Hårda, kalla vindar vid det lilla attefallshuset

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det finns de som påstår att det inte finns någonstans som man kan frysa så mycket som man kan på Österlen. Vänner jag känner, som bott i kalla Norrland i hela sitt liv, häpnar över vilka isande vindar vi kan ha här ner i södra Sverige. En kyla som tränger ända in i märgen. Om det stämmer eller ej, vill jag låta vara osagt.
Riktigt Österlenkallt var det dock den där dagen då jag hälsade på våra grabbar som var i full färd att bygga på det lilla attefallshuset.
Ute på havet gick vågarna höga med sitt vita skum på toppen. Eller som vi alltid brukar säga – ”det gick vita gäss på havet”
Grabbarna snickrade glatt på när jag kom för att hälsa på dem och ta mina bilder.
Som alltid ser det mycket större ut när reglarna kommer upp och man får en blick för hur det ska komma att bli.
Förut när det bara fanns en platta på marken så kunde jag inte föreställa mig att det skulle bli ett helt hus. Visserligen ett väldigt litet hus.
Snickare är ett tåligt släkte. I ur och skur eller sol och hetta, så jobbar de målmedvetet på.
Fast egentligen tror jag att det är nyttigt för hälsan. Att vistas utomhus i alla väder är säkerligen jättebra för människokroppen.
Med rätt kläder och utrustning så klarar man sig långt.
Aldrig mår jag ju själv så bra som efter fyra dygn ute i fält.
Själv var jag utrustad i tjock täckjacka och mössan långt nerdragen över öronen. Ett stenkast från det lilla huset finns den härliga sandstranden och det oändliga havet.
Jag tänkte lite på det där om att börja vinterbada … men bestämde mig snabbt för att sådant måste ske under mer kontrollerade former. Kroppen måste nog tillvänjas och någon handduk hade jag inte heller med mig!
Och såklart av hänsyn till pågarna. Som chefens fru och tillika företagets kontorist bör jag nog inte ränna naken på en byggarbetsplats, även om det gäller en viktig utmaning …
När jag kom upp från min lilla strandtur var arbetet i full gång. Det sågades träbitar för glatta livet, och alltihopa såg ut ungefär som då jag var liten och byggde höga torn av tändstickor. Fast detta bygge skulle klara betydligt starkare vindar än mina tändstickbyggnationer, det var jag fullständigt övertygad om.
Jag knäppte några sista bilder innan jag sa hejdå till grabbarna och styrde min lilla bil mot Gyllebo och kontoret igen.
Går ni i byggtankar så kanske vi är företaget som kan hjälpa er?

Vid intresse så hittar ni vår hemsida här:

Vill ni ha kontakt med mig eller Stefan kan ni nå oss på mail: annika.hantverkaren@telia.com
 Dagens citat:
Om vi ingen vinter hade
skulle våren inte vara så angenäm.
Om vi aldrig mötte motgång
skulle välståndet inte vara så välkommet.
Så sant. Och om vi inte hade måndagar och arbete, skulle semester och fridagar inte känts så skönt.
Vi behöver de där växlingarna i livet – för det är de som är själva livet.
Ha det gott.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hårda, kalla vindar vid det lilla attefallshuset Läs mer »

Dessa gäss.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 1 minute of reading
Gokväll
Kvällens tre bilder får bli tre foto på gäss.
Jag vet inte om de förökat sig sedan jag var liten, eller om de bara hållit sig mer gömda förut. Kanske har jag bara inte lägt märke till att de varit så många tidigare … Plötsligt är de nu överallt, i sjön, i havet och ute på alla skånska fält.
Jag gillar gäss. De är både vackra och goda. För det finns inte många matupplevelser som slår en riktig skånsk gåsamiddag …
Ni som följer mig minns kanske det här inlägget ….
Dagens citat:
Att tycka om författaren och sedan träffa honom,
kan vara som att tycka om gåslever och sedan träffa gåsen.
Undrar om det är så med bloggare också. Tänk att träffa upphovskvinnan till just den bloggen man älskar att följa …
Ja, kanske är bloggare ungefär som gäss. Flyger i en v-formation åt ungefär samma håll. En först för att bana väg, resten efter i vindfånget. Men ibland är det någon förvirrad gås som alltid kommer på villovägar – den gåsen är nog jag. Utan mål, mening och riktning far jag liksom bara fram här på internet. Jag hamnar där  slumpen för mig och det är så spännande.
Ha en fin kväll
Kram Annika
Dela gärna
     

Dessa gäss. Läs mer »

Att bli utbjuden på restaurang

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Det händer inte särskilt ofta att jag blir utbjuden på restaurang. Åtminstone inte under vinterhalvåret.
Det känns sådär lite tråkigt och igenbommat här på Österlen vid den här tiden på året. Allting känns lite dött och mycket ligger liksom i dvala.
Men en kväll i helgen när jag förmodligen såg lite extra sliten och trött ut, så tyckte min gullige make att det var på tiden att bjuda ut frugan sin. Jag då alltså. Och jag var såklart genast med på noterna.
Vi ville inte gå på något våldsamt dyrt och fint ställe och inte heller sitta i bilen och äta en korv från torgkiosken.
Valet föll då på ett ställe i stan där de serverar plankstek.
Lagom dyrt och lagom fint. Gott och smakligt och vi blev mätta.
Jag minns ett annat ställe i stan, som hade världens godaste plankstek. Prisvärd och så himla god. Tyvärr var där inte världens bästa ventilation i köket på det där stället.
När vi varit där och ätit och sedan stannade till i videobutiken för att hyra en film till fredagsmyset, så frågade de alltid om planksteken varit god….  De kunde alltså känna på doften i våra kläder var vi varit och ätit. Ja jösses … Men jag lovar, det var den godaste plankstek jag någonsin ätit.
Och tänk, för inte alltför lång tid tillbaka sedan, fick man åka till en särskild videobutik för att hyra filmer … Det där känns som igår.
I helgen har vi även festat på porterstek. Det är egentligen världens lättaste middag. Det viktigaste är att få tag på en fin bit fransyska, gärna från något lokalt slakteri, så man säkert vet att det verkligen är gott.
Sedan blandar man till ett kokspad där köttet får ligga och puttra på svag värme. Av det där spadet gör man sedan världens godaste sås. En riktig söndagsmiddag på mormors vis.
Jag gör ofta på lite måfå, men i mitt recept gör man kokspadet ungefär såhär:
6 dl porter
2 dl outspädd svartvinbärssaft
1,5 dl soya
14 krossade enbär
14 vitpepparkorn
4 tsk timjan
2 stora gula lökar
3 köttbuljongtärningar
3 klyfter vitlök
Jag gör ofta på en rejält stor bit kött så mängden är beräknat till en stor bit. Man kan såklart halvera mängden om man bara har en liten bit kött. Ta gärna en lite trång gryta, så spadet täcker köttet bättre.
 Dagens citat:
Kom ihåg att glömma bagateller.
Kom ihåg att lägga vikt vid det saken gäller.
Kom ihåg att älska medan du törs.
Kom ihåg att leva medan du gör det.
Ät lite extra gott då och då. Det ger livet lite extra guldkant.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Att bli utbjuden på restaurang Läs mer »

Älskade ekorrar.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Ikväll vill jag bjuda er på en triss i ekorrar.
Just på dessa bilderna är det en och samma ekorre som jag fångat.
Det var som om den här lille korren njöt av att vara i fokus för min kameralins. Jag minns att han hoppade och busade runt, samtidigt som han stal frön från fåglarnas matbord. Litegrann som om han ville visa upp sig för mig.
Han poserade gladeligen för mig och min kamera, där jag låg platt på marken i den blöta snön.
Visst är han charmig?
Kvällens citat:
Tag ut lite glädje i förskott
när du har tråkigt.
Njut av kvällen.
Kram Annika
Dela gärna
     

Älskade ekorrar. Läs mer »

Med hundspott på linsen.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej kära Blogg och alla ni söta läsare.
I helgen dammade jag av min gamla digitalkamera. Den som jag gett till Stefan, men som sällan används av honom. Mest har den fått assistera extrakamera. Men nu när mitt fina objektiv blivit stulit, så fick den komma till heders igen.
Jag och hundarna begav oss till slingorna i Gylleboskogen en tidig morgon. Där är så himla fint med vacker natur, skog och en massa frisk luft.
Det var så länge sedan jag använde den gamla kameran, och som alltid vill jag helst fotografera på ”manuellt läge”. Det var som om det kvittade hur jag ställde in bländare, slutartid och iso – bilderna ville bara bli suddiga.
Där i Gylleboskogen kan man välja på fyra olika distanser. Vi valde den blå slingan. den är 6,5 kilometer. Det är en lagom sträcka att gå för oss alla.
Hundarna var ivriga och glada. De älskar nya platser och dofter.
Där i skogen finns flera olika skjutbanor. En perfekt plats om man ville träna skottfasthet på sin hund.
Just den här  morgonen var det ingen skjutning … i alla fall inte på banorna.
Vi mötte en jägare med en hund där i skogen. Han upplyste oss om att de nyss haft jakt i området, men att den var avslutad.
Men … sa han, och drog lite på ordet … det finns en påskjuten gris som de som bäst håller på att spåra upp …
Jag är normalt inte rädd för vildsvin. Men skadskjuten gris och en massa små bjäbbiga hundar kändes inte som en bra kombination.
Vi stannade en stund och tog lite modellbilder på hundarna istället.
Jag kunde för mitt liv inte förstå varför jag inte fick någon rätsida på inställningen och suddigheten …
Jag knäppte bilder och retade mig väldigt på att det aldrig blev riktigt bra. Suddigt och oklart. Mest i vänster sida av någon anledning …
-Asch, tänkte jag, det måste vara kameran som är dålig, och jag är som är ovan vid den …
Inte förrän vi kom hem i stugvärmen igen skulle jag komma att förstå varför det blev så suddigt.
På kameralinsen syntes tydligt ett stort kladdig märke efter en kletig hundtunga. Såklart hade hunden Johnny i ett obevakat ögonblick passat på att inspektera den nya attiraljen, som vi hade med oss ut på rundan.
Jaja, bilder blev det med lite hundspott på linsen.
Efter ett tag så glömde jag bort skadade grisar och vandrade vidare i den härliga skogen.
På sina ställen höll man på med skogsarbete. Jag älskar verkligen doften av nyhuggen skog.
Där i Gylleboskogen är det så mysigt med gamla träd, mossa och härlig natur. På andra ställen finns det små lärkplanteringar och granplanteringar.
En natur som ger så mycket härlig energi för mig och mitt lilla gäng.
Någon skadad och ilsken gris såg vi inte röken av.
Dagens citat:
Äkta generositet är att göra något vänligt
mot en person som aldrig kommer att
upptäcka det.
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna
     

Med hundspott på linsen. Läs mer »

Söta små blåmesar.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Jag vill bara påminna om våra söta små fåglar.
Även om vi här på Österlen inte har särskilt sträng vinter just nu, så förtjänar våra småfåglar lite extra god och fettrik mat.
Det finns inget som är mer avkopplande än att sitta och följa de små fåglarnas ivriga hämtande av frö vid fågelbordet.
Har ni möjlighet – ge dem gärna lite solrosfrö och nötter, så kommer de att bjuda tillbaka med ett härligt skådespel.
Och tänk på – en julkärve är bara för syns skull, på den finns inte särskilt mycket mat …
Kvällens citat:
Mitt i vintern lärde jag mig slutligen att
inom mig finns en oövervinnlig sommar.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Söta små blåmesar. Läs mer »

Kvalitetsfrukost med nyttobullar.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
I förra veckan kom min lilla söta mellandotter hit med sin hund och sin kudde. Vi skulle ha kvalitetstid, hon och jag.
Åhhh, jag älskar de stunderna när döttrarna kommer hit. När de hinner landa och känslan av vardag sakta smyger på. När det där vana och hemtama får ta plats och känslan från då de var små bara finns där igen.
Jag smög som vanligt ut när Amanda ännu sov, när det blivit tillräckligt ljust för att springa min runda och fylla kroppen med härliga endorfiner.
När jag kom tillbaka var det bestämt att vi skulle ha en härlig, nyttig långfrukost.
Nybakta nyttobullar stod på schemat.
Våra nyttobullar skulle bestå av havregryn, kesella, morötter, proteinpulver …
Alltså inget socker eller vetemjöl, som numera är riktigt onyttiga produkter har jag förstått. Jag letade fram ett proteinpulver från en period då jag velat gå ner i vikt och drack shakes istället för lunch. Det fick duga, även om det stod att det hade varit bättre kvalitet på det där pulvret förra sommaren.
Det skulle bli jättegoda bullar försäkrade min söta dotter Amanda mig, hon visste, för hon hade gjort dem förut.
Det började lukta ljuvligt i köket. Sådär som det gör när man har något riktigt gott och smarrigt i ugnen.
Jag tände ljus och dukade fram pålägg och annat tillbehör. Vid köksön skulle vi sitta, det är mysigast när man bara är två som ska äta långfrukost.
Hundarna följde intresserat varenda steg vi tog i köket. Sådär som de alltid gör när det vankas goda grejer. Hoppfullt försäkrade att det kommer att spillas smulor på golvet.
Jag tror att något gick snett med våra nyttobullar. Om det berodde på att proteinpulvret var aningens för gammalt, eller på att något annat blivit galet, det vet vi inte riktigt. Men särskilt goda blev de inte, de där nyttobullarna.
Vi skrattade lite, sedan valde vi båda att äta av den härligt goda kavringen istället. Den som jag skurit upp och lagt vid sidan på brödfatet ifall nyttobullarna inte skulle räcka till.
Vi fick en så väldigt mysig frukost i alla fall. Jag hade plockat fram den sista av Mandelmanns marmeladburkar som jag hade gömt i mitt skafferi. Även den hade passerat sitt bäst före datum, men där var alls inget fel på den. Underbart god var den, tillsammans med en kittost från ett lokalt gårdsmejeri.
Vi satt där och åt och njöt i nästintill en evighet.
Den lilla bortskämda hunden Snowie, fick nästan komma ändå upp på bordet.
-Hon är en prinsessa, sa min dotter, som ursäkt.
Dagens citat:
Att veta vad som är sant har begränsat värde.
Att känna vad som är sant går djupare.
Att leva efter det som är sant är det enda
som gör någon verklig skillnad.
Ha det gott.
Kram Annika
Dela gärna
     

Kvalitetsfrukost med nyttobullar. Läs mer »

Som små konstverk

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Ikväll har jag fastnat för tre bilder från mitt bildarkiv.
Det är tre närgångna bilder på vårens första små blommor. Vintergäck och krokus.
Det är något speciellt när de där första blommorna kikar upp i trädgården tycker jag.
Här har även några av vårens första småkryp kommit med på bild. Ser ni den lilla gröna i den solgula blomman?
Pyttesmå småkryp.
Dagens citat:
Man behöver inte alltid
visa sig från sin bästa sida –
är den tillräckligt bra
så lyser den igenom.
Jag ska fira min lilla fina Molly lite extra kväll. För just idag blir hon 3 år.
Jag har haft lite extra klo- och pälsvård på henne, för såklart ska hon känna sig fin på sin födelsedag.
Grattis min lilla juvel.
Tiden går så fort, och det känns som om det var igår du kom till oss som liten valp.
Kram på er alla
Annika
Dela gärna
     

Som små konstverk Läs mer »

Vardagsrutiner.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Hundar och katter / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Hoppas ni har en skön söndagmorgon. Kanske har ni sovmorgon och myser av en lång, skön och lat morgon. Kanske stannar ni kvar i sängen och äter frukosten där.
Det händer att jag längtar efter det … att ha semester, sovmorgon och att bara få ligga kvar i min säng. Att bli bjuden på kaffe på sängen …
Men jag är en person som mår bäst av rutiner och vardagslunk. Och har man som vi, huset fullt av ”pälsklingar”, så duger det inte att ta sovmorgon. Hundarna har inbyggd väckarklocka och de väcker oss alltid samma klockslag, om det är vardag eller helg.
Jag gillar ju egentligen inte att äta frukost i sängen heller. Jag tycker att det är obekvämt och så gillar jag inte att om det skulle komma smulor i sängen.
Jag vill helst skutta upp i köket. Där vill jag dricka mitt kaffe med några levande ljus tända.
Sedan vill jag ge mig ut på min springrunda så fort det blir tillräckligt ljust.
Småhundarna vet att när jag tar springkläder och joggingskor på mig då är det inte meningen att de ska följa med. Stora hunden Johnny brukar själv få bestämma och numera ligger han gärna kvar hemma tills jag kommer tillbaka.
Sedan är det såklart hundarnas tur för en morgonrunda.
För det mesta går de alla så fint på sina speciella positioner. Utan minsta trassel.
Men ibland är de alla yra och spralligare än vanligt. Då snor de in både mig och sig själv i sina koppel. Det händer att jag känner mig som en bit kassler i nät …
Husets mest praktiska inrättning är det hundbad som Stefan byggt i vår tvättstuga. Där brukar alla hundarna bli duschade när vi kommer in efter våra morgonturer. De vet alla precis hur det ska gå till, och de sitter fint och väntar på sin tur till badet.
Att ha det här hundbadet underlättar så otroligt mycket när man bor som vi gör. Grusvägar, geggiga skogsslinger och leriga hagar betyder skitiga hundar nästan varendaste dag.
Golvet i  tvättstugan har jag täckt med gamla trasmattor som suger upp det mesta av vattnet som blir efter baden. På så vis stannar mycket av smutsen kvar där och gör det lättare att städa. Mattor har jag ett litet lager av och byter ut och tvättar med jämna mellanrum.
Dagens citat:
Jag vaknade upp idag
och det är jag evigt
tacksam för –
alla fick inte
göra det.
Jag är så tacksam för livet, tacksam för mina vardagsrutiner som jag älskar och som får mig att må så himla bra.
Jag behöver inte sovmorgnar och smulor i sängen för att känna lycka.
Ha en skön söndag, hur ni än väljer att tillbringa den.
Kram Annika
Dela gärna
     

Vardagsrutiner. Läs mer »

Allt underbart vi snart har framför oss.

Lämna en kommentar / Allmänt, Djurliv / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Gokväll i stugorna.
Jag vill egentligen bara kika in med en triss i härliga vårbilder, hämtade ur mitt bildarkiv.
Först ut är en bild som jag älskar. Den är på mig och min hund Johnny. Det är Stefan som knäppt fotot här hemma i Gyllebo. Jag och Johnny ligger i ett hav av vitsippor, en vårkväll för några år sedan.
När jag ser den bilden så behöver jag bara blunda för att kunna förnimma den ljuvliga doften av friska, frodiga vitsippor och känslan jag hade av underbar vår.
Den andra bilden jag väljer, får bli den på den lilla ekorrhona som höll till i vår trädgård för en del år sedan.
Då när jag lyckades fånga henne på bild, kunde jag se hur tjock om magen hon var. Hon låg och vilade sig på en trädgren och man kunde tydligt se att det när som helst väntades tillökning av små ekorrungar.
Naturens barnkammare stod redo.
Den tredje och sista bilden får bli på den lilla nyckelpigan som kom flygande och landade på mina penséer som jag var i full färd med att plantera. Just penséer är de härligaste blommorna av dem alla tycker jag. Det är de som kommer tidigt på våren i handelsträdgården med en försmak om allt vad som komma ska. Det är de som kommer med de första underbara vårkänslorna. Sedan står de så trotsigt och tåligt till långt in på sommaren.
Jag ville egentigen bara titta in och  påminna er om att det snart är tid igen. Tid för våren att göra sitt antåg.
Jag hoppas den tar tid på sig, att vi får njuta länge av allt det ljuvliga som våren innebär.
Men jag är förstås även redo för vintern, den vinter som inte riktigt tycks hitta hit till oss i söder.
Men kommer den så ska jag ta emot den med öppna armar … eller öppna händer för att rulla en snöboll …
Men det blir som det bli …
Kvällens citat:
Intellektet säger:
Så snart allting faller på plats
uppnår jag inre frid.
Hjärtat säger:
Uppnå inre frid och allt annat
faller på plats.
 Hjärtat vet så mycket, vi borde lyssna lite mer på hjärtats röst.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Allt underbart vi snart har framför oss. Läs mer »

Rulla till toppen