Österlen

Tiden gick dubbelt så fort i December.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi tycker nog alla att tiden bara går fortare och fortare, och det är kanske som det ska vara. För mig tog nog den här månaden priset i snabbhet. Vi hade inte mer än hunnit tända första ljuset i adventsljusstaken förrän hela ”jul-härligheten” nästan var över…. nåja inte riktigt förstås …

Det känns nu som om det var jättelänge sedan som Andréa återvände till Kanada, och ändå är det inte mer än 11 dagar sedan vi vinkade hejdå till henne.

På mitt minneskort i kameran hittade jag bilderna från den där sista dagen hon var hemma.

Trots att vädret inte var det bästa så ville Andréa åka en tur till stranden innan det var dags att ta flyget över Atlanten igen. Vi enades om att åka till Simrishamn och strosa norrut längs med havet. Strax innan campingen fanns lite enkla träningsredskap som såklart skulle provas av systrarna.

Vinden pinade i våra ansikten och regnet hängde i luften. Fast vad gjorde det, i min ryggsäck fanns en termos med hett te och vi hade hela platsen för oss själva.

Stränderna längs med Österlen är alla så vackra, var och en på sitt vis, fast Tobisvik är alldeles speciell med sin karaktäristiska sand och vackra klippor.

Framme vid klipporna letade vi efter bästa platsen att dricka vårt te. I skydd för vinden hittade vi en perfekt plats där vi slog oss ner.

Med utsikt mot Pärlfiskarens hus och Tors gamla eka satt vi en god stund och löste livets gåtor tillsammans.

När teet var slut och kylan kröp in genom våra kläder  så var det dags att återvända mot bilen igen.

På vår väg mot Simrishamn häpnades vi över några buskar som blommade för fullt. Gula blommor som inte verkade bry sig ett dugg om vilken årstid det var.

Ja, även om tiden rusar fram i ”hundranittio”  nu, så känns det ganska långt till Juni månad då ”tösabiden” väntas hem igen. Kanske borde jag snegla på en Kanadaresa igen… kanske…

Dagens citat:

En gång föddes du. Oändligt värdefull. Enastående unik. Resten är detaljer.

God fortsättningen på julen och kram från mig, Annika

Dela gärna
     

Tiden gick dubbelt så fort i December. Läs mer »

En snöfattig jul står för dörren.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Det räcker med att kika litegrann på den kommande väderprognosen för att förstå att julen här på Österlen inte kommer att bli ett endaste dugg vit. Det är ingen snö i sikte det här året i alla fall.

Som tur är fick vi lite, alltså pytte-pyttelite vinterkänsla på Luciamorgonen.

Jag och en vän hade planerat in ett Luciabad på morgonen, och det var då som det ”florsockertunna” snötäcke föll över oss och över Gyllebo. Vattnet var lite drygt 3 grader och vårt morgonbad var rivigt uppfriskande.

Ovanför oss lekte svarta fåglar omkring. Likt svarta svävande moln dansade de runt i skyn som om de alla lyssnade på samma musik. Någon musik kunde vi dock inte höra. Istället var morgonen ovanligt tyst, stilla och lugn, och väldigt stämningsfull i alla sin enkelhet.

Även om det inte lär bli någon mer riktig vinter det här året, så hoppas jag på lite is, snö och kyla nästa år. I min garderob finns ju ett par nyinköpta kängor med broddar så jag är verkligen redo!

Dagens citat:

Tre ting är skrivna med osynligt bläck på alla barns önskelistor. Varma leende, snälla samtal och nyktra blickar.

Det kanske inte blir en vit jul, men en nykter jul kommer det att bli hos oss.

Ha en fin Lillejulafton.

Kram från mig, Annika

Dela gärna
     

En snöfattig jul står för dörren. Läs mer »

Lunch och Lucia

6 kommentarer / Allmänt, Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan

Nu är jag här igen. Jag fick rycka in och jobba i veckan, men det gjorde inget, det är ju alltid kul att komma till Lokalföreningen och träffa kompisarna där.

Men förra veckan igen var jag ju ledig och en dag åkte jag och Stefan till ”Vineriet” för att äta lunch.

Det var ganska länge sedan vi var där nu och i år var det nära nog exakt 10 år sedan Nordic Sea Winery stod färdigt och blev förärat med ett arkitektpris. För oss var det alldeles extra kul att komma dit eftersom det är ett av Stefans mest speciella bygge någonsin, åtminstone i egen regi som Stefan Hantverkan.

I entrén hängde svartvita bilder, foton från byggtiden.

-där e ju jau me min traktor, sa Stefan och stannade en lång stund och tittade.

Jag minns när vi påbörjade bygget (jag tror att det var i början av 2013, och min mamma trodde då att det skulle bli en moské.) Allting var topphemligt då i början och materialvalen var något alldeles extra. Den runda koppabelagda disken gjorde Stefan på sitt lager och de svarta hyllorna fixade firmans snickare av svart MDF.

Jag kan ju inte låta bli att bjuda på lite foton från bygget, då det begav sig, från åren 2013/2014 …

Cederpanelen på fasaden har nu blivit alldeles svart, vilket jag tycker är lite synd. Det var ju så vackert när det var alldeles nytt. Men kanske var det just det som var tanken, att hela bygget skulle se ut som en gammal ektunna med åren….

Den här dagen då vi var där så var det Lucia och vi fick njuta av ett fint litet Luciatåg under vår lunch.

Vi lät oss väl smaka av den goda maten, undertiden som vi kom på det ena minnet efter det andra. Jösses som tiden sprungit iväg och så mycket som vi fått vara med om.

Restaurangen drivs numera av Marcu på Vineriet, och länken ditt finns HÄR.

Sedan körde vi hem genom en, för årstiden typisk väderlek, åtminstone om man bor här på Österlen. Gråmulet väder och en bonde som plöjer sitt sista fält med en bunke beter som väntar på att bli hämtade.

På bloggen finns ett gammalt, lite längre inlägg om just detta bygge, vill ni läsa det så hittar ni det HÄR.

Dagens citat:

Ibland väntar örnen på rätt vind. Ibland kastar den sig bara ut – oavsett vind.

 

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Lunch och Lucia Läs mer »

En magisk morgon och ungtupp till middag.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej

I förra veckan fick jag och Stefan en sagolik morgon med våra hundar på Vitemöllas norra strand.

När vi stannade bilen på parkeringen så hade solen ännu inte kommit upp. Himlen var varmt rödfärgad och luften frisk och skön. Inte en kotte var ute mer än vi.

Vinden kändes frostig och kall mot ansiktet, och våra tre hundar verkade njuta i fulla drag. Lyckliga virvlade de omkring och skällde och åt frusen tång om vartannat.

Vi vandrade bort mot Klammersbäck. Ute över havet rullade en tjock dimridå in över vattenytan. Det såg ganska fantastiskt ut när man såg dimbanken som en vägg i horisonten.

Dagen ljusnade alltmer och vi gick över strandängen tillbaka.

Hundarna fick fullt upp med att sniffa efter vildkaniner. Lilla Penny verkade ha full koll på var i buskar och snår de hade sina bon.

Morgonen var så fantastisk, något alldeles extra!

På hemvägen passerade vi ”Svarte sten”, där storskarvarna satt sida vid sida och luftade sina armhålor, sådär som är så typiskt för dessa ”ålakrågor”.

Vi fick en så himla mysig dag, som vi avslutade med ungtupp och lite rödvin. (ja, Stefan drack någon dricka från Kiviks musteri förstås)

Dagens citat:

Vishet är att kunna släppa något man vill ha för stunden för att kunna nå något man vill ha i längden.

Jag önskar er alla en fin onsdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

En magisk morgon och ungtupp till middag. Läs mer »

Innan jag hann blinka så var hon borta igen.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej.

För två veckor sedan dök hon upp här hemma som en storm. Hon for runt bland familj och vänner med sin energi. Hon grep tag i allt och alla, men innan jag hann förstå vad som hände, var hon borta igen.

Ja, ungefär så känns det varje gång min äldsta dotter Andréa hälsat på här hemma.

Mysigaste stunden med min dotter, det var nog när hon steg upp tillsammans med mig för att följa med ner till bryggan. Det blev en fin stund då det bara var hon och jag, en gråmulen morgon i förra veckan.

I sjön simmade en stor flock vita svanar och vi hade tagit med oss lite varmt att dricka som vanligt.

På hemvägen upptäckte vi  att det bildats lite håris på sin ställen. Håris är ett lite ovanliga fenomen som händer när förhållandena mellan temperatur och fuktighet är helt rätt och det då finns precis rätt träslag som är i en förruttnelseprocess.

På ett annat ställe hittade vi en ”geotag” som vi var tvungna att inspektera lite noggrant.

När vi kom hem så pysslade jag ihop en liten enkelt krans till dörren. Alla mina halmstommar var spårlöst borta (jag tror att Stefan ”gått bananas” och haft lite för stor städiver ), men det fick bli en hjärtformad och lite tunnare enriskrans det här året.

Den här vanliga och lite långsammare dagen var nog den bästa tillsammans med min dotter.

Nu landar hon snart i Vancouver igen och livet fortsätter sin gilla gång för oss alla. Men för varje avsked och för varje ”hejdå”, så känns det som om hon tar en liten bit av mitt hjärta med sig. Jag är så glad för dagens moderna teknik, ändå har vi inte mycket kontakt när hon är där borta på andra sidan jorden. Hos henne är min natt hennes dag, och tvärtom, dessutom jobbar hon så märkliga tider att jag inte riktigt förstår hennes schema som inte har några egentliga tider. Men är hon lycklig så är jag det med, såklart♥

Dagens citat:

Det är klokare att gå sin egen väg än att gå vilse i andras fotspår.

Kram Annika

Dela gärna
     

Innan jag hann blinka så var hon borta igen. Läs mer »

Jultåget 2024

8 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

En gång är ingen gång, två gånger är …en tradition (hoppas jag)!

I fjor åkte vi jultåget mellan Brösarp och Sankt Olof med mina små barnbarn. Det där var så himla trevligt och mysigt så i år samlades vi hela familjen för att åka igen.

Jag och Stefan var först på plats, vi brukar ju oftast vara i god tid. Men kort därefter droppade resten av familjen in på Brösarps station.

Min svärson, Jimmy, var tvungen att jobba den här söndagen, men i gengäld hoppade Andréas lilla guddotter Stella in, så vi blev fulltaliga ändå.

Tåget var fullsatt och innan vi visste ordet av så var vi framme i Sankt Olof. Där bjöds det på korv, glögg och pepparkakor.

När alla fått korv och var nöjda så var det dags att kliva ombord igen för att tuffa tillbaka mot Brösarp.

Till alla barns stora glädje så åkte självaste Tomten också med på tåget. På hemvägen delade han ut godispåsar till alla de små.

Innan vi visste ordet av så var vi tillbaka i vid Brösarps station igen.

På oss alla väntade en härlig jullunch hemma hos Amanda och Jimmy, som var förberedd sedan innan. Att åka tåg blir man rysligt hungrig av.

Kan man inte samlas allihopa på julafton, så kan man göra något helt annat istället, och det här var en supermysig dag som jag så gärna gör om nästa år!

Tack familjen♥

Dagens citat:

Slösa inte så mycket tid på att tänka på hur mycket du väger. Det finns inget som är mer fördummande, tråkigt, idiotiskt och självdestruktivt än att inte njuta av livet.

~Meryl Streep~

Sunt förnuft – ät gott och njut av det och håll samtidigt kroppen igång genom rörelse. Att det sen kan bli lite mjukt här och där, det är det inte så mycket att göra åt.

Ha det fint, kram Annika

Dela gärna
     

Jultåget 2024 Läs mer »

Efterlängtad och jetlaggad.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

 

Hejsan.

I måndags kom hon äntligen hem till Sverige – hon, min efterlängtade dotter Andréa.

Hon blev hämtad i Malmö efter många timmars resa, och på kvällen blev hon ”hitlevererad” tillsammans med två små glada pojkar.

Tänk så mysigt det känns att få rå om sina nära och kära sådär lite extra, när man inte träffats på länge. Pojkarna var båda så fina i sina nya Canadatröjor som de fått av sin moster. Lite småhungriga var de alla då de kom, så vars en macka satt fint.

Ganska snart blev min ”Kanadaunge” så himla trött. Jetlagen slog till med full kraft och både hon och lilla hunden Lykke somnade sött framför braskaminen. Även pojkarna fick byta om till pyjamas, så det var fritt fram för dem att somna i bilen, när de åkte tillbaka till Tomelilla igen.

Nästa dag for vi till Stenshuvuds nationalpark för att njuta lite av frisk luft och ”traditionell skånsk vinter”, dvs dimmigt, regntungt och någon plusgrad.

Men en tur till havet är alltid lika härlig, oavsett om himlen är grå eller blå!

Vi strövade längs med havet och njöt av lugnet. Småhundarna pinnade glatt på vid våra fötter. Egentligen var det bara hunden Lykke som var en aning missbelåten när hon insåg att det inte var jag som höll i hennes koppel.

Där strandremsan krympte fick vi gå upp på heden istället och välja en annan stig tillbaka.

Det var fint att ha henne hemma igen, om än bara för ett par veckor ♥

Dagens citat:

Man kan ta ifrån människan allt, men inte vad hon bär i sitt hjärta.

Ha en fin måndag, och en ny vecka.

Kram Annika

Dela gärna
     

Efterlängtad och jetlaggad. Läs mer »

Kallbadens tid

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Nu börjar vattnet bli kyligt i sjön, och det kan kallas kallbad på riktigt. Temperaturen har sjunkit ner till ca 5 grader, det river härligt i skinnet och jag bara älskar det.

Snön lyser med sin frånvaro, men jag hoppas på att vintern kommer bjuda på snö och isvaksbad framöver.

Runt om på Österlen har man nu fått upp alla torggranar. Rekordet i storlek tror jag att Tomelilla tagit i år. Åtminstone om man tänker på stammens omkrets. Jag och Stefan lyckades pricka in själva granresningen och kunde konstatera att det var Österlens bästa åkare som fått uppdraget – nämligen Gröstorps Åkeri.

Nu åker jag iväg på lite äventyr, medan Stefan och alla djuren håller ställningarna här hemma så länge.

Dagens citat:

Om vi alla gjorde det vi är kapabla att göra, skulle vi slå oss själva med häpnad.

Ha en fin dag och slå dig själv med häpnad.

Kram Annika

Dela gärna
     

Kallbadens tid Läs mer »

Vintern hälsade på några dagar.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

I förra veckan då när jag jobbade nästan alla dagarna, så kom vintern till Österlen på riktigt. Den första snön föll och någon natt hade vi faktiskt riktigt kallt.

Även om jag jobbade inomhus, så kunde jag från ”mitt” varuintag beskåda ett par otroligt vackra vintermorgnar. Fast snart kom det sj-pallar med lådor att packa upp, så sedan fanns det inte mycket tid att försjunka i den vackra vyn.

Men i lördags när jag var ledig så låg ännu det tjusiga snötäcket kvar. Jag drogs fortfarande av den envisa förkylningen, men en runda till sjön fick det bli.

I hagen gick korna ännu kvar, men de såg ut att ha det skönt i hörnet under de stora träden. Längs med Ringvägen hade ett gäng morgonpigga svin trynat fram längs med vägen och man kunde nästan tro att de bara varit lite tidiga med vårplöjningen.

Vattentemperaturen hade sjunkit några grader sedan jag sist var vid bryggan, men min hals rev som ett sandpapper, så badet fick jag avstå.

Morgonen var så vintrigt vacker, och som alltid så kändes den där första snön lite extra vit.

På sina ställen satt de sista bladen och löven ännu kvar, och det skapade en så vacker kontrast mot det kalla vita.

På fredagskvällen då jag slutade på jobbet så passade jag på att stanna till vid kyrkogården. Jag gör det ibland för att tända ett ljus som får brinna över helgen. Det känns lite extra fint att veta att det lyser där hos Ingrid och Kurt. Just den kvällen var det så fantastiskt vackert med snön och alla lyktor som lyste.

Dagens citat:

Tro på det du har – det räcker. Tro på det du kan – det är nog. Tro på den du är – det håller. Tro på det som kommer – det kommer.

Ha en riktigt fin tisdag.

Kram från mig, Annika

Dela gärna
     

Vintern hälsade på några dagar. Läs mer »

En förnimmelse av vinter.

10 kommentarer / Hemma hos mig., Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ojoj, här blev det tyst ett tag igen. Jag har varit på Lokalföreningen och jobbat lite extra i flera veckor nu, så därför fick allt annat stanna av en smula.

Men ett och annat gryningsdopp har det blivit ändå. Förra helgen var det en så vacker morgon med en svag doft av snö och vinter i luften. Att mitt luktsinne stämde har jag ju fått bevisat de senaste dagarna när vinterns första snö singlade ner så vackert över hela Österlen. Men den här morgonen var det ännu barmark och vattnet höll hela åtta grader.

På hemvägen mötte jag Stefan med våra tre små hundar. Jag tror att jag blev lika glad över att möta dem, som de blev över att se mig där i skogen.

Med tanke på den snö vi nu fått, så var det i sista rappet som vi fick på plåtarna på poolen i år. Det känns alltid så skönt när de är gjort, då är vi liksom redo för snö och oväder.

I veckan kom ”lilla familjen” från Tomelilla hit på kvällsfika. Det var så mysigt, och trots att det väntade dagis/arbetsdag följande morgon så hann vi träffas och umgås en liten stund.

Ja nu rusar tiden mot advent och jul. Kanske startar jag med lite adventspiff redan idag. Jag tänker ta det lite nätt, med ett rum i taget. Som vanligt är tanken att inte plocka fram så himla mycket…. men det brukar ändå alltid sluta med att stugan blir fylld av julkänsla när julafton väl är här. Vi får helt enkelt se…

Dagens citat:

Ibland när jag bantar så hoppar en chokladkaka ut från skåpet, slänger av sig pappret och kastar sig in i min mun. Så oförskämt…

Ha en riktigt skön söndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

En förnimmelse av vinter. Läs mer »

Rulla till toppen