Hyacinter, änglaspel och pissevär.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
I veckan som gått har det nästan bara regnat och regnat. Så har det regnat lite till. Och däremellan har det blåst halvt storm också.
Här på  Österlen går allt sånt här sorts väder under en och samma benämning. Nämligen ”pissevär”.
Kanske är det ett drag från det danska språket, som är lite mer hårt och vulgärt, än vår fina riksvenska,
Vårt lite finare språk som känns mjukare och mer melodiskt än danskans mer direkta och ocensurerade.
Men jag bara älskar det danska språket! Jag är en liten gnutta avundsjuk på min dotter faktiskt, som numera behärskar danskan helt utan problem.
Ibland tänker jag på danska tyst i mitt huvud … ”jeg syns de er flott” ….
… kanske är jag lite halvknäpp ändå!
Men pissevär har det definitivt varit!
Även om det visst kan vara både mysigt och trevligt att sitta inne och kura i sin stuga, så blir livet lite lättare om det inte regnar småspik precis hela tiden.
Det känns nästan som om det inte vill bli riktigt dagsljus på hela dagen.
För att muntra upp mig lite har jag förgyllt vårt hem med både ljus och blomster.
Hyacinter såklart. Jag älskar dessa lökar. Den doften alltså!!!
Såklart sparar jag dem alltid när de blommat över och när våren kommer åker de ner i jorden i hopp om att de ska få ännu någon säsong med blommor där ute.
Nytt i huset är också det näpna lilla änglaspelet.
När jag var barn så hade vi ett likadant hemma. Jag tycker att det är så fint!
Nu hoppas jag att helgen kan bjuda på någon liten ynka solglimt. Och om det nu skulle vara för mycket begärt, så skulle jag bli väldigt glad om det här på Österlen kom en sådan där berömd snöstorm som inte finns någon annanstans i världen.
Nämligen ”itt sunt darrande redet snifnog …  ja en rejjell, redi bösa”!!
Dagens tips:
Tag ut lite glädje i förskott när du
har tråkigt.
Japp, det bästa uttaget man kan göra skulle jag tro.
Varför inte leta upp några gamla foto som man kan skratta åt …
Det här är ingen bra bild – men ganska rolig ändå, med den där obehörig figuren i bakgrunden.
Typiskt katter!!
Ha det fint, skratta mycket och njut av en härlig lördag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hyacinter, änglaspel och pissevär. Läs mer »

Den svartvita utmaningen.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , / 1 minute of reading
Hej alla fina.
Hoppas ni alla har en skön och bra fredag.
Den sista tiden har jag fått en del utmaningar som jag varit dålig att svara på.
Både på facebook och instagram finns dessa härliga svartvita bilder i massor nu.
Sju dagar av foto från ett vardagsliv. Jag älskar verkligen när mina vänner lägger ut privata bilder från sin egna liv och jag följer dem alla med stort intresse.
Jag håller på med bilder och foto varje dag och nu tänkte jag tacka er som utmanat mig. Jag hoppas att det är ok att jag gör det här på mitt eget vis. Såklart på min blogg.
Sju svartvita foto som för mig betyder det där lilla extra.
Och i min smak är ett svartvitt foto vackrast med någon form att liv … en människa eller ett djur …
Varsågoda!
Ha en fin kväll.
Och om någon vill utmana sig själv – häng på och gör er egen version av en svartvit utmaning.
En stor kram
Annika
Dela gärna
     

Den svartvita utmaningen. Läs mer »

Varför det heter julstök.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Idag är det den 1 december och jag och min dotter Amanda ska julstöka här hemma hos mig.
Julstök heter det för att det bli så väldigt uppställt och rörigt. Som ett bombnedslag.
Det ska vara stökigt – det är liksom det som är hela grejen. Det är därför det heter just julstök.
Om ni ser någon på sociala medier som har julstök i ett välordnat kök, då är det bara lureri, ungefär som ett filmtrick tror jag.
För fem år sedan när alla tjejerna bodde hemma och julpysslade, då vill jag lova att det var rörigt emellanåt.
Stugans kök var litet, men det fanns hjärterum och det innebär ju att det också fanns stjärterum.
Åhhh vad jag saknar den där röran nu…
Då när det byggdes stora pepparkakshus, bakades bröd, julgotter och marsipangrisar.
Då när det tog en hel dag att diska upp efter dem.
(året var 2012, och pepparkakshuset hade fått sin inspiration från Ystads gamla vattentorn)
Som sagt, idag kommer Amanda och lilla hunden Snowie hit och vi ska pyssla tillsammans, hon och jag.
Jag och Johnny förbereder oss såklart med en stärkande promenad först.
Ännu går korna i sin hage och dräller. Jag undrar sådär lite försynt om bonden månne har glömt att han är kreatursägare … Men sånt kan man väl inte bara glömma bort?
Nu är det bäst att vi skyndar oss på här, innan hunden Snowie  med sin lilla matte kommer hit.
Såklart har jag förberett med en massa olika ingredienser för dagens pyssel.
Glöggen är provsmakad och en massa levande ljus ska tändas. Jullistan på Spotify är redo.
Det fanns en tid när min stuga var liten och trång, och huset var rörigare än någonsin.
Jag saknar den tiden nu, såklart.
Men det ska bli så mysigt att pyssla lite mer lugnt och stilla idag. Var tid har ju sin tjusning.
Kanske får vi möjlighet att starta en videochatt över hela världen också – vem vet.
(Ett litet budskap till alla unga barnfamiljer som kanske stressat ser alla de välordnade instagrambilder med förskönande filter. Bilder på hur ett lyckligt julfirande ska se ut. Men vet ni, lyckan finns inte där i fasaden, lyckan bor i era hjärtan tillsammans med dem ni älskar.)
(en jul då vi hade rörigare än någonsin – men så mycket lycka och värme)
Dagens citat:
Små, små ord av kärlek,
sagda varje dag
sprider över hemmet
solsken och behag.
Hoppas ni alla får en fin fredag. Och hinner man inte julstöka, så är det viktigaste att man hinner vara tillsammans. Det finns färdiga pepparkakor och man bli precis lika snäll av dem.
Tjingeling och kram.
Annika
Dela gärna
     

Varför det heter julstök. Läs mer »

Mitt November 2017

Lämna en kommentar / Månadssummering / Av / / , , , / 1 minute of reading
Mitt November 2017
… har varit som ju livet ofta är. Lite upp och lite ner.
November månad är ju inte min absoluta favoritmånad och kanske borde jag ta lärdom och boka in något spektakulärt inför nästa års november. För det är bara upp till mig själv att förändra det som kan förändras.
Nu hälsar jag December välkommen med ljus, värme och glädje. Jag önskar att alla och envar får en verkligt fin månad. Att alla kan hitta några små guldkorn att spara i sina hjärtan. För så är det, oavsett vad livet har att bjuda, så finns alltid något att glädjas åt. Alltid!
Note to myself: Senast i Augusti nästa år ska det finnas något extra inbokat för mig att göra i November månad 2018! Det lovar jag mig själv,
Ha en skön kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Mitt November 2017 Läs mer »

Ett ovanligt fenomen.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Hur har ni det nu i den mysiga adventstiden?
Jag har fått upp lite ljus i mina fönster. Åren har gjort sitt med mina ljusstakar. Några stjärnor ska bytas ut mot nya ljusstakar istället. Renoveringen förändrade förutsättningarna och stjärnorna som var av papper såg inte längre så roliga ut. Men såklart fick de leva kvar uppe i Lillebo istället. I vår lilla friggebod pryder de nu sin plats.
Jag hoppas de nya kommer i veckan, så då ska jag visa er.
I helgen hoppas jag också att vi får tag på en liten julgran som ska lysa upp utanför husknuten.
En morgon när jag var ute och strövade med Johnny såg jag det där speciella fenomenet som man ibland kan se här i Gyllebo.
Det kallas för håris. Det ser precis ut som om det växer kritvitt hår ut från en trädgren.
Jag har förstått att det inte är helt vanligt och att förutsättningarna måste vara helt rätt för att sådant här vätteskägg, som det också kallas för, ska kunna bildas. Temperaturen ska ligga på 0 grader och marken ska vara snöfri.
Visst ser det roligt ut med den här isullen?
Just den här morgonen var det förrädiskt halt på marken. När jag och Johnny smög över spångarna vid sjön fick vi gå med små pyttesteg båda två för att inte dratta på rumpan.
Men vi klarade oss utan större fadäser.
Inga vurpor eller andra missöden den här vackra morgonen.
Dagens citat:
Ett leende är ett fönster i ditt
ansikte för att visa att ditt
hjärta är hemma.
Jag önskar er en finfin dag. Och möter du någon som ser ut att ha tappat sitt leende, ge honom ditt!
Kram Annika
Dela gärna
     

Ett ovanligt fenomen. Läs mer »

Naturen smyger inpå vår husknut.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan och gomorron.
Först av allt – TACK för alla hjärttryckningar på mitt inlägg igår. Det är lite som min lön för mödan, och igår fick jag så många…. Så tusen tack ni som tryckte ♥.
Men det är såklart helt ok att bara hänga här inne och läsa också. Så välkomna idag igen.
Hoppas ni har det bra såhär i adventstider.
Vi här på Österlen har i vanlig ordning barmark, vått och grått. Men vi är så vana vid det så jag tänker liksom inte riktigt på det. Ena dagen är det lite frost, för att nästa vara vått och geggigt igen.
Hemma hos oss bor det tre rådjur. Jag gillar dem – sådär…
Visst är de jättefina, söta och härliga att se på när de strövar runt vid vår tomt.
Men jag har nog sett hur de går här och blänger på mina blommor och buskar som jag har i min trädgård. Förmodligen har de redan full koll på alla de vackra tulpanlökar som jag satte tidigare i höst. Tulpanknoppar som ju är en delikatess för små rådjur.
-Alltså – ni skulle våga … Då är det krig!!
På ett ställe här i Gyllebo har jag sett att man matar de söta rådjuren när vintern är här på riktigt.
Snällt och omtänksamt såklart. Men då man väljer att lägga foderplatsen någon meter från vägen, tycker jag att det är ett synnerligen dumt tilltag. Så mata gärna rådjuren, men välj att gå långt ut på ängen eller ut i skogen och lägg en foderplats där. Det hade kanske skonat mina blomster litegrann också.
Vi får väl se om det blir några fina tulpaner hemma hos mig till våren ….
Så skulle jag ju vila efter min operaton, och inte ut och vandra med min store luffs, Johnnyhunden.
Men det håller ju inte. Det visste jag ju från början egentligen.
Såklart går jag mina promenader med Johnny.
Vi har haft ett allvarligt samtal om att inte dra i koppel, om att inte göra de där jämfotahopp i tid och otid och om hunduppförande i största allmänhet. Johnny har lovat, heligt och dyrt – att sköta sig exemplariskt. Alltså går vi i skogen precis som vi brukar, trots operation och sjukskrivning.
Enda skillnaden är att småhundarna får gå en liten runda för sig själv, eftersom det blir lite lättare att styra upp det hela med bara en hund i koppel, istället för tre.
Ja livet går sin gilla gång här hos mig.
Så måste jag tacka er alla. Alla ni som röstade på mig i nomineringen till årets bloggare i lite olika kategorier.
Jag blev inte en av de lyckligt utvalda i år…
Men vet ni, det gör mig alls ingenting. Det räcker med att ni är här.
Den största vinsten är egentligen att få fotografera, skriva lite knastexter och sätta ihop till blogginlägg. Extra kul är det såklart att ni där ute vill titta in här och läsa lite då och då.
Så TACK mina gulliga läsare. Min blogg är för mig, dig och oss!
Dagens citat:
Försök aldrig tvinga
någon att göra plats för
dig i deras hjärta.
Är din kärlek obesvarad –
vänd dig om, sträck på
dig och gå därifrån.
Viktigast är att göra plats för sig själv i sitt hjärta. För DU är den viktigaste personen i DITT liv.
Glöm aldrig det.
Om man ber någon att uppge namnet på de tre viktigaste personerna i sitt liv, så brukar det grunnas och funderas ett bra tag innan svaret kommer. Och nästan alltid har de ändå glömt den absolut viktigaste personen i sina liv – sig själv!
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna
     

Naturen smyger inpå vår husknut. Läs mer »

En operation och min knuta är ett minne blott.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan

I förra veckan fick jag en återbudstid för operation. Det var det där bråcket vid naveln

som skulle fixas till.
Det som jag skrev lite om här.
Därför fick jag och hundarna ge oss ut lite extra tidigt för deras obligatoriska runda.
Himlen såg ut som om den stod i brand den här tidiga morgonen. Det var så vackert och jag önskade att vi hunnit med en lite längre tur den här dagen.
Men eftersom jag hade en tidig tid att infinna mig för operation var det bara att hoppa i duschen med de där specialsvamparna som jag fått noggranna instruktioner om. Tvagning morgon och kväll – där med basta.
Operationen gick bra. Bråcket visade sig vara ett ärrbråck i naveln efter ett ingrepp för 17 år sedan.
Min kirurg förklarade hur han skulle skära bort det gamla ärret, sy igen lilla hålet i bukhinnan och fästa tillbaka naveln igen. Och om jag var en riktig tuffing så skulle det kunna göras med enbart lokalbedövning.
-Underbart tänkte jag, då kan jag själv också ha full koll på läget och följa med i vad som händer och sker… kontrollbehovet ni vet…. Kanske kunna småprata med den synnerligen tilltalande kirurg som fått hand om mig den här dagen….
Men tji fick jag. En sjuksyster såg till att det hela tiden pumpades in sömniga, yrsliga saker i mitt blodomlopp. En annan äldre sjuksyster propsade på med att jag skulle ha hörlurar med fågelkvitter.
-Men åhhh, det vill jag inte, gnällde jag. Jo, det skulle man tydligen ha och det gick inte att förhandla bort.
-Öka volymen kommenderade hon strängt.
-Nneeeeej, pep jag…. Sen minns jag inte så mycket av varken operation eller fågelkvitter. Jag vaknade inte upp förrän efter en och en halv timme och då var alltihopa över, klappat och klart.
Naveln var på plats, knutan var inputtad där den hörde hemma och jag var bara vrålhungrig!
Min söta dotter Amanda har också fått gå igenom en operation. Det är hennes visdomständer som har visat sig växa så himla dumt. De växer liksom horisontellt, in under kindbenet.
Jag trodde i min enfald att det skulle vara ganska lätt att få ut dem, men stackars Amanda fick genomlida nästan två timmar med att bli av med två av de fyra som måste bort. Huhhh …
Såklart var jag på plats som moraliskt stöd. Det är det som mammor är till för, så spelar det ingen roll vilken ålder det är på barnen. Mamma är väl ändå alltid mamma.
För första gången på mycket, mycket länge är jag nu sjukskriven.
Ja, det skulle man tydligen vara vid sådana här ingrepp i magen. En sjuksyster kom utspringande när vi nästan hunnit ut till bilen, med sjukintyget i högsta hugg. I tre veckor ska jag nu ta det lugnt. Inte ut och gå med ”min store militärhund” sa kirurgen …. bara med de små … Ja, vi får väl se hur det går med den saken.
Jag får vara glad över att några tomtar kommit fram ur gömmorna här hemma redan, nu när ”vila och återhämtning” står på schemat. Inga tunga lyft förrän veckan före jul.
De gamla slitna trädgårdstomtarna som jag egentligen inte gillar, men som bara hör till, har fått smyga fram vid orangeriet.
Dagens tänkvärda citat:
Dina tankar har kraften att göra
det värsta av det bästa, och det
bästa av det värsta.
En solnedgång vacker eller sorgsen,
vintermörkret vackert eller betungande.
Ja vi har alla valet att välja en tanke före än annan. Så tänk på det när ni tänker.
Tankens kraft är så stor.
Ha en fin dag.
Kram Annika
p.s Tack för att ni trycker på det lilla hjärtat här under, då blir jag lite extra glad!
Dela gärna
     

En operation och min knuta är ett minne blott. Läs mer »

Jag har varit i storstaden och gjort världen osäker.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Ja lite osäkert känns det när jag kommer till den stora staden Malmö.
Jag känner mig liksom lite felplacerad, ungefär  som när Crocodile Dundee kom till New York.
Min rätta plats är ju i lugnet här hemma i Gyllebo. Allt är så enkelt här, skönt och harmoniskt för alla sinnena.
Här mår hjärnan bra.
Men i veckan var det dags för en shoppingdag med min dotter. Jag är ingen storshoppare av kläder, men ibland gapar garderoben bara så tom och tråkig. Så nu var det dags för lite förnyelse.
Amanda körde oss tryggt till Malmös stora stad. Sedan strövade vi ut och in i en massa affärer på Emporia.
Men nej, vi gjorde nog inga särskilda fynd den här dagen, men vars ett nytt läppstift fick det bli.
Kanske räcker det med att färga läpparna knallröd för att sätta piff på mig till jul?
Bäst på hela dagen var den goda fikan.
Espresso House med sin fantastiskt goda kladdkaka med hasselnötskräm.
Vidare gick vår färd till Ikea.
Jag har fått för mig att jag vill ha ett svart vitrinskåp med belysning … Nix, där fanns inte riktigt det jag eftersökte. Kanske får det duga med mitt gamla skrangliga Jysk-skåp från 90-talet ett tag till, eller så får jag möblera om…
Jag blir nästan lite illamående när jag tänker på vår tids konsumtion. Köpa och slänga i ett rasande tempo.
Man ska hänga med i mode och trender, både vad det gäller kläder och heminredning.
Borde vi inte stanna upp och tänka istället?
På vetenskapsradion kan man nu höra att:
Om alla på jorden skulle leva med samma livsstil som vi i Sverige, skulle det behövas 4,2 jordklot enligt beräkningar från Världsnaturfonden …
Det här är ju galet.
Kanske heter det Black Friday, eftersom det är en svart dag för vår planet??
Jag borde nog bara måla om mitt gamla skåp istället … eller försöka fynda något på loppis – det borde jag kanske …
För vår fina jords skull.
 Nu ska jag köra igång min måndag här och få ljus i de gamla stakarna.
Wish me luck!
 Vet inte om vi tål en fräckis idag … jag tar risken i alla fall…
…. känsliga läsare får kisa med ögonen…
Dagens fräckis:
Kvinnor i ett fast förhållande
är som en gammal byrå …
Översta lådan går inte att
stänga, och den nedersta går
fan inte att öppna.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Jag har varit i storstaden och gjort världen osäker. Läs mer »

Jag kan inte vänta längre.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Nu är det exakt en vecka tills det är den första advent. Men nej, jag kan faktiskt inte vänta längre nu ….
Idag åker nog några adventsljusstakar fram här i Gyllebo.
Vissa dagar har varit så regniga och grådaskiga här längst nere i söder, så jag håller nästan på att längta ihjäl mig efter mer ljus nu.
Egentligen hjälper det bäst att bara gå ut i naturen och liksom suga i sig D-vitaminer direkt ifrån luften.
Som alltid är jag uppe så tidigt som möjligt och ger mig ut i den sköna naturen.
Jag och hundarna brukar väcka de sömniga sjöfåglarna som ligger i vattenbrynet och slumrar.
Av spåren att döma lyckas jag ofta väcka den sura hägern som står i bäcken och lurar.
Hans våta fotavtryck avslöjar att han smugit över vägen och gett sig iväg längre ut i skogen.
Jag blev nästan full i skratt när jag såg de roliga fotavtrycken på vägen.
Livet har rullat på som vanligt här hos oss.
På granntomten byggs det för fullt. Borta vid Pumphuset är skogsmaskinerna i full gång med att flisa det som blivit kvar efter avverkningen. Och vid slottet står alpackan ”Per Gessle” och glor fånigt under lugg med sina tänder på tork utanpå läppen.
Ja, allt är precis som det brukar vara här i Gyllebo.
Nej hörrni, nu har jag bestämt mig. Idag åker ljusstakarna upp, och såklart krävs det lite nya blomster då också.
 Dagens citat:
”Om du inte får allt du vill ha,
tänk då också på allt du inte får som du inte vill ha.”
Jag hoppas ni får en mysig söndag, och kommer ihåg att fylla på vitaminförrådet.
Kram Annika
Dela gärna
     

Jag kan inte vänta längre. Läs mer »

Hemmagjord pizza och tacksamhet för att internet finns.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Min bäst stund är ju som många vet, de första timmarna på dagen, alldeles i gryningen.
Det är som om dessa timmar är bara mina. Jag liksom äger världen då.
Då känner jag mig ensam och stark.
Vid Gyllebosjön ligger det ett vackert slott. Där brukar det gå hästar i hagarna vid det stora ridhuset.
Hela sommar har det varit tomt och tyst där, men nu är de tillbaka igen och det känns så trevligt och mysigt. Livet har blommat upp där igen.
Förra helgen bjöd jag Stefan på hemmagjord pizza. Eller ja, hemmagjord och hemmagjord … Jag köpte helt fräckt en färdig fullkornsbotten och la på lite smaskiga saker. Toppade med ost och in i ugnen. Det som kanske var mest hemmagjort var väl tomatsåsen som jag alltid brukar koka ihop när jag gör pizza. Det är fräst lök, vitlök, krossad tomat och kryddor. Så får det koka och svalna. Jättegott.
Till sallad gjorde jag en tomatsallad med fetaost. Saker från kylen med kort hållbarhet. Jag hatar att kasta mat och jag försöker alltid se till så att allt går åt innan det blir för gammalt. Att göra ett riktigt ”tabberas”, precis som Emil i Lönneberga gjorde, då all mat tog slut i Katthult – det känns så bra!
Åhhh vad jag älskar internet. Jag älskar sociala medier och jag älskar att snapchatta.
Det är ju ett fantastiskt hjälpmedel när man har sina ”nära och kära” spridda runt om i världen.
Man kan tillexempel sjunga en gonattvisa för sin dotter då hon inte kan sova …
Mamma sjunger … alltså jag:
-När trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dem i svansen
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff
ho aj aj aj aj buff buff
ho aj aj aj aj buff.
Ja tänk om vi inte haft den moderna tekniken som finns idag.
Många människor säger ”det var bättre förr” …. Jag kan inte hålla med om det. Vissa saker kanske var bättre … men långt ifrån allt. Tiderna måste förändras, för annars hade vi ju levt kvar på stenåldern, och det hade väl inte heller varit särskilt kul… Man får helt enkelt försöka hänga med. Håll koll på ungdomarna och lär av dem.
Nåväl, nu kan jag i alla fall få reda på hur det står till med mina tjejer där ute i världen tack vare den moderna tekniken.
(Tack Andréa och Emmy för all uppdatering)
Dagens citat:
Ahaaaaa, säger jag fast jag
fortfarande inte förstår.
Gör ni också så ibland? Jag ska sluta upp med det där.
Jag tänker från och med nu att fråga ända tills någon kan förklara så jag förstår. Så himla smart jag kommer att bli nu.
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna
     

Hemmagjord pizza och tacksamhet för att internet finns. Läs mer »

Rulla till toppen