Sallys Hus

Hejsan.

I helgen var jag ända uppe i Örebro, som många av er säkert redan läst.

Det var en helg som jag sett framemot väldigt länge och verkligen längtat efter.

Det som stod på schemat var ett bloggmingel hemma hos en av mina största bloggfavoriter, nämligen hemma hos Sallys Hus.

För rättvisans skull måste jag börja med att förtydliga vem Sally är. Sally är den lilla vita, charmiga hunden som ofta figurera på den här underbara bloggen. En liten West highland white terrier som bor i det fantastiska huset dit vi var inbjudna på mingel den här soliga lördagen. Sallys Hus, helt enkelt.

Nu är det såklart inte Sally själv som skriver på bloggen, utan hennes härliga matte, Katarina.

Katarina och hennes man bor i ett paradis. Det är som om de valt ut det bästa av två världar, där de bosatt sig. De bor lite i en medelhavsträdgård och lite i den svenska idyllen. Så smakfullt precis överallt.

Den här lördagen var vi tolv glada och förväntansfulla bloggare, influensers och ”instagrammare” som samlats för att dela erfarenheter, träffas och bara ha kul.

Alltså, vilken eftermiddag vi fick. Det kändes som om jag fick en hel drös nya vänner med en enda gång. Kvinnor med samma intresse som jag själv. Att blogga, fotografera och skriva.

Bubblorna flödade, solen strålade och det var inte en tyst sekund på hela eftermiddagen där ute på Lilla Ugglebo.

När våra magar började knorra och hungern satt in, trollade Katarina fram en buffé med gott och blandat. Lite ost, sallad och en massa andra gotter. I köket fick hon hjälp av sin söta dotter som för dagen kikade in.

Naturligtvis så kunde ingen ta för sig av buffébordet sådär bara, för är det bloggare samlade så ska hela härligheten fotograferas och förevigas i alla konstiga vinklar.

Sedan fortsatte dagen i en alltför hög hastighet. Jag kände det som om jag bara velat hälla sirap i klockan, så tiden skulle gå sakta och trögt. Det minglades, skålades och skrattades.

Men tiden går snabbt när man har roligt och vips var det dags för oss att åka vidare till kvällens middag inne i Örebro. Men lite mer om det i ett senare inlägg.

De fantastiska tjejer som var med den här dagen var:

Heléna på bloggen House of Adela

Tina på bloggen Tina ME

Helena på bloggen Helenas Enkla Vardag

Helena på bloggen Drömhus Helena

Ulrica på bloggen Från tekopp till bergstopp

Lena på bloggen Lite som livet

Lena på bloggen Gott för själen

Pernilla på bloggen Inredning & Guldkanter

Och så två tjejer som instagrammar (Helenalindblad1 och annzo68)

Och såklart Katarina på Sallys Hus

En av oss var vågligare än alla andra …

Ni får själv gissa vem …

Nej, det var inte jag. Jag satt torr och fin i min klänning av märket orsay, inköpt i Budapest för en tid sedan.

(bild nedan lånad av (Inredning & Guldkanter)

Fylld med inspiration och blogglädje skickar jag mitt varma tack till Katarina såklart, men också till alla andra töser som såg till att göra den här dagen så fantastik!

Dagens citat:

Du måste älska det du gör

för att orka göra det varje dag.

Ha en fin dag och kram på er.

Med ett foto taget av Helenas Enkla Vardag, säger jag hejdå.

Min favoritblogg får mig att minnas.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 4 december, 2017 / Allmänt, Sallys Hus, West Higland Terrier, Westie / 3 minutes of reading

Hejsan.

Hoppas ni alla har en underbar måndag.

Julstämningen kryper på hos mig och som vanligt har jag kikat in på min absoluta favoritblogg idag. Som så ofta.

Jag brukar inte orka följa bloggar särskilt länge. Inredningsbloggar är kul för ett kort tag, sedan tröttnar jag. Det känns liksom så förutsägbart och alla känns lika. Som att kika i en inredningskatalog från ett möbelföretag. Matbloggar blir jag bara hungriga av och får prestationskrav.

Men så är där en blogg som jag liksom fastnat för. Lite som en kär vän, trots att vi aldrig träffats i verkliga livet.

Det är bloggen om Sally och hennes hus.

Den här underbara Sally är en vit terrier. En westie. På pricken lik de vita små hundar som fanns i vår familj när mina barn var små.

Naturligtvis så är det inte Sally själv som skriver på bloggen, utan hennes härligt glada matte, Katarina.

Jag har verkligen fastnat för den här bloggen och tilltalas av Katarinas glada sinne, hennes underbara foto där en liten vit terrier alltid går att skymta någonstans i bild. Jag gillar att följa Katarinas inredningsintresse, då det stämmer in med min egen smak. Lite nytt blandat med gammalt, ärvt och nött.

Katarina är nog en person som alltid prioriterar glädje och skratt framför tristess och tråkiga måsten. Någon som verkar ta vara på livet fullt ut.

Att den lilla vita hunden sedan får mig att minnas min första egna lilla hund, Cliff, gör ju inte saken sämre.

Cliff kom in i mitt liv när min äldsta dotter var en liten bebis.

Jag älskade den här tuffe, lille terriern som jag tränade lydnad med på brukshundsklubben. Min Cliff var ganska duktig och kunde en massa kommandon … men bara när han själv ville… så som ju envisa terrierhundar för det mesta är.

Tyvärr skulle min älskade lille hund komma att ett relativt kort liv.

Vid 2,5 års ålder rymde den lille rackaren från mig en morgon. Efter ett par timmar stod det klart – han hade blivit påkörd på den stora vägen och jag var otröstlig.

Idag tror jag att Cliff springer på en äng med alla andra djur som funnits i mitt liv, och där i mitten sitter nog min fina mamma Ingrid och njuter av dem alla. Djurälskare som hon var …

Bara efter någon månad skulle det komma ytterligare en liten vit terrier in i mitt liv. En liten sorgsen 5-årig tik vid namn Busan.

Busan påminde lite om åsnan Ior i Nalle Puh, tyckte jag. Hon var ingen särskilt glad hund, utan mest ängslig och allvarlig. Kanske var det bara som det såg ut, eftersom hennes lilla svans på något vis var skadad. Istället för att stå rakt upp i luften som den ska göra på Westies, så hängde den lite krokig bara rakt ner.

Busan fick stanna i vår familj tills hon var en gammal hundgumma. Älskad av oss alla.

Allt det här får lilla fina Sally och hennes matte mig att minnas.

Vill ni också hälsa på hemma hos Sallys Hus, så kan ni klicka här.

Nu finns ju ett nytt gäng hundar i mitt liv, med minstingen Lykke i spetsen.

Dagens kloka citat:

Allt är vanebildande, så se till att

det du gör är vad du vill göra.

Några av er har kanske som vana att kika in här hos mig. Det gör mig glad och tacksam såklart.

Och skulle Sallys matte också hälsa på, så vill jag hälsa henne och tacka för alla fina inlägg, bilder och text hon bjuder på varje dag. Det som för mig har blivit en kär vana.

Ha det fint idag.

Kram Annika

Min favoritblogg får mig att minnas. Läs mer »

Bloggevent hos Sallys Hus.

Min favoritblogg får mig att minnas.