joggingrunda

En ischiasnerv och en vacker morgon.

Gokväll i stugorna.
Hoppas ni har en riktigt härlig lördagskväll
Oj, oj vad min rygg har varit bråkig och trilsk hela den här veckan.
I måndags gjorde jag kanske en dumdristig sak …  Jag tog mig en lugn skön joggingtur i den underbara gryningen. Det brukar kännas så skönt när kroppen mjukas upp och kommer i rörelse.
Bra eller inte … skönt var det för stunden.
Jag har sedan 2013 ett kroniskt diskbråck. Det där har jag lärt mig att leva med. Jag försöker att inte lägga så stor vikt vid min ömmande ländrygg. Det finns de som har betydligt värre krämpor.
Det här med smärta är ganska intressant egentligen. Hur man kan bemästra den och höja sin smärttröskel.
Nu har det hänt något som gör att min ischiasnerv i höger ben blivit påverkad, ändå ner i foten. Och fy bubblan så ont det gör, i hela benet. Det kvittar hur mycket jag försöker profylaxandas och slappna av, jag vill liksom bara skrika rakt ut.
När jag födde mina barn gjorde jag det med ett leende, helt utan bedövning och lustiga gaser. Då behövdes det bara lite trygghet och glada hejarop. Plopp så for de ut i dassastolen.
Men nu, asså – det går bara inte att stå ut.
Jag vet att det här kommer att stilla sig igen om ett tag, men tills dess får jag ta till lite starkare smärtlindring. Vandringskäppen som Emmy gjort i slöjden har än en gång kommit till nytta som lite stöd i livet.
Emmy har det föresten bra på Bali. Jag har pratat lite med henne i telefon och det var underbart.
Tack mina fina goa tös för att du kan pigga upp, trots att du är så långt borta. Du är klokheten själv.
Nu när jag haft ont och inte kunnat sova så bra, så har jag passat på att lyssna på lite ljudböcker. Perfekt att jag hunnit med det.
Det finns inget ont som inte har något gott med sig.
En bok jag lyssnat klart på är ”Glöm mig” med Alex Schulman. Det är en självbiografi där Alex skriver om sin barndom och om livet med en alkoholiserad mamma. Jag gillar verkligen självbiografier. Jag tycker om att ta del av olika människoöden så den här boken föll mig i smaken.
Kvällens citat:
Livet knockade mig
och plötsligt fanns det
tusen vägar upp.
Jag vill önska er en skön lördagskväll.
Själv tar jag nog det lilla lugna ett tag.
Kram på er
Annika

En ischiasnerv och en vacker morgon. Läs mer »

En frostnupen värld.

Hej.
Äntligen har vi fått lite minusgrader och frost här hos oss. Det älskar jag verkligen.
När vi nu har minusgrader så betyder det ju att allting blir så mycket vackrare i naturen.
Dessutom håller mina hundar sig rena på morgonrundan och jag slipper bada hela gänget när vi kommer in.
Visst är det så vackert när allting blir övertäckt med rimfrost.
De svällande rhododendronknopparna ser ut som om de var doppade i strösocker.
Allting är fullt med små vackra iskristaller.
Till och med de fula eklöven som fått ligga kvar som skydd i mina rabatter blir vackra med en kant av iskristall. I en av mina rabatter står den speciella julros som jag köpt i höstas på en lokal marknad. Den hänger lite ledset och jag tycker nästan att den börjat likna en haschplanta … Det blir kanske en kul jul om den kommer att blomma nästa säsong… Nu skojade jag bara såklart.  Men spänd är jag på att få se den blomma så småningom.
Om någon gnäller över att vi har kallt och kyligt här i Skåneland nu, så kan jag berätta att i Canada där min dotter befinner sig har de -42 grader! Det tycker jag verkar i kallaste laget faktiskt.
Min dotter berättade, att just när hon fått en stackars hund med akut magomvridning på djursjukhuset så gick brandlarmet. Och ute var det som sagt -42 grader. Burrr ….
Det finns inget bättre att börja en sådan här frostnupen dag med än en morgonjogg. Visserligen var det halt och besvärligt på sina ställen, men så ljuvligt!
Även om det inte går så fort när jag springer, så tänker jag alltid på att jag är före alla andra som inte kommit ut i löparspåret än.
Kvällens citat:
Uppträd alltid som en anka.
Var lugn och oförarglig på ytan,
men paddla som en galning under vattnet.
Ha en härlig kväll.
Kram från mig.

En frostnupen värld. Läs mer »

Har storleken betydelse?

Hejsan
De har kommit nu. De nya adventsljusstakarna.
De är helt ljuvliga. Såååå himla fina tycker jag … men inte hos mig!
Jag älskar dem och deras utförande, men de är lite för stora. I alla fall i mina små kopplade tvåluftsfönster.
Men efter lite övervägande får de trots allt stanna kvar hos oss. Vi har ju en massa byggplaner framöver, och när det väl blir verklighet så kommer det att finnas en given plats där jag är säker på att de blir som handen i handsken.
Så i år står de här och är stora och maffiga, tillsammans med nytt, gammal, ärvt och begagnat, som ju mitt hem består av, allt i en salig kompott.
Mitt älskade hem.
Jag är verkligen en sådan där människa som är dålig på att returnera, byta och reklamera. Ja egentligen är jag usel på att klaga över huvudtaget.
Jag drar mig så för det. Kanske fick jag nog av allt bytande hit och dit när jag själv jobbade i bygghandeln.
Jag ska faktiskt skärpa mig och blir lite bättre på sånt. Det kan bli ett mål inför nästa år kanske.
Stå på mig, reklamera sånt som jag faktiskt har rätt till och byta om jag inte är helt nöjd.
En sak som är bra med de här stora ljusstakarna är att de ger ett underbart ljus. Och ljus det behöver vi mycket av nu.
Vädret fortsätter att vara grått och lite trist.
Jag har tagit min första springrunda efter min lilla operation, och det var så himla skönt.
Härliga endorfiner ger ju en riktig energiboost, och det behövs sannerligen.
Även om det här gråa är ganska vackert så behövs det något som förgyller vardagen.
För hunden Johnny tycks det räcka med att någon glömmer en kabelvinda vid badplatsen för att han ska gå igång och känna spänning i livet. Man borde försöka se livet genom sin hunds ögon kanske?
Dagens citat:
LYCKA har inget bäst före datum
Ta ett djupt andetag och börja om igen.
Hoppas ni får en fin tisdag.
Små gyllene ögonblick i vardagen – det är kanske det som är den stora lyckan?
I förra veckan spelade jag in en lite videofilm åt mina döttrar här hemma i min ensamhet. Jösses som jag har skrattat åt det där klippet. Man kan faktiskt skapa lyckliga och roliga ögonblick helt på egen hand. Eller åtminstone kan jag det – men jag är kanske lite halvt galen…
Kram Annika

Har storleken betydelse? Läs mer »

Sommarens varmaste dag

Hej hej.
Är det inte galet!? Nu när jag börjat dilla om hösten här på bloggen och vi redan är inne i början av september, då slår sommaren till på riktigt …
Det var i mitten av veckan som det blev sådär väldigt kvavt och kvalmigt så man nästan inte fick luft. Svettig och klibbig över hela kroppen. Jag älskar sådana tropiska dagar som påminner lite mer om härliga utlandsresor till fjärran länder.
Jag gav mig ut tidigt på min morgonrunda och det var nog tur, för resten av dagen låg hundarna som slagna hjältar i skuggan och bara sov.
Den här morgonen var det absolut helt vindstilla och jag och hundarna fick en härlig tur runt sjön.
Den bästa starten på dagen om ni frågar mig!
På kvällen stötte jag på ”Fru Bambi”. Det var länge sedan jag sett några rådjur här i vårt område.
Snabbt kilade hon över Vångavägen, som är sommarbyns huvudled kan man säga.
På andra sidan stannade hon och bara glodde fånigt på mig.
Det var då jag såg de små underverken.
Bakom henne, inne i buskarna, skymtade hennes två kid, som nyfiket iakttog mig.
Så gulliga.
Tidigare i veckorna har jag och Andréa sprungit runt sjön. Johnny har såklart fått följa med oss på våra motionsrundor. Han älskar det.
Fast när det är så här väldigt varmt och kvavt låter jag honom oftast stanna hemma, eller så får han bara promenera istället. Jag blir så orolig för att värmen inte är bra för honom och han är ju inte någon ungdom längre, min Johnnyhund.
De små hundarna brukar inte kunna följa med på våra springrundor.
De håller igång ändå… på sina egna sätt ….
Dagens citat:
Ditt hjärta vet saker
som ditt intellekt
inte kan förklara.
Intuition kan man väl kalla det! För visst är det väl så att ibland känns det liksom i magen om något är bra eller dåligt, utan att man kan förklara varifrån den känslan kommer.
Hoppas ni får en fin söndag och glöm inte att lyssna lite på den där magkänslan. Den har ofta rätt.
Kram på er
Annika

Sommarens varmaste dag Läs mer »

Ikea är väl inget måste.

Hej på er.
När solen lyser med sin frånvaro så får man försöka hitta på lite småutflykter istället på sin semester.
Mellan regnskurarna passar jag såklart på att klippa gräs och pyssla i trädgården. För det växer så det knakar av allt regn nu.
En och annan liten groda räddar jag, för man vet ju aldrig om det gömmer sig en prins i någon av dem …
 
 
Så har vi varit på Ikea i Malmö. Asså, det här med Ikea är inte min melodi egentligen.
Efter en liten stund i varuhuset så stod vi åter på parkeringen och hade handlat klart. Det som låg i botten på vår stora pappkasse var några örngott och 6 stycken bordstabletter … Ganska onödiga inköp egentligen!
Och i min kropp spred sig en massa stresshormoner av alla intryck. Jag tycker inte ens om den där Ikeastilen.
Hahaha … vad gjorde vi här!?
 
 
Nej, det är nog bättre att jag håller mig hemma i Gylleboskogen istället.
Det är ju såååå mycket behagligare också.
Att vandra stilla i den regntunga morgonen är ljuvligt.
 
 
Eller att lunka fram sådär i ett alldeles lagom tempo, som känns nästan som meditation. Ja, det är tusen gånger bättre än att konka till Ikea egentligen.
 
Dagens tänkvärda:
 
Det finns inga måsten
i livet.
Allt du gör är
handlingar av dina
egna beslut.
Du måste inte ens äta
eller sova – det är val
du gör för att överleva.
Så tänk igen, vad
måste du egentligen
göra idag?
 
Ja, inte tusan måste jag åka till Ikea fler gånger…. i alla fall inte på ett bra tag.
Ha nu en skön dag hör ni och tänk efter vilka ”måsten” ni egentligen har just idag…. kanske är ditt ”måste”  att åka  till Ikea ….
Kram på er och tack för titten.
Annika
 
 
 

Ikea är väl inget måste. Läs mer »

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt.

Hej och gomorron.
 
Mina springrundor har det blivit lite si och så med de senaste veckorna. Det beror inte på att jag inte haft viljan, utan mer på att det inte funnits plats i mitt schema.
Men när jag kommer ut i mina joggingskor, då är det liksom bara ”wooowww”….
Jag vet … hade min gamla gympalärare hört mig nu så hade hans öron förmodligen trillat av.  Men då ska han veta att det är aldrig försent att ändra sig och det man hatat i hela livet kan plötsligt bli en böjelse man inte kan leva utan. Precis så blev springningen för mig.
Kanske beror min kärlek till att jogga på den underbara miljön jag har runt knuten. Att komma ut vid sjön får det alltid att liksom spritta i mina ben. Vackert så det förslår.
 
Just i dagarna blommar flädern så lägligt till alla som ska göra flädersnaps eller vanlig saft till midsommarens drinkar. Jag har aldrig gjort något av det, så kanske skulle jag våga mig på ett test det i år.
 
Många känner förmodligen till mitt motstånd mot vårt poolbygge för några år sedan. Huhhh … att få hela trädgården uppgrävd för något så onödigt och skrytsamt. Så gick mina tankar då.
Nu gläds jag nästan varje dag åt att jag blev övertalad att göra det. Det finns inget bättre än att kasta av sig löparkläderna och plumsa i och ta sig ett svalkande dopp. I bara underkläderna, om jag så vill!
 
 
 
 Om man som jag inte springer så väldigt fort, så kan man åtminstone springa snyggt.
Att det inte går fort, det fick jag bekräftat när jag sprang om en man iklädd sådan där fin smårutig gubbakeps och en liten välklippt, sävlig pudel vid sin sida.
-”det där gick inte särskilt fort”, gastade han efter mig … Nej, tänkte jag för mig själv, det här är ju min nedvarvning efter min milen runda…. Jag gjorde tummen upp i luften, efter att i en tiondels sekund tvekat på att sträcka upp ett helt annat finger i luften. Asch, han förstod sig nog inte på det här med att springa, tänkte jag, för jag har då aldrig någonsin sett honom röra sig fortare än att den lilla hunden i sakta mak kan trippa med.
 
Det finns inget skönare att springa i när det är sommar och varmt, än springklänning eller kjol. Luftigt, svalt och dessutom tjusigt tycker jag.
Går det inte fort, så kan det åtminstone vara snyggt!
 
Dagens klokskap:
 
Det är viktigt att göra någon
glad, och det är viktigt att
börja med sig själv.
 
Tänk på det idag och särskilt alla som ska fixa midsommarfester och andra tillställningar. Gästerna bryr sig inte lika mycket om hur nypotatisen är skrubbade eller hur fin dukningen är på bordet. Det absolut viktigaste är hur du som värdinna mår. Så se till att vara en pigg, glad värdinna – då blir det en toppenfest för alla.
Och skulle det regna, ta på dig en regnrock och sätt på det största leendet du förmår!
 
Från mig till er alla – en riktigt glad midsommar.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt. Läs mer »

Vi har fått bygglov och startbeskedet är klart.

Hej och gomorron
Det är galet vad tiden rinner iväg.
För ett tag sedan var jag på plantskolan i Tågarp. Nu äntligen har alla blommorna jag köpte fått komma i jorden.
Jag älskar blommor med en svagt rosa nyans. Det är så fint mot vårt stugröda hus tycker jag. Den färgkombinationen tycker jag bara är så läcker.
Därför kunde jag inte motstå en clematis med det vackra namnet ”Nelly Moser”. Den fick pryda sin plats på långsidan av vårt hus.
I de stora ektunnorna satte jag lite nya rosenskära, som är en annan av mina favoriter.
 
Jag och Stefan har ju gått i byggplaner hela våren och nu är vårt bygglov beviljat och vi har fått ett startbesked.
Hur det där går nu när Stefan är sjuk, vet vi inte riktigt. Det är inget som vi bekymrar oss för heller.
När vi pratade om det i veckan nämnde Stefan i förbifarten ”någon” som nog kom att bli skadeglad nu …
Vad i herrans namn är det för sorts glädje. Skadeglädje. Det är nog ett av de fulaste och hemskaste ord jag kan höra. Inte kan det väl vara särskilt skönt att gå omkring och känna den sortens glädje. Jag brukar alltid säga att all kärlek är bra kärlek, men alla glädje är visst inte bra glädje!
Nåväl, tomten som ska byggas har redan börjat fyllas upp med fyllnadsmaterial och jord. Hur det sedan blir med det enkla lilla hus vi planerar för, det får tiden utvisa.
 
De senaste dagarna har jag varit galet trött. Jag har liksom varit sliten och trött i hjärnan som om alla dess kluriga små veck varit skarpare och djupare än normalt.
Därför har jag unnat mig lite springrundor, för det är lite som meditation för insidan av huvudet.
Jag lämnade återbud till Lykkes valpskola och var tacksam över min ”hundlärarinna” Jennys förståelse. Istället var vi bara hemma och gosade, jag hundarna och katterna.
 
Det är så många vänner som hört av sig nu när Stefan är sjuk att jag blir helt yr och glömmer tacka för all omtanke.
En kväll kom våra fina vänner på ett kort besök. Jag var trött och vi satt bara där på verandan och pratade i kvällssolen.
Jag fick ett stort, fint ljus som var gjort särskilt till mig, grodälskare som jag ju är.
Tack Tina och Bosse för er omtanke om oss. ♥
 
Även om kvällarna varit blåsiga och lite kalla så har det varit sagolikt vackert.
Mina enkla mobilbilder ger sannerligen inte naturen någon rättvisa …
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det är en resa.
Ingen är framför dig eller
bakom dig.
Du är precis där du
behöver vara.
Du är inte mer ”avancerad”
eller ”mindre upplyst” än
någon annan.
Vi är alla lärare och vi är
alla elever.
Det är ingen tävling …
DET ÄR LIVET!
 
Nej, livet är inte någon tävling. Det är inte så att den som har mest prylar eller mest pengar när han/hon dör vinner. Och det är ju skönt för mig, för jag är då verkligen inte någon tävlingsmänniska. Jag hatar nästan alla tävlingar och spel. Det är inte alls min grej. Det händer aldrig att jag tar en lott. Någon kanske påstår att beror på snålhet, fast jag vet att det bara handlar om att jag helt enkelt inte har lust.
Något jag däremot älskar, det är att lära mig nya saker, att vara nybörjare på någonting. Det är så himla spännande och roligt. Att känna hur jag bara blir bättre och bättre. Fast roligast är det alldeles i början, när man urskuldande kan säga ”jag är bara nybörjar på det här” …
 
Kanske ska jag testa något nytt idag … gör ni också det! Det är fantastiskt.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Vi har fått bygglov och startbeskedet är klart. Läs mer »

Rulla till toppen