Att åldras vackert.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det finns ingenting som åldras så vackert som tulpaner. Graciösa, stolta och med en värdighet, vecklar de ut sig i sin skönaste form. Till och med när de står med ena foten i döden är de vackra tycker jag.
Jag vet såklart att tulpaner inte har fötter, och att det inte heter att en tulpan står med en fot in i döden, men eftersom de bara har en stjälk så passar det bättre att skriva just så.
Ljuvliga är de i alla sina former.
De här tulpanerna har min Stefan köpt.
I mina ögon är det kanske inte den vackraste färgkombinationen i världen, men eftersom det är just han som valt dem så blir de så vackra ändå.
Fast när jag tänker efter riktigt, så vet jag ju att han inte valt utifrån färgen. Han har med all säkerhet inte lagt ner någon större kraft eller energi alls i valet av vilka som egentligen var vackrast eller som skulle passa hemma hos oss. Han har helt enkelt bara tagit två buntar, eftersom det stod just ”2 buntar tulpaner” på handlelappen som jag skickade med honom.
Men fina är de ändå!
Oj oj … jag undrar om det är fler än jag där ute i världen som känner sig lika vissna, gråa och trötta nu vid denna årstiden.
Jag längtar sååå efter våren då jag kan sätta mig med min kaffekopp i trädgården och sticka näsan mot solen.
Frosten här i Gyllebo har gett vika för regn och slask igen.
Det är som om allting på kroppen mer eller mindre slokar och visar med stor tydlighet att vädret inte är på topp. Håret blir småkrylligt, frissigt som svinto  och vill envist inta samma form som på en pudel. Naglarna flisar sig och bryts och ögonlocken tycks ha fått större känning av gravitationen och den hänger tung ner mot jordens dragningskraft.
Det finns bara tre råd nu:
1. Vistas så mycket det går utomhus.
2. Undvik speglar.
3. Drick mycket vatten.
Dagens citat:
 Jag är inte riktigt säker på
att det där med att vara perfekt
och högpresterande riktigt
är min grej.
Ju äldre jag blir ju säkrare är jag på att jag nog faktiskt duger precis som jag är.
Liksom alla människor duger precis som de är. Så länga man är snäll mot sina medmänniskor.
Och duger man, ja då är ju allting perfekt. Livet är perfekt!
Kram på er från
Tröttannika
Dela gärna
     

Att åldras vackert. Läs mer »

Där rosor aldrig dör.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Till minne av min morbror, min gudfar ♥
Att ta farväl och att säga hejdå – det är alltid svårt. Det gör så ont.
Att se din familj, dina nära och kära i sin sorg, det smärtar mest av allt.
Du Per, du är fri nu. För dig finns ingen vånda och oro mer.
Nu kan jag se ditt spjuveraktiga leende lite klarare igen. Den Per du var på riktigt.
Där uppe bakom molnen, när jag kikar upp.
Det är en tröst i allas sorg.
Jag har sagt hejdå till dig nu, min fine gudfar.
Jag ska minnas dig så som du var, innan sjukdom, då när du var precis dig själv.
Jag ska minnas dig med glädje och tacksamhet.
”Minns mig
som jag var en gång
När livet sjöng
sin glada sång.”
Mina tankar går till min älskade moster, mina kusiner med familjer.
Det varmaste deltagande från mig till er alla.
Kram Annika
Var rädd om er alla
och ta vara på livet ♥
Dela gärna
     

Där rosor aldrig dör. Läs mer »

En morgon som gav energi.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det var en magisk morgon.
Jag och hundarna gick tysta och bara njöt. Det kändes som om vi inte ville störa moder jord som höll på att morna sig.
Lite andäktigt, ungefär som i en kyrka.
Det var någon minusgrad, så på sjön hade det börjat bli lite is redan.
Vattnet såg friskt och iskallt ut.
Trots den vintriga morgonen, så hördes någon enstaka fågel sjunga med en ny klang. Det var som om det hördes lite vårtoner i den där fågelsången … så som det kan höras i januari när ljuset vänder tillbaka.
Sakta, sakta hade jag kunnat märka att ljuset smugit tillbaka litegrann. Så härligt.
Hundarna tycktes också upprymda av den härliga dagen som höll på att gry.
Lilla svarta Molly satt i sin speciella hundryggsäck och jag kunde höra henne sniffa efter alla dofter där hon satt och hade det varmt och gott bakom min nacke.
Efter vår runda på nästan 6 kilometer var vi alla härligt pigga och fulla med energi.
Hundarna var lagom trötta och rasade ihop i små trötta, nöjda högar på golvet.
Jag kunde också sätta mig, nöjd och med rosiga kinder vid mitt skrivbord och sparka igång en ny dag.
Fylld med ny energi och tacksamhet för en magisk morgon.
Dagens citat:
Livet ger oss inga ångerveckor, ”ta två betala för en”,
reor eller garantier.
Vi får endast ett erbjudande
och det är möjligheten att leva
här och nu.
Ta vara på dagen och njut med just era förutsättningar.
Kram Annika
Dela gärna
     

En morgon som gav energi. Läs mer »

En frostnupen värld.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej.
Äntligen har vi fått lite minusgrader och frost här hos oss. Det älskar jag verkligen.
När vi nu har minusgrader så betyder det ju att allting blir så mycket vackrare i naturen.
Dessutom håller mina hundar sig rena på morgonrundan och jag slipper bada hela gänget när vi kommer in.
Visst är det så vackert när allting blir övertäckt med rimfrost.
De svällande rhododendronknopparna ser ut som om de var doppade i strösocker.
Allting är fullt med små vackra iskristaller.
Till och med de fula eklöven som fått ligga kvar som skydd i mina rabatter blir vackra med en kant av iskristall. I en av mina rabatter står den speciella julros som jag köpt i höstas på en lokal marknad. Den hänger lite ledset och jag tycker nästan att den börjat likna en haschplanta … Det blir kanske en kul jul om den kommer att blomma nästa säsong… Nu skojade jag bara såklart.  Men spänd är jag på att få se den blomma så småningom.
Om någon gnäller över att vi har kallt och kyligt här i Skåneland nu, så kan jag berätta att i Canada där min dotter befinner sig har de -42 grader! Det tycker jag verkar i kallaste laget faktiskt.
Min dotter berättade, att just när hon fått en stackars hund med akut magomvridning på djursjukhuset så gick brandlarmet. Och ute var det som sagt -42 grader. Burrr ….
Det finns inget bättre att börja en sådan här frostnupen dag med än en morgonjogg. Visserligen var det halt och besvärligt på sina ställen, men så ljuvligt!
Även om det inte går så fort när jag springer, så tänker jag alltid på att jag är före alla andra som inte kommit ut i löparspåret än.
Kvällens citat:
Uppträd alltid som en anka.
Var lugn och oförarglig på ytan,
men paddla som en galning under vattnet.
Ha en härlig kväll.
Kram från mig.
Dela gärna
     

En frostnupen värld. Läs mer »

Gislövshammar en grå vinterdag.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Gomorron
Idag tänkte jag ta er med ut i ett vackert, vemodigt grådis på Österlen. Till Gislövshammar.
Det var en dag efter nyår som vi sakta strosade en runda där ute på den charmiga lilla udden som ligger mellan Skillinge och Brantevik ungefär.
Det finns en låt som heter ”Vintersaga”. Det är den här platsen som jag alltid ser framför mig när jag hör stroferna i den sångtexten ”Insnöade vägar nånstans på Österlen” och ”gårdarna släcker sina ljus” …
Nåväl, vi parkerade på den söta lilla plätt som är byns parkeringsplats. Där hade någon satt upp ett viktigt meddelande på en lyktstolpe. Kattungar till salu.
Jag och Stefan vandrade i sakta mak ner mot vattnet. Stefans fot vill inte bli bra, så vi tog det i hans takt. En takt som var bra, för då hann vi njuta lite bättre och se lite mer.
Som på de flesta platser på Österlen så finns det hus som Stefan varit med om att fixa till. Antingen byggt eller renoverat.  Såklart även här. Stefan pekar och berättar. Jag njuter av naturen och förundras över att han kan komma ihåg allting.

.

Det är så himla sött och charmigt där ute på Gislövshammar tycker jag. Även om det såklart är sorgligt att nästan alla husen står tomma och ”bara” är sommarhus.
Mina tankar flyger iväg och jag undrar en massa … hur var det när människorna bodde här permanent. Kanske som en egen liten Bullerby, med barn i husen och en levande by även på vintern. Ungar som samlades för att åka skridskor eller ha snöbollskrig … Kanske var det så.
Längst ute på udden finns en skylt som förklarar vad det är man ser där och lite om byn.
På 1800-talet fanns här en stenindustri där man högg ut kvarnstenar och det kan man se spår av än idag ute i vattnet, i form av ett 40 tal runda fördjupningar.
Ute i havet står en ensam fiskare. Nu efter nyår får man tydligen dra upp lax igen, så är reglerna sa Stefan.
Jag ber Stefan ta en bild på mig. Inte för att jag är särskilt fin eller till min fördel heller den här dagen. Det är för att få en personlig prägel till mitt blogginlägg. Så som jag själv vill ha något när jag läser. Jag vill se vem orden kommer ifrån.
Som alltid tjafsar vi lite om kamerainställningen och så … Sedan skrattar vi och strosar vidare.
-”usch, jag blev inte bra”, muttrar jag som alltid … fast det är så jag ser ut tänker jag och rycker på axlarna.
Vi strosar tysta vidare.
Ute över havet lyfter en flock gäss.
-”ser du dem”  undrar Stefan och pekar.
Det är knappt att det går att fånga i kamerans lins. Allting ser grått ut.
Vi hoppar över ett taggtrådsstängsel och rundar den lilla byn.
Solen försöker tränga igenom de tjocka molnen och vi blickar bort mot Skillinge.
Snart är vi tillbaka vid bilen igen. Det fick räcka med tanke på Stefans onda fot och det kalla disiga vädret som känns att tränga igenom ben och märg.
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind
// Ted Ström
Ja visst kan en gådisig, kall vinterdag vara smärtsam vacker ändå!
Dagens citat:
Livet mäts inte i
antalet andetag du tar,
utan i de stunder
som lämnar dig andlös.
Jag önskar er en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Gislövshammar en grå vinterdag. Läs mer »

När julen kastas ut får blommorna förgylla hemmet.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Sakta men säkert försvinner julsakerna tillbaka till sina gömmor igen. Än står någon julblomma vacker och fin, men jag har snart plockat undan varenda pinal som hör julen till.
Istället frossar jag i tulpaner. Underbara ljuvliga tulpaner.
Jobben på företaget är i full gång  igen, och för mig känns det som om det aldrig varit något riktigt uppehåll. Så är det när man har kontoret intill sitt vardagsrum …
På vår granntomt har det nya huset börjat ta form och det ska bli spännande att se vem de nya grannarna är …
Jag längtar tills vi åter har vår och sommar. Då man kan trippa ut i naturen och hämta in lite blomster, lite grönt, en kvist eller ett fång vilda sommarblommor … sååå ljuvligt.
Mitt favoritord – det vet ni va?? Vilda sommarblommor!
Men tills den tiden kommer unnar jag mig då och då en blomma till vårt badrum. En bukett från ICA kan förgylla den gråaste vardagen.
Kvällens citat:
Gör vad som gör dig lycklig,
dela lyckan med dem som får
dig att le,
skratta lika mycket som du andas
och älska lika mycket som du lever.
… och unna dig en blomma då och då.
Kram från Annika
Dela gärna
     

När julen kastas ut får blommorna förgylla hemmet. Läs mer »

Säg gäss till livet.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron
Om man bor i Gyllebo, då säger man ”gäss till livet”.
Om det är något här är gått om hos oss i Gyllebo, så är det just gäss.
På kvällarna kommer de inflygande över vårt stugområde i en skränande V-formation på himlen. De landar i sjön där de sedan övernattar. Tidigt på morgnarna lyfta de sedan för att flyga ut på böndernas fält och äta sig tjocka och feta av deras gröda.
Så är livet för gässen i Gyllebo.
… eller som min käre Stefan brukar säga:

–aj äm ä gås jo nås… 

 Det där är nog något han hört i en gammal Edvard Persson film tror jag.

 

Var morgon ser jag dem när vi vandrar på vår morgonrunda där vid sjön.
Mest mörkt och dystert har det varit dagarna efter nyår. Efter allt regn som kommit så är det rejält vått och kladdigt i markerna.
Livet kräver en stor dos humor, D-vitaminer och positivt tänkande, dagar som denna.
Jag ser till att stoppa i mig lite extra frukt vid den här tiden.
En kiwi om dagen är jag noga med, det lär vara särskilt bra för magen har jag fått höra. Jag vet egentligen inte om det stämmer, men det är rysligt gott i alla fall, och det är väl en anledning så god som någon att inmundiga en smarrig frukt.
 Dagens citat:
Ibland flyger tiden som en
fågel, ibland hasar den som
en snigel – lyckligast är vi
när vi inte märker vilket.
Njut av dagen.
Och säg YES TILL LIVET ni också!
Kram Annika
Dela gärna
     

Säg gäss till livet. Läs mer »

Familjen är samlad … på snapchat

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Ikväll är vi alla lite tröttare än vanligt. Men så kan det ju faktiskt vara somliga dagar.
Till och med vår lilla bushund Lykke är tröttare än vanligt den här kvällen.
Jag brukar alltid köpa en extra liten julskinka veckan före jul som jag lägger i frysen. Den har jag nu tagit upp och kokt i ugnen. Den ska jag laga lite goda saker av hade jag tänkt. Man kan tillexempel göra väldigt goda soppor av den.
Vi får se vad det blir, men något nyttigt och välsmakande lär det bli. Gott luktar det här
Igår var det flera som skrev till mig och undrade över receptet på mina chilibiffar. Nu gör jag dem alltid sådär på måfå. Jag brukar välja blandfärs för jag vill inte ha dem så himla torra. Dessutom älskar jag lök, så en finhackad gul lök åker också med i min smet. Sedan formar jag dem som små söta järpar, då är de lätta att skiva till de smarriga kvällsmackorna dagen efter…. ja, om det nu blir några biffar över.
Grundreceptet är detta:
600 g nötfärs
2 msk röd currypasta. Liten burk som brukar stå bland tacosakerna i affären.
1 ägg (jag tar alltid 2 stycken)
1 tsk salt
1 dl vatten (det brukar jag aldrig ha i)
i min smet åker det i en liten nypa socker och pyttelite vitpeppar också.
och såklart smör att steka i.
Serveras med klyftpotatis, tzatziki och en god sallad..
Jag brukar roa mig med att kolla vad min familj hittar på med.
En app som är både bra och skrämmande är ju snapchat. Där kan man se precis var sina vänner befinner sig just för stunden.
Man kan för en stund få visionen om att vi alla är någorlunda samlade igen …  i alla fall på samma planet!
Här tillexempel är jag och Stefan hemma i Gyllebo…
Intill oss sitter Amanda i Tomelilla. Kanske laddar hon för ett pass på sitt jobb…
Ett stenkast härifrån finns Andrea, hon har kanske jobbat natt och sover sin skönhetssömn …
Lite till höger om oss finns Emmy. Hon jobbar troligtvis för allt vad hon är värd där i Australien …
Skönt när vi alla är på samma ställe – jorden!!
Visst är det galet som utvecklingen gått framåt.
Förr skickade man flaskpost och brevduvor … jag tänker ibland på var all it-teknik ska sluta …
Kvällens citat:
Det finns inget mer värdefullt
på den här planeten än sinnesfrid.
Ha en vilsam kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Familjen är samlad … på snapchat Läs mer »

Hej, det är jag som är Annika.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 5 minutes of reading
Hejsan.
När jag började blogga för snart 3 år sedan så hade jag fem trogna läsare. Det var mina tre barn, min moster och ibland min käre make. Som mest hade jag då 4 stycken som tryckte på ”gillahjärtat” och det gjorde mig sååå glad. De känner mig allihopa ganska bra, så någon presentation har liksom aldrig behövts.
Men den senaste tiden har jag förstått att mina läsare ökat i antal, vilket nu gör mig så glad, stolt och smått mallig också.
Därför tänkte jag att det kanske var på tiden att jag presenterade mig lite bättre.
Jag heter alltså Annika. Jag är 52 år gammal och bor i en liten sommarby på Österlen, ett fritidsområde som heter Gyllebo.
Jag är född och uppvuxen på Christinehof.
Min familj bestod av min pappa som var skogvaktare, min mamma som var kokerska och min lillasyster som var fyra år yngre än vad jag var och det är hon ju fortfarande.
Redan som barn älskade jag djur. För mig var djuren meningen med livet.
Jag gick i skolan som alla andra. På gymnasiet studerade jag på ekonomisk linje i Kristianstad.
Drygt 20 år gammal började jag jobba i en bygghandel. Jag vantrivdes så förfärligt och om #metoo funnits på den här tiden så hade min dåvarande chef hängt löst, det vill jag lova. Men sådär kunde man inte sluta så fort man fått ett fast arbete, tyckte min käre far. Då blev man kallad för hoppjerka och sedan ville ingen annan anställa en ….  På den tiden var de det värsta som kunde hända. Man skulle ha fast arbete och börja pensionsspara. Livets stora mening på den tiden. Jag bet ihop och fick skinn på näsan på kuppen.
Ganska snart fick bygghandeln nya ägare, jag började trivas och kom att älska mitt jobb.
Efter 25 år sa jag upp min fasta tjänst, och då av helt andra anledningar. Någon hoppjerka blev jag aldrig.
Åren på ”Rosenguistas” (numera XL Hans Anders)  kom att ge mig några av mina finaste och roligaste minnen i livet.
Jag har tre underbara döttrar som alla ger mig så mycket kärlek och lycka i livet.
Andréa, som är den äldsta av mina döttrar, är utbildad veterinär och jobbar i Canada just nu.
Hon är jordnära, smart och har alltid tusen tokiga planer på gång.
Min mellandotter, Amanda, är utbildad undersköterska och hudterapeut och hon jobbar med barn med särskilda behov sedan många år tillbaka.
Amanda har en stor portion av medkänsla och empati, hon är klok, rättvis och kan ibland vara lite blyg.
Yngst i skaran är Emmy. Just nu är hon för andra året i Australien där hon varvar jobb och upptäcktsresande.
Emmy är den av mina döttrar som mest går sin egen väg. Hon är en duktig skribent och fotograf, och hon är den som alltid får mig att skratta när jag egentligen vill gråta.
Sedan snart 18 år lever jag tillsammans med min stora kärlek, Stefan Hantverkarn. Ja, det är så han kallas och så heter också vårt byggföretag som vi tillsammans driver här på Österlen.
Det var alltså han som var anledningen till att jag slutade mitt jobb efter 25 år.
Jag gifte mig helt enkelt med min största kund och fick ett nytt jobb på kuppen. Jag sa upp mig på XL och blev deras kund istället.
Personen Annika
Som person är jag ganska glad och positiv, nästan jämt. Jag brinner för mental träning och tankens kraft.
Jag älskar att prova på nya saker och att lära mig nya grejer. Samtidigt är jag en person som fort tröttnar och lätt blir uttråkad. Jag hatar att tävla men älskar att vinna. Jag är ordningssam och plikttrogen.
Jag är född i Tvillingarnas tecken och det säger ganska mycket om mig. Jag är som två sidor av mig själv. Som ett mynt. Jag är både social och ensamvarg. Jag är glad och ytlig, men ändå djup och tänkande.
Ja lite som sött och salt. Gott och blandat helt enkelt.
När jag inte jobbar så lever jag för mina djur. Tre hundar och två katter.
Jag älskar att vara ute i naturen. När jag är ute i skog och mark mår jag som bäst.
Ett stort intresse för mig är fotografering.
Jag älskar att ta bilder när jag är ute och för något år sedan skickade jag in en bild på en nyckelpiga till en tävling i ett TV program. Jag vann! Sedan dess har jag inte skickat in fler bilder. Det var liksom bra så.
Jag är även hundförare i ett insatsförband i hemvärnet.
Det är något av det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Det har gett mig så mycket. Det har gett mig insikter om mig själv och min kapacitet, nya underbara vänner och en stärkt självkänsla.
Det är inte utan att jag är lite smått stolt över den där Annika som då vid dryga 45 år satsade på att klara av att utbilda både sig själv och en hund, på egen hand och nog till familjens stor förvåning.
I samband med min militärutbildning så var jag ju smått tvungen att träna upp min egen kondis också.
Det där har medfört att löpning har blivit en del av mina vardagliga rutiner, och jag har kommit att älska det.
Mer om just det kan man läsa om här.
Det var lite om mig och vem jag är, och lite om vilka som är min familj.
Då, när jag började blogga var jag lite osäker och visste inte riktigt om jag skulle våga skriva något över huvudtaget. Asch, sa min ena dotter – gör det på ditt vis mamma … och så har det fått bli.
Min blogg passar förmodligen inte in i någon särskild kategori överhuvudtaget, men det gör inte jag själv heller. Jag hatar när saker ska delas upp i fack. Varför svart eller vitt när det finns så många underbara nyanser däremellan?
Jag vill hälsa er alla som kikar in här, hjärtligt välkomna och tacka er för att ni tar er tiden att titta in och läsa.
Dagens tänkvärda:
Om du visste hur starkt dina
tankar påverkar dig
skulle du aldrig våga tänka
något negativt.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hej, det är jag som är Annika. Läs mer »

Glyttamad och en julablomma.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej på er.
Tack för alla fina kommentarer om mitt förra inlägg. Att bli bestulen är tråkigt, men det var bara materiella ting. Det som skakade mig mest var känslan av att det hände mitt ”framför ögonen på oss” och här på mitt trygga, älskade Österlen. Här finns ju bara snälla människor … Japp, nog om det!
Förr, när tjejerna var små, så var det mycket mat med köttfärs som stod på min matsedel.. Det gick så långt att till och med min matglade make började knorra och klaga tillslut:
–kan vi inte ejda nudd anned än glyttamad snart, beklagade han sig på genuin Österlenska, när det serverades chili con carne, köttfärssås och tacos varannan dag. Det betydde att han var sugen på entrecote eller något annat rött kött som han är synnerligen svag för.
Nu blir det andra saker av köttfärsen för det mesta. Men en favoriträtt som särskilt Amanda gillar är chilibiffar med klyftpotatis och tzatziki. Så enkelt och gott!
Jag gör alltid en rejäl sats små biffar, för de är så himla goda att ha infrusna ifall man vill göra en matig smörgås,  typ i stil med danskarnas smörrebröd. Perfekt som brunch eller en enkel kvällsmåltid. Så gott!
Så måste jag visa den fantastiska amaryllisen som var i julgruppen som vi fick av våra hantverkarpågar i julas. Så underbart fin.
Kvällens citat:
Ett litet steg i rätt riktning
kan visa sig vara det största
steget i ditt liv.
Var gärna försiktig, men ta steget!
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Glyttamad och en julablomma. Läs mer »

Rulla till toppen