Andra advent och den första snön.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 1 minute of reading
Gokväll i stugorna.
Så himla mysigt det var att vakna upp den här söndagmorgonen.
Den första snön hade fallit här i Gyllebo.
Som alltid var jag upp tidigt. Jag älskar de där först timmarna på dagen. Med levande ljus och känslan av att ha en hel orörd dag framför mig.
Den första koppen kaffe. Det är min bästa tid.
När dagen började gry och det blivit så pass ljust så det gick att ta lite hyfsade bilder, hoppade jag i mina kängor, ställde upp mitt iso på kameran och knäppte årets första snöbilder.
Så fint det blir bara av lite vitt puder på marken.
Hoppas ni har en underbar söndagskväll.
Jag njuter för fulla muggar av advents- och julkänslan som sakta smyger på här hos oss.
– Jag undrar om det är försent att börja vara snäll nu ….. !?
Kram på er alla
Annika
Dela gärna
     

Andra advent och den första snön. Läs mer »

Redan dags att tända andra ljuset.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu får jordklotet allt bromsa in i sitt snurrande och den stora tidsmaskinen borde slå i nitarna och sakta in lite.
För visst är det galet hur fort tiden springer nu.
Det känns som det var igår vi tände det första lilla ljuset i adventsstaken och redan är det dags för nummer två.
Lika bra att tända på hela rubbet direkt tycker jag!
Jag har ett arrangemang med fyra blockljus som står i härlig vitmossa. Tanken är väl att man ska tända ljusen, ett efter ett för varje adventssöndag. Men det tycker jag är så himla fult, så här får de brinna allihopa på en och samma gång. Blockljus är liksom inte till för att agera adventsljus enligt mig.
Såklart har jag en traditionell adventljusstake där jag tänder ljusen i tur och ordning som det är meningen att man ska.
Så nu är det alltså redan dags för ljus nummer två.
Lite julbestyr har vi hunnit med under den gångna veckan.
Stefan och lilla hunden Lykke har fått en utegran på plats utanför stora fönstret i köket. Så himla mysigt och stämningsfullt när det är mörkt ute.
Jag har börjat att tillaga julmaten så smått nu. För maten är väl det viktigaste av allt?
Mycket köper jag färdigt, men vissa saker är inte alls gott att köpa färdigt. Brunkål tycker jag är en sådan sak. Jag älskar brunkål. Det är en av mina favoriter på julbordet. Brunkålen och skinkan …. Mums! Men det måste vara hemmalagad brunkål som är gjord på mitt eget vis.
En stor sats har jag nu klar som ligger och väntar i frysen på den stora dopparedagen.
Dagens citat:
Vi är inte bara här för att försörja oss.
Vi är här för att berika världen.
Idag kan vi väl hjälpas åt att berika världen. Kan vi inte hålla inne med gnäll
Låta bli att prata om sjukdomar och elände (hjälper ju inte om man nu inte är hos doktorn) och istället prata om positiva saker. Kanske tänka på att lyssna, istället för att bara tänka på sina egna repliker …
Ska vi inte prova med det?
Ha det fint.
Kram Annika
Dela gärna
     

Redan dags att tända andra ljuset. Läs mer »

Julmarknaden på Bengtemölla

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
För en vecka sedan njöt jag ju av en av mina absoluta favoritplatser – Haväng.
Efter det for jag vidare mot Brösarp och julmarknaden på Bengtemölla. Det är så bedårande fint där på den väldigt gamla gården.
Om mitt minne inte sviker mig så har den gamla kvarnen där anor ända från 1300-talet.
I somras när jag och min dotter avverkade våra vandringar på Österlenleden så passerade vi bla. Bengtemölla.
Vill ni ha lite sommarkänslor så hittar ni det härliga inlägget här.
Omgivningen är så vacker här.
Men den här dagen var marken frusen, och det passade så fint när Tomten smög inne på gården och grillarna var fulla med läckert gyllenbruna korvar.
Inne i logen stod marknadsknallar och sålde sina hantverk.
På den här marknaden fanns de sötaste små knallar man kan tänka sig.
Vänner till mig och så välkända för mig…
Tina Tånnanders Ljus
Lise Ericsson, fotriktiga strumpor och betonghantverk
Ingela Johnsson från Sjörröd med ljus, garn, ullfällar och en massa annat.
En bra stund strosade jag runt där på marknaden och insöp den sköna julstämning som fanns där.
Så slank det ner en grymt god grillad korv i min mage, innan jag styrde kosan mot Gyllebo igen.
Väl hemma igen piffade jag lite med blommorna i min klongvas.
I en blomsteraffär hade jag köpt lite roliga snittblommor. En sort som jag inte kan namnet på, men de är så dekorativa med sina roliga kottar. Det bästa med dem är att de står fint väldigt länge. Praktiskt tycker jag. Då kan man bara byta ut ”sällskapet” lite då och då och man har en vacker bukett länge.
Dagens citat:
”Du behöver inte skrika högst för att bli hörd, eller vara störst för att bli sedd.
När du visar respekt för den du pratar med och engagemang för det du pratar om,
kan det vara tillräckligt spännande med en viskning.”
Pssst …. ha en härlig lördag och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Julmarknaden på Bengtemölla Läs mer »

Om jag bara fick välja en enda …

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Om man bara fick välja en enda plats i hela världen. En plats som man tycker är den vackraste av dem alla.
En plats som känns lite extra i hjärtat liksom.
Och man bara fick välja en …
Då väljer jag den här!
Vackra underbara Haväng.
Här har jag varit sen barnsben och jag tror inte att någon annan plats kan mäta sig med den här skönheten.
Det var förra helgen när jag var ensam som jag passade på att stanna till här.
Det var en strålande vacker morgon med rimfrost i träden.
Jag brukar inte redigera mina foto särskilt mycket. Jag vill så väldigt gärna göra det mesta av jobbet direkt med min kamera. Övning ger ju som bekant färdighet … och jag övar och övar och övar …
Den här morgonen var förutsättningarna för bra bilder fantastiska. Allt jag behövde göra i efterhand var att räta upp horisonten så att den var absolut helt vågrät.
Nej Haväng behöver inga filter eller redigeringar.
Haväng är vackrast ändå!
Tiden går fort när man trivs.
Det var dags att vandra uppför den välkända backen och ge sig ut på andra äventyr, men mer om det en annan dag.
Dagens citat:
Du kan förlora något som du har,
men inte något som du är.
Och jag är tacksam.
Jag är så tacksam för sådana här dagar och för den skönhet jag har så nära inpå.
Ha en fin fredag och kram på er
Annika
Dela gärna
     

Om jag bara fick välja en enda … Läs mer »

Ett litet attefallshus ska se dagens ljus.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gokväll i stugorna.
Mitt jobb är att sköta papper och räkenskap på byggföretaget Stefan Hantverkar´n. Därför sitter jag mest inne och kuckelurar på mitt kontor om dagarna. Utom då jag är ute och härjar i skog och mark på min fritid förstås.
Men en morgon gav jag mig ut på fältet för att hälsa på i verkligenheten.
Det ska byggas ett litet attefallshus någonstans på Österlen, så jag tänkte att jag skulle försöka följa byggprojektet ifrån start med min kamera. Och såklart får ni hänga med om ni vill.
En vackrare plats för ett litet attefallshus, ja det får man allt leta efter …
Ett stenkast från havet.
Ganska nära en annan liten stuga som vi byggde för en del år sedan, kommer det lilla attefallshuset att placeras.
Den här morgonen var det full aktivitet på byggarbetsplatsen.
Det skulle stakas ut var alltihopa skulle ligga. Och det mina vänner, det är viktigt. Det ska vara rätt på millimetern på alla håll. Både bredd och djup ska vara rätt. Höjden där huset ska ligga ska förstås också varit helt enligt planen.
Till sin hjälp har man då de gulligaste töserna från kommunen. Med sin avancerade teknik tar de ut höjder och mått så allt bli bra från början. Duktiga tjejer som verkligen kan sitt jobb – det vet jag sedan länge!
Den här morgonen var alla på plats. Inte bara hantverkarna och Stefan själv, nej både arkitekten och byggherren var också här.
Många människor har totalt missuppfattat vem det är som räknas som byggherre. Ofta hör jag i alla de byggprogram som finns på TV att man även där säger fel …
Byggherren är kunden i detta fallet. Alltså INTE byggaren. Byggaren kallas entreprenör.
Killarna satte profiler och stakade ut. Noga, noga att allt blev rätt.
De var båda märkbart besvärade av mig och min kamera.
– Förunderligt, tänkte jag … ändå har ju en av dem varit modell för Blå Kläder i unga år ….
Målmedvetet och flitigt jobbades det på för fulla muggar.
Så är det med erfarna hantverkare, alla vet vad de ska göra, inget snack behövs. Det var nästan bara hammaren som ekade i den tysta morgonen.
Så kom den första materialleveransen. Armeringsmattorna till grunden såklart.
Det var den glade åkaren från Gröstorp som trixade sig in med sin lastbil på den trånga lilla byggplatsen.
Så slog klockan nio och det var dags för frukost.
Inget ser väl så gott ut som mackorna i en sunkig byggarbod. Det spelar egentligen ingen roll om det är lyxsmörgåsar med krämig sallad eller svettiga ostmackor, det verkar lika gott vilket som.
Själv tog jag en obligatorisk selfie i den smutsiga spegeln i boden, innan jag tackade för mig och körde tillbaka hem till Gyllebo igen.
Fortsättning följer från det lilla attefallshuset någonstans vid havet på Österlen.
… sugen på att bygga ett attefallshus … vår hemsida hittar ni här.
Kram Annika
Dela gärna
     

Ett litet attefallshus ska se dagens ljus. Läs mer »

En frostig morgon och mys framför brasan

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
I helgen var det en fantastiskt vacker morgon. Flera minusgrader och rimfrost på träden.
Efter en lång härlig hundpromenad så finns det väl inget bättre än att kura ihop sig framför den sköna brasvärmen i köket?
Ängarna runt Gyllebo visade sig från sin allra vackraste sida den här morgonen.
Jag älskade att marken var frusen och allt slask var som bortblåst. Eller ja, fruset till is är kanske mer rätt att beskriva det på.
Solen som var på väg upp skvallrade om att det skulle komma att bli en fantastisk dag.
Och jag bara tackade och tog emot.
Väl hemma i stugan igen satte jag fyr i spisen och genast spred sig den sköna värmen i hela köket.
Hundarna älskar att ligga framför någon av våra braskaminer och värma sig.
Lilla Lykke blir alltid så väldigt sömnig av den goa värmen. Även om hon alltid försöker ha koll på vad jag pysslar med i köket, så lyckas hon nästan aldrig hålla sig vaken.
Visst är hon för söt!?
Dagens citat:
Tänk lyckliga tankar.
De lyfter dig upp i luften.
//Peter Pan
Ha en fin torsdag och kram.
Annika
Dela gärna
     

En frostig morgon och mys framför brasan Läs mer »

Så mycket gott av en saffransdeg.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Jösses vad tiden rusar tycker jag.
Det känns härlig att nu ha fyllt på frysen med smarriga saker såhär i adventstider.
Jag och min dotter Amanda träffades ju förra veckan och pysslade tillsammans. Mest blev det bakning för hela slanten. Så mycket gott vi gjorde av en stor saffransdeg.
Amanda kom hit en tidig morgon, efter att ha jobbat nattskift. Med sig hade hon köpt färska bullar, så vi började med en härlig frukost bestående av varm choklad och gott pålägg.
Såklart fick Amanda vila sig en stund sedan, för det måste man ju när man jobbat natt. Det passade jättebra, för under tiden hann saffransdegen jäsa och jag fick undan lite kontorsjobb.
Sedan var det bara att ta sig ann vår jättedeg.
Mitt recept på den här saffransdegen kommer från ”Sju sorters Kakor”. Jag gör först en vanlig vetedeg och efter jäsningen blandar jag i en röra av smör, saffran, socker och ägg. Det brukar bli saftiga och goda kakor.
Så gjorde vi en fyllning av smör, vit choklad och riven mandelmassa till de fyllda bakverken.
I ett av äggen fanns det två äggulor. Jag vet inte om det där betyder tur eller om det har någon annan betydelse mer än att den här hönan väntat tvillingar. Jag passade i alla fall på att önska mig lite, för säkerhets skull …
Så mycket härligt goda bullar, kakor och lussekatter det blev av den där stora degen.
Mums.

Under tiden som allting skulle jäsa och fara in och ut ur ugnen och gräddas, så passade vi på med lite annat pyssel som hör julen till.

Nu hoppas jag att ni får en härlig onsdag. På mig väntar arbetet som vanligt och då tycker jag det här lite småroliga citatet kan passa:
När ditt jobb känns tungt och tråkigt, och du är på gränsen till depression och inget går som det borde på jobbet, gör då följande:
När du åker ifrån jobbet, stanna till vid apoteket och köp en stjärttermometer av märket Johnson and Johnson. Öppna förpackningen och läs bruksanvisningen. Där kommer du att finna en mening; ”Varje termometer testas personligen i fabriken”
Blunda nu och upprepa med hög röst minst fem gånger: ”Jag är glad över att inte jobba på kvalitetskontrollen på Johnson and Johnson”….
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Så mycket gott av en saffransdeg. Läs mer »

Har storleken betydelse?

Lämna en kommentar / Allmänt, Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
De har kommit nu. De nya adventsljusstakarna.
De är helt ljuvliga. Såååå himla fina tycker jag … men inte hos mig!
Jag älskar dem och deras utförande, men de är lite för stora. I alla fall i mina små kopplade tvåluftsfönster.
Men efter lite övervägande får de trots allt stanna kvar hos oss. Vi har ju en massa byggplaner framöver, och när det väl blir verklighet så kommer det att finnas en given plats där jag är säker på att de blir som handen i handsken.
Så i år står de här och är stora och maffiga, tillsammans med nytt, gammal, ärvt och begagnat, som ju mitt hem består av, allt i en salig kompott.
Mitt älskade hem.
Jag är verkligen en sådan där människa som är dålig på att returnera, byta och reklamera. Ja egentligen är jag usel på att klaga över huvudtaget.
Jag drar mig så för det. Kanske fick jag nog av allt bytande hit och dit när jag själv jobbade i bygghandeln.
Jag ska faktiskt skärpa mig och blir lite bättre på sånt. Det kan bli ett mål inför nästa år kanske.
Stå på mig, reklamera sånt som jag faktiskt har rätt till och byta om jag inte är helt nöjd.
En sak som är bra med de här stora ljusstakarna är att de ger ett underbart ljus. Och ljus det behöver vi mycket av nu.
Vädret fortsätter att vara grått och lite trist.
Jag har tagit min första springrunda efter min lilla operation, och det var så himla skönt.
Härliga endorfiner ger ju en riktig energiboost, och det behövs sannerligen.
Även om det här gråa är ganska vackert så behövs det något som förgyller vardagen.
För hunden Johnny tycks det räcka med att någon glömmer en kabelvinda vid badplatsen för att han ska gå igång och känna spänning i livet. Man borde försöka se livet genom sin hunds ögon kanske?
Dagens citat:
LYCKA har inget bäst före datum
Ta ett djupt andetag och börja om igen.
Hoppas ni får en fin tisdag.
Små gyllene ögonblick i vardagen – det är kanske det som är den stora lyckan?
I förra veckan spelade jag in en lite videofilm åt mina döttrar här hemma i min ensamhet. Jösses som jag har skrattat åt det där klippet. Man kan faktiskt skapa lyckliga och roliga ögonblick helt på egen hand. Eller åtminstone kan jag det – men jag är kanske lite halvt galen…
Kram Annika
Dela gärna
     

Har storleken betydelse? Läs mer »

Min favoritblogg får mig att minnas.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Hoppas ni alla har en underbar måndag.
Julstämningen kryper på hos mig och som vanligt har jag kikat in på min absoluta favoritblogg idag. Som så ofta.
Jag brukar inte orka följa bloggar särskilt länge. Inredningsbloggar är kul för ett kort tag, sedan tröttnar jag. Det känns liksom så förutsägbart och alla känns  lika. Som att kika i en inredningskatalog från ett möbelföretag. Matbloggar blir jag bara hungriga av och får prestationskrav.
Men så är där en blogg som jag liksom fastnat för. Lite som en kär vän, trots att vi aldrig träffats i verkliga livet.
Det är bloggen om Sally och hennes hus.
Den här underbara Sally är en vit terrier. En westie. På pricken lik de vita små hundar som fanns i vår familj när mina barn var små.
Naturligtvis så är det inte Sally själv som skriver på bloggen, utan hennes härligt glada matte, Katarina.
Jag har verkligen fastnat för den här bloggen och tilltalas av Katarinas glada sinne, hennes underbara foto där en liten vit terrier alltid går att skymta någonstans i bild. Jag gillar att följa Katarinas inredningsintresse, då det stämmer in med min egen smak. Lite nytt blandat med gammalt, ärvt och nött.
Katarina är nog en person som alltid prioriterar glädje och skratt framför tristess och tråkiga måsten. Någon som verkar ta vara på livet fullt ut.
Att den lilla vita hunden sedan får mig att minnas min första egna lilla hund, Cliff, gör ju inte saken sämre.
Cliff kom in i mitt liv när min äldsta dotter var en liten bebis.
Jag älskade den här tuffe, lille terriern som jag tränade lydnad med på brukshundsklubben. Min Cliff var ganska duktig och kunde en massa kommandon … men bara när han själv ville… så som ju envisa terrierhundar för det mesta är.
Tyvärr skulle min älskade lille hund komma att ett relativt kort liv.
Vid 2,5 års ålder rymde den lille rackaren från mig en morgon. Efter ett par timmar stod det klart – han hade blivit påkörd på den stora vägen och jag var otröstlig.
Idag tror jag att Cliff springer på en äng med alla andra djur som funnits i mitt liv, och där i mitten sitter nog min fina mamma Ingrid och njuter av dem alla. Djurälskare som hon var …
Bara efter någon månad skulle det komma ytterligare en liten vit terrier in i mitt liv. En liten sorgsen 5-årig tik vid namn Busan.
Busan påminde lite om åsnan Ior i Nalle Puh, tyckte jag. Hon var ingen särskilt glad hund, utan mest ängslig och allvarlig. Kanske var det bara som det såg ut, eftersom hennes lilla svans på något vis var skadad. Istället för att stå rakt upp i luften som den ska göra på Westies, så hängde den lite krokig bara rakt ner.
Busan fick stanna i vår familj tills hon var en gammal hundgumma. Älskad av oss alla.
Allt det här får lilla fina Sally och hennes matte mig att minnas.
Vill ni också hälsa på hemma hos Sallys Hus, så kan ni klicka här.
Nu finns ju ett nytt gäng hundar i mitt liv, med minstingen Lykke i spetsen.
Dagens kloka citat:
Allt är vanebildande, så se till att
det du gör är vad du vill göra.
Några av er har kanske som vana att kika in här hos mig. Det gör mig glad och tacksam såklart.
Och skulle Sallys matte också hälsa på, så vill jag hälsa henne och tacka för alla fina inlägg, bilder och text hon bjuder på varje dag. Det som för mig har blivit en kär vana.
Ha det fint idag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Min favoritblogg får mig att minnas. Läs mer »

Klädd likt Nalle Puh och en smarrig saffranskaka.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Där här med min sjukskrivning det blev det inte mycket av med efter operationen.
Jag tog det lite nätt den första dagen, men sedan tuffade livet på som vanligt. För så är det när man är en egen företagare. Allting är på ju gott och ont.
Men det har verkligen inte varit några problem för mig.
En enda sak har jag fått tänka på bara, och det är att inte ha byxor som sitter åt i midjan.
-Men då tar man väl bara sin Nalle Puh outfit, tänkte jag.
Haha … jag visste väl att den skulle komma till nytta någon gång.
 
Att vara klädd som Nalle Puh passar sig synnerligen bra när man ska baka gula saftiga julkakor tycker jag.
Jag har ett recept på en jättegod mjuk saffranskaka med smak av ljus rom. Åhhh,, jag älskar den kakan, särskilt nu till advent och till den första glöggen.
Enkel och så himla god.
 
Det här receptet tror jag kommer från Leila bakar … men det är med recept som med tänkvärda ord – man vet aldrig riktigt i vilkens mun de varit i först.
Nåväl här följer i alla fall receptet på min saffranskaka:
 

·        3 st ekologiska ägg

·        2,5 dl strösocker

·        1 tsk vaniljsocker

·        50 g smör

·        1 dl mjölk

·        0,5 g saffran

·        1 msk ljus rom

·        3,5 dl vetemjöl

·        2 tsk bakpulver

·        1 nypa salt

·        smör och kokosflingor till formen

·        florsocker till pudring av kakan

 

·        Sätt ugnen på 175 grader.

·        Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.

·        Smält smöret tillsammans med saffran, rör i mjölk och rom, blanda det med äggsmeten.

·        Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.

·        Smöra och bröa en sockerkaksform med smör och kokosflingor. Fyll med smeten.

·        Grädda kakan i mitten av ugnen i 25-30 minuter. Prova med en sticka, den ska inte vara kladdig.

·        Låt kakan svalna något och stjälp sedan upp den på en tallrik eller ett brödgaller. Pudra över florsocker.

 

På kvällen dukade jag upp för en av mina absoluta favoriträtter, för mig och min Stefan. Stekt ungtupp. Sååå himla gott det är!

 

 
 Dagens citat:
 
Det spelar ingen roll vem du brukar vara.
Det enda som betyder något är vem du
väljer att bli.
 
 
Tänd det första ljuset, luta er tillbaka och bara njut för en stund… det är nu som det är som bäst.
 
Kram Annika
 
 

 

Dela gärna
     

Klädd likt Nalle Puh och en smarrig saffranskaka. Läs mer »

Rulla till toppen