husdjur

Surare kan ingen vara.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej

Vår lilla JUDITH, som är en katt som kom till oss helt oplanerat, hon är något av det suraste man kan tänka sig.

Den mesta av hennes tid tillbringar hon utomhus. Hon kommer nästan bara in för att äta, innan hon fräsande slinker ut genom dörren igen.

Men på nyårsafton var det som om hon kände på sig att världen utanför var en osäker plats. Då låg hon gärna inne i vår säng och njöt i närheten av oss.

På nyår tycker jag så väldigt synd om alla skräckslagna djur. Alla oskylda hundar, hästar, gäss, älgar …. ja alla våra djur, vilda som tama. Alla som blir livrädda av människans dårskap. Jag har såklart själv varit ung, berusad och tokig. Jag har också smällt smällare som en galning på nyår. Men nu är jag lite vuxnare och lite klokare, och jag gillar inte det nya våldet i samhället där det skjuts mot människor och blåljuspersonal.  Jag välkomnar den nya lagen som reglerar raketskjutning.

Kvällens citat:

Fokus i nuet ger resultat i framtiden.

Tips: vi slopade alla smällare och raketer i år så då kan jag ju istället kosta på mig lite juveler kanske….  En jättesnygg RING med en blå sten hade jag verkligen kunnat bära. Eller en KLOCKA som hunden Johnny hade gillat. för han älskar skjutande och pangande som den soldat han ju faktiskt är. På UR & PENN finns just nu massor av fina erbjudande.

Ha en fin kväll och kram Annika

Om du kunde tala.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Alla vi som äger ett husdjur, har väl någon gång önskat att djuret kunde tala. Särskilt mycket önskar man det när sin älskling blir krasslig. Min store Johnny kom ju till skada för en tid sedan, och jag hade så gärna önskat att det gick att fråga honom hur han mår nu. Om allt känns bra igen? Fast fråga går ju, det är hans svar som kan vara svåra att tolka.

Alldeles lagom till jul så började lilla Lykke halta på sitt högra bakben. Först bara litegrann, sedan alltmer ända tills hon bara hoppade runt på tre ben. Sådana där händelser inträffar alltid på helgen när alla veterinärer är lediga och inte går att få tag på. Det är som någonslags illasinnad lag. Även om jag ju har turen att ha en egen veterinär i familjen, så är det ju inte lätt när hon befinner sig på andra sidan jordklotet. Fast erfarenhet och sunt förnuft det kommer man långt på. Vila, kärlek och smärtstillande piller från mitt hemma-apotek – och simsallabim så verkar min lilla hund nu helt bra igen.

Kvällens citat:

Tystnad är alltid bättre än skitsnack.

Tips: Ikväll ska jag njuta av en skön hemmakväll med lite spa och ansiktbehandling. För ovanlighetens skull tänker jag göra en ANSIKTSMASK, tappa upp ett skönt bad och bara njuta. Kanske passa på att göra lite tandblekning  också, så jag kan ge världen mitt bländade leende till nyår. Det finns ett prisvärt kitt att köpa HÄR, med ögonfransserum också så jag kan fladdra med ögonfransarna mot min käraste.

Ha det gott och kram

Annika

 

 

 

Passivt påträngande

Hej hej
Jag vet ingen som kan vara så påträngande som vår katt Felix.
Han är inte alls burdus, bufflig eller så, nej han är bara påträngande så man knappt ens märker det.
Dessutom är han expert på att hitta de ställen i huset där jag absolut inte vill ha honom hängandes.
För trots att han är en renlig herre och tvättar sig själv både noggrannt och länge, så blir det en väldig massa hår efter honom. Naturligtvis hamnar alla de vita hårstråna på svarta saker och hans mörkare strå sätter sig på allt som är vitt. Sådär är lagen…
En kväll bet jag ihop tänderna och tog hand om det stora tvättberg som byggts upp under någon vecka här hemma. Länge och väl stod jag och strök och vek alla den väldoftande tvätten. I fina högar staplade jag alltihopa för vidare transport till skåp och lådor. Nöjd med min arbetsinsats gick jag sedan för att ta mig en välförtjänt kopp kaffe i köket.
Såklart trodde kattskrället att de mjuka nystrukna tvätthögarna var avsedda för honom.
Högst däruppe låg han och tronade med ett löjligt smile på läpparna när jag kom tillbaka. Att en hel hög tvätt kasat ner på golvet, brydde han sig inte ett skvatt om.
Trots att jag är ganska säker på att Felix förstår svenska språket, så verkar han inte märka att man skäller på honom. Samtidigt som jag har lagt märke till att han kan ord som ”mat”, så ser han helt oberörd ut när man ger honom en utskällning. Han förändrar liksom inte en min, utan fortsätter bara med sitt löjliga kattleende och plirande med ögonen.
Ibland skulle jag bara vilja ”strypa kattsrället” – fast det går ju inte – jag älskar ju honom så mycket.
Vår underbara Felix.
Dagens citat – en utmaning
När en negativ tanke
dyker upp, tänk istället
tre positiva tankar.
Träna dig själv att vända
på manuset.
-det är ganska kul att stryka…
-det blev roliga bilder på Felix …
-katthår på kläderna skapar en hemtrevlig känsla….
Tips:
Här hemma har vi både små hundar och katter i våra sängar och vi måste såklart byta och tvätta lakan väldigt ofta. Just nu finns härliga sängkläder på kampanj här.
Ett påslakan för en jägare och naturmänniska är det här.
Lakan för den som älskar färg finns här.
Ha det gott alla och kram
Annika

Med intresse för djur.

Hejsan.
I mitt liv har det alltid funnits massor av djur.
Som barn fångade jag en massa olika små vilda kryp som jag tog hand om och vårdade ömt. Det kunde vara allt från grodor och ormar, till möss och råttungar.
Det där var något mina föräldrar inte var så väldigt förtjusta i. Så till sist köptes det en sköldpadda åt mig. På den tiden var det väldigt exotiskt med just sköldpaddor, då det var förbjudet att handla med dem. Hur det där djuret egentligen hamnade i mina ägor, är idag ganska oklart. I alla fall gav jag honom namnet Patrik, och han levde ett stillsamt liv hos mig i många år.
Den där ”djur-genen” har sedan gått i arv till mina tre döttrar.
När jag tänker på alla de djur som vi haft genom livet, så blir jag lite full i skratt…
Jag minns särskilt det speciella lilla lamm som Andréa födde upp med nappflaska och som hon gav namnet Antonia. Lilla Antonia växte snabbt och kom att lystra till namnet ”Lammet” istället.
Med tiden så lärde Andréa ”Lammet” att både hoppa hinder och dra en liten skrinda efter sig. Det där blev så uppmärksammat så ett TV-team från TV4 kom ut och filmade Andréa och hennes lamm, som vid den tiden hade växt och blivit en stor och välmående tacka. Alltihopa sändes sedan i ett program som hette ”Grymt”.
Mellandottern Amanda har även hon haft en massa olika små keldjur såklart. Marsvin och kaniner. Men mest minns jag hennes lilla skäggagam, ”Tinnitus”. Jag minns hur vi varje sommar samlade små skalbaggar som han fick som mat. På vintern fick jag köpa syrsor i djuraffären, och dessa syrsor förde sedan ett förfärligt liv ända tills de hamnade i magen på den glupska lilla ödlan. En mardröm var om någon av syrsorna råkade rymma här hemma i huset …
Amanda var egentligen rädd för ödlor när hon var liten. Om hon fick syn på en stackars oskyldig liten salamander utomhus, höll hon på att skrika ihjäl sig. Men med Tinnitus var det annorlunda. Jag frågade henne vad det var som gjorde det…
-asch, honom känner jag ju, svarade hon.
Yngsta dottern Emmy har haft en del djur även hon. Men hennes intresse har nog inte varit riktigt lika stort.
Sist i raden av djur för hennes del var en akvariefisk som vägrade dö. Den där fisken som för övrigt hette ”Sillet” drog sin siste suck för bara något år sedan.
Men det djur jag minns mest av är hennes lilla ökenråtta, Rockford. Det började med att han ganska snart tappade halva sin svans. Men allt var frid och fröjd och Rockford levde ett behagligt liv med den svansbit han hade kvar. Värre var det den dag då vi tror att han fick en stroke. Han gick i cirklar och betedde sig underligt. Nästa morgon hade han dock repat sig, men kom alltid därefter att vara lite sned i ansiktet.
En kväll ropade Emmy inne ifrån sitt rum:
-Stefan skynda dig och kom, jag har en mus på rummet …
– Det vet vi redan Emmy, det är ju Rockford, svarade Stefan trött ifrån soffhörnet
– Nämen nu är här två stycken …  skrek Emmy tillbaka
Ja den gången hade det kommit in en skogsmus genom fönstret, och den var inte lika välkommen till oss…
 Ja det är något visst med djur.
Idag finns det bara hundar och katter i familjen här i Gyllebo. Hos pappa Låke finns det getter också, om jag inte minns fel … men djur kommer det nog alltid att vara i våra liv.
Dagens citat:

Lukter är bra att känna till.

När folk gör bra saker luktar dom gott.

När dom gör dåliga saker luktar dom inte gott.

Hundar vet sånt!

Ha en härlig dag.

Kram Annika

 
 

Kärleken till djuren.

Gomorron
Genom hela mitt liv har det funnits en stor kärlek till djur i mitt hjärta. Den kärleken är något som alltid funnits djupt rotad i mig.
Och då menar jag egentligen precis alla djur. Som barn önskade jag mig hästar och katter…  men när jag inte fick det, då skaffade jag mig egna husdjur. Det kunde vara en liten råttunge, eller en orm, en groda eller något annat som kom i min väg. Mitt bästa egna djur som jag skaffade själv, var en vildkatt som jag gjorde så tam att hon i många år valde att ha sina förlossningar i min säng …
Den här kärleken för djur har sedan gått i arv till mina döttrar.
Mina döttrar har sedan barnsben alltid haft djur omkring sig.
De har varit med om livets alla skiftningar genom djuren. De har sett kattungar födas och marsvin dö. De har lärt sig visa respekt och ta hand om de som är svagare. Sorg och lycka, så som ju livet är.
Både Amanda och Andréa började sina första sommarjobb på ett stort svinstall i närheten. Där fick de lära sig att ta hand om kultingar, ge sprutor och kastrera grisar, ja till och med avliva då det var nödvändigt …. något som kanske inte vilken tonåring som helst hade fixat. Såklart alltid med djurets välbefinnande i första hand.
Tjejerna var tuffa, och för Andréa blev det kanske startskottet mot det yrket hon sedan skulle komma att välja.
Yngsta dottern Emmy är den av tjejerna som visat minst intresse för djur som barn. Hon har alltid månat om dem såklart. När hon var liten hade hon en ökenråtta vid namn Rockford, som tyvärr fick en stroke och blev lam i halva sidan. Den där råttan levde trots det ett behagligt liv i Emmys vård.
Nu när hon är långt borta i Australien så märker jag hur hon saknar våra hundar och katter mer och mer. Ja, hon lär tom ha kidnappat en katt nu …
Jag tror verkligen att det är bra för barn att få växa upp tillsammans med djur.
Jag kan själv inte tänka mig ett liv utan ett enda djur.
 Även om alla djur kräver sin passning. De kan smutsa ner väldigt mycket. Och såklart hårar de ner överallt där de befinner sig. Djuren kan vara allmänt krävande och jobbiga och man blir låst och måste hela tiden ta hänsyn såklart …. men det är så såååå värt allt besvär.
Berikande och hälsosamt för själen. Det tror jag bestämt!.
Dagens citat:
Tillåt dig att bara vara människa
Hoppas ni får en fin dag.
Själv ska jag ut i naturen med mina bästisar. De som aldrig snackar skit om mig. De som aldrig dömer mig, eller bryr sig om ifall jag är ful. De som alltid blir lika glada över att se mig. Såklart menar jag mina hundar.
Sen ska jag på julbord med mina andra kompisar, mina jobbekompisar, och de är nästan precis lika snälla och goa som mina hundar…
Ha det fint.
Kram Annika
Rulla till toppen