
att man har ett hjärta.
Och det ska man
vara stolt över.
 
Det måste alltid finnas tid och plats för omtanke.
Hoppas ni får en fin dag.
Kram Annika
 
(bild stulen från Amandas snapchat …f.låt Mando)
 
 
Dela gärna
     

Goa vänner och änglarna trumpetar. Läs mer »

Österlenleden del 1

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
En dag förra veckan valde jag och min dotter, Andréa, att ta en vandrardag på vårt underbara Österlen.
Vi beslöt oss för att välja etapp 6 på leden. Det är en sträcka mellan Kivik och Vantalängan som ligger vid Brösarp.
Tidigt på morgonen fick vi skjuts av Stefan till Vitemölla, där vi tyckte att vi ville starta den här vackra morgonen.
 
Det var en helt lagom väder för en vandring. Lagom varmt, lagom kallt och lagom vind.
Väldigt lagom helt enkelt!
Där på Vitemöllas norra strand hade några valt att ta sig ett morgondopp när vi passerade.
 
Det är så vackert där på stranden mellan Vitemölla och Haväng.
Ett alldeles speciellt ljus tycker jag att det är precis här.
 
 
Där på stranden vid ett ensamt träd har någon placerat en vacker träfåtölj. Den står bara där i ur och skur och bli grå och vindpinad. Den är så otroligt vacker och inbjuder till en stunds ro för kropp och själ.
En söt duva trippade vid våra fötter där vid ensamma stolen. 
 
 
 Sedan passerade vi den vackra Stenörens ålabod. Om ålaboden kan man läsa mer här.
Vackra strandblommor växte där i sanden och på sina ställe fanns den där särskilda ”svarta sanden” som är lite sällsynt för just stränderna här.
 
Så var vi framme vid Haväng och Verkeåns vackra åmynning ut i havet.
Vi smög över bron och fortsatte ut över Havängs underbara fält.
Om inte vyn från bron över Verkeån är en av Österlens vackraste – då vet jag inte vad som kan vara finare …
 
En busig häst gick där på Havängsfältet och frossade i gräs med munkorgen på sned.
Alla sommarblommor som växte där tog nästan andan ur mig så vackra de var.
Vilda sommarblommor … ni vet ju, det är det bästa som finns.
 
Vår vandring fortsatte genom vackra Skepparp. Naturen förändrades till lite mer trollsk skogsnatur och vi strövade längs den lekande Verkeån.
Andrea svalkade sig lite i det kalla åvattnet innan vi gick vidare igen.
 
… vår vandring fortsatte, men det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
Fortsättning följer …
 
Dagens tänkvärda citat:
 
För att verkligen uppleva ett landskap
måste man promenera genom det.
Till och med en cykel går för fort.
 
Kanske har ni börjat jobba idag … jag hoppas ni får en fin dag oavsett vad ni hittar på. Njut av livet.
Kanske är jag redo för fler vandringar i veckan… vi får se.
Tack för att ni tittar hit.
 
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Österlenleden del 1 Läs mer »

Ikea är väl inget måste.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej på er.
När solen lyser med sin frånvaro så får man försöka hitta på lite småutflykter istället på sin semester.
Mellan regnskurarna passar jag såklart på att klippa gräs och pyssla i trädgården. För det växer så det knakar av allt regn nu.
En och annan liten groda räddar jag, för man vet ju aldrig om det gömmer sig en prins i någon av dem …
 
 
Så har vi varit på Ikea i Malmö. Asså, det här med Ikea är inte min melodi egentligen.
Efter en liten stund i varuhuset så stod vi åter på parkeringen och hade handlat klart. Det som låg i botten på vår stora pappkasse var några örngott och 6 stycken bordstabletter … Ganska onödiga inköp egentligen!
Och i min kropp spred sig en massa stresshormoner av alla intryck. Jag tycker inte ens om den där Ikeastilen.
Hahaha … vad gjorde vi här!?
 
 
Nej, det är nog bättre att jag håller mig hemma i Gylleboskogen istället.
Det är ju såååå mycket behagligare också.
Att vandra stilla i den regntunga morgonen är ljuvligt.
 
 
Eller att lunka fram sådär i ett alldeles lagom tempo, som känns nästan som meditation. Ja, det är tusen gånger bättre än att konka till Ikea egentligen.
 
Dagens tänkvärda:
 
Det finns inga måsten
i livet.
Allt du gör är
handlingar av dina
egna beslut.
Du måste inte ens äta
eller sova – det är val
du gör för att överleva.
Så tänk igen, vad
måste du egentligen
göra idag?
 
Ja, inte tusan måste jag åka till Ikea fler gånger…. i alla fall inte på ett bra tag.
Ha nu en skön dag hör ni och tänk efter vilka ”måsten” ni egentligen har just idag…. kanske är ditt ”måste”  att åka  till Ikea ….
Kram på er och tack för titten.
Annika
 
 
 
Dela gärna
     

Ikea är väl inget måste. Läs mer »

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
 
På vintern eldar vi varje dag i våra två braskaminer i vår stuga. Jag älskar det, och jag älskar den härliga värmen som sprider sig i huset av en riktig brasa, när vintern stormar utanför.
Men för att kunna elda så måste man förstås ha ved…
Vi har fått köpa den finaste veden av en snäll jaktkompis till Stefan. Direktimporterad från Småland.
Stefan är ju sjukskriven och har ganska dåligt flås, så det var bara för mig att bita ihop och bära in allt i vedboden.
Man kan säga att vi har bytt roller … Stefan fotar och jag gör grovjobbet.
 
Fast det här med att slita med ved är något jag tycker är ganska härligt faktiskt. Och visst stämmer det att ved värmer många gånger …
 
Med ett välfyllt vedförråd unnade vi oss en härligt god lunch hos Mandelmanns på Djupadahl.
Det hade regnat rejält i flera dagar och där på gården var det minst sagt geggigt.
I smyg flinade jag åt alla fina turister som trippade omkring i vita tygskor och ljusa byxor och såg allt annat än muntra ut. För det hjälper inte att sura över vädret, det blir inte ett dugg bättre för det.
 
Jag och Stefan köpte vars en god lunch i trädgårdscafét. Jag tog fjälloumi och Stefan tog köttfärslimpa.
Mmmmm … det var så himmelskt gott. Precis lika gott som jag föreställt mig att det skulle vara och långt ifrån den trista, hårda halloumin man köper i butiken.
 
Såklart tog vi en liten sväng i trädgården och även i ”tomatdjungeln” i ett av växthusen. Asså, så härliga tomater de har där. Nästan groteskt stora.
 
Fast det regnat och allting var vått, grått, geggigt och skitigt, så var det ändå så himla vackert där på Djupadahl.
Jag hörde Gustav prisa regnet … ”nu växer det så det knakar ju” …. och så är det verkligen att vara jordbrukare.
Växterna och grödan behöver det där regnet, annars blir det precis ingenting!
 
 
Dagens tänkvärda:
 
Hela världen är en rad underverk,
men vi är så vana vid dem att vi
kallar dem för vardag.
 
Så är det verkligen! En massa små saker i det dagliga livet är egentligen små underbara underverk. Vi måste bara lära oss att se dem och uppskatta dem.
Varför inte försöka hitta just era små underverk i denna dagen som är precis nu?
 
Kram på er och tack för att ni tittade in på min blogg.
Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns. Läs mer »

Ett glasrike på Österlen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Länge har jag längtat efter att besöka Österlens egen glaskonstnär, Elna Jolom.
En dag förra veckan tog vi oss i kragen och körde dit. Långt ut på Brösarps Norra backar ligger hennes avsides belägna lilla glashytta. Närmare bestämt i Norra Björstorp.
Som ni vet är jag ingen konstkännare överhuvudtaget, men just glaskonst ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det fascinerar mig väldigt mycket.
Det är liksom lite farligt att hålla på med … tänk att bränna sig på ett stycke flytande glas … betydligt värre än att måla sig på tummen i alla fall!!
Visst tar dessa konstverk nästan andan ur en …
 
Redan i Elnas trädgård möttes vi av hennes hantverk.
Överallt stod fina alster i det vackraste glas.
 
Där hos Elna fanns även glaskonst av andra konstnärer.
En del väldigt häpnadsväckande, medan andra fick det att dra i smilbanden.
 
Jag och Stefan smög försiktigt runt där bland alla konstföremål, livrädda att råka slå ner något.
Vi kände oss som två elefanter i en glasbutik … vilket vi ju nästan också var.
 
Ute i växthuset hängde en underbar skapelse ner från taket. Det var som att befinna sig under en stor ljuvlig änglatrumpet.
 
Ja visst är det något visst med glaskonst.
Jag har en gång själv provat på det här med att blåsa glas, och det är inte alls lika enkelt som det ser ut.
Om det kan man läsa här.
 
Sedan styrde vi kosan hemåt igen.
Över Brösarps norra backar och förbi världens bästa pulkabacke, gick den slingriga färden hem.
Och finns det något vackrare!?
 
 
När Andréa studerad i Köpenhamn kom det många veterinärstudenter hit till oss i Gyllebo varje sommar, och jag älskade dem alla så mycket.
I dagarna har vi haft besök av Evelina, en av dem som stannade till här i Gyllebo. En underbar tös som nu jobbar som veterinär i Jönköping.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
En människa som äger stor
självrespekt blir aldrig avundsjuk
på någon …..
Hon/han ser till att förverkliga sina
egna drömmar och mål.
 
Hoppas ni alla kämpar mot någon dröm eller något mål.
Det behöver inte vara storlaget alls, utan det kan vara små enkla saker. Saker som kanske bara behöver en liten spark i baken, bara ett litet steg ur bekvämlighetszonen.
Varför inte prova att blåsa glas …?
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Ett glasrike på Österlen. Läs mer »

Vardagslunk i semestertid.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej och gomorron.
 
Jag hoppas att ni alla har det riktigt skönt så här mitt i sommaren.
Hos oss går livet sin gilla gång. Vi tar allting lite lugnare än vanligt och njuter lite mer på hemmaplan.
Andréa är ju hemma några dagar och det händer att även någon av mina andra döttrar tittar hit.
Små stunder av ren och skär vardagslycka för alla oss i Gyllebo, två och fyrbenta.
 
 
Oftast när det är sommar, så väljer vi faktiskt att stanna hemma på vårt kära Österlen.
Det är verkligen så att fast det är lite kyligt och dåligt väder på andra ställen, så känns det som om det alltid är snäppet varmare hos oss …
 
 
Att hela familjen bara är hemma och myser och såsar runt i trädgården, uppskattas inte minst av hundarna och kanske mest av Johnny….
 
Oftast är det nog bara jag själv som knorrar lite över att fira semestern hemma, med all markservice som jag tycker ligger på mina axlar. 
Men visst är det mysigt att bara vara hemma och gå och dra i sakta mak.
Luncha lite, lyssna på en bok och bara känna sig lös och ledig.
 
 
Jag har hunnit lyssna på ett par böcker i sommar.
Först ut var en bok som heter ”Allt för min bror”. En sann historia om en pojke som hamnade i koma.
En annan bok som jag gillade ganska mycket var Tilde De Paulas ”Tiden läker inga sår”.
Två böcker från riktiga livet. Nu väntar en helt annan sorts bok på mig …
 
I trädgården avlöser blommorna nu varandra.
Jag älskar verkligen att rota runt i jorden. Att dra bort lite ogräs, pyssla och greja. Det finns inte tillstymmelse till trädgårdsplanering utan det blir lite som det blir när jag planterar nytt, delar plantor och arrangerar i rabatterna.
 
Blomman jag fick av min söta granne i våras tycks verkligen gilla mig. Den är sådär fullsmockad av blommor så jag nästan är rädd för att dess grenar ska brytas av.
 
Dagens tänkvärda:
 
Trots att vi aldrig haft så mycket fritid
och aldrig levt så länge – har vi aldrig haft så bråttom.
 
Ja visst är det galet vad vi strävar efter en massa saker hela tiden.
Hela tiden längtar vi efter nästa grej i våra liv … Vi längtar livet av oss.
Jag tror att man måste stanna upp och njuta av nuet. Här och nu!
Glöm inte bort det kära ni!
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
Dela gärna
     

Vardagslunk i semestertid. Läs mer »

En idol och en förebild.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ni som känner mig lite bättre, ni vet nog att jag inte är någon person med så stora kunskaper inom konstens värld.
Jag bedömer helt fräckt alla konstnärers verk utifrån mitt eget hjärta. Det jag tilltalas av, det tycker jag är bra helt enkelt.
En stor konstnär känner jag i alla fall till, och det är fotografen Lennart Nilsson.
I sommar finns hans utställning på Fabriken i Bästekille.
 
 
Lennart Nilsson, den största fotografen av dem alla.
Jag tror att alla människor vet vem han var. Såklart vet ni väl alla att det var han som bjöd in oss genom sina helt otroliga bilder att få se något fantastiskt. Vi fick se ”det osedda”. När ett barn blir till! Kanske det som gjorde honom mest känd.
Tyvärr avled Lennart Nilsson den 28 januari i år. Men vilken skatt han lämnat efter sig.
 
 
Men han har tagit så många fler bilder än de ”medicinska bilderna”.
Gamla underbara foton från Kiviksmarknad  finns det där på utställningen. Inte visste jag att man förr hade gyttjebrottning där …
 
Han var inte bara en mycket skicklig fotograf, han var alldeles säkert en underbar person och medmänniska.
Alla hans porträttbilder skvallrar om en avslappnad och förtrogen stämning, som bara kan ha uppstått av att modellerna var helt bekväma med sin fotograf.
Dessa underbara bilder på Ingrid Bergman …
 
 
Vissa tokiga bilder undrar man hur han egentligen fick ihop….  En massa människor som i rätt ögonblick skulle göra precis rätt saker. Med tanke på den teknik som han hade till sitt förfogande på den tiden blir hans konstnärskap så oändligt mycket större.
 
Såklart var där en hel avdelning med hans mest kända livsverk. Den om hur ett barn blir till och dess olika fosterstadier. Lika häpnadsveckande varje gång man ser dessa foto, tycker jag.
 
 
Några av mina favoritbilder var de vardagsbilder från 50-talet om en barnmorskars arbete.
Fantastiska ögonblicksbilder från en annan tid.
 
Jag kan verkligen rekommendera er att göra ett besök här på Fabriken för att ta del i alla de fantastiska bilder som den underbare Lennart Nilsson lämnat efter sig åt oss alla.
 
Och som varje stor fotograf, så tog han såklart några ”selfies”.
Själporträtt av Lennart Nilsson.
 
 
Enligt Lennart Nilsson närstående, så var han inte intresserad av att prata om vilka kameror han använde sig av. Kanske hade han lite samma tanke som jag själv med mitt fotograferande … ”den bästa kameran är den du har med dig” ….
Nu kan jag ju inte på långa vägar jämför mig med honom (en glad amatör som jag ju själv är) men lite av hans personlighet tilltalar mig väldigt mycket och han får fortsätta att vara min idol och min förebild.
Vilken fotograf!!!
 
 
 När vi åter steg ut i solen från den fantastiska utställningen stod byns smed ute vid sin smedja. Även han såg ut som ett stycke konstverk där mitt i vardagen.
 
Här hemma sysselsatte min dotter Andréa sig med allehanda saker. Efter att ha jobbat ibland ända upp till 120 timmar/vecka, så går det kanske inte helt lätt att bara gå omkring och lata sig.
Lite luftpistolskytte i trädgården kan alltid roa.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Insistera inte på att bli
välkänd; var istället
någon som är värd att
lära känna.
 
Det bästa är nog att bara vara sig själv tror jag – det kommer man alltid längst med.
Vem skulle man annars egentligen vara, alla andra är ju redan upptagna.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
… och likt Lennart Nilsson blir det ett självporträtt från mig också – fast med en helt annan teknik än hans …
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

En idol och en förebild. Läs mer »

Rulla till toppen