Hej hej
Precis så är det verkligen – var tid har sitt. Precis som årstiderna växlar, så förändras också livet i sina olika skeden.
För någon vecka sedan träffade jag min efterlängtade badkompis, efter en lång tid då vi inte haft samma möjlighet att ses så som vi gjort förut. Men vi brukar båda säga att var tid har sitt, och allting har ett slut, och sådär är det ju verkligen. När någonting i livet förändras eller tar slut, så tar något annat vid istället.
När vi nu fick en underbar morgon och en fin förmiddag tillsammans, så var det som om vi bara träffats dagen innan. Samtalen flödade som en strid ström, liksom skratten som ekade över trädtopparna.
De där pandemiåren
Jag tror att vi båda njöt lika mycket åt de där märkliga pandemi-åren, när världen liksom stannade av och människor skulle hålla avstånd. Då njöt vi alldeles extra mycket åt naturen, våra morgonbad och åt att vi hade möjlighet att träffas så mycket som vi då gjorde. En fin vänskap växte fram, som jag är så tacksam över idag.
Nu är det andra tider och våra liv är ju i ständig förändring, så som det är tänkt att vara. Även naturens cykler speglar vår resa genom livet, där allt har sin tid och i varje ögonblick finns en skönhet och en mening att omfamna. Men även om våra livstigar inte korsas lika mycket just nu, så vet vi båda att vi bara är ett samtal bort.
Tack fina vän för en härlig morgon♥
Min egna morgonbad blir inte riktigt lika ofta som förr heller, istället har det för mig nu blivit lite fler morgnar i löparskorna och det är härligt. Och ibland när jag är ledig väljer jag istället lite sovmorgon och tar hundarna på tur i fritidsområdet när det ljusnat ute.
Boktips
Jag har lyssnat på en bok skriven av Cecilia Gyllenhammar. Den heter ”En spricka i kristallen”. Det är en biografi skriven av P G Gyllenhammars dotter och man får en inblick i hennes liv som kanske inte alltid var så kul som fasaden i familjen verkade.
Dagens citat:
Total livskvalitet kan sägas bestå av den upplevda kvaliteten av alla de enskilda ögonblick som passerar förbi i våra liv, ett efter ett.
~Carl Lindeborg~
Ha en riktigt fin onsdag.
Kram Annika
Fascinerande att se riktiga drivor av orange/bruna höstlöv ligga kvar, tills de traditionellt bryts ner av vårens snabba starka grönska med vitsippor och allt. Jag är själv ett orange höstlöv som inte börjat bli nämnvärt brunt ännu.
Precis det förundras jag också över varje vår, hur de där små spröda vitsipporna orkar upp igenom alla löv som fallit under hösten. Jag förmodar att en massa daggmaskar hjälper till med förmultningen. Kram kram
Så är det ju. Pandemin hade många fördelar, man slapp också krama varenda människa man mötte. Jag tycker kramandet går till överdrift för vissa.
Vi ställde in vårt bad denna veckan, jag är för kass i andningen. Det blir fler tillfällen.
Idag har vi regn och tre plusgrader.
Önskar dig en fin onsdag!
Jag älskade också de där speciella åren under pandemin. Allting intog ett lugnare och skönare tempo. Här skiner solen idag och det börjar låta lite vår.
Precis så är det som du säger. Vilken sorg i Örebro och vårt land. Hur kan detta hända. Det gäller njuta av tiden av livet. Härligt du och din kompis träffas, vänner är viktiga.
Ha en fin onsdag. Kram/MH
Ja, det är så sorgligt och hemskt för precis alla drabbade i Örebro. Önskar dig en fin dag.