När solen strålade över Österlen tappade jag tron på mänskligheten

Hej.
Fräcka tjuvar har vi väl alla hört talas om, men man tror aldrig att man själv ska drabbas. Att man ska bli bestulen mitt på ljusan dag… men tyvärr var det vad som hände mig …
Det var den där härliga söndagen då alla människor var ute och njöt av den skygga solen som plötsligt visat sig.
Jag hade varit ute med mina hundar på morgonpromenad och skulle därefter åka en runda på Österlen med Stefan. Vi skulle njuta av vädret och kanske knäppa några härliga bilder.
Vårt första stopp blev vid vårt vackra Glimmingehus. Vi stannade bara till där, och jag tog ett par foto på borgen som stod där så fint mot den klarblå himmeln. Stefan satt kvar i bilen, han har ju ont i foten och kan inte gå så långt.
I Skillinge stannade vi också till för att ta några bilder på alla de sjöfåglar som normalt uppehåller sig där.
Jag hoppade ur bilen och gick några  få meter ner mot havet.
Någonting med en helikopter, sjöräddning och ytbärgare var i full gång ute över havet. Jag förstod senare att det där förmodligen bara var en övning.
En man kom vandrade med snabba steg och började prata med mig, uppenbart intresserad av min kamera …
Stefan hoppade också av bilen i max tio minuter, och jag var ju så säker på att han då låste bilen.
Undertiden som jag tog bilder så la Stefan märke till en bil och en man som parkerade väldigt nära vår jeep som stod bara några meter ifrån oss. Stefan kunde efteråt minnas att mannen studerat oss en stund där vi stod, han tom log lite mot Stefan. Men han stod där och liksom väntade …
Det måste ha varit där och då någon stal mitt dyra, fina kameraobjektiv som jag lagt i en väska på golvet i bilen.
Jag märkte det inte genast. Istället blev jag väldigt osäker på om jag verkligen tagit det med mig när vi körde … Ni vet sådär man kan bli när man blir osäker, fast man egentligen är tvärsäker.
Hur skulle någon kunna ta det från bilen när vi stod intill … på bara tio minuter?
Olustkänslan fanns där. Min intuition sa mig att något var fel.
Jag tog några bilder till från bilen, ut över Gislövs Hammar och på helikoptern som höll på att avsluta sin övning.
Jag hade fått en klump i magen.
Vi stannade till I Brantevik där jag tog ett par bilder till ifrån bilen, innan jag bara vill åka hem för att se så min väska med det dyrbara objektivet var i säkert förvar hemma… jag ville bara hem och se. Kanske mindes jag fel kanske hade jag bara glömt kvar det i hallen … Men jag visst ju ….
… såklart var det inte där. Jag mindes ju hur jag haft det med mig och lagt det ner på bilens golv, så som jag alltid gör.
Normalt låter jag aldrig något så dyrbart ligga kvar i bilen. Aldrig någonsin!!!  Jag är en överdrivet försiktig människa, som alltid håller krampaktigt i mina saker, i tron att jag närsomhelst kommer att bli rånad. Mina barn har skrattat lite åt mig och nog tyckt att jag varit tramsigt försiktig.
Den här gången skulle jag ju bara springa ett tiotal meter ner till strandkanten, och Stefan skulle stanna kvar i bilen … om det inte vore för den där helikoptern som fångade hans intresse … om det inte vore för den …
Det sägs att det är tillfället som gör tjuven …
Den här soliga, vackra dagen på Österlen blev för mig genast mörk, kall och dyster. Det drog som en kall, fuktig vind över mig. Plötsligt kändes det som om alla mina fina godtrogna tankar om människor förbyttes mot misstänksamhet, rädsla och en stor ledsamhet.
Visserligen var det bara materiella ting och det finns såklart mycket värre saker som kan hända, men för mig var det så mycket värt och något som jag sparat till väldigt länge. Ett objektiv jag använder dagligen med stor glädje. 20.000 kronor, som ett nytt likvärdigt objektiv kostar, är inget jag snyter ur näsa och jag blir så ledsen på de som inte lärt sig skilja på ditt och mitt….
Lite inspiration har liksom runnit bort, som skitet diskvatten sakta rinner ner i avloppet  …
Dagens citat:
Lita på människorna, men lås alltid er bil!!
… och låt ingenting, aldrig någonsin ligga kvar i bilen.
Lite ledsna kramar från mig idag.
Annika
 (en halv minut efter den här bilden togs, stjäls mitt objektiv från vår bil som står längst ner på parkeringen ett tiotal meter ifrån mig)
Dela gärna

När solen strålade över Österlen tappade jag tron på mänskligheten Läs mer »

Amanda fyller 26 år

Hejsan.
Idag är det min mellandotter Amandas födelsedag.
26 år ung blir hon.
Tänk jag minns det precis som igår…
Jag minns precis hur det var när hon föddes … där på toaletten …
Ja, ingen av mina döttrar är födda där det egentligen är meningen att små bebisar ska komma till världen …. Det är kanske därför det blev små ”skitungar” av dem … söta, underbara skitungar då såklart!
Nåväl jag hade trott att jag skulle få fira min söta dotters dag idag, men den är inställd har hon förklarat för mig.
Efter en lång utlandsvistelse så finns bara tid för jobb och jobb och jobb  nu.
Förra året firade vi henne med ett presentkort på just en resa. Om den födelsedagen kan man läsa här.
Jag har lärt mig en läxa nu, det ska jag aldrig mer ge. Med facit i hand så är det ju jag som blir den stora förloraren på en sådan present. För det första så får jag inte se min söta tös på evigheters evigheter, sedan så faller lotten alltid på mig att passa hunden. Jag tycker såklart om den där lilla hunden, men jag tycker mer om Amanda!
I år får det bli en present som bara inkluderar henne och mig …
… och visst såg hon ut att trivas på det här stället – då för en herrans massa år sedan ….
Det får det bli i år älskade Amanda.
En spavistelse när du kan och vill. Om du vill!?
Dagens citat:
Vänta inte på tiden … använd den.
Vänta inte på kärleken … känn den.
Vänta inte på pengar … tjäna dem.
Vänta inte på rätt väg … finn den.
Vänta inte på möjligheten … skapa den.
Älta inte misstag … lär dig av dem.
Jämför dig inte med andra … var unik.
Spring inte ifrån livet … lev det.
Ha det fint alla kära ni.
Kram Annika
Och till dig Amanda vill jag säga ett stort varmt grattis på din dag.
Jag älskar dig.
Mamma
När du har tid så bokar vi din present.
Dela gärna

Amanda fyller 26 år Läs mer »

Nyårsblommor med kvalitet.

Hej hej.
Hoppas ni alla har en skön söndagskväll.
Här hos oss njuter vi ännu av de ljuvliga blommorna som jag köpte för mer än en vecka sedan, några dagar före nyår. Alltså förra året!
Jag har visserligen gallrat bort någon kvist som så smått börjat sloka, men ännu står de flesta blommorna så vackra där i min stora Klongvas.
Jag mår så bra av blommor. Det är något vilsamt och okomplicerat med färska blommor.
De ger liksom liv och harmoni åt hemmet tycker jag.
De mesta av saker som vi omger oss med i våra hem är skapade av människan själv. Blommor och växter är bara sig själva, något som naturen skapat.
Kvällens citat:
Man lär sig inte av sina erfarenheter.
Man lär sig av slutsatserna man
drar av sina erfarenheter.
Ha en fin söndagskväll.
Kram från mig.
Annika
Dela gärna

Nyårsblommor med kvalitet. Läs mer »

När lånehunden har åkt hem.

Hejsan.
Under fem veckor i höst har jag varit hundvakt åt en söt, gullig liten hund vid namn Snowie. Hon är en pytteliten blandrashund med mycket pomeranian i. Det är min dotters hund, och hon har fått bo här de veckor som min dotter varit i både öst och väst – på Dominikanska republiken och i Thailand.
Nu har hon alltså åkt hem, den lilla hunden..
Snowie är en ganska ängslig liten hund som dessutom tycker att hon är lite finare än alla andra. En näpen dam som är något fin i kanten alltså.
Hon kan bara gå på jämna vägar och absolut inte på skogsstigar eller annan ojämn mark. Det där kan jag inte riktigt ta hänsyn till med en hel flock andra yrväder, så efter ett tag här med oss i Gyllebo så brukar hon inse att det är bara att hänga med.
Nu i veckan har hon fått åka tillbaka till sin egen familj och till byn med asfaltvägar igen.
Här hemma fortsätter livet som alltid. Full rulle alltså.
Det förstås – Johnny har varit sjuk. Min bästa vän har inte varit sig själv på några dagar. Han har kräkts och dessutom hoppat över måltider. När Johnny avstår mat, då är han sannerligen sjuk.
Nu har han fått en kur Losec, så nu har han piggat på sig igen.
Katten Felix är en sann vän. Troget har han legat i stolen sidan om Johnny och visat sina sympatier …. ja, det kan man åtminstone tro sådär vid första anblicken. Gullig är han trots allt.
Ja livet är som vanligt här i familjen igen, men jag saknar lilla Snowie!! .
Det är då märkligt hur en sååå liten hund kan skapa så stort tomrum ändå.
Snart är det sommar och sol och då vet jag en strand där hundar är välkomna året om … vi har varit där förut … jag och Snowie!
Dit tänker jag ta dem, hela gänget … ja utom Felix då förstås!
Dagens citat:
Livet är inte att ha de bra korten på handen,
utan om att spela de korten man har väl.
Ha en fin dag alla kära NI!
Kram Annika
Dela gärna

När lånehunden har åkt hem. Läs mer »

Förälskad i Bali, del 2

Gokväll i stugorna.
Nu tänkte jag ta er med till Bali igen och på fortsättningen på min och min dotters semester för ett par år sedan.
Om ni vill?
Bali gav mig en alldeles särskild känsla. En känsla av lugn och tillfredsställeles och total avkoppling. Bali är en underbart frodig och grön ö, med ett fantastiskt folk.
Såklart besökte vi de karaktäristiska risfälten som liksom blivit Balis signum.
Så vackra att det fanns människor som valde att ha sina bröllop där, mitt i risodlingen.
Vi besökte även ett tempel. Ett underbart vackert tempel i gråbrun mossbeklädd sten som är så vanligt på Bali.
Både jag och Andréa blev tilldelade vars en sarong att svepa runt midjan. Bara lår var inget som var tillåtet där i templet.
Min söta och tuffa dotter har egentligen bara en sak i livet som hon inte gillar särskilt mycket och det är fiskar. Man kan nästan säga att hon har på gränsen till fiskfobi. Eller har haft, för hon har tålmodigt jobbat bort det mesta nu i vuxen ålder.
Såklart var det med en skräckblandad förtjusningen hon studerade den lilla damm i templet som formligen kryllade av guldfiskar. Stora, röda bamsingar.
Något vi båda gillade betydligt bättre än alla fiskarna i dammen, var de söta små valpar som tultade runt vid utgången från templet.
Den sista halvan av vår semester hade vi bokat ett rum på ett litet hotell långt ute på landsbyggden.
Det skulle visa sig att något gått fel med vår bokning och när vi långt om länge trötta anlände till hotellet ute på vischan var vårt rum dubbelbokat. Vi såg nog förfärligt trötta och slitna ut för de började genast att ringa och fixa allt vad de kunde där i receptionen… Som gottgörelse fick vi sedan ett alldeles eget lyxhus med full service där ute på det Balinesiska landet.
De där dagarna i den lyxiga villan skulle komma att bli några av mina bästa dagar i livet.
Som vi båda njöt.
Vi blev uppassade med frukost, lunch och middag. Vi kunde beställa fritt ur menyn, precis det som vi önskade, allting försökte de ordna åt oss.
Vi tog långa promenader ut på landsbygden.  Vi såg hur bönderna brukade sin mark och tog hand om sina djur.
Vi kunde starta vår dag med härliga joggingrundor, för att sedan slänga oss i poolen som vi två hade helt för oss själva.
Vi njöt av den magnifika utsikten, vi njöt av klimatet och av livet.
Jag strövade runt med min kamera.
Vi läste böcker, vi somnade i solstolarna, vi pratade, vi skrattade och njöt.
Allt det här fick vi som gottgörelse för att något gått fel vid vår bokning och vi betalade nästan inga pengar alls.
Så underbart, fantastiskt!
Och för min dotter som just då kämpade tappert med sina studier kom den här semestern nog helt rätt. Det var så skönt för mig som mamma att se henne få en stunds vila och avkoppling.
Dagens citat:
Jag ler eftersom du är min dotter.
Jag skrattar eftersom det inte finns något du
kan göra åt det.
Nu tror jag förstås att mina tre döttrar nog är ganska nöjda med mig som mamma.
Och det gör mig så varm i hjärtat.
Jag hoppas få chans att göra några sådana här resor till i livet. Helst med var och en av dem och till nya spännande platser.
Tiden går så fort, och åren rusar …
Tack Bali för alla upplevelser. Jag åker väldigt gärna tillbaka.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna

Förälskad i Bali, del 2 Läs mer »

Förälskad i Bali, del 1

Hejsan
Jag är en person som alltid försöker hitta det vackra i allting. Men det börjar bli svårt att finna vackra vyer att föreviga just nu. Den gråbruna, leriga naturen som Österlen bjudit på de senaste tiden ger inte mycket inspiration till fotografering och förevigande.
Istället ska jag idag bjuda er på sköna bilder från vår resa till Indonesien. Kanske minns ni när jag skrev om Komodo och vårt spännande besök där. Inlägget därifrån hittar ni här.
Efter vårt Komodoäventyr gick vår resa vidare till den fantastiska ön Bali.

Det var jag och min dotter som tillsammans gjorde det här äventyret.

Dagen då jag anlände till Bali med mitt flyg så var det deras stora dag som de kallar Nyepi. Den här dagen som även kallas ”Den tysta Dagen” får inga människor vistas ute. Allting stannar av och endast några polismän och i undantagsvis ambulanser får vara ute. Bara de mest nödvändiga saker som sjukhus håller öppet, dock med begränsning.  Allting ligger helt öde och tyst. Den som skulle bryta mot dessa regler kan i värsta fall hamna i fängelse.
Jag hann precis ta mig till hotellet innan allting stannade av på hela Bali. Någon mat gick inte att få och allting släktes ner.
Det där var ganska speciellt, men jag gillade verkligen deras syn på det här. De menade att en gång om året skulle ön och naturen vila sig och vara fri från människan. Den skulle få en dag på sig att återhämta sig i lugn och ro.
När jag anlände med sista planet precis före starten före Nyepi, så var det alltså en väldigt speciell stämning.
Den där första dagen hade vi bokat hotell i förväg, jag och Andréa. Därefter tog vi dagarna som de kom och bokade rum och hotell efter hand.
Vi åkte runt på ön och besökte de där ställena som man som turist bör besöka.
Aptempel finns det några stycken av på ön. Vi hamnade i Monkey Forest vid Ubud.
De här aporna som bor där är inte bara många till antalet, de kan vara väldigt närgångna och direkt oförskämda också mot sina besökare. Vi höll oss lite diskreta, för ingen av oss var intresserade av att behöva åka till doktorn för en stelkrampsspruta.  Trots det blev jag överfallen och dragen i håret.
Apjävlar, som Andréa uttryckte sig!
Ett annat litet djur som vi tyckte väldigt synd om var palmmården.
Det var på ett ställe där man kunde provsmaka och köpa världens absolut mest exklusiva kaffe. Det speciella med detta kaffe var att de små mårddjuren åt kaffebönorna som sedan plockades i deras avföring och rostades. Det var av jäsningsprocessen som startade i mårdens matsmältningssystem som sas skulle ge kaffet sin eftertraktade och särskilt goda smak.
Jag och Andréa smakade på det där kaffet, men vi köpte inte så mycket som en kaffeböna med oss hem. Jag tror inte att de små djuren där har det särskilt bra. Och vad kaffet beträffar så var det inte mycket godare än vanligt Zoega skånerost tyckte jag.
Vi strövade i tropisk regnskog.
Och såklart stannade vi till vid ett av alla de vattenfall som finns på ön. Så bedårande vackra.
För att inte trötta ut er alldeles så kommer fortsättningen på mina bilder från Bali i ett annat inlägg senare idag.
Så håll utkik efter del 2
Dagens citat:
Du kan inte förvänta dig att
bli gammal och vis
om du aldrig varit ung och galen.
Det svåra är att veta när man ska sluta att vara ung och galen för att istället bli gammal och vis …
Jag fortsätter nog att vara sådär lite halvung och halvgalen ännu ett bra tag.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Förälskad i Bali, del 1 Läs mer »

Trettonafton 2018

Gokväll.
Jag vill bara kika in och önska er alla en riktigt härlig trettonafton.
Här hos oss i Gyllebo är det regnigt, grått och tröttsamt väder fortfarande. Det är inget att göra åt det där.
I fjor hade jag kusinträff här och då festade vi på rökt älgkött, potatisgratäng och hembakta rosenbullar. Så himla gott!! Det inlägget hittar ni här.
Ikväll ska jag laga något annat gott åt mig och Stefan, sedan blir det bara avkoppling och mys för hela slanten.
Med ett foto från en trettonafton för flera år sedan, då vi hade drömväder, vill jag önska er alla en riktigt härlig kväll.
Kvällens citat:
Vänlighet kan visa sig på många vis,
men det kommer alltid från hjärtat,
Ha det fint.
Kram Annika
Dela gärna

Trettonafton 2018 Läs mer »

De första blommorna i min trädgård

Hej
Vad finns det att göra när man tröttnat på gråväder, regn och sörja, och bara längtar efter snö, frost och vinter … Jo, då måste man istället gå ut i trädgården och kika efter vårtecken.
Vårtecken och vårtecken … nu räknas nog inte julrosen som något särskilt vårtecken. Men sååå glad man kan bli när det stickor upp blommor i rabatten. Min lilla vita julros har jag fått av en kär vän och den växer sig större och starkare för varje år som går. Visst är den ljuvlig!
Vid sidan om min lilla vita julros växer det en stor kraftig sort med röd/bruna blommor. Den är lite senare i blomningen, men fantastiskt vacker den med. Ni ska få se när den blommar.
För att pigga upp mig själv fyller jag huset med ljuvliga snittblommor.
Rosor i de vackraste pasteller fick förgylla matbordet.
Jag har tagit fram bilder från mitt arkiv och lagt som skärmsläckare på min dator. Allt för att få njuta av lite hederlig, vit vinter.
Istället för att följa serier på TV som ju verkar vara väldigt populärt och trendigt nu, så följer jag slaviskt kvällens väderrapport.
Många människor sitter som klistrade framför sina skärmar och ser avsnitt på avsnitt av sina favoritserier. Det är inte som förr, då man med spänning fick vänta en vecka på nästa avsnitt, nej!, nu konsumeras hela rasket i ett enda långt marathontittande. Jag önskar att jag kunde göra likadant med vädret. Att se alla avsnitten i följd för hela vintern på Viaplay eller något sånt. Ja, tänk så smidigt det hade varit. Perfekt för planeringen liksom.
Och tänk att få göra en liten söt snöbollslykta utanför farstukvisten … bara en sådan sak.
Åhhhh så ljuvligt!
Dagens citat:
När livet ger dig hundra anledningar att gråta,
visa då livet
att du har tusen anledningar att le.
Kram på er från mig.
Annika
Dela gärna

De första blommorna i min trädgård Läs mer »

En julklapp.

Hej hej
-Vad fick du i julklapp i år?
Sådär brukade vi fråga varandra dagarna efter nyår när vi var barn.
Jag gick på det varenda gång och började glatt rabbla upp vad jag fått i mina paket. Och alltid kände jag mig lika dum när jag avbröts med frågan:
har du verkligen fått julklappar i år?
En julklapp i fjor.
Jag har ju glömt att visa julklappen som jag fick av min mellandotter innan hon for på sin semester FÖRRA ÅRET.
Det var en sådan där ljusstake som har varit modern ett tag. Originalet heter Gloria och kommer från Klong. Den jag fick var en vacker kopia, och den duger helt perfekt åt mig.
På skänken i vår hall har jag plockat undan julsakerna, och nu pryder min vackra ljusstake platsen istället.
För övrigt så får julen och tomtarna stanna kvar hemma hos mig fram till den 13 januari. Då är det Knut och då ska man ”köra julen ut”. Gärna med dunder och brak enligt gammal tradition som när jag var barn. Lite om det kan man läsa här.
Jag tycker om att ta det lite lugnt och för mig är det skönt att låta allting vara i stillhet fram till trettonhelgen är över.
Men min fina julklapp har jag i alla fall satt fram istället för tomtarna. Där under svärfars vackra tavla som han målat åt mig, får den stå och pryda sin plats.
Vi har haft sådana där ”tömma frysen dagar”. Brukar ni också ha det?
Dagar då man tar upp alla de burkar med infrusna rester som blivit över under julen. Det är så skönt när man får upprensat och inget går till spillo.
Kvällens citat:
Börja med att göra det nödvändiga,
därefter det som är möjligt att göra
och plötsligt så gör du det omöjliga.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna

En julklapp. Läs mer »

En badkarshylla har blivit till.

Gomorron
Det har inte blivit något dopp i sjön för mig ännu.
På nyårsdagen var det nära, men allting föll på att Stefan vägrade följa med och hålla handduken åt mig. Dessutom idiotförklarade han mig och påstod att jag kom att bli rysligt sjuk…
Jag får helt enkelt ta mig ann vinterbadningen utan honom!
Däremot har han nu så snällt äntligen gjort den där badkarshyllan som jag försiktigt bett om i nästan ett år. Egentligen hade jag tänkt mig en gammal drivvedsbräda som slipats sammetslen av havet. Grånad och naturligt vacker, så som bara livets gång kan göra med trämaterial. Men trots att jag hållit ögonen öppna vid havet, så har jag inte hittat något lämpligt fynd.
Det fick bli ett fynd från XL-Byggs trälager istället. Där finns det också fina träbitar, det vet jag, för det där trälagret har jag varit med och inventerat sååå  måååånga gånger….
Det fick bli en bit okantad fur. Det är en bit trä som bara är sågad på två sidor liksom. Egentligen ville jag haft den riktigt rå och barkig på sidorna, men Stefan ville vara snäll och putsade till den så fint med slipmaskinen …
Av den snälle målaren, Simons Måleri, fick jag en liten kladd färg precis i den kulören som jag önskade. När min bräda nu inte var naturligt grå och vindpinad så ville jag att den skulle se ut som svartek istället. Inte teakfärg eller mahognyfärg som Stefan försökte med, nej svartbrun som härligt vacker svartek.
Tack för det goe målare ♥
Så istället för att hoppa i Gyllebosjön på nyårsdagen så tappade jag upp ett väldoftande varmt bad. Jag tände galet många levande ljus, och satte på min ljudbok (Livet är en sjukamp av Carolina Klûft) och bara njöt!!
Men allting har ett slut … så också sköna bad.
Hundarna satt på rad utanför badrumsdörren och de ville inget hellre än att störta ut i den våta leriga världen utanför.
Det var bara för mig att dra på mig hundkläderna och ge mig ut. För det är faktiskt väldigt välgörande för både kropp och själ att vara ute i friska luften också.
Dagens citat:

”Om vi någonsin ska kunna njuta av livet så är tiden nu,

inte i morgon eller nästa år.”

Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna

En badkarshylla har blivit till. Läs mer »

Rulla till toppen