Hejsan
De har kommit nu. De nya adventsljusstakarna.
De är helt ljuvliga. Såååå himla fina tycker jag … men inte hos mig!
Jag älskar dem och deras utförande, men de är lite för stora. I alla fall i mina små kopplade tvåluftsfönster.
Men efter lite övervägande får de trots allt stanna kvar hos oss. Vi har ju en massa byggplaner framöver, och när det väl blir verklighet så kommer det att finnas en given plats där jag är säker på att de blir som handen i handsken.
Så i år står de här och är stora och maffiga, tillsammans med nytt, gammal, ärvt och begagnat, som ju mitt hem består av, allt i en salig kompott.
Mitt älskade hem.
Jag är verkligen en sådan där människa som är dålig på att returnera, byta och reklamera. Ja egentligen är jag usel på att klaga över huvudtaget.
Jag drar mig så för det. Kanske fick jag nog av allt bytande hit och dit när jag själv jobbade i bygghandeln.
Jag ska faktiskt skärpa mig och blir lite bättre på sånt. Det kan bli ett mål inför nästa år kanske.
Stå på mig, reklamera sånt som jag faktiskt har rätt till och byta om jag inte är helt nöjd.
En sak som är bra med de här stora ljusstakarna är att de ger ett underbart ljus. Och ljus det behöver vi mycket av nu.
Vädret fortsätter att vara grått och lite trist.
Jag har tagit min första springrunda efter min lilla operation, och det var så himla skönt.
Härliga endorfiner ger ju en riktig energiboost, och det behövs sannerligen.
Även om det här gråa är ganska vackert så behövs det något som förgyller vardagen.
För hunden Johnny tycks det räcka med att någon glömmer en kabelvinda vid badplatsen för att han ska gå igång och känna spänning i livet. Man borde försöka se livet genom sin hunds ögon kanske?
Dagens citat:
LYCKA har inget bäst före datum
Ta ett djupt andetag och börja om igen.
Hoppas ni får en fin tisdag.
Små gyllene ögonblick i vardagen – det är kanske det som är den stora lyckan?
I förra veckan spelade jag in en lite videofilm åt mina döttrar här hemma i min ensamhet. Jösses som jag har skrattat åt det där klippet. Man kan faktiskt skapa lyckliga och roliga ögonblick helt på egen hand. Eller åtminstone kan jag det – men jag är kanske lite halvt galen…
Kram Annika
