Min jul ska vara röd och fylld med tomtar.

Hejsan kära blogg.
En tidig morgon tassade världens sötaste lilla tomtenisse in genom ytterdörren här hemma i stugan.
Det var lilla söta Amanda som kom från ett nattpass på jobbet för att vila sig några timmar, innan det var dags för nästa runda på jobbet.
Jag satt med mitt morgonkaffe i köket och njöt av den sköna julstämningen som börjat krypa på.
Jag satt här med min kaffekopp och laddade för att plocka fram alla julsakerna ur sin kista.

Tvärtemot Ernst på TV och alla moderna trender, så vill jag ha kvar mina gamla, slitna tomtar. De som är fyllda med så många minnen ….

Halmslöjden som min älskade mamma gjort, den gamla sjuarmade ljusstaken som vi fått av mina svärföräldrar, tomtarnas ringdans som ser så stämningsfull ut …
Åhhh, jag älskar känslan och alla minnena som de där sakerna skänker mig.
Uppe i det gamla fönstret i skafferiet får en skön, lite udda samling figurer stå och blicka ut över mitt kök.
Den här modetrenden med änglar, den som käre Ernst håller på med på TV, den är ingenting för mig.
Jag tycker att tomtarna är bra mycket pålitligare. Änglar kan vara skenheliga, de kan ha brända vingar och glorian på sne kanske till och med lite lömska ibland … nej, jag älskar tomtar! Snälla, söta tomtar.
Fast mest älskar jag blommorna. Åhhhhh, alla ljuvliga julblommor. De doftar ju så himla gott också.
Den härliga mossan, alla lökarna … Så underbart!
Känner ni doften?
Jag följer intresserat olika konto på instagram. Jag njuter av att följa trenderna och det senaste modet. Men själv vill jag ha mina gamla saker, de där som har så många minnen. Allt det där som har med känslor att göra.
Mest önskar jag mig en vit jul. En snörik härlig jul.
Förra veckan överraskades jag av en vit morgon….  Visserligen var det hela försvunnet igen innan dagen hade hunnit ljusna riktigt, men jag snabbade mig ut och hann suga åt mig lite av julkänslan ändå.
Dagens citat:
Julen är den tiden på året då du får hemlängtan – trots att du är hemma.
Hur vill ni ha det på julen och vad är viktigast för er?
Hoppas ni får en fin dag och inte behöver stressa så förfärligt.
En stor kram
Annika
Dela gärna

Min jul ska vara röd och fylld med tomtar. Läs mer »

Julpyssel i vårt hantverkarhem.

Hejsan.
Nu när det närmar sig jul så vaknar pysselsuget i mig.
Hos oss börjar det bli så härlig julstämning nu.
Även om jag förstås tycker att den ståtliga amaryllisen kunde hållt sig och väntat någon vecka till med att väckla ut sig i sina vackraste skrud
Mitt pysselsug vaknade som sagt till liv förra veckan. Nu var det inte det där vanliga julpysslet som hägrade för mig. Nej, plötsligt insåg jag att det vita skåpet i vårt matrum tvunget måste bli svart före jul.
Så skulle det inhandlas ännu ett svart skåp för att allt i rummet skulle harmonera och för att jag skulle få plats med alla pinaler som jag har. Min dotters saker till exempel, som jag förvaltar åt henne. Det är bla. ett apkranium som hon vunnit i en tävling på universitetet. Viktiga saker som kräver nya fräscha skåp.
Långt om länge fick jag med Stefan på noterna. Han lovade att skruva ihop Ikeaskåpet åt mig, så skulle jag själv måla det gamla vita ”skrangelskåpet” som skulle få ett sista bonusliv med lite svart färg istället.
Vi fick en riktig myskväll efter Ikeabesöket.
För att hålla maken min på gott humör blev det en stor härlig köttfärslimpa gjord på glad gris och vild älg.
Det nya skåpet blev bra och tiden hade kommit för att jag skulle måla om det gamla …
Det var då som allt gick snett.
Alltså, jag fick total ”psykbryt”!!  Bara efter ett par minuter kände jag det som om det bodde en argsint tiger inom mig …
Allt slutade med att Stefan tog över målningsarbetet och jag ställde mig gladeligen vid spisen igen för att rulla köttbullarna till jul istället.
Slutet gott, allting gott.
Och visst är det väl så att kärleken till mannen går genom magen.
Årets julköttbullar innehåller en rejäl dos med kärlek.
Den vackra amaryllisen som ju inte kunde hålla sig till jul, den har åkt in i vårt stora badrum.
Där pryder den sin plats alldeles förträffligt tycker jag.
Dagens citat:
Det finns två tillfällen då du alltid ska hålla mun:
när du dyker
och när du är arg.
Jag hoppas att ni också har något mysigt julpyssel på gång. Något sådär lite lagom som inte gör att nerverna får ”tuppjuck”.
Kram Annika
Dela gärna

Julpyssel i vårt hantverkarhem. Läs mer »

Det skånska vädret.

Hejsan och gomorron.
Så var det då tillbaka igen…
Det där vanliga skånska vädret.
Här hos oss har det åter varit regnigt, blött och  grått.
Nere vid sjön är vattenståndet så högt så träden vid vattenkanten nu står ute i sjön. Kanske är de små träden nu liten häpna över att plötsligt ha blivit vattenväxter.
Ja, det finns ingenting man kan göra åt det där med vädret.
Mitt bästa tips är att proppa i sig vitaminer som bara den. Till exempel D-vitaminer nu när solen lyser med sin frånvaro. Lite omega 3 och 6 skadar ju inte heller, så får hjärnan vad den behöver.
Så brukar jag ta magnesium, eftersom att det känns i hela kroppen att det är bra. På hälsokostaffären så kan de nog förklara varför det är bra, jag nöjer mig med att känna att det gör nytta.
Sedan dansar jag ut i den friska luften. Då går det bara inte att deppa över en sådan bagatell som vädret!
Man måste göra det bästa av allting tycker jag.
En sak som är fantastiskt härligt, är att sätta på sig springkläderna och ge sig ut och jogga.
När det är såhär slaskigt och geggigt brukar jag låtsas att jag är med i en springtävling som heter tjurruset.
Med lera upp i nacken och över hela ryggen kan jag lova att det inte går att deppa ner sig.
Eller, ja lite deppigt är det ju när man ska ta hand om tvätten sen …
Även om det är ok med gråväder för min del, så hade jag blivit jätteglad om jag vaknat upp till lite snöfall en tidig morgon.
Jag är säker på att det kommer när moder natur tycker att det är dags. Tills dess knapprar jag vitaminer och gör vad jag kan för att stå ut tills solen vill väcka oss alla till liv igen.
För att hålla maken min också på gott humör, så är bästa sättet att servera honom en god och vällagad middag.
En dansk fläskstek kan få den suraste byggmästare på väldigt gott humör, det vill jag lova.
Kanske funkar det på fler som behöver muntras upp?
Testa. Så enkelt och så gott.
Dagens citat:
Hur man skapar en bra dag
Le åt främlingar.
Ta det lugnt.
Säg, tack!
Ge många komplimanger.
Klä dig snyggt.
Använd parfym.
Observera och lyssna.
Var vänlig.
Skratta.
Önska andra en fin dag.
Hoppas ni får en fin dag. Jag och Johnny ska träna med våra tjänstehundskompisar idag och blir det tid över så ska kanske tomtarna få komma fram i stugan idag.
Kram på er
Annika
Dela gärna

Det skånska vädret. Läs mer »

Kärleken till djuren.

Gomorron
Genom hela mitt liv har det funnits en stor kärlek till djur i mitt hjärta. Den kärleken är något som alltid funnits djupt rotad i mig.
Och då menar jag egentligen precis alla djur. Som barn önskade jag mig hästar och katter…  men när jag inte fick det, då skaffade jag mig egna husdjur. Det kunde vara en liten råttunge, eller en orm, en groda eller något annat som kom i min väg. Mitt bästa egna djur som jag skaffade själv, var en vildkatt som jag gjorde så tam att hon i många år valde att ha sina förlossningar i min säng …
Den här kärleken för djur har sedan gått i arv till mina döttrar.
Mina döttrar har sedan barnsben alltid haft djur omkring sig.
De har varit med om livets alla skiftningar genom djuren. De har sett kattungar födas och marsvin dö. De har lärt sig visa respekt och ta hand om de som är svagare. Sorg och lycka, så som ju livet är.
Både Amanda och Andréa började sina första sommarjobb på ett stort svinstall i närheten. Där fick de lära sig att ta hand om kultingar, ge sprutor och kastrera grisar, ja till och med avliva då det var nödvändigt …. något som kanske inte vilken tonåring som helst hade fixat. Såklart alltid med djurets välbefinnande i första hand.
Tjejerna var tuffa, och för Andréa blev det kanske startskottet mot det yrket hon sedan skulle komma att välja.
Yngsta dottern Emmy är den av tjejerna som visat minst intresse för djur som barn. Hon har alltid månat om dem såklart. När hon var liten hade hon en ökenråtta vid namn Rockford, som tyvärr fick en stroke och blev lam i halva sidan. Den där råttan levde trots det ett behagligt liv i Emmys vård.
Nu när hon är långt borta i Australien så märker jag hur hon saknar våra hundar och katter mer och mer. Ja, hon lär tom ha kidnappat en katt nu …
Jag tror verkligen att det är bra för barn att få växa upp tillsammans med djur.
Jag kan själv inte tänka mig ett liv utan ett enda djur.
 Även om alla djur kräver sin passning. De kan smutsa ner väldigt mycket. Och såklart hårar de ner överallt där de befinner sig. Djuren kan vara allmänt krävande och jobbiga och man blir låst och måste hela tiden ta hänsyn såklart …. men det är så såååå värt allt besvär.
Berikande och hälsosamt för själen. Det tror jag bestämt!.
Dagens citat:
Tillåt dig att bara vara människa
Hoppas ni får en fin dag.
Själv ska jag ut i naturen med mina bästisar. De som aldrig snackar skit om mig. De som aldrig dömer mig, eller bryr sig om ifall jag är ful. De som alltid blir lika glada över att se mig. Såklart menar jag mina hundar.
Sen ska jag på julbord med mina andra kompisar, mina jobbekompisar, och de är nästan precis lika snälla och goa som mina hundar…
Ha det fint.
Kram Annika
Dela gärna

Kärleken till djuren. Läs mer »

Som små vilda barnungar.

Hejsan.
Så glada mina hundar blev den där morgonen då den första snön hade kommit.
Så galet lyckliga busade de runt med sina nosar djupt nerkörd i den härliga pudersnön.
Det var ju den där morgonen då det var den andra advent och jag var upp tidigt i ottan som alltid.
Stefan fick sova ut lite längre den här morgonen, eftersom jag tyckte att han var i lite mer behov av sin skönhetssömn än vad jag själv var. Och föresten så kvittar det hur länge jag sover för jag vaknar ändå alltid upp och ser ut som ett troll.
Alltså smög jag och hundarna oss tyst ut i gryningen. Så mysigt.
Allting var så himla vackert den här morgonen. Till och med den leriga vägen som bonden kört upp med sin traktor framstod som tjusig med ett tunt lager snö.
Hästarna vid stallet stod och blickade längtansfullt ut genom sina halvdörrar. Jag tror att de också längtade efter att få busa runt i den första snön.
Nere vid sjön var det så väldigt vackert den här morgonen. Ljuset var sådär typiskt som det är på vintern här på Österlen. Som ett stort, vackert vemod.
Några som långt ifrån var vemodiga var alla hundarna. De var gladare än på länge.
Ett ypperligt tillfälle att träna lite kvarsittning tyckte jag. Mellan alpackornas hage och hästarnas stall valde jag att utmana dem alla tre. Perfekt med en massa bra störning för bästa tänkbara träning.
-Sitt fint, stanna kvar och le stort…
Dagens citat:
Många vet hur man pratar och kritiserar;
få vet hur man lyssnar och förstår.
Så tänkvärt. Klaga och kritisera det kan vem som helst göra. Men att berömma och lyfta fram det goda som ju oftast finns i allting, det kräver lite mer.
Utmana er själv genom att se det goda i en situation som först inte verkar särskilt bra!
Ha en fin dag och tack för ni kikar in här hos mig.
Kram Annika
Dela gärna

Som små vilda barnungar. Läs mer »

Fantasi…

… rullar vi runt bland mjuka kuddar …
Gokväll i stugorna.
Ja den sångtexten ljuder ofta i mitt huvud nu när jag bäddar vår säng om morgnarna.
Jag har fallit för trenden med många kuddar.
-Du tycker inte att du gått lite överstyr nu, undrade Stefan med trött röst, när han hade fått bäddningen på sin lott en tidig morgon …
Jo, lite överdrivet är det nog allt. De där kuddarna ska inte bara vara många. De ska också vara ”stukade” på mitten. Man ska helt enkelt slå till dem på mitten så det blir en liten fördjupning uppe på.
Jag som inte ens får rätt med ”stukningen” på min militärbasker, jag låter den detaljen förbli bortglömd.
En annan tröttande sak är att man varje kväll måste ta bort alla kuddarna från sängen och stapla dem i en fin hög på golvet, så ingen ska trilla och bryta benen i händelse av att man måste störta upp mitt i natten.
Att ha alla kuddar kvar i sängen är inget alternativ, för då riskerar man att vakna upp nästa dag med tidernas nackspärr och det vill väl ingen människa utsätta sig själv för.
Japp, tavlan där ovanför sängen är en glad Gunilla Mann tavla. Den har Stefan fått då han gjorde ett byggarbete i hennes ateljé. Själv blir jag lite trött i hjärnan av den. Jag gillar vår lilla svartvita canvastavla betydligt bättre …
Den med den stora kärleken.
Ha en fin kväll alla söta.
Själv nynnar jag vidare på den där låten som jag svängde rumpan till i början av 80-talet …

”Men i min Fantasi
Rullar vi runt bland mjuka kuddar
Fantasi
Du bort mina bekymmer suddar
Fantasi
Du säger att du älskar mig
Fantasi
A-ha

Dina vänner
(a-ha, aaa)
Garva åt mig när jag försökte få fram
Vad jag känner
(a-ha, aaa)
Men jag fick bara fram:
Eh..?”

Kram Annika
Dela gärna

Fantasi… Läs mer »

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa.

Hejsan.
Har ni vaknat till skönsång idag?
Den här Luciatiden är alltid så himla mysig tycker jag.
Det är ju ganska länge sedan jag själv iklädde mig rollen som skönsjungande Lucia … men det fanns en tid, och om den kan man läsa här.
Fast som ni vet så mår jag bästa av att vara ute i naturen i mina rejäla kängor och en stickad mössa långt nerdragen över öronen.
För några dagar sedan var jag på en av de härligaste platserna som finns …
Forsamölla och kullen med ”det ensamma trädet”.
Här dansar livsandarna alltid sådär lite extra mycket. Man blir glad här och känner sig lätt till sinnet.
Det var en härlig dag med friska vindar, och jag var helt ensam. Platsen var för stunden bara min.
Vid ån växte en buske med vita snöbär. Eller ”smällebär” som vi kallade dem när jag var liten. Såklart var jag bara tvungen att trycka sönder några av bären och bara få känna den där välbekanta känslan, det där ”poffet” som hörs när man trycker sönder de små vita bären. Det där barnasinnet finns alltid på lur hos mig.
Vattnet i ån var vilt och galet och ljudet från fallet var nästan helt öronbedövande.
Fast så mycket som det regnat den här hösten så måste det ju bli mycket vatten i ån, såklart.
Att kliva runt där på kanten till vattenfallet är alltid lite vanskligt. Stenarna är hala av fuktig mossa.
På ett ställe ligger en särskilt sten som är så vacker. Jag undrar alltid över den när jag kliver på den … Ålder, varför den har sitt mönster? … Vacker är den i alla fall.
Mossa växer det överallt här. Även om det är nog så vacker i alla jularrangemang som finns nu, så tycker jag nog att det finns ingen plats som det är vackrare på, än ute i naturen i sin rätta miljö.
Jag strövade över kullarna i Mandelmanns vackra hage och tog sikte på det ensamma trädet på kullen.
Det underbart vackra lilla trädet som bara står där så trotsigt och envist.
Att sitta här uppe en stund och bara njuta och filosofera, det är ren och skär friskvård.
Det känns lite som om det där lilla trädet har en egen klok själ.
Att luta sin rygg mot dess stam är som att sitta intill en kär gammal vän. Tryggt.
Utsikten ut över kyrkan, Rörums backar och havet är slående vacker.
Här skulle jag kunna sitta en hel dag och bara göra ingenting.
Men det duger ju inte.
Hemma på mitt kontor väntade pappershögarna på mig.
Jag vinkade adjö till trädet och vattenfallet och begav mig hemåt igen.
Dagens citat:
En god handling stoppar aldrig av sig själv.
Den leder till nya goda handlingar.
En god handling sprider sina rötter i alla riktningar.
Dessa rötter blir sedan sina egna träd.
Det bästa med goda handlingar är att de gör att
människorna som tar emot dem också blir goda.
Bra va!!
Om vi alla gör en god handling idag, så har vi snart en stor härlig skog av godhet.
Kram på er från mig.
Annika
Dela gärna

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa. Läs mer »

Jul i mitt lilla orangeri.

Hejsan.
Inget är som att dricka en kopp rykande varm, kryddig och god glögg inne i mitt lilla orangeri.
Med en massa levande ljus. Doften av slumrande citron- och olivträd.
Det enda som hörs är vinden utanför.
Här inne är det lite trångt nu över vintern.
Här förvarar jag alla de frostkänsliga träd och blommor som jag har i min trädgård på sommaren.
Ibland åker halvtråkiga krukväxter ut hit för att repa sig. Det är något med klimatet här inne, för ibland blir det som om blommorna får nytt liv.
Andra växter får en mellanlandning här innan det är dags för blomhimmeln. Några tar jag skott och sticklingar av innan de hamnar på komposthögen.
Att duka upp för lite glöggmys här ute är så himla mysigt.
Ingenting här är sådär helt perfekt. Lampkronan har Stefan svetsat ihop, och han fnyser lite generat över den ibland.
Även de söta gubbarna som står på fönsterbrädan har Stefan täljt. Han har det som avkoppling ibland, när vi sitter ute på sommarkvällarna och myser. Jag tycker att de är så himla gulliga och charmiga, de där gubbarna. Men Stefan fnyser åt dem också.
Till sommaren är det nog dags för oss att se över det lilla orangeriet lite. Ny färg behövs lite här och där.
Min mamma Ingrid hade precis blivit sjuk i cancer när vi började bygga det lilla huset, och tyvärr fick hon aldrig se det färdigt. Jag vet att hon hade älskat det!
Just nu sitter vi bara här och njuter. Sommarens arbete får vänta.
Vi njuter av levande ljus, varm dryck i kopparna och en brasa i eldkorgen.
Tänk, det har nästan gått 6 månader sedan vi satt här och åt vår midsommarmat, bara han och jag. Jag och min Stefan.
Det inlägget hittar ni här.
Dagens citat:
Äkta kärlek har ingen motsats.
Jag önskar er alla en fin dag.
Njut av de ni har, plötsligt en dag kan allt vara helt förändrat. För det kan vi alla vara helt säkra på … ingenting är beständigt. Varken goda eller dåliga saker. Allting kommer att förändras. Så lev, här och nu.
Kram Annika
Dela gärna

Jul i mitt lilla orangeri. Läs mer »

Om stort och smått, och det som ligger mig nära.

Gokväll på er.
Jag kikar in i kväll igen med ett litet inlägg.
Ett inlägg om det som ligger mig närmast om hjärtat.
Min blogg började med fem trogna följare och har den senaste tiden ökat lite. Jag är så glad för det och ni är alla hjärtligt välkomna hit.
Plattformen i min blogg är naturen, men även vårt hem och vår trädgård.
Jag skriver om stort och smått som finns i mitt liv, och det kommer jag fortsätta med. Lite sådär halvrörigt …
Såklart handlar det också ofta om de personer som står mig närmst i livet – våra tjejer, Stefan och husdjuren. Familjen.
Och såklart skriver jag ibland om byggprojekt. Oftast mest om våra egna renoveringar, men ibland också från kunders då det finns möjlighet, utan att jag klampar in i det privata hemmet för mycket.
Ibland skriver jag lite om mat också. Vi älskar mat, men jag gillar bäst att laga vanlig gammaldags husmanskost. Lite tråkigt i mångas ögon kanske.
Jag tänker att om några generationer är all sådan kokkonst bortglömd och försvunnen. Min egen mamma var kokerska och gjorde den godast husmanskost man kan tänka sig. Men för den skull var hon aldrig rädd för att prova nya saker, vilket hon alltid klarade galant. Så gott allting blev. Hon är min förebild i köket.
Men ofta väljer jag naturen och utevistelse framför förklädet och spisen. Då får det helt enkelt bli slarvigt bredda mackor till kvällsmat!
Funkar hur bra som helst.
Allt sedan den 1 juni har Stefan varit sjukskriven. Det började ju väldigt allvarligt med 2,5 vecka på sjukhuset i Lund.
Nu är han lite bättre och kan jobba några timmar om dagen. Ännu finns oklarheter och krämpor kvar och ofta åker vi till Lund för prover och kontroller.
Där på njurenheten finns en underbar liten monter att beskåda. En massa figurer gjorda av äpplen, som visar hur teamwork fungerar. Jag kan stå där i evigheter och titta på den.
Ute i vida världen håller två av min döttrar ju till.
Emmy är med sin bästis Matilda i Australien för andra året.
För tillfället jobbar och sliter de för fullt.
Och jag blir så glad så glad, så fort det kommer något livstecken därifrån.
Som den gången min blogg blev kapad … inlägget hittar ni här.
Andréa jobbar som veterinär i Canada. Där bor hon tillsammans med en irländare som har ett nakenmarsvin som husdjur. Han har ett konstigt namn som jag håller på att vricka tungan av att uttala.
Hon har nyss tagit kanadensiskt körkort, så nu imponerar hon på den söte irländaren, genom att visa hur det går till att göra handbromsvändningar … Du milde tid, det är tur att mammor inte vet allt här i världen.
Fast igår åkte hon till USA förstås … Hon har några dagars ledigt, och då skulle hon åka och söka nytt jobb för att kunna klättra högre på karriärsstegen …
Lycka till mitt hjärta ♥
Så har jag lilla goa Amanda såklart.
Hon ska snart åka på semester med fästman och svärföräldrar. De tänker kidnappa henne över jul och nyår och föra henne ända bort till Thailand. Varmt och gott kommer de att få det i alla fall – långt där borta i Asien.
Men innan dess ska vi träffas och mysa riktigt tillsammans.
Ja, det var lite om min blogg och om vad jag egentligen svamlar om härinne.
Och alltid avslutar jag med ett foto på mig själv. Det är för att ni ska få en bild av vem det är ni har ”lyssnat” på i ett helt långt inlägg
Ikväll ska jag iväg och träna lite nosework med en av min hundar. Det ska bli jättekul.
Ha en skön kväll.
Gillar ni att kika in här får ni gärna trycka på lilla hjärtat här under.
Tack och haj!
Kram Annika
Dela gärna

Om stort och smått, och det som ligger mig nära. Läs mer »

Lunchdate.

Hejsan.
Nästan alltid äter jag min lunch här hemma, själv i min ensamhet. Eller egentligen inte helt ensam, jag har ju tre hundar som vrålstirrar på varenda tugga jag tar.
Det är ok. Det brukar ta en kvart, så det stjäler liksom ingen tid från mitt arbete direkt.
Men förra veckan hade jag en lunchdate. Så himla mysigt det var!!
Underbara Brösarps Gästis var platsen för min lunch den här dagen.
Jag var tidig och mitt sällskap lite sen. Därför fick jag lite tid att strosa runt.
Där på Brösarps Gästis är det så himla mysigt och hemtrevligt. Det känns liksom lite ”hemma” för mig.
Att vildsvinet är Gästis signum, det kan man nästan inte ta fel på. Lite varstans sitter det vildsvinshuvud på väggarna. Särskilt ett av dem blev jag lite extra förtjust i.
En gris med uttryck kan man säga! Kanske var det ett fyllesvin …. ja, med tanke på närheten till baren.
Pilska ögon hade han i alla fall.
Gamla, välkända tavlor pryder väggarna. Särskilt en tavla får alltid mitt hjärta att frysa till för en millisekund. Det är tavlan om kvinnans olika åldrar.
Den där ni vet, den som är formad som en trappa. Upp och ner. Och för första gången så är jag nu på väg nerför det där ”trappskrället” …
Nåja … ålder är ju bara en siffra som inte har någon betydelse (såvida man inte är en ost)
Så kom hon då. Söta, goa Tina. Min väninna. Hon som för dagen bjudit ut mig på lunch.
Vi valde dagens. Fläsk, potatis och gräddsås. Mmmm …. så himla gott!!
Sedan satt vi där vid vårt bord i en hel evighet och pratade, skrattade och bara mådde så himla gott!!
Ingen stress, bara så behagligt. Då och då stannade någon av servitriserna upp vid vårt bord och småpratade med oss. Även om de hade fullt upp inför kvällens middagsgäster så var stämningen så härligt rofylld.
Men till sist var det ändå dags för oss att tacka för maten och dra vidare ut i vardagen.
Vi tackade Brösarps Gästis för god mat och jag tackade Tina för att hon bjudit ut mig. ♥
I antikaffären mitt emot låg en uppstoppad räv och blängde på oss.
På hemvägen stannade jag till vid stranden i Vitemölla.
En snabb, kall promenad kändes härligt efter maten.
Tillbaka i Gyllebo igen så välkomnades jag såklart av mina fyrbenta pälsbollar.
Alltid lika glada och positiva när jag kommer hem.
Dagens citat … på tal om ålder …
Ju äldre man blir desto
bättre blir man …
såvida man inte är en banan.
Ha det fint och passa på att äta en god lunch idag.
Kanske på Gästis i Brösarp?!
Kram Annika
Dela gärna

Lunchdate. Läs mer »

Rulla till toppen